Solid-State Acyl Migration In Salicylamides - An X-Ray Study Of The Ortho-Propionyl And Normal-Propionyl Derivatives

In recent years there has been an upsurge of interest in the study of organic reactions in the solid state. It is now realised that the crystalline matrix provides an extra-ordinary spatial control on the initiation and progress of these reactions. Electronic and dipolar effects which are important in solution are replaced by structural and geometric effects in solids. These 'spatial' or 'topochemical' aspects are important in understanding the mechanistic details of the reaction. In our laboratory, the thermally induced acyl migration in salicylamides from 0- to N- position in the solid state has been under study (Scheme 1). The structures of the acetyl and benzoyl derivatives (Ia,IIa, Ib and IIb) have been reported.

GABAB Receptor antagonist CGP46381 inhibits form-deprivation myopia development in guinea pigs

The aim was to investigate the effects of the GABAB receptor antagonist, CGP46381, on form-deprivation myopia (FDM) in guinea pigs. Twenty-four guinea pigs had monocular visual deprivation induced using a diffuser for 11 days (day 14 to 25). The deprived eyes were treated with daily subconjunctival injections (100 μl) of either 2% CGP46381, 0.2% CGP46381, or saline or received no injection. The fellow eyes were left untreated. Another six animals received no treatment. At the start and end of the treatment period, ocular refractions were measured using retinoscopy and vitreous chamber depth (VCD) and axial length (AL) using A-scan ultrasound. All of the deprived eyes developed relative myopia (treated versus untreated eyes, P < 0.05). The amount of myopia was significantly affected by the drug treatment (one-way ANOVA, P < 0.0001). The highest dose tested, 2% CGP46381, significantly inhibited myopia development compared to saline (2% CGP46381: -1.08 ± 0.40 D, saline: -4.33 ± 0.67 D, P < 0.01). The majority of these effects were due to less AL (2% CGP46381: 0.03 ± 0.01 mm, saline: 0.13 ± 0.02 mm, P < 0.01) and VCD (2% CGP46381: 0.02 ± 0.01 mm, saline: 0.08 ± 0.01 mm, P < 0.01) elongation. The lower dose tested, 0.2% CGP46381, did not significantly inhibit FDM (P > 0.05). Subconjunctival injections of CGP46381 inhibit FDM development in guinea pigs in a dose-dependent manner.

Konstruktioner och valens : Verbfraser med åt i ett jämförande perspektiv

Det har knappast undgått någon som är språkligt medveten att finlandssvenskan och sverigesvenskan skiljer sig åt till vissa delar. Olikheterna återfinns på olika språkliga nivåer. Mest kända och omskrivna är de lexikologiska skillnaderna, dvs. skillnaderna på ordplanet. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats syntaktiska skillnader, dvs. skillnader i hur satser och meningar byggs upp. För att öka kunskapen om finlandssvensk syntax initierade Språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland projektet Svenskan i Finland – syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv, som pågick åren 2004–2006. Min avhandling har kommit till inom ramen för det projektet. Prepositionerna (t.ex. av, i, på, för, till, åt osv.) är så kallade funktionsord som har till uppgift att binda samman de mer betydelsetunga orden till satser och meningar. Den finlandssvenska prepositionsanvändningen skiljer sig i viss mån från den sverigesvenska, och ”åt” är en av de prepositioner som ofta lyfts fram som exempel. Finlandssvenskarna säger t.ex. ”han gav en bok åt Lena” i stället för ”han gav en bok till Lena” eller ”han gav Lena en bok”. De säger ”berätta något åt någon” (i stället för ”för”) och de säger ”ringa åt någon” i stället för ”ringa någon”. Ett huvudsyfte med min undersökning är att ta reda på hur pass stora skillnaderna är om man ser till samtliga belägg på ”åt” i ett material och inte bara till sådana som man fäster sig vid för att man vet att de avviker i finlandssvenskan. Undersökningen är korpusbaserad. Det betyder att jag letat efter alla belägg på kombinationer av verb och prepositionen ”åt” i rätt stora textmassor som finns tillgängliga i elektronisk form. Materialet ligger i Språkbanken i Finland och omfattar huvudsakligen tidningstext och skönlitteratur. Jag har använt mig av en textmassa på sammanlagt ungefär 40 miljoner löpande ord, drygt 23 miljoner finlandssvenska och drygt 19 miljoner sverigesvenska. Det materialet gav ca 20 000 åt-belägg att studera, och det visade sig något oväntat att ”åt” inte alls är vanligare i finlandssvenskan än i sverigesvenskan när det gäller skriftspråk, åtminstone inte i professionella skribenters språk. Om man kompenserar för att den finlandssvenska och den sverigesvenska korpusen inte är helt lika i fråga om genrefördelning och ålder, kommer man fram till i stort sett samma frekvens för ”åt” i båda korpusarna. För den närmare analysen av vilka mönster åt-beläggen uppvisar har jag först och främst utnyttjat konstruktionsgrammatik men också ramsemantik och valensteori. Konstruktionsgrammatiken är ingen enhetlig teori, men tanken om grammatiska konstruktioner är gemensam. Konstruktioner representerar allt från generella syntaktiska mönster till specifika mönster för språkliga enskildheter. Uppfattningen om vad som ska inbegripas i begreppet varierar, men definitionen av ”konstruktion” som ”par (eller konstellationer) av form och betydelse” är gemensam. ”Konstruktion” avser aldrig konkreta belägg i texter eller yttranden utan alltid det abstrakta mönstret bakom dessa. Och varje yttrande är resultatet av att en stor mängd konstruktioner samverkar. I min analys har jag utgått ifrån att beläggen med ”åt” kan återföras på olika konstruktioner eller mönster utifrån vad som är gemensamt för grupper av belägg. Jag har sett på vad åt-frasen i samverkan med verbet har för funktion i beläggen. En åt-fras är syntaktiskt en prepositionsfras och består av en preposition och en rektion. Exempelvis utgör ordparet ”åt skogen” en prepositionsfras där ”skogen” är rektion. Ur mitt material har jag kunnat abstrahera fram fem övergripande mönster där referenten för rektionen har olika så kallade semantiska roller. Åt-frasen kan i kombination med verbet ange mål eller riktmärke, som i t.ex. svänga åt höger, dra åt helvete, ta sig åt hjärtat, luta åt en seger för IFK. Den kan för det andra ange mottagare (t.ex. ge varsin kaka åt hundarna, bygga en bastu åt sina svärföräldrar, skaffa biljetter åt en kompis). För det tredje kan åt-frasen avse en referent som har nytta (eller skada) av en aktion (t.ex. klippa häcken åt grannen, ställa in digitalboxen åt sin moster). Åt-frasen kan slutligen avse den eller det som är föremål antingen för en kommunikationsaktion (vinka åt sin son, skratta åt eländet) eller en attityd eller känsla (glädja sig åt framgången). Utöver dessa huvudmönster finns det ett antal smärre grupper av belägg som bildar egna mönster, men de utgör sammanlagt under 3 % i bägge korpusarna. Inom grupperna kan undermönster urskiljas. I t.ex. mottagargruppen representerar ”ge varsin kaka åt hundarna” överföringskonstruktion, ”bygga en bastu åt sina svärföräldrar” produktionskonstruktion och ”skaffa biljetter åt en kompis” ombesörjningskonstruktion. Alla typer är gemensamma för bägge materialen, men andelen belägg som representerar de olika typerna skiljer sig betydligt. I det sverigesvenska materialet står t.ex. det mönster där åt-frasen avser mål eller riktmärke för en mycket större andel av beläggen än i finlandssvenskan. Också andelen belägg där åt-frasen avser någon som har nytta (eller skada) av en aktion är mycket högre i det sverigesvenska materialet. I det finlandssvenska materialet står i gengäld mottagarbeläggen för över 50 % av beläggen medan andelen i det sverigesvenska materialet är bara 30 %. Inom gruppen utgör belägg av produktions- och ombesörjningstyp dessutom en mindre andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska. Dessa står till sin funktion nära den typ som avser den som har nytta av aktionen. De konkreta beläggen på överföring (ge varsin kaka åt hundarna) utgör en större andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska (ca 8 % mot 3 %), men typiskt för båda materialen är hög kollokationsgrad (”kollokation” avser par eller grupper av ord som uppträder oftare tillsammans än de statiskt sett skulle göra vid helt slumpmässig förekomst). Största delen av mottagarbeläggen utgörs av fraser av typen ”ge arbete åt någon, ge eftertryck åt något, ge liv åt något; ägna tid åt något, ägna sitt liv åt något, ägna uppmärksamhet åt något”. De här slutsatserna gäller alltså skriftspråk. I talspråk ser fördelningen annorlunda ut. Typiskt för prepositionen ”åt” är överhuvudtaget hög kollokationsgrad. Det förefaller som om språkanvändarna har tydliga, färdiga mallar för var ”åt” kan komma in. Det enda mönster som verkar helt produktivt, i den meningen att elementen är i stort sett fritt kombinerbara, är kombinationer av verb och åt-fras där åt-frasen avser den som har nytta av något. Att någon utför något för någons räkning verkar överlag kunna uttryckas med prepositionen ”åt”: t.ex. ”tvätta bilen åt pappa, ringa efter en taxi åt kunden”. Till och med belägg av typen ”hon drömde åt honom att bli ordinarie adjunkt” förekommer i någon mån. Konstruktionen är produktiv i båda språkvarieteterna men uppenbart är att konstruktion med mottagare har tolkningsföreträde i vissa fall i finlandssvenskan: ”Filip skrev ett brev åt sin syster” tolkas av sverigesvenskar som att Filip skrev brevet för systerns räkning, medan finlandssvenskar överlag uppenbarligen tolkar det som att Filip skrev till sin syster, att systern var mottagare av brevet. Ungefär 20 % av alla belägg i båda materialen representerar fall där ”åt” utgör partikel. Verb och ”åt” är närmare förbundna med varandra än när ”åt” utgör normal preposition. Exempel på partikelbelägg är ”han kom inte åt strömbrytaren, det gick åt mängder med saft, landet får dra åt svångremmen, de roffade åt sig de bästa platserna”. Också partikelmaterialet ser på ett generellt plan väldigt lika ut i båda språkvarieteterna. Den största skillnaden uppvisar den reflexiva typen ”roffa åt sig”. Medan typen är mycket homogen i det sverigesvenska materialet är variationen större i det finlandsvenska. Dels uppträder fler verb i kombinationen (han köpte åt sig ett par jeans), dels vacklar ordföljden (han nappade åt sig ett paraply ~ han nappade ett paraply åt sig). Att ”åt” används mer i vissa funktioner i finlandsvenskan brukar förklaras med påverkan från finskans allativ (ändelsen -lle: hän antoi kirjan Astalle > hon gav en bok åt Asta). Allt tyder dock på att den finlandssvenska åt-användningen delvis är en relikt. I äldre sverigesvenska källor träffar man på ”åt” i sådana kontexter som numera är typiska för finlandsvenskan. Det finlandssvenska språkområdet ligger ute i periferin i relation till det språkliga centrum som förändringar sprider sig från (för svenskans del främst Stockholmstrakten) och typiskt för perifera områden är att de uppvisar ålderdomliga drag också när inga kontaktfenomen spelar in. Allativen kan naturligtvis ha bidragit till att bevara användningen av ”åt” i finlandssvenskan. Att det är just ”åt” som används” beror antagligen på att prepositionen har flest funktioner gemensamt med allativen rent kognitivt om man jämför med de betydligt mer frekventa prepositionerna ”till” och ”för”. Uppenbart är också att åt-användningen därtill lever sitt eget liv i finlandssvenskan. I vissa varieteter av finlandssvenska kan man t.ex. höra yttranden av typ ”alla fiskarna dog åt dom”. Som språklig enskildhet har det ingen finsk förebild med allativ. Yttrandet är ett exempel på töjning av en svensk konstruktion. Modell finns dels i det mönster där åt avser den som har nytta eller skada av något, dels i relationell användning av ”åt”: han är hantlangare åt Eriksson ~ han är Erikssons hantlangare. Vid språkkontakt är det överlag konstruktioner som har förebild i det låntagande språket som lånas in från det långivande språket, medan konstruktioner som saknar förebild är betydligt mindre benägna att vinna insteg.

"Det utspridda kärret; överallt och växande form" : Eva Wichmans novell "Kärret" som en prosamodernistisk berättelse om kvinnligt skapande

I min avhandling diskuterar jag om och hur man kan läsa Eva Wichmans novell "Kärret" (ur Molnet såg mig, 1942) som en prosamodernistisk berättelse om ett kvinnligt subjekt, och om kvinnligtskapande. Jag vill mot en prosamodernistisk bakgrund visa min tolkning med en stilistisk och entematisk analys. I min inledning markerar jag att forskare har haft svårt att avgöra vad Eva Wichman egentligen vill säga med "Kärret". De flesta definierar "Kärret" som en fabel, en moralisk berättelse. I min tolkning betonar jag att novellen kan läsas som en prosamodernistisk fabel om det kvinnliga skapandet. Eva Wichman har i många av sina verk beskrivit en kvinnlig konstnärs svårigheter i massamhället och den manliga världen. Jag anser därför att denna tolkning inte är långsökt då det gäller en naturallegori som "Kärret". Jag redovisar kort för bakgrunden till prosamodernismen; definierar stilistiska grundbegrepp i lyrikoch prosa samt diskuterar med hjälp av Peter Luthersson och Gunilla Domellöf hur den modernistiska individualiteten konstituerar sig i förhållande till samhället ochmoderniseringsprocessen. Jag tar fasta på den kvinnliga författarens skapandeprocess och poängterar, med hjälp av bl.a. Dominique Head och Domellöf, att det kvinnliga skapandet ofta är svårt att erhålla i ett traditionellt manligt samhälle. Head, Domellöf och Rachel Blau DuPlessis menar att det modernistiska skapandet hos kvinnor i stor grad sker med hjälp av stilistiska brott och luckor. I synnerhet förhållandet mellan metafor och metonymi utgör en viktig metod för den kvinnliga modernisten. I mitt tredje kapitel analyserar jag "Kärret" stilistiskt. Modernismen i "Kärret" går ut sammanställa motsatser och sinnesanalogier. Jag tar upp det lyriska och metaforiska i "Kärret"; upprepningar,parallellismer, rytm och dynamik, samt förhållandet mellan metaforer och metonymier utgående från en artikel av David Lodge. Jag demonstrerar i stilanalysen hur Eva Wichman bygger upp ett cykliskt mytiskt berättande. Detta cirkelberättande kan, enligt Domellöf, ses som en kvinnlig utmaning mot det traditionella manliga berättandet. Förhållandet mellan metaforer och metonymier spelar en stor roll också i min tematiska analys. Jag läser kärret i novellen som en symbol för ett kvinnlig subjekt. Kärret är uppbyggt av motsatser. Dessamotsatser kan ses som metaforer i min tolkning av kärret som kvinnligt subjekt. Motsatsparen yta/djup läser jag som den medvetna respektive undermedvetna nivån i det kvinnliga subjektet. Djupet, den undermedvetna nivån, analyserar jag delvis med hjälp av Julia Kristevas begrepp abjektet. Metaforerna spegel/öga ser jag som subjekt/objekt och manligt/kvinnligt i förhållande till det kvinnliga subjektet. Med hjälp av abjektet, omnipotens/känslighet, rörelse/statis samt liv/död visar jag hur Eva Wichman beskriver det konstnärliga skapandet, och den konstnärliga alieneringen i kontrast till det förtryckandet massamhället. Här baserar jag mig på Lutherssons resonemang om den modernistiska individualiteten. På så sätt drar jag slutsatsen att kärret som kvinnligt subjekt kan läsas som ett kvinnligt författarjag. "Kärret" är en berättelse om kvinnlig skaparkraft, om ett kvinnligt subjekt som skapar och verkar isamhället. Eva Wichman gestaltar det kvinnliga berättandet både tematiskt och språkligt. Därför är "Kärret" enligt mig inte en pessimistisk berättelse om ett "säkert nederlag" som många påstår, utan en storslagen fabel om ett modernistiskt subjekt i process. Nyckelord: Eva Wichman, Molnet såg mig, prosamodernism, kvinnligt subjekt, abjekt, metafor, metonymi

Strong-coupling expansion for the momentum distribution of the Bose-Hubbard model with benchmarking against exact numerical results

A strong-coupling expansion for the Green's functions, self-energies, and correlation functions of the Bose-Hubbard model is developed. We illustrate the general formalism, which includes all possible (normal-phase) inhomogeneous effects in the formalism, such as disorder or a trap potential, as well as effects of thermal excitations. The expansion is then employed to calculate the momentum distribution of the bosons in the Mott phase for an infinite homogeneous periodic system at zero temperature through third order in the hopping. By using scaling theory for the critical behavior at zero momentum and at the critical value of the hopping for the Mott insulator–to–superfluid transition along with a generalization of the random-phase-approximation-like form for the momentum distribution, we are able to extrapolate the series to infinite order and produce very accurate quantitative results for the momentum distribution in a simple functional form for one, two, and three dimensions. The accuracy is better in higher dimensions and is on the order of a few percent relative error everywhere except close to the critical value of the hopping divided by the on-site repulsion. In addition, we find simple phenomenological expressions for the Mott-phase lobes in two and three dimensions which are much more accurate than the truncated strong-coupling expansions and any other analytic approximation we are aware of. The strong-coupling expansions and scaling-theory results are benchmarked against numerically exact quantum Monte Carlo simulations in two and three dimensions and against density-matrix renormalization-group calculations in one dimension. These analytic expressions will be useful for quick comparison of experimental results to theory and in many cases can bypass the need for expensive numerical simulations.

Small local variations in B-form DNA lead to a large variety of global geometries which can accommodate most DNA-binding protein motifs

An important question of biological relevance is the polymorphism of the double-helical DNA structure in its free form, and the changes that it undergoes upon protein-binding. We have analysed a database of free DNA crystal structures to assess the inherent variability of the free DNA structure and have compared it with a database of protein-bound DNA crystal structures to ascertain the protein-induced variations.

Flexure of composite plates

A new higher order shear deformation theory of laminated composite plates is developed. The basic displacement variables in this theory are two partial normal displacements and two in-plane displacement parameters. The governing equations are presented in the form of four simultaneous partial differential equations. The shear deformation theories of Bhimareddy and Stevens, and of Reddy are special cases of this formulation. In their models, transverse shear strains will become zero at points in the plate where displacements are constrained to be zero such as those on fixed edges. This limitation has been overcome in the present formulation.

3-D kinematical conservation laws (KCL): Evolution of a surface in R-3 - in particular propagation of a nonlinear wavefront

3-D KCL are equations of evolution of a propagating surface (or a wavefront) Omega(t), in 3-space dimensions and were first derived by Giles, Prasad and Ravindran in 1995 assuming the motion of the surface to be isotropic. Here we discuss various properties of these 3-D KCL.These are the most general equations in conservation form, governing the evolution of Omega(t) with singularities which we call kinks and which are curves across which the normal n to Omega(t) and amplitude won Omega(t) are discontinuous. From KCL we derive a system of six differential equations and show that the KCL system is equivalent to the ray equations of 2, The six independent equations and an energy transport equation (for small amplitude waves in a polytropic gas) involving an amplitude w (which is related to the normal velocity m of Omega(t)) form a completely determined system of seven equations. We have determined eigenvalues of the system by a very novel method and find that the system has two distinct nonzero eigenvalues and five zero eigenvalues and the dimension of the eigenspace associated with the multiple eigenvalue 0 is only 4. For an appropriately defined m, the two nonzero eigenvalues are real when m > 1 and pure imaginary when m < 1. Finally we give some examples of evolution of weakly nonlinear wavefronts.

Absence of reptation in highly confined polymers

We present results of mechanical stress relaxation measurements on polymers confined at the air-water interface in the form of a monolayer. Systematic measurements allow, to our knowledge, for the first time, observation of the scaling of the stress relaxation time of the highly confined polymers as a function of both surface concentration and molecular weight. The observed scaling is found to be very close to that expected for motion of unentangled polymer solutions with hydrodynamic interactions. Our experimental observations thus clearly rule out the possibility of entanglement and hence reptation as a mode of relaxation in such highly confined polymeric systems.

Mapping of adult plant resistance to net form of net blotch in three Australian barley populations

Net form of net blotch (NFNB), caused by Pyrenophora teres Drechs. f. teres Smedeg., is a serious disease problem for the barley industry in Australia and other parts of the world. Three doubled haploid barley populations, Alexis/Sloop, WI2875-1/Alexis, and Arapiles/Franklin, were used to identify genes conferring adult plant resistance to NFNB in field trials. Quantitative trait loci (QTLs) identified were specific for adult plant resistance because seedlings of the parental lines were susceptible to the NFNB isolates used in this study. QTLs were identified on chromosomes 2H, 3H, 4H, and 7H in both the Alexis/Sloop and WI2875-1/Alexis populations and on chromosomes 1H, 2H, and 7H in the Arapiles/Franklin population. Using QTLNetwork, epistatic interactions were identified between loci on chromosomes 3H and 6H in the Alexis/Sloop population, between 2H and 4H in the WI2875-1/Alexis population, and between 5H and 7H in the Arapiles/Franklin population. Comparisons with earlier studies of NFNB resistance indicate the pathotype-dependent nature of many resistance QTLs and the importance of establishing an international system of pathotype nomenclature and differential testing.

X-ray studies on crystalline complexes involving amino acids and peptides. Part XIV: Closed conformation and head-to-tail arrangement in a new crystal form of L-histidine L-aspartate monohydrate

A new form of L-histidine L-aspartate monohydrate crystallizes in space group P22 witha = 5.131(1),b = 6.881(1),c= 18.277(2) Å,β= 97.26(1)° and Z = 2. The structure has been solved by the direct methods and refined to anR value of 0.044 for 1377 observed reflections. Both the amino acid molecules in the complex assume the energetically least favourable allowed conformation with the side chains staggered between the α-amino and α-scarboxylate groups. This results in characteristic distortions in some bond angles. The unlike molecules aggregate into alternating double layers with water molecules sandwiched between the two layers in the aspartate double layer. The molecules in each layer are arranged in a head-to-tail fashion. The aggregation pattern in the complex is fundamentally similar to that in other binary complexes involving commonly occurring L amino acids, although the molecules aggregate into single layers in them. The distribution of crystallographic (and local) symmetry elements in the old form of the complex is very different from that in the new form. So is the conformation of half the histidine molecules. Yet, the basic features of molecular aggregation, particularly the nature and the orientation of head-to-tail sequences, remain the same in both the forms. This supports the thesis that the characteristic aggregation patterns observed in crystal structures represent an intrinsic property of amino acid aggregation.

Generalized Burgers equations and Euler-Painleve transcendents. II

It was proposed earlier [P. L. Sachdev, K. R. C. Nair, and V. G. Tikekar, J. Math. Phys. 27, 1506 (1986)] that the Euler Painlevé equation yy[script `]+ay[script ']2+ f(x)yy[script ']+g(x) y2+by[script ']+c=0 represents the generalized Burgers equations (GBE's) in the same manner as Painlevé equations do the KdV type. The GBE was treated with a damping term in some detail. In this paper another GBE ut+uaux+Ju/2t =(gd/2)uxx (the nonplanar Burgers equation) is considered. It is found that its self-similar form is again governed by the Euler Painlevé equation. The ranges of the parameter alpha for which solutions of the connection problem to the self-similar equation exist are obtained numerically and confirmed via some integral relations derived from the ODE's. Special exact analytic solutions for the nonplanar Burgers equation are also obtained. These generalize the well-known single hump solutions for the Burgers equation to other geometries J=1,2; the nonlinear convection term, however, is not quadratic in these cases. This study fortifies the conjecture regarding the importance of the Euler Painlevé equation with respect to GBE's. Journal of Mathematical Physics is copyrighted by The American Institute of Physics.

Consonance in urban form: The architectural dimension of urban morphology

Consonance in urban form is contingent on the continuity of the fine grain architectural features that are imbued in the commodity of the evolved historic urban fabric. A city's past can be viewed therefore as a repository of urban form characteristics from which concise architectural responses can result in a congruent urban landscape. This thesis proposes new methods to evaluate the interplay of architectural elements that can be traced throughout the lifespan of the particular evolving urban areas under scrutiny, and postulates a theory of how the mapping of historical urban form can correlate with deriving parameters for new buildings.