Annotated record of the detailed examination of Mn deposits from Drift Station Alpha in the Arctic Ocean

The cores described were taken by the personnel of the Lamont-Doherty Earth Observatory (LDEO) on the Drift Station Alpha in the Arctic Ocean from August 1957 until June 1958. A total of 16 cores were recovered and are available at Lamont-Doherty Earth Observatory for sampling and study.

Flammability Standards – A Major Role in Flame Retardant Exposure? Televisions as a case study.

Flame retardants (FRs) are added to materials to enhance the fire safety level of readily combustible polymers. Although they have been purported to aid in preventing fires in some cases, they have also become a significant cause for concern given the vast data on environmental persistence and human and animal adverse health effects. Evidence since the 1980s has shown that Canadian, American and Europeans have detectable levels of FRs in their bodies. North Americans in particular have high levels of these chemicals due to stringent flammability standards and the higher use of polybrominated diphenyl ethers (PBDEs) in North America as opposed to Europe. FRs have been detected in household dust and some evidence suggests that TVs could be a significant source of exposure to FRs. It is imperative to re-visit the flammability standard (UL94V) that allows for FR use in TVs plastic materials by providing a risk versus benefit analysis to determine if this standard provides a fire safety benefit and if it plays a major role in FR exposure. This report first examined the history of televisions and the progression to the UL94V flammability test standard to understand why FRs were first added to polymers used in the manufacturing of TVs. It has been demonstrated to be due to fire hazards resulting from the use of plastic materials in cathode-ray tube (CRT) TVs that had an “instant-on” feature and high voltage and operating temperatures. In providing a risk versus benefit analysis, this paper presents the argument that 1) by providing a market survey the current flammability test standard (UL94V) is outdated and lacks relevance to current technology as flat, thin, energy efficient Liquid Crystal Displays (LCDs) dominate over traditionally used heavy, bulky and energy-intensive CRTs; 2) FRs do not impart fire safety benefits considering that there is a lack of valid fire safety concern, such as reduced internal and external ignition and fire hazard, and a lack of valid fire data and hazard for television fires in general and finally; 3) the standard is overly stringent as it does not consider the risk due to exposure to FRs in household dust due to the proliferation and greater use of televisions in households. Therefore, this report argues that the UL94V standard has become trapped in history and needs to be updated as it may play a major role in FR exposure.

Random Forest Based Approach for Concept-Drift Handling

Algorithms for concept drift handling are important for various applications including video analysis and smart grids. In this paper we present decision tree ensemble classication method based on the Random Forest algorithm for concept drift. The weighted majority voting ensemble aggregation rule is employed based on the ideas of Accuracy Weighted Ensemble (AWE) method. Base learner weight in our case is computed for each sample evaluation using base learners accuracy and intrinsic proximity measure of Random Forest. Our algorithm exploits both temporal weighting of samples and ensemble pruning as a forgetting strategy. We present results of empirical comparison of our method with îriginal random forest with incorporated replace-the-looser forgetting andother state-of-the-art concept-drift classiers like AWE2.

Renar och vindkraft II : Vindkraft i drift och effekter på renar och renskötsel

Utbyggnaden av vindkraft inom renskötselområdet har ökat markant det senaste decenniet, trots att kunskapen om påverkan av vindkraftsetableringar ännu inte är fullt utredd och dokumenterad. I den här rapporten beskriver vi framförallt hur vindkraftparker i driftsfas påverkar renarna och renskötseln i tre olika områden. I Malå sameby har vi studerat kalvningsområdet kring Storliden och Jokkmokkslidens vindkraftparker. I Vilhelmina Norra sameby har vi studerat vinterbetesområdet kring Stor-Rotlidens vindkraftpark, samt Lögdeålandets betesområde med Gabrielsbergets vindkraftpark som används av Byrkije reinbetesdistrikt från Norge. För att få en helhetsbild av hur renarna använder sitt betesområde är det viktigt att studera renarnas betes- och förflyttningsmönster långsiktigt och över hela deras betesområde och inte bara inom det lokala området nära parken. Det är också viktigt att ta hänsyn till att renarnas betesutnyttjande skiftar från år till år och mellan olika årstider beroende på väderlek och andra yttre förutsättningar. Vi vill också understryka vikten av att kombinera den traditionella kunskapen från renskötarna med vedertagna vetenskapliga analysmetoder för att besvara de frågor som är viktiga för att kunna bedriva en hållbar renskötsel. Vi har undersökt renarnas användning av områdena genom att utföra spillningsinventeringar under åren 2009-2015 (endast i Malå sameby), och genom att följa renar utrustade med GPS-halsband under åren 2005-2015. Datat är insamlat före och under byggfas och under driftsfas (för Gabrielsberget finns GPS-data endast för driftsfasen). Vi har analyserat data genom att utveckla statistiska modeller för val av betesområde för varje område där vi har beräknat hur renarna förhåller sig till vindkraftparksområdet före, under och efter byggnation, och på Gabrielsberget när parken varit avstängd under 40 dagar och under drift vid olika renskötselsituationer. Genom intervjuer, möten och samtal, samt information från Gabrielsbergets vindkraftparks kontrollprogram, har vi tagit del av renskötarnas erfarenheter av hur renarnas beteende, och därmed även renskötseln, påverkats av vindkraftsutbyggnaden i respektive område. Våra resultat visar att renarna både på kalvnings- och på vinterbetesområden påverkas negativt av vindkraftsetableringarna (Tabell a). Renarna undviker att beta i områden där de kan se och/eller höra vindkraftsverken och föredrar att vistas i områden där vindkraftverken är skymda. I kalvningsområdet i Malå ökade användningen av skymda områden med 60 % under driftsfas. I vinterbetesområdet på Gabrielsberget, när renarna utfodrades i parken och kantbevakades intensivt för att stanna i parkområdet under driftsfas, ökade användningen av skymda områden med 13 % jämfört med när de inte var utfodrade och fick ströva mer fritt. Resultaten visar också att renarna minskar sin användning av området nära vindkraftparkerna. I kalvningslandet i Malå minskar renarna sin användning av områden inom 5 km från parkerna med 16-20 %. Vintertid vid Gabrielsbergets vindkraftpark undvek renarna parken med 3 km. Våra resultat visar även att renarnas betesro minskar inom en radie på 4 km från vindkraftparkerna under kalvningsperioden och tiden därefter i jämförelse med perioden före byggfas. Exakta avstånd som renarna påverkas beror på förutsättningarna i respektive område, exempelvis hur topografin ser ut eller om området är begränsat av stängsel eller annan infrastruktur. Förändringarna i habitatutnyttjande i våra studieområden blev tydligare när parkerna var centralt belägna i renarnas betesområde, som i kalvningsområdet i Malå eller i vinterbeteslandet på Gabrielsberget, medan det inte var lika tydliga effekter kring Stor-Rotlidens park, som ligger i utkanten av ett huvudbetesområde. Oftast är snöförhållandena bättre ur betessynpunkt högre upp i terrängen än nere i dalgångarna, på grund av stabilare temperatur, vind som blåser bort snötäcket och mer variation i topografin. Därför kan etablering av vindkraftparker i höglänta områden försämra möjligheten att använda sådana viktiga reservbetesområden under vintrar med i övrigt dåliga snöförhållanden, vilka blir allt vanligare i och med klimatförändringarna. Våra resultat tyder inte direkt på att renarna påverkats negativt under dåliga betesvintrar men fler år av studier behövs för att ytterligare klargöra hur vindkraft påverkar renarna under dessa vintrar. Våra studier har visat att etablering av vindkraft har konsekvenser för renskötseln under både barmarkssäsongen och under vintern, men effekterna förmodas få störst inverkan inom vinterbetesområdet där det är svårt att hitta alternativa betesområden för renarna. Under sommaren är betestillgången oftast mindre begränsad och renarna kan lättare hitta alternativa områden. En direkt konsekvens av Gabrielsbergets vindkraftpark som är placerad mitt i ett vinterbetesområde har blivit att renarna behöver tillskottsutfodras och bevakas intensivare för att de inte ska gå ut ur området. När den naturliga vandringen mellan olika betesområden störs för att renarna undviker att vistas i ett område kan det leda till att den totala tillgången till naturligt bete minskar och att man permanent måste tillskottsutfodra, alternativt minska antalet renar. Annan infrastruktur som vägar och kraftledningar påverkar också renarna. Vid Storliden och Jokkmokksliden och vid Stor-Rotliden där data samlats in innan vindkraftparken uppfördes visar våra resultat att renarna undviker de omkringliggande landsvägarna redan innan parkerna etablerades. Vid Stor-Rotliden ökar dock renarna användningen av områden nära vägarna efter att parken är byggd. På Gabrielsberget, där vi endast har data under drifttiden, är renarna närmare vägarna (även stora vägar som E4) när renskötarna minskar på kantbevakningen för att inte hålla renarna nära parken. Detta ökar naturligtvis risken för trafikolyckor och innebär att renskötarna måste bevaka dessa områden intensivare. Sist i rapporten presenterar vi förslag till åtgärder som kan användas för att underlätta arbetet för renskötseln om det är så att en vindkraftpark redan är byggd. Några exempel på åtgärder som är direkt kopplat till parken är att stänga av vägarna in i vindkraftparken för att förhindra nöjeskörning med skoter och bil under den tiden renarna vistas i området samt tät dialog mellan vindkraftsbolag och sameby angående vinterväghållningen av vägarna till och inom vindkraftparken. Andra mer regionala åtgärder för att förbättra förutsättningarna för renskötselarbetet på andra platser för samebyn, kan vara att sätta stängsel längst större vägar och järnvägar (t.ex. E4:an eller stambanan) i kombination med strategiskt utplacerade ekodukter. Detta för att underlätta och återställa möjligheterna till renarnas fria strövning och renskötarnas flytt av renar mellan olika betesområden.   

The pianosa contourite depositional system (northern Tyrrhenian sea): drift morphology and plio-quaternary stratigraphic evolution

The Pianosa Contourite Depositional System (CDS) is located in the Corsica Trough (Northern Tyrrhenian Sea), a confined basin dominated by mass transport and contour currents in the eastern flank and by turbidity currents in the western flank. The morphologic and stratigraphic characterisation of the Pianosa CDS is based on multibeam bathymetry, seismic reflection data (multi-channel high resolution mini GI gun, single-channel sparker and CHIRP), sediment cores and ADCP data. The Pianosa CDS is located at shallow to intermediate water depths (170 to 850 m water depth) and is formed under the influence of the Levantine Intermediate Water (LIW). It is 120 km long, has a maximum width of 10 km and is composed of different types of muddy sediment drifts: plastered drift, separated mounded drift, sigmoid drift and multicrested drift. The reduced tectonic activity in the Corsica Trough since the early Pliocene permits to recover a sedimentary record of the contourite depositional system that is only influenced by climate fluctuations. Contourites started to develop in the Middle-Late Pliocene, but their growth was enhanced since the Middle Pleistocene Transition (0.7–0.9 Ma). Although the general circulation of the LIW, flowing northwards in the Corsica Trough, remained active all along the history of the system, contourite drift formation changed, controlled by sediment influx and bottom current velocity. During periods of sea level fall, fast bottom currents often eroded the drift crest in the middle and upper slope. At that time the proximity of the coast to the shelf edge favoured the formation of bioclastic sand deposits winnowed by bottom currents. Higher sediment accumulation of mud in the drifts occurred during periods of fast bottom currents and high sediment availability (i.e. high activity of turbidity currents), coincident with periods of sea level low-stands. Condensed sections were formed during sea level high-stands, when bottom currents were more sluggish and the turbidite system was disconnected, resulting in a lower sediment influx.

Hyperspectral sensing to detect the impact of herbicide drift on cotton growth and yield

Yield loss in crops is often associated with plant disease or external factors such as environment, water supply and nutrient availability. Improper agricultural practices can also introduce risks into the equation. Herbicide drift can be a combination of improper practices and environmental conditions which can create a potential yield loss. As traditional assessment of plant damage is often imprecise and time consuming, the ability of remote and proximal sensing techniques to monitor various bio-chemical alterations in the plant may offer a faster, non-destructive and reliable approach to predict yield loss caused by herbicide drift. This paper examines the prediction capabilities of partial least squares regression (PLS-R) models for estimating yield. Models were constructed with hyperspectral data of a cotton crop sprayed with three simulated doses of the phenoxy herbicide 2,4-D at three different growth stages. Fibre quality, photosynthesis, conductance, and two main hormones, indole acetic acid (IAA) and abscisic acid (ABA) were also analysed. Except for fibre quality and ABA, Spearman correlations have shown that these variables were highly affected by the chemical. Four PLS-R models for predicting yield were developed according to four timings of data collection: 2, 7, 14 and 28 days after the exposure (DAE). As indicated by the model performance, the analysis revealed that 7 DAE was the best time for data collection purposes (RMSEP = 2.6 and R2 = 0.88), followed by 28 DAE (RMSEP = 3.2 and R2 = 0.84). In summary, the results of this study show that it is possible to accurately predict yield after a simulated herbicide drift of 2,4-D on a cotton crop, through the analysis of hyperspectral data, thereby providing a reliable, effective and non-destructive alternative based on the internal response of the cotton leaves.

Origin and fate of surface drift in the oceanic convergence zones of the eastern Pacific

This study investigates the structure and intensity of the surface pathways connecting to and from the central areas of the large-scale convergence regions of the eastern Pacific Ocean. Surface waters are traced with numerical Lagrangian particles transported in the velocity field of three different ocean models with horizontal resolutions that range from ¼° to 1/32°. The connections resulting from the large-scale convergent Ekman dynamics agree qualitatively but are strongly modulated by eddy variability that introduces meridional asymmetry in the amplitude of transport. Lagrangian forward-in-time integrations are used to analyze the fate of particles originating from the central regions of the convergence zones and highlight specific outflows not yet reported for the southeastern Pacific when using the currents at the highest resolutions (1/12° and 1/32°). The meridional scales of these outflows are comparable to the characteristic width of the fine-scale striation of mean currents.

Current Legal Rules Benefit Spray Applicators When It Comes to Pesticide Drift

Homeowners, landowners, pesticide applicators, and farmers are concerned about pesticide drift. It may injure a homeowner’s garden or flowers or ruin a neighboring farmer’s crop. While no Maryland court has considered the issue of liability from pesticide drift, courts in other states have. These decisions provide some guidance on how a Maryland court might handle the issue. Depending on the facts of the drift case, pesticide applicators and farmers could owe damages for nuisance or trespass case, or for uses inconsistent with the pesticide label.