First-year and second-year snow properties on sea ice in the Weddell Sea during POLARSTERN cruise ANT-XXII/2 (ISPOL) during the drift

Observations of snow properties, superimposed ice, and atmospheric heat fluxes have been performed on first-year and second-year sea ice in the western Weddell Sea, Antarctica. Snow in this region is particular as it does usually survive summer ablation. Measurements were performed during Ice Station Polarstern (ISPOL), a 5-week drift station of the German icebreaker RV Polarstern. Net heat flux to the snowpack was 8 W/m**2, causing only 0.1 to 0.2 m of thinning of both snow cover types, thinner first-year and thicker second-year snow. Snow thinning was dominated by compaction and evaporation, whereas melt was of minor importance and occurred only internally at or close to the surface. Characteristic differences between snow on first-year and second-year ice were found in snow thickness, temperature, and stratigraphy. Snow on second-year ice was thicker, colder, denser, and more layered than on first-year ice. Metamorphism and ablation, and thus mass balance, were similar between both regimes, because they depend more on surface heat fluxes and less on underground properties. Ice freeboard was mostly negative, but flooding occurred mainly on first-year ice. Snow and ice interface temperature did not reach the melting point during the observation period. Nevertheless, formation of discontinuous superimposed ice was observed. Color tracer experiments suggest considerable meltwater percolation within the snow, despite below-melting temperatures of lower layers. Strong meridional gradients of snow and sea-ice properties were found in this region. They suggest similar gradients in atmospheric and oceanographic conditions and implicate their importance for melt processes and the location of the summer ice edge.

Nowhere Landscape, for Clarinets, Trombones, Percussion, Violins, and Electronics and “The Map and the Territory: Documenting David Dunn’s Sky Drift”

1. nowhere landscape, for clarinets, trombones, percussion, violins, and electronics

nowhere landscape is an eighty-minute work for nine performers, composed of acoustic and electronic sounds. Its fifteen movements invoke a variety of listening strategies, using slow change, stasis, layering, coincidence, and silence to draw attention to the sonic effects of the environment—inside the concert hall as well as the world outside of it. The work incorporates a unique stage set-up: the audience sits in close proximity to the instruments, facing in one of four different directions, while the musicians play from a number of constantly-shifting locations, including in front of, next to, and behind the audience.

Much of nowhere landscape’s material is derived from a collection of field recordings

made by the composer during a road trip from Springfield, MA to Douglas, WY along US- 20, a cross-country route made effectively obsolete by the completion of I-90 in the mid- 20th century. In an homage to artist Ed Ruscha’s 1963 book Twentysix Gasoline Stations, the composer made twenty-six recordings at gas stations along US-20. Many of the movements of nowhere landscape examine the musical potential of these captured soundscapes: familiar and anonymous, yet filled with poignancy and poetic possibility.

2. “The Map and the Territory: Documenting David Dunn’s Sky Drift”

In 1977, David Dunn recruited twenty-six musicians to play his work Sky Drift in the

Anza-Borrego Desert in Southern California. This outdoor performance was documented with photos and recorded with four stationary microphones to tape. A year later, Dunn presented the work in New York City as a “performance/documentation,” playing back the audio recording and projecting slides. In this paper I examine the consequences of this kind of act: what does it mean for a recording of an outdoor work to be shared at an indoor concert event? Can such a complex and interactive experience be successfully flattened into some kind of re-playable documentation? What can a recording capture and what must it exclude?

This paper engages with these questions as they relate to David Dunn’s Sky Drift and to similar works by Karlheinz Stockhausen and John Luther Adams. These case-studies demonstrate different solutions to the difficulty of documenting outdoor performances. Because this music is often heard from a variety of equally-valid perspectives—and because any single microphone only captures sound from one of these perspectives—the physical set-up of these kind of pieces complicate what it means to even “hear the music” at all. To this end, I discuss issues around the “work itself” and “aura” as well as “transparency” and “liveness” in recorded sound, bringing in thoughts and ideas from Walter Benjamin, Howard Becker, Joshua Glasgow, and others. In addition, the artist Robert Irwin and the composer Barry Truax have written about the conceptual distinctions between “the work” and “not- the-work”; these distinctions are complicated by documentation and recording. Without the context, the being-there, the music is stripped of much of its ability to communicate meaning.

Annotated record of the detailed examination of Mn deposits from Drift Station Alpha in the Arctic Ocean

The cores described were taken by the personnel of the Lamont-Doherty Earth Observatory (LDEO) on the Drift Station Alpha in the Arctic Ocean from August 1957 until June 1958. A total of 16 cores were recovered and are available at Lamont-Doherty Earth Observatory for sampling and study.

Random Forest Based Approach for Concept-Drift Handling

Algorithms for concept drift handling are important for various applications including video analysis and smart grids. In this paper we present decision tree ensemble classication method based on the Random Forest algorithm for concept drift. The weighted majority voting ensemble aggregation rule is employed based on the ideas of Accuracy Weighted Ensemble (AWE) method. Base learner weight in our case is computed for each sample evaluation using base learners accuracy and intrinsic proximity measure of Random Forest. Our algorithm exploits both temporal weighting of samples and ensemble pruning as a forgetting strategy. We present results of empirical comparison of our method with îriginal random forest with incorporated replace-the-looser forgetting andother state-of-the-art concept-drift classiers like AWE2.

Renar och vindkraft II : Vindkraft i drift och effekter på renar och renskötsel

Utbyggnaden av vindkraft inom renskötselområdet har ökat markant det senaste decenniet, trots att kunskapen om påverkan av vindkraftsetableringar ännu inte är fullt utredd och dokumenterad. I den här rapporten beskriver vi framförallt hur vindkraftparker i driftsfas påverkar renarna och renskötseln i tre olika områden. I Malå sameby har vi studerat kalvningsområdet kring Storliden och Jokkmokkslidens vindkraftparker. I Vilhelmina Norra sameby har vi studerat vinterbetesområdet kring Stor-Rotlidens vindkraftpark, samt Lögdeålandets betesområde med Gabrielsbergets vindkraftpark som används av Byrkije reinbetesdistrikt från Norge. För att få en helhetsbild av hur renarna använder sitt betesområde är det viktigt att studera renarnas betes- och förflyttningsmönster långsiktigt och över hela deras betesområde och inte bara inom det lokala området nära parken. Det är också viktigt att ta hänsyn till att renarnas betesutnyttjande skiftar från år till år och mellan olika årstider beroende på väderlek och andra yttre förutsättningar. Vi vill också understryka vikten av att kombinera den traditionella kunskapen från renskötarna med vedertagna vetenskapliga analysmetoder för att besvara de frågor som är viktiga för att kunna bedriva en hållbar renskötsel. Vi har undersökt renarnas användning av områdena genom att utföra spillningsinventeringar under åren 2009-2015 (endast i Malå sameby), och genom att följa renar utrustade med GPS-halsband under åren 2005-2015. Datat är insamlat före och under byggfas och under driftsfas (för Gabrielsberget finns GPS-data endast för driftsfasen). Vi har analyserat data genom att utveckla statistiska modeller för val av betesområde för varje område där vi har beräknat hur renarna förhåller sig till vindkraftparksområdet före, under och efter byggnation, och på Gabrielsberget när parken varit avstängd under 40 dagar och under drift vid olika renskötselsituationer. Genom intervjuer, möten och samtal, samt information från Gabrielsbergets vindkraftparks kontrollprogram, har vi tagit del av renskötarnas erfarenheter av hur renarnas beteende, och därmed även renskötseln, påverkats av vindkraftsutbyggnaden i respektive område. Våra resultat visar att renarna både på kalvnings- och på vinterbetesområden påverkas negativt av vindkraftsetableringarna (Tabell a). Renarna undviker att beta i områden där de kan se och/eller höra vindkraftsverken och föredrar att vistas i områden där vindkraftverken är skymda. I kalvningsområdet i Malå ökade användningen av skymda områden med 60 % under driftsfas. I vinterbetesområdet på Gabrielsberget, när renarna utfodrades i parken och kantbevakades intensivt för att stanna i parkområdet under driftsfas, ökade användningen av skymda områden med 13 % jämfört med när de inte var utfodrade och fick ströva mer fritt. Resultaten visar också att renarna minskar sin användning av området nära vindkraftparkerna. I kalvningslandet i Malå minskar renarna sin användning av områden inom 5 km från parkerna med 16-20 %. Vintertid vid Gabrielsbergets vindkraftpark undvek renarna parken med 3 km. Våra resultat visar även att renarnas betesro minskar inom en radie på 4 km från vindkraftparkerna under kalvningsperioden och tiden därefter i jämförelse med perioden före byggfas. Exakta avstånd som renarna påverkas beror på förutsättningarna i respektive område, exempelvis hur topografin ser ut eller om området är begränsat av stängsel eller annan infrastruktur. Förändringarna i habitatutnyttjande i våra studieområden blev tydligare när parkerna var centralt belägna i renarnas betesområde, som i kalvningsområdet i Malå eller i vinterbeteslandet på Gabrielsberget, medan det inte var lika tydliga effekter kring Stor-Rotlidens park, som ligger i utkanten av ett huvudbetesområde. Oftast är snöförhållandena bättre ur betessynpunkt högre upp i terrängen än nere i dalgångarna, på grund av stabilare temperatur, vind som blåser bort snötäcket och mer variation i topografin. Därför kan etablering av vindkraftparker i höglänta områden försämra möjligheten att använda sådana viktiga reservbetesområden under vintrar med i övrigt dåliga snöförhållanden, vilka blir allt vanligare i och med klimatförändringarna. Våra resultat tyder inte direkt på att renarna påverkats negativt under dåliga betesvintrar men fler år av studier behövs för att ytterligare klargöra hur vindkraft påverkar renarna under dessa vintrar. Våra studier har visat att etablering av vindkraft har konsekvenser för renskötseln under både barmarkssäsongen och under vintern, men effekterna förmodas få störst inverkan inom vinterbetesområdet där det är svårt att hitta alternativa betesområden för renarna. Under sommaren är betestillgången oftast mindre begränsad och renarna kan lättare hitta alternativa områden. En direkt konsekvens av Gabrielsbergets vindkraftpark som är placerad mitt i ett vinterbetesområde har blivit att renarna behöver tillskottsutfodras och bevakas intensivare för att de inte ska gå ut ur området. När den naturliga vandringen mellan olika betesområden störs för att renarna undviker att vistas i ett område kan det leda till att den totala tillgången till naturligt bete minskar och att man permanent måste tillskottsutfodra, alternativt minska antalet renar. Annan infrastruktur som vägar och kraftledningar påverkar också renarna. Vid Storliden och Jokkmokksliden och vid Stor-Rotliden där data samlats in innan vindkraftparken uppfördes visar våra resultat att renarna undviker de omkringliggande landsvägarna redan innan parkerna etablerades. Vid Stor-Rotliden ökar dock renarna användningen av områden nära vägarna efter att parken är byggd. På Gabrielsberget, där vi endast har data under drifttiden, är renarna närmare vägarna (även stora vägar som E4) när renskötarna minskar på kantbevakningen för att inte hålla renarna nära parken. Detta ökar naturligtvis risken för trafikolyckor och innebär att renskötarna måste bevaka dessa områden intensivare. Sist i rapporten presenterar vi förslag till åtgärder som kan användas för att underlätta arbetet för renskötseln om det är så att en vindkraftpark redan är byggd. Några exempel på åtgärder som är direkt kopplat till parken är att stänga av vägarna in i vindkraftparken för att förhindra nöjeskörning med skoter och bil under den tiden renarna vistas i området samt tät dialog mellan vindkraftsbolag och sameby angående vinterväghållningen av vägarna till och inom vindkraftparken. Andra mer regionala åtgärder för att förbättra förutsättningarna för renskötselarbetet på andra platser för samebyn, kan vara att sätta stängsel längst större vägar och järnvägar (t.ex. E4:an eller stambanan) i kombination med strategiskt utplacerade ekodukter. Detta för att underlätta och återställa möjligheterna till renarnas fria strövning och renskötarnas flytt av renar mellan olika betesområden.   

The pianosa contourite depositional system (northern Tyrrhenian sea): drift morphology and plio-quaternary stratigraphic evolution

The Pianosa Contourite Depositional System (CDS) is located in the Corsica Trough (Northern Tyrrhenian Sea), a confined basin dominated by mass transport and contour currents in the eastern flank and by turbidity currents in the western flank. The morphologic and stratigraphic characterisation of the Pianosa CDS is based on multibeam bathymetry, seismic reflection data (multi-channel high resolution mini GI gun, single-channel sparker and CHIRP), sediment cores and ADCP data. The Pianosa CDS is located at shallow to intermediate water depths (170 to 850 m water depth) and is formed under the influence of the Levantine Intermediate Water (LIW). It is 120 km long, has a maximum width of 10 km and is composed of different types of muddy sediment drifts: plastered drift, separated mounded drift, sigmoid drift and multicrested drift. The reduced tectonic activity in the Corsica Trough since the early Pliocene permits to recover a sedimentary record of the contourite depositional system that is only influenced by climate fluctuations. Contourites started to develop in the Middle-Late Pliocene, but their growth was enhanced since the Middle Pleistocene Transition (0.7–0.9 Ma). Although the general circulation of the LIW, flowing northwards in the Corsica Trough, remained active all along the history of the system, contourite drift formation changed, controlled by sediment influx and bottom current velocity. During periods of sea level fall, fast bottom currents often eroded the drift crest in the middle and upper slope. At that time the proximity of the coast to the shelf edge favoured the formation of bioclastic sand deposits winnowed by bottom currents. Higher sediment accumulation of mud in the drifts occurred during periods of fast bottom currents and high sediment availability (i.e. high activity of turbidity currents), coincident with periods of sea level low-stands. Condensed sections were formed during sea level high-stands, when bottom currents were more sluggish and the turbidite system was disconnected, resulting in a lower sediment influx.