Genus i religionskunskapen : Fyra gymnasielärares syn på genus i religionsundervisningen

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur fyra religionslärare vid en gymnasieskola i Norra Mellansverige använder genusperspektivet i sin undervisning.Styrdokumentens direktiv om genus är få och dessutom abstrakta. I läroplanen och kursplanerna för religionskunskap finns det definitioner som öppnar upp för genusperspektivet – något krav på att det skall finnas med går däremot inte att finna. Endast i ämnesplanen för religionskunskap står det att en ”genusdimension” skall synas i undervisningen.Merparten av lärarna anser dessa mål vara relevanta och menar att ett genusperspektiv kontinuerligt anläggs i deras undervisning. Det handlar främst om två delar av religionsundervisningen, dels att diskutera kvinnors ställning i olika religioner och hur religion påverkar vår syn på manlighet respektive kvinnlighet. Dels i form av livsfrågor och vilka könsroller som finns i samhället.Samtidigt finns det både skepsis gentemot genusperspektivet och en okunskap om begreppets innebörd hos vissa lärare. En av lärarna undviker helst att använda ett genusperspektiv i undervisningen då denne anser att det reproducerar stereotypt tänkande om manlighet och kvinnlighet. En annan lärare beskriver begreppet genus som ”biologiskt kön”, vilket leder till att eleverna får en snedvriden bild av begreppet. Det finns med andra ord mer att önska från lärarnas sida när det kommer till arbetet med genus i undervisningen.

Implementeringsprocessen i målstyrt arbeteinom offentlig omsorg : En kvalitativ studie som belyser implementeringen av beslut till den praktiska verksamheten

Vår ambition med den här studien har varit att belysa hur rättsäkerheten och kvaliteten bibehålls utifrån de beviljade besluten till det når de individer besluten gäller för i de praktiska verksamheterna. Vi har studerat vissa insatser inom hemtjänsten. De insatser som varit aktuella för studien är de insatser inom hemtjänsten som kräver att det upprättas en målstyrd arbetsplan. Vi har tagit hjälp av teorier som belyser organisationer och teorier som handlar om implementering för att kunna ge en förklaring till det framkomna resultatet. Vi har också tagit hjälp av viss lagstiftning samt föreskrifter som anger hur och vad som ska göras för att uppnå rättsäkerhet och kvalitet i den undersökta verksamheten.För att öka förståelsen med målstyrt arbete beskrivs även de inblandade parterna i den implementeringsprocess vi valt att fokusera på.Vi har i studien använt oss av enbart textmaterial för att komma fram till ett resultat. Det huvudsakliga intresset från vår sida har varit, genom de dokument vi studerat, se om de mål som bör finnas för varje individ är implementerat genom hela vägen från beviljat beslut till den i verksamheten utformade målstyrda arbetsplanen. Resultatet vi kom fram till var att det finns brister redan i besluten eftersom det i hälften av de studerade fallen saknades ett angivet övergripande mål att arbeta utifrån. Det fanns även stora brister i nästa steg när det i den praktiska verksamheten i övervägande del av fallen saknades ett mer detaljerat mål för hur det, i de fall de fanns ett övergripande mål, skulle genom insatserna säkerställa det beviljade beslutet. Av resultatet kan man dra slutsatsen att det finns brister implementeringsprocessen som äventyrar både rättsäkerheten och kvaliteten för de som beviljats vissa insatser enligt Socialtjänstlagen.

Aga, disciplin och fostran i den svenska folkskolan 1945-1959. : En studie om 1947 års skoldisciplinutredning, Skolöverstyrelsens direktiv i fostrans- och disciplinfrågor samt hanteringen av frågan om skolagan i Tunabygdens lärarklubb.

Denna historieuppsats (15hp) handlar om aga- och skoldisciplinsfrågorna i den svenska folkskolan. Undersökningens syfte är att granska hur disciplinsfrågorna i folkskolan hanterades före och efter agaförbudet på både nationell och lokal nivå. För att uppnå detta mål har i första hand tre olika källor använts, nämligen 1947 års skoldisciplinutredning, protokoll från Tunabygdens lärarklubb och dess studiecirkel samt Skolöverstyrelsens anvisningar till folkskolelärarna efter att agan hade förbjudits i folkskolan. Skoldisciplinutredningen kom som en följd av protesterna från lärarkåren och Skolöverstyrelsen till ett agaförbud. Disciplinutredningen kom inte fram till något agaförbud utan snarare fram till flera disciplinsfrämjande förslag. I Tunabygdens lärarklubb och dess studiecirkel bedrevs diskussioner som berörde aga, disciplin och fostran överhuvudtaget. Lärarklubben och folkskolestyrelserna i landet var emot ett agaförbud, men inte enbart för rätten i sig att få aga elever, utan också för att de var emot en stark centralstyrning som de upplevde fanns och som ifrågasatte lärarnas yrkesprofession. Skolöverstyrelsens anvisningar kom 1959, året efter agaförbudet och den handlade mycket om skolans och lärarnas fostrande uppgifter. Fungerande disciplin i klassen ansågs vara lika viktig som innan agaförbudet och det handlade om att ändra formerna för denna disciplin. För att upprätthålla ett fungerande disciplin ansåg Skolöverstyrelsen att det var oerhört viktigt att lära känna igen skolbarnet och dess hemförhållanden. För att kontrollera detta hade bl.a. lärare och skolläkare viktiga roller i hemmens hjälp att fostra barnen rätt, då tilltron till barnens föräldrar och uppväxtmiljö var låg från Skolöverstyrelsens sida.

För nöjes skull : En kartläggning av Falu stadskärnas nöjesliv

Nöjeslivet är ett viktigt område när det gäller att göra en stad attraktiv för dess invånare och besökare. Efter en besöksundersökning av centrumföreningen Centrala Stadsrum visade det sig att det finns invånare och besökare som inte är helt nöjda med dagens nöjesliv i Falun. Utifrån detta och en nyfikenhet från vår sida valde vi att göra en kartläggning av Faluns nöjesliv och undersöka nöjesverksamheternas profilering. Utifrån vår definition av nöje, ”en upplevelse där en individ gör ett tidsfördriv utan praktiskt syfte och då känner tillfredsställelse, vällust och/eller glädje”, genomfördes en teoretisk litteraturstudie av Faluns historia, attraktiva städer och våra utvalda nöjeslivsområden: mat & fika, bar & klubb, handel, kultur, sport och evenemang. Slutligen gjordes en enkätundersökning av nöjesverksamheterna som ligger i Faluns stadskärna, denna ligger till grund för kartläggningen och undersökningen av nöjesverksamheternas profilering. Resultaten av vår enkätundersökning visar att många av de tillfrågade respondenterna varken marknadsför sin nöjesverksamhet och inte heller har någon tydlig marknadsprofilering.

Framtagande av förslag på arbetsgång för plattformsmigrering : Från webbapplikation till mobilapplikation

Det är första gången som Triona AB gör om en webbapplikation till en Androidapplikation och således saknas det information och dokumentation för hur det skall göras, det vill säga en plattformsmigrering.Vi gjorde i detta projekt om en webbaserad cykelreseplanerare till en androidapplikation och med utgångspunkt från de erfarenheter vi fick utifrån den tog vi fram en arbetsgång för plattformsbyte från en webbapplikation till en mobilapplikation.Den teoretiska grunden för projektet lades genom litteraturstudier samt intervjuer. Dessa la grunden för det preliminära förslaget för arbetsgång som skulle komma att testas hos Triona AB. Att genomföra en plattformsmigrering hos Triona AB vilket innebar att vi gjorde om deras webbapplikation till en androidapplikation gav oss vår empiriska grund. Efter att ha testat det preliminära förslaget på arbetsgång hos Triona kunde vi modifiera samt verifiera den.Vi skulle i efterhand försökt utvidga vår intervju-del med fler personer men detta var tyvärr inte möjligt vid genomförandet på grund utav av bristande intresse att delta från olika företags sida.

Utveckling av webbaserat stöd : För att nå särskild behörighet för studier på högskolenivå för yrkesverksamma och elever på Byggprogrammet

Det är populärt att läsa Byggprogrammen på gymnasierna idag. Därför har de elever som börjar dessa program relativt höga ingångsbetyg, men saknar ibland motivation att studera, trots att kompetensen finns.Branschen behöver mer ingenjörer och utbildade arbetsledare. Det här projektet tillsattes därför för att undersöka möjligheterna till ett stöd inom matematik för dessa elever.Under perioden januari – juni 2009 har en pilotstudie genomförts. Syftet var att se över möjligheterna, från Högskolan Dalarnas sida, att stötta de här eleverna i sina matematikstudier. Studenter från högskolan skulle fungera som mattekompisar till eleverna på gymnasiernas Byggprogram i Dalarna.Till en början gjordes informationssökningar och benchmarking för att ta reda på om liknande verksamheter fanns i resten av landet och hur de i så fall fungerade.Därefter utstakades en plan, med exempel hämtade från andras goda erfarenheter, för hur det här stödet skulle kunna se ut. Det resulterade i en träff på högskolan i maj 2009, då gymnasieelever kom till högskolan och fick träffa lärare och studenter på Högskolan Dalarnas Byggprogram.Träffen fick få besökare, i förhållande till inbjudna elever, men gav ett positivt gensvar. De som kom var nöjda.Slutresultatet visar att den här typen av verksamhet borde fortsätta, förslagsvis inom ramen för projektet Teknikerjakten, för att alla uppsatta mål ska kunna nås. Det behövs mer samarbete mellan gymnasielärarna internt, mellan lärare på gymnasier och högskolor samt mer personlig kontakt mellan elever och studenter.

Husköpares val av värmesystem : Hinder och möjligheter

Syftet med det tvärvetenskapliga projekt som denna forskning har ingått i, har varit att studera hinder och möjligheter för boende i småhus att börja utnyttja energi för uppvärmning på ett sätt som sparar resurser och minskar påverkan på klimatet. Projektet har fokuserat på två beslutssituationer i småhusägares liv. Den situation som presenteras här rör val av värmesystem i samband med köp av prefabricerade småhus. Småhusägares långsiktiga möjligheter att skaffa sig resurssnål och energieffektiv uppvärmning är intimt förknippad med både värmesystemets och byggnadens utformning, men även med andra aktörers uppfattningar om vad som är möjligt. Ett välplacerat hus med hög isolerstandard och utrymme för ackumulatortank ger till exempel stora möjligheter att dessutom skära ner på den inköpta energin med hjälp av solvärme. Ett rimligt stort solvärmesystem kan då uppnå femtio procent solvärmeandel på årsbasis utan att värmen lagras från sommar till vinter. De monteringsfärdiga husens fysiska form är dock noggrant planerad och förberedd långt innan husen byggs. Även små ändringar i hustillverkarnas ordersystem eller tillverkningsprocess kan därför få stora konsekvenser för företagen i termer av tid och pengar. Köpare och säljare bygger till stor del sina värmebeslut på antaganden och gissningar om varandra. Blivande husägare har mängder av beslut att fatta inför och under byggperioden. De tenderar därför att acceptera säljarens förslag på värmesystem. Dessa husförsäljare är anställda som egna konsulter och därmed beroende av att föreslå standardlösningar som har fungerat väl tidigare. Företagsledningarna, å sin sida, försöker uppskatta kommande trender i presumtiva husköpares smak och önskemål. Cirkeln sluts och alternativ till el och värmepump får svårt att ta sig in. De strängare energikraven i den senaste BBR-revideringen (Boverket 2008, 2009) tycks inte förändra denna situation nämnvärt. Både energitekniska beräkningar och intervjuer med småhustillverkare i Dalarna tyder på att de nya byggreglerna framförallt leder till en förbättring av värmepumpars effektivitet. Förbättrad isoleringsstandard och övergång från el till andra energibärare och energislag påverkas således marginellt av de nya direktiven. Studien ger exempel på hur kommunikation ofta fungerar sämre mellan individer från olika kulturella gemenskaper (såsom yrkesgemenskaper) än inom varje sådan gemenskap, och att det kan också vara svårt att nå fram till en lösning som alla är nöjda med när flera perspektiv möts. Vi visar hur det samtidigt ofta är just sådana möten, diskussioner och förhandlingar som pressar fram, eller inspirerar till, mindre eller större modifieringar av människors kunskap och tankesätt, företagens arbetssätt eller bostädernas utformning.

Ett bad när som helst : Dimensioneringsråd för varmvatten

Rapporten Ett bad när som helst - Dimensioneringsråd för varmvatten är framtagen av Johan Vestlund inom delprojekt Sol- och biovärme.Syftet med studien är att utreda vilka kriterier som gäller i en ackumulatortank med dubbla varmvattenslingor för att i alla situationer kunna leverera tillräckligt med varmvatten för en badkarsuppfyllning. Enkla underlag för att beräkna erforderlig slinglängd har tidigare saknats och tidsödande provning har behövt genomföras för att optimera varmvattenkapaciteten i ackumulatortankar. I denna rapport presenteras ett nomogram (figur 4, sida 13) som visar sambandet mellan be-redskapsvolym, temperaturnivå och slinglängd för att uppfylla Boverkets byggregler för ett småhus.Att tillräcklig varmvattenkomfort erhålls är viktigt, också för att kunden ska bli nöjd med ett solvärmesystem. Att detta kan ske vid rimliga tanktemperaturer på 60-65 °C är viktigt för att solvärmetillskottet ska bli högt. Ökad varmvattenkomfort ökar energibehovet och minskar solvärmebidraget varför det är viktigt att dimensionera korrekt. Utgångspunkten för att bygga ett effektivt solvärmesystem är därför att först utgå från en korrekt dimensionerad varmvattenkapacitet.Mängd varmvatten som det går att få ut från en ackumulatortank bestäms av volymen på det uppvärmda vattnet i tankens topp, temperaturen i tanken, och slingornas längd och placering.

GIH:s rullskidprojekt : Lärarstudenter GIH 2008 delrapport 2: 2009

Gymnastik – och idrottshögskolan, GIH, har en lång tradition av utbildning inom skidåkning. Redan 1924 genomfördes den första fjällfärden för civila studenter i Jämtland och sedan 1926 har obligatorisk utbildning i turteknik, förlagd till fjällterräng, genomförts (Schantz & Halldén, 1988). Utförsåkning och längdåkning har också länge funnits med som inslag i vinterutbildningen. För närvarande har samtliga program vid GIH (lärarprogrammet, tränarprogrammet och hälsopedagogprogrammet) en obligatorisk vinterutbildning i fjällmiljö, omfattande omkring tre högskolepoäng (cirka två veckors heltidsstudier). Under senare år har en ökande andel av de antagna studenterna uppvisat brister vad gäller grundläggande skidfärdighet, vilket försvårat möjligheterna till breddning och fördjupning, såväl teoretiskt som praktiskt, under vinterutbildningen. De stora skillnaderna i färdighet hos studenterna innebär, förutom svårigheterna att tekniskt och didaktiskt arbeta med olika aspekter av skidåkning med heterogena grupper under en så begränsad tid, även att säkerheten under turåkningsmomentet får större fokus än vad som tidigare varit fallet. Den bristande skidåkningsfärdigheten hos vissa studenter kan bland annat få till följd att de får svårt att genomföra turåkningen. Den vanligtvis otillräckliga snötillgången i Mellansverige gör att träning på "hemmaplan" blir svår att genomföra. I syfte att söka komma till rätta med denna problematik genomfördes ett delprojekt inom ramen för det så kallade "GIH 2008-projektet". Studenter som själva ansåg sig ha en bristande skidteknik, eller betraktade sig som nybörjare i skidåkning, erbjöds delta i projektet. Utöver möjligheten att stödja studenter som saknade eller hade liten tidigare erfarenhet av skidåkning, fanns här möjlighet att prova olika metodiker för didaktiska studier. Denna åtgärd från GIH:s sida att bistå studenter som av geografiska, klimatologiska eller av andra orsaker inte haft möjlighet att tidigare skaffa sig skiderfarenhet kommer sannolikt att bli än mer betydelsefull i framtiden. Nedan presenteras data för stakmomentet och diagonalåkningen i projektet. Ett antal utrustningar, bestående av skidskor, stavar och rullskidor införskaffades och studenterna fick en möjlighet att under några veckor träna rullskidåkning Såväl kvalitativa som kvantitativa metoder användes för utvärdering av träningsprocesser. Denna utvärdering baserades på videofilmning och datorbaserad videoanalys.

SOHOT : Solvärme för hotell

Vid dimensionering av ett solvärmesystem av den typ som diskuteras i rapporten är varmvattenförbrukningen avgörande för systemets storlek. Litteraturstudien visar dock att varmvattenförbrukningen varierar kraftigt mellan olika typer av hotell samt vilken beläggningsgrad dessa har. För ett normalt ”medel”-hotell kan varmvattenförbrukningen uppskattas till 70 liter vid 60 grader per person och dag. För ett enklare hotell (typ vandrarhem) är förbrukningen ungefär hälften och för ett lyxhotell dubbelt så stor (35 respektive 140 liter per person och dag). Den högsta förbrukningen äger rum under två toppar, en på morgonen och en på kvällen. Under en av dessa toppar används ca 18-30 % av dygnets varmvatten under en timme. Beläggningsgraden är typiskt som högst sommartid och lägre vintertid, men beror förstås på hotellets målgrupp.   Med detta som utgångspunkt har simuleringar för Stockholm och Malaga utförts i Polysun, där tre systemstorlekar samt två kvalitetsklasser av solfångare har använts. Resultaten visar att det går att nå en solandel på 50-75 % av tappvattenlasten i Stockholm och 60-90 % av tappvattenlasten för Malaga. Tack vare den högre solinstrålningen på Malaga kan systemet dimensioneras hälften så stort där. En känslighetsanalys över tappvattenlasten, där samma tappvattenlast som tidigare fast med jämn fördelning över årets månader används, visar att ett system i Nordiskt klimat får en lägre solandel medan systemet i Malaga inte påverkas lika mycket. Samma system i Malaga är alltså mindre känsligt för förändringar i tappvattenlastprofilen.   Aktörsanalysen visar att det finns ett flertal företag i Dalaregionen som kan tänkas vara lämpliga att ingå i en projektgrupp med syfte att ta fram och utveckla en prototyp för konceptet solvärme till hotell. För att välja ut lämpliga samarbetspartners är det en rekommendation att kontakta Teknikdalen i Borlänge. En närmare diskussion med Teknikdalen kan ge en tydligare bild av vilka typer av aktörer som krävs för projektet samt även hur finansieringen kan lösas. Något som bör undersökas vidare är möjligheten till finansiering för ett demonstrationsprojekt, t.ex. lokalt i anknytning till Teknikdalen. En annan möjlig finansiering som verkar vara på gång är en utlysning relaterad till demonstrationsprojekt utomlands. Utlysningen är en enligt kontakt med Teknikdalen en fortsättning på Demomiljö (Sida/Tillväxtverket) dock finns inga detaljer tillgängliga i dagsläget.

"Jag tänkte bara 15 + 7 – 6" : En empirisk studie om elevers tolkning av likhetstecknet och sambandet mellan addition och subtraktion

Syftet med denna studie är att undersöka elevers förståelse av likhetstecknet och sambandet mellan addition och subtraktion i årskurs 3 samt deras klasslärares uppfattning av den egna matematikundervisningen, som behandlar addition, subtraktion och likhetstecknet. Studiens syfte besvaras genom följande frågeställningar: Vad kan specifikt utformade matematikuppgifter ge för information om elevers förståelse av likhetstecknet och sambandet mellan addition och subtraktion i årskurs 3? samt Vad tänker en lärare om de resultat som framkommit av elevernas matematikuppgifter? Den empiriska undersökningen har genomförts med en kvantitativ metod, i form av en enkät där elever i årskurs 3 fått lösa speciellt utformade matematikuppgifter och en kvalitativ metod, i form av semi-strukturerad intervju med elevernas lärare. Det resultat som framkommit i undersökningen har analyserats med hjälp av en innehållsanalys. Resultatet visar att alla elever inte har kunskap om att likhetstecknet indikerar ekvivalens mellan höger sida och vänster sida om likhetstecknet, men en majoritet av eleverna har den förståelsen. Det var inte väntat från lärarens sida att fyra elever helt hade missförstått likhetstecknets betydelse. Läraren är medveten om att likhetstecknet kan vara svårt att förstå, men hade förväntat att alla elever skulle klara av att lösa minst matematikuppgifterna med de lägsta talen. Resultatet visar även att nio av sexton elever har förstått sambandet mellan addition och subtraktion. Läraren menar att det sambandet återkommer under hela lågstadiet och därför hade förväntat sig att fler elever sett sambandet. Men samtidigt anser läraren att det är positivt att lite mer än halva gruppen har förstått sambandet mellan addition och subtraktion. Slutligen visar resultatet av studien att missförståelse av likhetstecknet har inverkan på elevers resultat vid uppgifter med öppna utsagor, men inte vid uppgifter där talen på vänster sida om likhetstecknet är lika med ett tal på höger sida om likhetstecknet.

Allelopathic plants. 7. Sunflower (Helianthus annuus L.)

Sunflower is an annual dicotyledonous plant, herbaceous, erect and native of North America. It is thermo- and photo-insensitive, hence, can be grown round the year in sub-tropical and tropical countries. Only two spp. H. annuus and H. tuberosum are cultivated for food, remaining spp. are ornamentals, weeds and wild plants. However, H. annuus is allelopathic and inhibit the growth and development of other plants thus reducing their productivity. Much information is available about the allelopathic effects of sunflower crop on following crops in crop rotations. Although it is harmful to all crops, but, is less harmful to crops of Graminae family than other families. It seems that the harmful effects of sunflower in crop rotations are due to release and accumulation of root exudates during crop growth in soil. Soil incorporation of its fresh (green manure) or dry biomass in soil is inhibitory to both crops and weed spp. Several allelochemicals have been characterized from the H. annuus, which inhibit the seed germination and seedling growth of A. albus, A. viridis, Agropyron repens (Elymus repens), Ambrosia artemsiifolia, Avena fatua, Celosia crustata, Chenopodium album, Chloris barbara, Cynodon dactylon, D. sanguinalis, Dactyloctenium ageyptium, Digitaria ciliaris, Echinochloa crus-galli, Flaveria australasica, Parthenium hysterophorus, Portulaca oleracea, Sida spinosa, Trianthema portulacastrum, Veronica perisca the inhibitory effects of this crop may be used for weed management with less herbicides for sustainable agriculture.

Eficiência do herbicida oxyfluorfen, quando veiculado ao papel, no controle de algumas espécies daninhas

Com o objetivo de encontrar um método alternativo de aplicação de herbicidas, estudou-se a eficiência do oxyfluorfen aplicado em três doses (0, 480 e 960g/ha) sob duas formas (pulverizado e veiculado em folha de papel) no controle em pré-emergência de Bidens pilosa, Desmodium tortuosum, Eleusine indica, Sida rhombifolia Amaranthus retroflexus, Acanthospermum hispidum e Digitaria horizontalis. A pulverização do oxyfluorfen foi realizada com o auxílio de um pulverizador, e sua veiculação foi feita através da determinação prévia da capacidade de embebição do papel. Obteve-se a concentração necessária da calda quando o papel atingiu completa embebição e então, escorrido o excesso, foi posto a secar na sombra. O delineamento experimental foi o inteiramente casualizado, com cinco repetições. Foram realizadas avaliações aos 30, 45 e 60 dias após a aplicação (DAA), e os resultados indicaram que os métodos de aplicação utilizados, assim como as doses, apresentaram excelente controle de B. pilosa, D. tortuosum, E. indica S. rhombifolia, D. horizontalis e A. retroflexus até 60 DAA, reduzindo tanto a densidade como o acúmulo de matéria seca. Quanto ao A. hispidum, ambos os métodos e doses não proporcionaram bom controle. Foi observado também que o papel utilizado como veículo do oxyfluorfen proporcionou redução na densidade de B. pilosa, E. indica, D. horizontalis e A. retroflexus e promoveu a germinação de S. rhombifolia e A. hispidum quando da avaliação aos DAA. Estes resultados demonstram a viabilidade de utilização de papel como veículo de aplicação do oxyfluorfen.

Controle de plantas daninhas através da palha de cana-de-açúcar associada à mistura dos herbicidas trifloxysulfuron sodium + ametrina

O objetivo deste trabalho foi avaliar os efeitos da palha de cana-de-açúcar resultante da colheita sem queima e da mistura comercial dos herbicidas trifloxysulfuron sodium + ametrina, na emergência e no acúmulo de biomassa seca de nove espécies de plantas daninhas. Os tratamentos foram distribuídos em esquema fatorial 3 x 3, sendo três quantidades de palha resultantes da colheita da cana-de-açúcar sem queima (0, 10 e 15 t ha-1), e três doses da mistura formulada dos herbicidas trifloxysulfuron sodium + ametrina (0, 1,75 e 2,00 kg ha-1), aplicados em condições de pós-emergência das plantas daninhas. As densidades das plantas daninhas foram avaliadas aos 15, 60 e 90 dias após a aplicação (DAA) da mistura dos herbicidas, e a biomassa seca das plantas daninhas, aos 90 DAA. A presença de palha sobre o solo suprimiu as densidades das populações de Brachiaria plantaginea, Digitaria horizontalis, Panicum maximum, Sida glaziovii e Amaranthus hybridus a níveis de infestação considerados satisfatórios de controle. A palhada também reduziu as populações de Senna obtusifolia, Ipomoea hederifolia, I. grandifolia e I. nil, porém em níveis insatisfatórios de controle. A mistura de herbicidas nas doses estudadas controlou todas as espécies de plantas daninhas avaliadas. Na presença da palha, o controle das plantas de S. obtusifolia, I. nil, I. hederifolia e I. grandifolia somente foi satisfatório quando foi aplicada a mistura de herbicidas. Para o controle de P. maximum, houve vantagem na integração dos dois métodos de controle, em relação à aplicação isolada da menor quantidade de palha estudada ou à aplicação da mistura de herbicidas.

Adubação e o período anterior à interferência das plantas daninhas na cultura do amendoim

O presente trabalho teve como objetivo determinar o efeito da adubação sobre a comunidade infestante e sobre o período anterior à interferência (PAI) das plantas daninhas na cultura do amendoim, cv. IAC Runner 886, em sistema convencional. Os períodos de convivência estudados foram: 0, 7, 15, 20, 30, 45, 55 e 126 dias após a emergência (DAE), totalizando oito tratamentos, dispostos em blocos casualizados, com quatro repetições, em dois níveis de adubação: 0 e 150 kg ha-1 da formulação 00-20-20 (N-P-K). A adubação não alterou a composição da comunidade infestante, destacando-se Cyperus rotundus, Eleusine indica, Indigofera hirsuta, Portulaca oleraceae e Sida rhombifolia como as espécies de maior importância relativa. Contudo, a densidade de plantas daninhas foi maior na área não adubada, mas sem afetar de modo diferenciado a massa seca acumulada por elas. O cultivar de amendoim IAC Runner 886 pode conviver com essa comunidade com e sem adubação por até 15 e 17 DAE (PAI), respectivamente, sem sofrer perdas significativas na produção. A interferência das plantas daninhas reduziu entre 31 e 34% a produtividade do amendoim para as áreas sem adubação e com adubação, respectivamente.