Kombinera teckenvärldar : perspektiv på multimodala examensarbeten

Syftet med denna artikel är att lyfta fram erfarenheter av ett forskningsprojekt om användande av multimodala former vid examensarbete. Det gemensamma för refererade examensarbeten är att studenterna presenterar dem både i form av en visuell representation och en skriftlig rapport. Fem högskolor har totalt ingått i projektet och undersökt olika fenomen när studenter har använt sig kombinationer av varierade gestaltande uttryck, teckenvärldar och symbolspråk för att undersöka sin forskningsfråga. Artikeln fokuserar på avsnitt av den delstudie som genomfördes vid Högskolan Dalarna inom ämnet Bild. Den exemplifierar med två av gruppens examensarbeten, som båda berör teman om funktionshinder och delaktighet. Studien tar fasta på designteori och en sociokulturell syn på lärande – och har använt tidigare forskning kring visual literacy, media literacy, mediereception och ”kultur i lärande” som led i begreppsutvecklingen. Från resultatet diskuteras aspekter kring handledning, ventileringsförfarande i offentlig miljö och respons (återkoppling), med utgångspunkt i studenternas perspektiv. Positiva aspekter, såväl som problemorienterade, berörs.

När det inte blir som man har tänkt sig : - En fallstudie av undervisningssituationer med elever med behov av särskilt stöd

Fallstudien beskriver och diskuterar några lektioner med elever som har specifika inlärnings-svårigheter, utifrån skolverkets Allmänna råd, och belyser vilka pedagogiskt svårhanterliga problem och dilemman som kan uppstå när det inte blir som läraren har planerat. Teorin om den proximala utvecklingszonen åskådliggörs. Aktivitetens betydelse för inlärning belyses. Komplexiteten kring lärarskap och ledarskap illustreras. Skolverkets teori om kunskap genom progression, enligt givna årskurser med givet innehåll, stämmer inte alltid med erfarenheterna hos några av verklighetens elever. Samspelet mellan lärare och elever belyses i studien. Be-skrivningar av utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar och psykiskt sårbara barn visar ytterligare hur elevers individuella förutsättningar kan ge konsekvenser för inlärning.

Är explicit undervisning nyckeln till ökad läsförståelse? : En kvalitativ intervjustudie om hur fem lärare i F–3 beskriver sin undervisning i läsförståelse och lässtrategier

Resultaten av de senaste PIRLS-undersökningarna visar att svenska elevers läsförståelse har försämrats under senare år. Enligt forskning bör undervisningen vara inriktad på lässtrategier för att elever ska utveckla läsförståelse. För att eleverna ska lära sig använda olika lässtrategier självständigt när de tolkar text och skapar mening behöver de undervisas explicit. Undervisningen bör vara strukturerad och varierad samtidigt som läraren stöttar eleverna och anpassar undervisningen efter deras individuella behov. Syftet med studien har varit att undersöka hur lärare i F–3 undervisar i läsförståelse och lässtrategier för att se vilka förtjänster och brister som finns. Studiens metod är kvalitativ och för att samla in material har fem halvstrukturerade intervjuer genomförts med fem verksamma lärare, fyra klasslärare och en specialpedagog, fördelade på fyra olika skolor. Resultaten visar att lärare använder sig av olika undervisningsmetoder när de undervisar i läsförståelse, såsom en läsande klass, think-aloud, cirkelmodellen och Chambers modell för boksamtal. Det som tycks genomsyra lärarnas undervisning i läsförståelse är kommunikation, vilket är nära sammankopplat med studiens teoretiska utgångspunkt, det sociokulturella perspektivet. Enligt lärarna samtalar de mycket med eleverna om texter, och de verkar försöka anpassa undervisningen efter elevernas individuella behov genom att välja texter som eleverna har förkunskaper i och om. När de undervisar explicit tycks lärarna diskutera olika lässtrategiers nyttoanvändning genom att samtala om hur och varför olika lässtrategier är lämpliga att använda i olika sammanhang. Enligt lärarna erbjuds eleverna undervisning i olika gruppkonstellationer såsom arbete i helklass, halvklass, mindre grupper, parvis och enskilt. Lärarna tycks vara tydliga i sin undervisning för att eleverna ska bli medvetna om i vilket syfte de ska läsa.

Learning study i gymnasial yrkesutbildning : en fallstudie från ett hantverksprogram

Internationella tester av elevers kunskapsresultat har bidragit till att kraftigt öka intresset för hur elevers studieprestationer kan förbättras. En samstämmig forskning placerar lärares undervisning högt upp på listan av faktorer som är betydelsefulla för att förbättra elevers lärande. En metod som visat sig användbar för att utveckla lärares undervisningsförmåga är learning study som framför allt använts av lärare som undervisar elever i lägre åldrar. Vi visar i den här artikeln, med stöd av en fallstudie, att det även är möjligt att framgångsrikt använda learning study-metoden för att utveckla lärare i gymnasieskolans yrkesutbildning och deras förmåga att undervisa där ämnesinnehållet ofta avser tyst yrkeskunskap och icke-kognitiva förmågor.

Vilka möjligheter har nyanlända elever att lyckas i reguljärklassen? : En studie med utgångspunkt i undervisningens utformning och lärares kunskaper om språk- och kunskapsfrämjande arbete

Syftet med denna studie var att i två skolor i en kommun undersöka vilka möjligheter nyanlända elever har att utveckla sina språk- och ämneskunskaper utifrån hur skolorna och lärarna väljer att forma undervisningen för dessa elever, samt att undersöka hur lärares kunskaper om språk- och kunskapsfrämjande arbete kan påverka utformningen av undervisningen. Då modersmålet även har en central roll i nyanlända elevers kunskapsutveckling fokuseras även detta i denna studie. För att uppnå syftet har en kvalitativ studie genomförts, där åtta lärare som undervisar i årskurs 1-6 har intervjuats. I arbetet diskuteras skolans organisation av modersmålsundervisning, studiehandledning, SVA-undervisning och utvecklingsarbete som en god grund för språk- och kunskapsutveckling för nyanlända elever. Vidare diskuteras i vilken mån lärarnas undervisning i olika klassrum, samt kunskaper om undervisning av nyanlända elever, möjliggör en god språk- och kunskapsutveckling för dessa elever. Studien indikerar att nyanlända elevernas möjligheter till språk- och kunskapsutveckling skiljer mellan olika skolor, även om dessa ligger inom samma kommun. Detta verkar till stor del bero på vilken satsning på mottagande av nyanlända elever och svenska som andraspråk som görs i skolan. Stora skillnader förekom både i form av kompetensutveckling, undervisningens utformning och i form av organisering av stöd på elevens modersmål.

7,7-dimetoxi-1,4,5,6-tetraclorobiciclo[2.2.1]heptan-5-en-2-endo-ol : um versátil reagente na síntese de 1,3-aminoálcoois e de ciclopentanóides quirais altamente funcionalizados

Este trabalho relata a síntese de uma série de novos ligantes quirais (+) e (-)-syn-1,3-aminoálcoois derivados do norbornano. Através da reação de transesterificação enzimática com a lípase da Candida rugosa em acetato de vinila do álcool racêmico 7,7-dimetoxi-1,4,5,6-tetraclorobiciclo[2.2.1]heptan-5-en-2-ol, (±)-3, foram obtidos os álcoois quirais (+)-3 e (-)-3 (Esquema 1). Através da reação de redução e descloração destes álcoois com Na0/NH3/etanol foram obtidos os respectivos álcoois (+)-4 e (-)-4 (Esquema 2). Os álcoois quirais (+)-4 e (-)-4 foram utilizados como produtos de partida para a síntese dos 1,3-aminoálcoois quirais (+)-9 e (-)-9 em 5 etapas. Deste modo, a partir destes aminoálcoois (9), foi possível sintetizar 12 novos compostos (Esquema 2), todos inétidos na literatura. Os 1,3-aminoálcoois 10, 11, 13, 14 e 15 foram empregados como catalisadores quirais na adição enantiosseletiva de ZnEt2 ao benzaldeído. Excelentes rendimentos e excessos enantioméricos (até 91%) foram obtidos. A relação entre a configuração absoluta do 1-fenilpropanol com a configuração do carbono ligado ao grupo hidroxila dos ligantes foi estudada e, de acordo, com a enantiosseletividade observada foi sugerido um mecanismo para a reação Os produtos com esqueleto ciclopentila são importantes compostos com potencial atividade biológica, fazendo parte da estrutura de prostaglandinas, agentes antitumorais e inibidores da glicosidase. Portanto, nós decidimos usar o acetato clorado quiral 2 para preparar ciclopentanóides quirais altamente funcionalizados. Para isso, o acetato clorado quiral 2 foi submetido à oxidação usando uma quantidade catalítica de RuCl3 anidro na presença de NaIO4 obtendo-se a dicetona 16 (Esquema 3). A dicetona 16 foi clivada com H2O2 em meio alcalino fornecendo os diácidos 17a e 17b, que foram esterificados in situ com excesso de CH2N2 para fornecer uma mistura do hidroxi e acetoxi diéster 18 e 19, respectivamente. A redução da mistura 18 e 19 ou da mistura 17a e 17b com BH3.THF fornece a lactona 20 com excelentes rendimentos.

Triterpene benzoates from the bark of Picramnia teapensis (Simaroubaceae)

Two new benzoic acid esters of triterpene alcohols [lup-20 (29)-en-28-oic acid 3 alpha, 7 beta -dibenzoate and 3 alpha -hydroxy-lup-20(29)-en-28-ic acid 7 beta -benzoate] were isolated from the stem bark of Picramnia teapensis Tul. The structures of these compounds were established on the basis of spectral analyses. Other known compounds, beta -sitosterol, estigmasterol, lupeol and epilupeol, were identified in mixture by GC-MS. The triterpene esters have not shown in-vitro inhibitory effect on the growth of Leucoagaricus gongylophorus (Fisher), referred also as Leucocoprinus gongylophorus (Heim), syn Rozites gongylophora (Moller), the symbiotic fungus cultivated by the leaf-cutting ant Atta sexdens L.

Activity of sesame leaf extracts against the symbiotic fungus of Atta sexdens L.

Fundação de Amparo à Pesquisa do Estado de São Paulo (FAPESP)

Uso de agentes microbianos e químico para o controle de Meloidogyne incognita em soja

Nematoides de galhas constituem importante grupo de patógenos da cultura da soja e o manejo integrado é uma das principais medidas de controle que visam à redução de perdas econômicas. Neste trabalho foi avaliada a eficácia dos fungos Paecilomyces lilacinus (Thom.) Samsom e Pochonia chlamydosporia (Goddard) Zare & Gams (sinonímia Verticillium chlamydosporium), de um produto comercial à base de Bacillus sp. (Nemix) e do nematicida químico Aldicarb no controle de Meloidogyne incognita em soja, variedade M-SOY 6101. O experimento foi realizado em casa-de-vegetação no delineamento experimental de blocos casualizados com nove tratamentos (três produtos biológicos usados no tratamento de sementes com ou sem a aplicação em pós-emergência, Aldicarb aplicado apenas em pós-emergência e duas testemunhas) e quatro repetições. Aldicarb reduziu o número de ovos e de juvenis do nematoide. P. lilacinus foi o mais atuante dos agentes biológicos, favorecendo a manutenção da quantidade de matéria seca da raiz de soja e reduzindo o número de ovos. O produto Nemix e P. chlamydosporia somente tiveram ação efetiva na redução do número de ovos do nematoide. Com base nos resultados, foi possível concluir que o agente químico e os agentes biológicos avaliados neste trabalho tiveram moderada atividade no controle de M. incognita em soja.

Suprimento de potássio em função da adubação potássica residual em um Latossolo Vermelho do Cerrado

Em alguns solos com baixos teores de potássio trocável, formas não trocáveis participam do suprimento às plantas. Há evidências de que a disponibilização do K não trocável depende mais da demanda das plantas pelo nutriente do que das propriedades do solo. O objetivo deste trabalho foi avaliar o suprimento e a exaustão de formas de K em um Latossolo Vermelho do Cerrado em decorrência da adubação potássica residual e do cultivo de Brachiaria ruziziensis (Syn. Urochloa ruziziensis). Amostras de solos foram coletadas na camada de 0-20 cm, em parcelas de um experimento de campo em que a soja vinha sendo adubada anualmente, por 10 anos, com 0, 60, 120 e 180 kg ha-1 de K2O. em casa de vegetação, as amostras de solo receberam a aplicação de 0, 150 e 300 mg dm-3 de K e foram cultivadas com B. ruziziensis, com cinco cortes sucessivos. O suprimento de K às plantas dependeu mais do fertilizante recém-adicionado do que do efeito residual de adubações anteriores. O K não trocável foi responsável, ao longo do tempo, pela manutenção dos teores de K trocáveis e, na ausência de adubação potássica, constituiu a principal fonte de K para as plantas de B. ruziziensis. As plantas de B. ruziziensis possuem capacidade de extrair quantidade considerável de K do solo, confirmando sua importância como cultura de cobertura, na ciclagem do nutriente no solo.

Aplicação de nitrogênio e inoculação com rizóbio em feijoeiro cultivado após milho consorciado com braquiária

O objetivo deste trabalho foi avaliar o efeito de doses de nitrogênio (N) e de inoculação de Rhizobium tropici em feijoeiro cultivado no sistema plantio direto, em sucessão ao milho safrinha consorciado com Urochloa brizantha (Syn. Brachiaria bryzantha) ou Urochloa ruziziensis (Syn. Brachiaria ruziziensis). Dois experimentos foram conduzidos, durante dois anos agrícolas, em Latossolo Vermelho distroférrico. Utilizou-se o delineamento de blocos ao acaso, em parcelas subdivididas, com quatro repetições. As parcelas foram constituídas pela inoculação ou não de R. tropici nas sementes, e as subparcelas por quatro doses de N (0, 35, 70 e 140 kg ha-1). Foram feitas avaliações quanto ao número de nódulos por planta, matéria seca de nódulos, teor de N na folha, matéria seca da parte aérea, N acumulado na parte aérea, número de vagens por planta e produtividade de grãos. As variáveis avaliadas, em geral, não foram influenciadas pela inoculação de R. tropici. O acréscimo das doses de N diminuiu a nodulação e aumentou a produção de matéria seca, o teor e o acúmulo de N da parte aérea do feijoeiro. A produtividade de grãos do feijoeiro foi pouco influenciada pela adubação nitrogenada.

Adubação nitrogenada no feijoeiro após milho safrinha consorciado com Urochloa brizantha e Urochloa ruziziensis

Common bean plant demanding higher amounts of nitrogen (N), but are scarce information about common bean N demanding when grown after maize intercropped with palisade grass. The purpose of this study was to evaluate the effect of N fertilization in common bean grown under no-tillage system, in succession to out-of-season maize intercropped with Urochloa brizantha (Syn. Brachiaria bryzantha) or Urochloa ruziziensis (Syn. Brachiaria ruziziensis). The experiment was conducted during two agricultural years, on a dystroferric Haplorthox. A randomized blocks design, in a split plot scheme, with four replicates, was used. The plots were composed by two types of straws previous common bean crop (maize + U. brizantha and maize + U. ruziziensis) and subplots were composed by four N rates (0, 35, 70 and 140 kg ha(-1)), using ammonium nitrate as source. Nitrogen application improved N nutrition and increased the growth of common bean plants grown after out-of-season maize intercropped with U. brizantha or U. ruziziensis, but little influenced grain yield. Grain yield of common bean grown after out-of-season maize intercropped with U. brizantha or U. ruziziensis was similar.

Components of Turnera diffusa Willd. var. afrodisiaca (Ward) Urb. essential oil

Turnera diffusa Willd. var. afrodisiaca (Ward) Urb. (syn. T aphrodisiaca) (Turneraceae) is a common aromatic plant growing wild in the subtropical regions of America and Africa. Its essential oil was studied by GC and GC-MS. Fifty-four components were characterized and identified, the most abundant being 1,8-cineol (11.4%), opoplenone (10.3%) cadalene (5.1%) and epi-cubenol (4.1%). Copyright (C) 2002 John Wiley Sons, Ltd.

Multicamadas Ferromagnéticas Nanométricas Periódicas e Quasiperiódicas

We present a study of nanostructured magnetic multilayer systems in order to syn- thesize and analyze the properties of periodic and quasiperiodic structures. This work evolved from the deployment and improvement of the sputtering technique in our labora- tories, through development of a methodology to synthesize single crystal ultrathin Fe (100) films, to the final goal of growing periodic and quasiperiodic Fe/Cr multilayers and investi- gating bilinear and biquadratic exchange coupling between ferromagnetic layer dependence for each generation. Initially we systematically studied the related effects between deposition parameters and the magnetic properties of ultrathin Fe films, grown by DC magnetron sput- tering on MgO(100) substrates. We modified deposition temperature and film thickness, in order to improve production and reproduction of nanostructured monocrystalline Fe films. For this set of samples we measured MOKE, FMR, AFM and XPS, with the aim of investi- gating their magnocrystalline and structural properties. From the magnetic viewpoint, the MOKE and FMR results showed an increase in magnetocrystalline anisotropy due to in- creased temperature. AFM measurements provided information about thickness and surface roughness, whereas XPS results were used to analyze film purity. The best set of parame- ters was used in the next stage: investigation of the structural effect on magnetic multilayer properties. In this stage multilayers composed of interspersed Fe and Cr films are deposited, following the Fibonacci periodic and quasiperiodic growth sequence on MgO (100) substrates. The behavior of MOKE and FMR curves exhibit bilinear and biquadratic exchange coupling between the ferromagnetic layers. By computationally adjusting magnetization curves, it was possible to determine the nature and intensity of the interaction between adjacent Fe layers. After finding the global minimum of magnetic energy, we used the equilibrium an- gles to obtain magnetization and magnetoresistance curves. The results observed over the course of this study demonstrate the efficiency and versatility of the sputtering technique in the synthesis of ultrathin films and high-quality multilayers. This allows the deposition of magnetic nanostructures with well-defined magnetization and magnetoresistance parameters and possible technological applications

A história do intemperismo na Província Borborema Oriental, Nordeste do Brasil: implicações paleoclimáticas e tectônicas

Until some years ago, weathering geochronology was primarily based on the K-Ar and 40Ar/39Ar dating of supergene minerals. Recent advances in the analysis of supergene goethite by the (U-Th)/He method expanded the number of suitable minerals for such purpose, as well as the time of application for weathering geochronology. This study represents the first systematic approach in Brazil, combining both the 40Ar/39Ar e (U-Th)/He methodologies to improve the knowledge on the weathering and the age of nonfossiliferous sediments. Supported by geologic and geomorphologic correlations, we identified different types of weathering profiles occurring in the interior and coastal areas of northeastern Brazil. These profiles were correlated to main regional geomorphological domains: the Borborema Plateau , the Sertaneja Depression , and the Coastal Cuestas and Plains, and respective planation surfaces, which study is fundamental to understand the landscape evolution of the northern portion of the eastern Borborema Province. The depth and stratigraphic organization of the weathering profiles in each of the geomorphological domains permitted to establish that: (i) the profiles on the highlands that cap the Borborema Surface are deeper (up to 100 m) and can be considered as typical lateritic profiles; (ii) on the lowlands that form the Sertaneja Surface , the weathering profiles are shallow and poorly developed (2-5 m deep); (iii) the profiles along the coastal area are moderately developed (up to 25 m deep), and are characterized by thick saprolites and mottle zones. Aiming to establish the timing of the evolution of northeastern Brazil, we studied 29 weathering profiles representing distinct topographic levels of the Borborema Province, from the highlands to the coast, through the analysis of 248 grains of supergene manganese oxides using laser step-heating 40Ar/39Ar geochronology. Additionally, we applied the (U-Th)/He method in 20 weathering profiles, by dating 171 grains of supergene iron oxides and hydroxides. Geochronological results for 248 grains of manganese oxides analyzed by the 40Ar/39Ar method indicate that the weathering profiles in the study area record the history of weathering from the Oligocene to the Pleistocene, with ages in the order of 31.4 ± 1.0 Ma to 0.8 ± 0.4 Ma. Dating of 171 grains of goethite by the (U-Th)/He method yielded ages ranging from 43.2 ± 4.3 Ma to 0.8 ± 0.1 Ma, suggesting the weathering processes last from the Eocene to the Pleistocene. The precipitation of supergene goethite in this interval confirms the age of the weathering processes identified from the manganese oxides record. 105 goethite grains from 8 different occurrences of the Barreiras Formation were dated by the (U-Th)/He method. Five grains collected from the cement in the Barreiras Formation sandstones, in the Lagoa Salgada and Rio do Fogo coastal cuestas, yielded ages of 17.6 ± 1.8 Ma, 17.3 ± 1.7 Ma, 16.3 ± 1.6 Ma, 16.2 ± 1.6 Ma and 13.6 ± 1.4 Ma. Results of 69 goethite grains from authigenic pisoliths collected in 7 different localities also yielded concordant ages, varying from 17.8 ± 1.8 to 7.5 ± 0.8 Ma. Results obtained from 31 detrital grains are concordant in 3 distinct localities (Lagoa Salgada, Praia da Garças e Ponta Grossa); they vary in the range of 43.2 ± 4.3 to 21.6 ± 2.2 Ma, and indicate that the maximum age for the Barreiras Formation deposition is around 22 Ma. 40Ar/39Ar results for 15 manganese oxides grains associated with the Barreiras Formation weathering profiles, in 3 different localities, vary from 13.1 ± 0.9 to 7.7 ± 0.4 Ma, in the same range of ages obtained by the (U-Th)/He method. The systematic application of the 40Ar/39Ar and (U-Th)/He methods, respectively for manganese oxides and goethites, show that the Barreiras Formation sediments were already deposited since ca. 17 Ma, and that the weathering processes were active until ca. 7 Ma ago. The ages obtained from manganese oxides collected in the Cenozoic basalts (Macau Formation) also reveal a weathering history between 19 and 7 Ma, pointing to hot and humid conditions during most of the Miocene. 40Ar/39Ar ages yielded by manganese oxides associated with the Serra do Martins Formation vary from 14.1 ± 0.4 to 10.5 ± 0.3 Ma. On the other hand, (U-Th)/He ages from iron oxides/hydroxides collected in the Serra do Martins Formation mesas vary from 20.0 ± 2.0 to 5.5 ± 0.6 Ma, indicating that those sediments are older than 20 Ma. 40Ar/39Ar and (U-Th)/He results produced in this study are in agreement with paleoclimatic interpretations based on stable isotopes and clay index values measured in the Atlantic Ocean sediments, validating the use of weathering geochronology to investigate paleoclimatic variations. The direct dating of the Barreiras Formation permitted, for the first time, confident inferences on the age of the brittle deformation recorded by this sedimentary unit in the Rio Grande do Norte and Ceará states. The first event, syn-deposition, occurred during the early Miocene; an younger event, related to the post-depositional deformation of the Barreiras Formation, is associated with tectonic activity from the very early Miocene to the Holocene. In agreement with data from other areas, results obtained in this study reveal that the depth and complexity of the weathering profiles reflect the time of exposition of such areas to the weathering agents close to the surface. However, there is no clear relationship between ages vs. altitude. The depth and the stratigraphic organization of weathering profiles in northeastern Brazil, contrary to the southeastern Brazil pattern, do not vary toward the coast. In our study area, field observations reveal the presence of ancient, thick and complex lateritic profiles preserved in the sedimentary mesas on the Borborema Plateau, as younger, narrow and incipient ones occur in the dissected areas. Geochronological results obtained for these profiles yielded older ages on the high altitudes, and younger ages in the lowlands, suggesting the scarp retreatment is the most reliable model to explain the regional landscape evolution. However, in the coastal lowlands, the relatively older ages obtained indicate that more complexes processes were involved in the modeling of the local relief