Solcellspaneler med underliggande tillsatsreflektorer för svenskt klimat

En numerisk studie av möjligheten att öka årsutbytet från solcellspaneler genom att använda underliggande tillsatsreflektorer har genomförts. Studien baseras på solstrålningsdata för Stockholm 1983-1991. Beräkningar har gjorts dels genom att beräkna den totala årliga energimängden som träffar panelen, dels den energimängd som träffar panelen om endast jämn belysning tillåts. Dessa två modeller antas motsvara de energimängder som kan tillvaratas av paneler av tunnfilmstyp respektive traditionella paneler uppbyggda av kristallina kiselceller.Om tillsatsreflektorn antas ha hög spekulär reflektans (rspec = 0.8) kan den årliga energimängden ökas med upp till 25 % med tillsatsreflektor. Denna ökning kan dock bli avsevärt större ifall reflektorn tillåts ändra lutning två gånger per år; 30-37% ökning ifall reflektorlängden är 2-5 ggr panelbredden. Fler lutningsändringar än 2 per år ger endast marginella ytterligare ökningar av den instrålade energimängden.Resultatet blir betydligt sämre då endast jämn belysning kan tillgodogöras av panelen jämfört med då ojämn belysning kan tillgodogöras. Detta indikerar att tillsatsreflektorer för att optimera utbytet från solcellspaneler på årsbasis framförallt är en teknik för paneler av tunnfilmstyp.

Rapport från en studieresa till Portugal 26/11-1/12 1991

Föreliggande rapport innehåller minnesanteckningar från en studieresa till Portugal 25/11- 2/121991. Syftet var framförallt att diskutera CPC-teknologi för solvärmeändamål med Manuel Collares-Pereira, CCE, Lissabon, inför ett fortsatt arbete med att utveckla CPC-teknologi i Sverige. Även andra institut och anläggningar besöktes och beskrivs i rapporten.

Grundläggande förutsättningar för solfångare med interna reflektorer : en kunskapsöversikt

Syftet med föreliggande rapport har varit att visa på de grundläggande egenskaperna för solfångare med interna reflektorer. Vidare tjänar rapporten syftet att ge en bild av dagsläget inom detta område och därigenom fungera som en utgångspunkt för forskning och utveckling kring solfångare med interna reflektorer för svenskt bruk. Arbetet har därför till stor del gått ut på att leta referenser genom tidskrifter och databaser.Den stora fördelen med CPC-solfångare, som är den klart dominerande typen av solfångare med interna reflektorer, består i dess låga värmeförluster, vilket gör dem attraktiva speciellt vid högre driftstemperaturer. De optiska egenskaperna hos olika typer av CPC-solfångare har grundligt studerats sedan mitten av 70-talet, medan studier av värmeförluster varit mer begränsad. Idag har forskningen och intresset för CPC-solfångare mattats av något, men fortsatt forskning pågår t ex i ett flertal länder, t ex USA, Israel, NordIrland och Japan. Endast en kommersiell tillverkare av CPC-solfångare har hittats (Portugal), vilken dock upphört p g a yttre ekonomiska faktorer. Japans CPC-teknologi anses stå närmast kommersiellt genombrott.Idag har utvecklingen av CPC-solfångare inriktats mot i huvudsak två koncept:1. Stationära lågkoncentrerande CPC-solfångare för produktion av värme i området 60-100 grader C. Dessa konstruktioner är ofta enkla och man försöker minimera kostnaderna för dessa konstruktioner genom att minimera behovet av t ex reflektorer och isolering. Syftet med dessa är att konkurera med plana solfångare vilka producerar värme i samma temperaturintervall. Typiska solfångarparametrar 5 som rapporteras för denna typ är UL < 3.0 W/m2 ,°C och n0 = 0.65-0.75.2. Stationära lågkoncentrerande CPC-solfångare för produktion av värme i området 100-300 grader C. Ofta bygger dessa på olika teknik för evakuering av absorbatorn, antingen genom att omsluta cirkulära absorbatorer med glasrör eller genom att införa CPC-reflektorer i heatpipes. Syftet med dessa är ofta att på ett billigt sätt producera högtemperaturvärme för olika industriprocesser, och därmed konkurera med koncentrerande solfångare typ paraboliska tråg eller traditionella heat-pipes.Beräkningar av vad en Svensk CPC-solfångare, baserad på de plana absorbatorer som finns på marknaden idag, kan prestera visar att årsutbytet av energi är jämförbart med de bästa svenska plana solfångaren som finns på marknaden idag då driftstemperaturen är ca 60-65 °C. För högre driftstemperaturer ökar skillnaden till CPC-solfångarens fördel. Vidare visas att årsutbytet har en jämnare fördelning över året jämfört, med vad en plan solfångare med samma prestanda har. Den högre prestandan vid höga driftstemperaturer och den jämnare fördelningen av energiproduktion över året gör solfångare med CPC-reflektorer intressanta för större solfångarfält, kopplade till nät med höga returtemperaturer och/eller solvärmesystem med säsongslager.Det är dock brist på undersökningar av värmeförluster i CPC-solfångare med låga koncentrationer och med plana absorbatorer, vilket är av intresse ifall de svenska erfarenheterna av plana solfångare skall tas tillvara. Potentialen med ytterligare reduktion av värmeförlusterna genom att införa extra konvektionshinder i kombination med plan absorbator har inte heller undersökts tillräckligt.

Reserapport Plataforma SolarAlmeria, 5-8/6 2011

Reserapporten beskriver verksamheten vid Plataforma Solar Almeria (PSA) i Spanien och diskuterar tänkta samarbetsmöjligheter mellan PSA och Högskolan Dalarna

Passive crosslaminated timber buildings : Final report Cerbof-project no. 76

In this project, Stora Enso’s newly developed building system has been further developed to allow building to the Swedish passive house standard for the Swedish climate. The building system is based on a building framework of CLT (Cross laminated timber) boards. The concept has been tested on a small test building. The experience gained from this test building has also been used for planning a larger building (two storeys with the option of a third storey) with passive house standard with this building system. The main conclusions from the project are:  It is possible to build airtight buildings with this technique without using traditional vapour barriers. Initial measurements show that this can be done without reaching critical humidity levels in the walls and roof, at least where wood fibre insulation is used, as this has a greater capacity for storing and evening out the moisture than mineral wool. However, the test building has so far not been exposed to internal generation of moisture (added moisture from showers, food preparation etc.). This needs to be investigated and this will be done during the winter 2013-14.  A new fixing method for doors and windows has been tested without traditional fibre filling between them and the CLT panel. The door or window is pressed directly on to the CLT panel instead, with an expandable sealing strip between them. This has been proved to be successful.  The air tightness between the CLT panels is achieved with expandable sealing strips between the panels. The position of the sealing strips is important, both for the air tightness itself and to allow rational assembly.  Recurrent air tightness measurements show that the air tightness decreased somewhat during the first six months, but not to such an extent that the passive house criteria were not fulfilled. The reason for the decreased air tightness is not clear, but can be due to small movements in the CLT construction and also to the sealing strips being affected by changing outdoor temperatures.  Long term measurements (at least two years) have to be carried out before more reliable conclusions can be drawn regarding the long term effect of the construction on air tightness and humidity in the walls.  An economic analysis comparing using a concrete frame or the studied CLT frame for a three storey building shows that it is probably more expensive to build with CLT. For buildings higher than three floors, the CLT frame has economic advantages, mainly because of the shorter building time compared to using concrete for the frame. In this analysis, no considerations have been taken to differences in the influence on the environment or the global climate between the two construction methods.

Den avgörande föreställningen : En struktur för transmediaberättandet

En transmediaberättelse kan beskrivas som ett berättande som sker över flera separata tekniska medier, där varje enskilt mediums innehåll kan stå självständigt, men i läsningen tillsammans bildar en större sammanhållen berättelse. De enskilda mediumen kan vara icke-berättande, interaktiva, uppmuntra till medskapande och vara helt valfria både vad gäller ordningen de konsumeras i och att ta del av över huvudtaget. En sådan berättelse, eller snarare berättelsekonsumtion ställer krav på en analysmodell. Uppsatsens syfte är att att beskriva användarens förhållande till berättelsebeteenden i det pågående transmediaberättandet, avseende tolkning och påverkan av produktionen. I studien genomfördes en explorativ litteraturstudie inom flera olika ämnesområden och resultatet har sammanställts i en beskrivande modell för berättelseprocessen. Modellen inkluderar en ny begreppsapparat, som inte utgår från vilken typ av produktion det handlar om. Den skildrar användarens förhållande till de berättelsestimuli som finns i olika framställningar och hur dessa genom tolkning sammanfogas till sammanhållande berättelser. Modellen berör även skapandet och medskapandet av sådana framställningar. Modellen prövas på ett exempel med samspel mellan en distinkt icke-berättande och en berättande komponent i form av en actionfigur och dess förpackningstext. Exemplet illustrerar hur actionfiguren utan att på något sätt själv vara en berättelse ändå besitter berättelsestimuli som gör att den passar in i den större transmediaberättelsen. Skaparen har planterat berättelsestimuli, men det är läsarens uppgift att knyta samman och genom sin föreställning omvandla en rad stimuli till en faktisk berättelse.

Styrning och ideologiska dilemman i Skolverkets skolutveckling : exemplet ANDT-undervisning

Governing and ideological dilemmas in drug education Drug education (ANT) in Swedish schools has a history over decades. Here, the pedagogical approaches fluctuated between transfer of solid knowledge from the teacher to the pupil, and working with values and have a more pupil-driven teaching – a classic dichotomy. Rhetoric about the school’s way of teaching has thus always been ambivalent and subject to reexamination. The study analyses various textual material on ANT education. As a methodological tool Billigs concept Ideological dilemmas is used, which is a fruitful way to identify the rhetorical building blocks of (school) politics, but also to analyse political talk in more detail. The article analyses the ideological dilemmas under three dichotomies: Knowledge vs. values, teacher control vs. learner control, and prevention vs. promotion. Throughout we can see this question of how teaching could be successful, given the tension between authority and democracy. The article concludes by relating this basic ideological dilemma in a wider discursive context of governance in our time. 

Pedal : identification of models for duodenal administration of levodopa

Backgound and aims: The main purpose of the PEDAL study is to identify and estimate sample individual pharmacokinetic- pharmacodynamic (PK/PD) models for duodenal infusion of levodopa/carbidopa (Duodopa®) that can be used for in numero simulation of treatment strategies. Other objectives are to study the absorption of Duodopa® and to form a basis for power calculation for a future larger study. PK/PD based on oral levodopa is problematic because of irregular gastric emptying. Preliminary work with data from [Gundert-Remy U et al. Eur J Clin Pharmacol 1983;25:69-72] suggested that levodopa infusion pharmacokinetics can be described by a two-compartment model. Background research led to a hypothesis for an effect model incorporating concentration-unrelated fluctuations, more complex than standard E-max models. Methods: PEDAL involved a few patients already on Duodopa®. A bolus dose (normal morning dose plus 50%) was given after a washout during night. Data collection continued until the clinical effect was back at baseline. The procedure was repeated on two non-consecutive days per patient. The following data were collected in 5 to 15 minutes intervals: i) Accelerometer data. ii) Three e-diary questions about ability to walk, feelings of “off” and “dyskinesia”. iii) Clinical assessment of motor function by a physician. iv) Plasma concentrations of levodopa, carbidopa and the metabolite 3-O-methyldopa. The main effect variable will be the clinical assessment. Results: At date of abstract submission, lab analyses were currently being performed. Modelling results, simulation experiments and conclusions will be presented in our poster.

A pharmacokinetic-pharmacodynamic model for duodenal levodopa infusion

Objective Levodopa in presence of decarboxylase inhibitors is following two-compartment kinetics and its effect is typically modelled using sigmoid Emax models. Pharmacokinetic modelling of the absorption phase of oral distributions is problematic because of irregular gastric emptying. The purpose of this work was to identify and estimate a population pharmacokinetic- pharmacodynamic model for duodenal infusion of levodopa/carbidopa (Duodopa®) that can be used for in numero simulation of treatment strategies. Methods The modelling involved pooling data from two studies and fixing some parameters to values found in literature (Chan et al. J Pharmacokinet Pharmacodyn. 2005 Aug;32(3-4):307-31). The first study involved 12 patients on 3 occasions and is described in Nyholm et al. Clinical Neuropharmacology 2003:26:156-63. The second study, PEDAL, involved 3 patients on 2 occasions. A bolus dose (normal morning dose plus 50%) was given after a washout during night. Plasma samples and motor ratings (clinical assessment of motor function from video recordings on a treatment response scale between -3 and 3, where -3 represents severe parkinsonism and 3 represents severe dyskinesia.) were repeatedly collected until the clinical effect was back at baseline. At this point, the usual infusion rate was started and sampling continued for another two hours. Different structural absorption models and effect models were evaluated using the value of the objective function in the NONMEM package. Population mean parameter values, standard error of estimates (SE) and if possible, interindividual/interoccasion variability (IIV/IOV) were estimated. Results Our results indicate that Duodopa absorption can be modelled with an absorption compartment with an added bioavailability fraction and a lag time. The most successful effect model was of sigmoid Emax type with a steep Hill coefficient and an effect compartment delay. Estimated parameter values are presented in the table. Conclusions The absorption and effect models were reasonably successful in fitting observed data and can be used in simulation experiments.