Advocating with confidence: does past experience help?

Advocacy has long been described as an inherent part of our role as nurses. Patient vulnerability is cited as a common reason that nurses assume the role of an advocate and no population is more vulnerable than a sick or premature newborn. In this article Diane Chalkright examines the issues surrounding advocacy for patients, and how her previous experience and current knowledge assisted her in challenging medical decisions whilst acting as an effective advocate for a sick baby in her care

The neonatal nurse: advocating for breastfeeding mothers

Accurate information and support from healthcare professionals as well as respect for parental choice are all factors which contribute to effective breastfeeding in the neonatal unit; with this in mind, Colm Darby and Sharon Nurse discuss the potential problems in expressing breast milk and the interventions which might be effective in avoiding them. Advocacy is an inherent part of neonatal nurses' role whilst caring for sick, vulnerable babies. Colm Darby is a male neonatal nurse working in a predominantly female environment and passionately believes in supporting and advocating for mothers who want to provide breast milk for their babies. In this article, CoIm uses Borton's model of reflection to discuss how he acted as an effective advocate for such a mother.

Implementing change in practice: Part 2- the change process

Pain management in premature and sick babies has long been recognisedas a vital component of neonatal care; however practices pertaining to painassessment and administration of analgesia remain variable in Neonatal Units(NNU). Sucrose has been identified as an effective agent in reducing pain during minorpainful procedures in premature babies but the uptake has been modest.This article (part 2) follows on from an earlier article on evidence to support theimplementation of sucrose administration as a measure for pain relief for minorprocedures (part 1) and will centre on practice-based change in the NNU and reflecton the strategies used as well as the effectiveness of the proposed change. A theoreticalchange model will be used as a framework to help unpack the influencesinherent within the change process.

Att leva nära den palliativa vården, ur de närståendes perspektiv – en litteraturöversikt

Bakgrund: Idag lever många nära en person som drabbats av en livshotande sjukdom. Många som insjuknar har behov av den palliativa vården. Den palliativa vården syftar till att främja livskvalitet och lindra lidande, både för patienten och för de närstående. När en person i familjen blir sjuk är det naturligt för de flesta människor att ta rollen som vårdare och familjen anses ha en stor betydelse i vården av den sjuke. Att erhålla information samt stöd är viktiga förutsättningar för att de närstående ska kunna känna delaktighet i vården. Sjuksköterskan har till uppgift att lindra lidande, främja hälsa samt ge stöd och information. Syfte: Att belysa de närståendes erfarenheter av den palliativa vården. Design: En litteraturöversikt. Metod: 14 vetenskapliga artiklar som blivit publicerade under de senaste fem åren, har lästs flertalet gånger och därefter analyserats utifrån en innehållsanalys, för att finna gemensamma kategorier som beskriver de närståendes erfarenheter/ upplevelser. Resultat: Närheten till döden var något som väckte starka känslor, och situationen beskrevs vara fysiskt, psykiskt och emotionellt påfrestande. Resultatet visar att de närstående tog ett stort ansvar i vården av den sjuke, detta resulterade i ett ökat behov av stöd, framförallt från familj och vänner. En god relation till vårdpersonalen ökade förutsättningarna till en god vård. Trots den svåra situationen kunde meningsfullhet upplevas. Slutsats: Sjukdomen medförde att livssituationen förändrades och en ökad ansvarskänsla uppstod hos den närstående. Stöd från familj och vänner, samt vårdpersonal hade stor betydelse. Kunskap hos vårdpersonalen värderades högt och det var viktigt att den sjuke skulle få dö en värdig och fridfull död.

Förekomst av sekundär traumatisk stress hos sjuksköterskor och dess påverkan på personcentrerad vård : - En litteraturstudie

Bakgrund: Sjuksköterskan har stor del i den nära patientvården och förväntas vara en god lyssnare genom sitt personcentrerade vårdgivande. Händelser som är traumatiska drabbar förutom den direkt berörda patienten även sjuksköterskan genom sekundär exponering. Syfte: Syftet med studien var att belysa förekomst av STS hos sjuksköterskor samt beskriva hur det påverkar vårdkvalitet och personcentrerad vård. Metod: Litteraturstudie med en översikt av relevanta artiklar i databaserna PubMed och CINAHL. Resultatet baseras på 14 artiklar som uppfyllde inklusionsoch kvalitetskrav. Resultat: Sjuksköterskan påverkas av STS på flera plan, både professionellt och personligt. Vårdkvaliteten blir lidande om STS påvisas. Den personcentrerade vården utgör grunden i sjuksköterskans yrkesutövande men om medvetenhet saknas för STS finns risken att sjuksköterskan påverkas så till den grad att hen väljer att sjukskriva sig och/eller byta arbetsplats. Slutsats: STS är ett relativt okänt begrepp och det kan vara svårt att se tecken på begynnande symtom. Sjuksköterskan kan utsättas för STS oberoende arbetsplats. Detta kan sänka effekten i yrkesutövandet genom personliga symtom som; irritabilitet, trötthet, minskad empati, depression, återupplevelser av tidigare upplevda traumatiska händelser med flera. Arbetsplatsens ledarskap inverkar på identifieringen av sjuksköterskans utveckling/hanterande av STS.

Faktorer på avdelningen som påverkar den kortvariga sjukfrånvaron : En fallstudie av tre avdelningar med olika storlek

Bakgrund: Sjukfrånvaron är ett fenomen som snabbt ökar i Sverige idag. Detta är något som kostar stora summor pengar varje år men trots detta finns relativt lite forskning på området. Den forskning som finns i området undersöker till stor del endast den långvariga sjukfrånvaron. Författarna av denna studie har tydligt identifierat en lucka i forskningen vad gäller kortvarig sjukfrånvaro. Syfte: Denna studie syftar därmed att undersöka storleken på avdelningen samt chefens kommunikation och interaktions påverkan på kortvarig sjukfrånvaro. Resultat: Undersökningen resultat är sammanställt ur dels en enkät som de anställda på tre avdelningar inom ett internationellt produktionsföretag fått besvara och dels tre intervjuer genomförda med en HR-chef och två chefer över avdelningarna. Resultatet blev att fem kategorikoder identifierades; Avdelningens storlek, Chefens kommunikation och interaktion, Frånvarokultur, Arbetsuppgifter och Hälsoarbete. Slutsats: Den främsta slutsats som denna undersökning resulterat i är att storleken på avdelningen påverkar de anställdas möjlighet snarare än deras tendens till att vara kortvarigt sjukfrånvarande. Den faktor som istället anses påverka den kortvariga sjukfrånvaron är hur chefen kommunicerar och integrerar med de anställda. Fokus bör därmed läggas vid denna faktor i försök att antingen minska eller kontrollera den kortvariga sjukfrånvaron på avdelningen

Vi vill, vi kan men hur? : Att använda sig av anpassade verktyg för cheferna inom vård och omsorg för att förmedla sitt ledarskap till sina medarbetare

Vårt syfte med denna studie är att belysa de verktyg som kan erfordras för att enhetschefer ska kunna förmedla sitt ledarskap till sina medarbetare. Detta på grund av att medarbetarna inom kommunen inte är helt belåtna med ledarskapet från kommun eller sina chefer, vilket framgår i den medarbetarundersökning som genomfördes 2014 av kommunen. I samma medarbetarundersökning framkom det likaså att sjukskrivningar bland medarbetarna i kommunen kan beror på ledarskapet. Därför har vi valt att undersöka en del av kommunens enhetschefer och hur de ser på sitt eget ledarskap samt vad de kan göra för att få sina medarbetare att må bättre och förebygga sjukskrivningar. Då tiden inte fanns till att undersöka alla enhetschefer inom den valda kommunen, valdes vård och omsorgsförvaltningens enhetschefer ut för vår egen enkätundersökning. Resultatet av vår enkätundersökning utföll sig på så sätt att enhetscheferna erfordrar mer tid att ägna sig åt sina medarbetare och att administrativt stöd fordras för att underlätta enhetschefernas arbetsmiljö. Om enhetscheferna erhåller mer tid till att spendera med sina medarbetare kan det skapa ett starkare psykologiskt band emellan dem, vilket gör att tilliten från medarbetarna till enhetscheferna stärks. När tilliten stärks vågar medarbetarna vända sig till sina enhetschefer för att berätta hur de mår. Genom att plocka bort de administrativa uppgifterna och i stället ge dem till en assistent får enhetscheferna mer tid till att spendera med sin personal och utifrån detta kan de eventuellt få en översikt av hur verksamheten fungerar. Översikten gör att de kan fatta bättre strategiska beslut för deras verksamhet och medarbetare.

Ajustamento Mental ao Cancro do Pulmão: o papel da autocompaixão e do suporte social

A presente investigação pretendeu ver cumpridos três dos principais objetivos: 1) Estudar as variáveis sociodemográficas e clínicas que caracterizam os doentes com cancro do pulmão; 2) Explorar a relação entre o ajustamento mental ao cancro do pulmão, a autocompaixão, o suporte social e os estados emocionais negativos dos doentes; 3) Examinar o impacto da autocompaixão e do suporte social em relação ao ajustamento mental e aos estados emocionais negativos em doentes com cancro do pulmão. A amostra é constituída por 55 indivíduos (38 homens e 17 mulheres) diagnosticados com cancro do pulmão e com idades compreendidas entre os 44 e os 87 anos, acompanhados medicamente no Hospital de Dia de Oncologia do Centro Hospitalar e Universitário de Coimbra. Como instrumentos de medida para avaliar o ajustamento mental ao cancro, a autocompaixão, o suporte social e os estados emocionais negativos dos participantes foram utilizadas a Escala de Ajustamento Mental ao Cancro (MiniMac), a Escala de Autocompaixão (Selfcs), a Escala de Satisfação com o Suporte Social (Esss) e a Escala de Sintomatologia Psicopatológica (Eads-21). Os resultados obtidos revelaram uma associação significativa entre algumas variáveis clínicas, nomeadamente ser fumador, perceção da gravidade da doença, existência de antecedentes familiares com doença oncológica, e as variáveis em estudo (ajustamento mental, autocompaixão, suporte social e psicopatologia). Foram ainda encontradas correlações significativas entre o ajustamento mental e as estratégias de regulação emocional (autocompaixão), suporte social e psicopatologia. Por último, as análises de regressão linear múltipla mostraram que o modelo preditor da sintomatologia depressiva e do ajustamento mental (avaliado pela dimensão de desânimo) inclui o mindfulness como um preditor significativo. Já em relação ao modelo preditor do stress, o grau de satisfação com o suporte dos amigos revelou ser um contributo importante. Estes resultados têm implicações práticas, sugerindo que estes doentes podem no seu programa terapêutico beneficiar do desenvolvimento deste tipo de estratégias (novas formas de se relacionarem com as suas experiências emocionais e qualidade das suas redes sociais) no sentido de promover um melhor ajustamento mental à sua condição. / The current investigation intended to study three main objetives: 1) to study the sociodemographical and clinical variables which characterize those who suffer from lung cancer; 2) to explore the relation between the mental adjustment to lung cancer, selfcompassion, social support and the negative mental conditions of the sick person; 3) to analyse the impact of self-compassion and the social support in relation to the mental adjustment and to the negative mental conditions of a sick person with lung cancer. The sample is made of 55 individuals (38 males and 17 females) diagnosed with lung cancer, aged between 44 and 87 years old, using medicines at the Hospital de Dia de Oncologia do Centro Hospitalar e Universitário de Coimbra. The Mini Mental Adjustment to Cancer Scale (MiniMac), the Self-Compassion Scale (Selfcs), the Escala de Satisfação com o Suporte Social (Esss) and the Depression Anxiety Stress Scales (Eads-21) scales were used as measuring instruments of evaluation of the mental adjustment to lung cancer, selfcompassion, social support and the negative mental conditions of the sick person. The results revealed a significant association between some clinical variables (being a smoker, awareness of the gravity of sickness, precedent relatives who suffered from cancer) and the variables in study (mental adjustment, self-compassion, social support and psychopathology). There were also found significant correlations between mental adjustment and the strategies used for emotional adjustment (self-compassion), the social support and the psychopathology. At last the multiple linear regretting analysis has shown that the predictor model of depressive symptomatology and the mental adjustment (analysed by the discouragement dimension) includes mindfulness as a significant predictor. However in what concerns to the stress model predictor, the satisfaction level with friends support revealed itself has being of high importance. These results have practical consequences, suggesting that sick people can benefit in their therapeutic program of these kind of strategies (new ways of leading with their emotional experiences and the quality of their social relationships) so they can promote a better mental adjustment to their health condition.

Analyse des obstacles et des facilitateurs concernant la participation au travail de personnes présentant un trouble de la personnalité limite : points de vue de différents acteurs clés

Résumé : Problématique : Le trouble de la personnalité limite (TPL) est une condition psychiatrique touchant environ 1 % de la population et 20 % de la clientèle recevant des services en psychiatrie (Gunderson et Links, 2008). L’un des domaines du fonctionnement dans la vie quotidienne le plus touché chez cette population est le travail (Gunderson et al., 2011; Larivière et al., 2010; Zanarini et al., 2012). À notre connaissance, aucune étude n’a décrit de façon approfondie la participation au travail des personnes présentant un TPL. Objectif : L’objectif général de cette étude vise à identifier et à décrire les obstacles, les facilitateurs de même que les solutions possibles de la participation au travail des personnes présentant un TPL selon leur point de vue et celui de leurs intervenants. Méthodologie : Une étude de cas multiples a été utilisée (Yin, 2009). Neuf cas ont été étudiés selon trois contextes socioprofessionnels de la participation au travail : A. Réintégration (personne en invalidité), B. Retour (personne en absence maladie) et C. Maintien au travail. Pour chacun des contextes, trois dyades incluant une personne avec un TPL (âgée de 18 à 55 ans) et son intervenant soutenant la participation au travail ont été interviewées. Résultats: Les résultats qualitatifs (n = 18) ont démontré que la participation au travail des personnes présentant un TPL est influencée par des facteurs individuels (p. ex., la réaction face à la pression et aux relations de travail, la régulation émotionnelle) ainsi que des facteurs liés aux acteurs et procédures des systèmes de l’assurance, organisationnel et de la santé (p. ex., la collaboration et la communication entre les acteurs, l’alliance de travail entre les acteurs et la personne présentant un TPL, les mesures d’accommodement et de soutien naturel dans le milieu de travail). Conclusions et implication clinique : Cette étude met en lumière le défi important et spécifique que représente la participation au travail pour les personnes présentant un TPL. Elle implique des facteurs personnels et environnementaux qui doivent être considérés par tous les acteurs impliqués (les utilisateurs de services, les professionnels de la santé, les assureurs et les employeurs). Les programmes de réadaptation au travail actuels devraient être bonifiés et coordonnés adéquatement avec les thérapies spécialisées afin d’aborder de manière optimale les enjeux liés à la participation au travail des personnes présentant un TPL.

Microbiological assessment of indoor air quality at different hospital sites

Poor hospital indoor air quality (IAQ) may lead to hospital-acquired infections, sick hospital syndrome and various occupational hazards. Air-control measures are crucial for reducing dissemination of airborne biological particles in hospitals. The objective of this study was to perform a survey of bioaerosol quality in different sites in a Portuguese Hospital, namely the operating theater (OT), the emergency service (ES) and the surgical ward (SW). Aerobic mesophilic bacterial counts (BCs) and fungal load (FL) were assessed by impaction directly onto tryptic soy agar and malt extract agar supplemented with antibiotic chloramphenicol (0.05%) plates, respectively using a MAS-100 air sampler. The ES revealed the highest airborne microbial concentrations (BC range 240-736 CFU/m(3) CFU/m(3); FL range 27-933 CFU/m(3)), exceeding, at several sampling sites, conformity criteria defined in national legislation [6]. Bacterial concentrations in the SW (BC range 99-495 CFU/m(3)) and the OT (BC range 12-170 CFU/m(3)) were under recommended criteria. While fungal levels were below 1 CFU/m(3) in the OT, in the SW (range 1-32 CFU/m(3)), there existed a site with fungal indoor concentrations higher than those detected outdoors. Airborne Gram-positive cocci were the most frequent phenotype (88%) detected from the measured bacterial population in all indoor environments. Staphylococcus (51%) and Micrococcus (37%) were dominant among the bacterial genera identified in the present study. Concerning indoor fungal characterization, the prevalent genera were Penicillium (41%) and Aspergillus (24%). Regular monitoring is essential for assessing air control efficiency and for detecting irregular introduction of airborne particles via clothing of visitors and medical staff or carriage by personal and medical materials. Furthermore, microbiological survey data should be used to clearly define specific air quality guidelines for controlled environments in hospital settings.

Twenty years of Hendra virus: laboratory submission trends and risk factors for infection in horses

Hendra virus (HeV) was first described in 1994 in an outbreak of acute and highly lethal disease in horses and humans in Australia. Equine cases continue to be diagnosed periodically, yet the predisposing factors for infection remain unclear. We undertook an analysis of equine submissions tested for HeV by the Queensland government veterinary reference laboratory over a 20-year period to identify and investigate any patterns. We found a marked increase in testing from July 2008, primarily reflecting a broadening of the HeV clinical case definition. Peaks in submissions for testing, and visitations to the Government HeV website, were associated with reported equine incidents. Significantly differing between-year HeV detection rates in north and south Queensland suggest a fundamental difference in risk exposure between the two regions. The statistical association between HeV detection and stockhorse type may suggest that husbandry is a more important risk determinant than breed per se. The detection of HeV in horses with neither neurological nor respiratory signs poses a risk management challenge for attending veterinarians and laboratory staff, reinforcing animal health authority recommendations that appropriate risk management strategies be employed for all sick horses, and by anyone handling sick horses or associated biological samples.

Twenty years of Hendra virus: laboratory submission trends and risk factors for infection in horses

SUMMARY Hendra virus (HeV) was first described in 1994 in an outbreak of acute and highly lethal disease in horses and humans in Australia. Equine cases continue to be diagnosed periodically, yet the predisposing factors for infection remain unclear. We undertook an analysis of equine submissions tested for HeV by the Queensland government veterinary reference laboratory over a 20-year period to identify and investigate any patterns. We found a marked increase in testing from July 2008, primarily reflecting a broadening of the HeV clinical case definition. Peaks in submissions for testing, and visitations to the Government HeV website, were associated with reported equine incidents. Significantly differing between-year HeV detection rates in north and south Queensland suggest a fundamental difference in risk exposure between the two regions. The statistical association between HeV detection and stockhorse type may suggest that husbandry is a more important risk determinant than breed per se. The detection of HeV in horses with neither neurological nor respiratory signs poses a risk management challenge for attending veterinarians and laboratory staff, reinforcing animal health authority recommendations that appropriate risk management strategies be employed for all sick horses, and by anyone handling sick horses or associated biological samples.

Qualidade de vida em pacientes com a doença de Graves Basedow

Dissertação de Mestrado apresentada no Instiuto Superior de Psicologia Aplicada para obtenção do grau de Mestre na especialidade de Psicologia Clínica

French good practice guidelines for medical and occupational surveillance of the low back pain risk among workers exposed to manual handling of loads

International audience

Chronic low back pain among French healthcare workers and prognostic factors of return to work (RTW): a non-randomized controlled trial

International audience