Espacios y prácticas de sociabilidad letrada en Guayaquil: 1895-1920

Esta tesis tiene como propósito indagar en los aspectos más relevantes de la constitución de esferas públicas y estudiar el funcionamiento de las sociabilidades letradas, particularmente de los actores, espacios y prácticas culturales que contribuyeron a la formación de un campo literario en la ciudad de Guayaquil, entre 1895 y 1920.

Sociabilidad letrada y modernidad en Guayaquil (1895-1920)

En este libro se explican las condiciones que posibilitaron las dinámicas de reproducción de las prácticas letradas en Guayaquil entre 1895 y 1920, particularmente en la conformación de un campo literario que puede ser considerado "moderno". La historia de la literatura ecuatoriana ha recalcado el papel innovador de los escritores y poetas modernistas en relación a la búsqueda de nuevos lenguajes. Sin embargo, no se había reflexionado sobre la constitución de los espacios y prácticas de sociabilidad letrada, cuya novedad radica en que, durante el período aquí estudiado (1895-1920), por primera vez fue viable el desarrollo de procesos creativos autónomos, separados del peso definitorio de la moral y la política. Los escritores de fines del siglo XIX e inicios del siglo XX se diferenciaron de los anteriores porque crearon revistas literarias y círculos de reflexión sobre su oficio, con un sentido de autonomía radical, en nombre del “ideal” de ser modernos. Para ellos la crítica literaria desempeñó un rol primordial en la formación de nuevas sensibilidades culturales. Su actitud frente al hecho artístico los convirtió en escrutadores letrados de su medio, al mismo tiempo que en artífices de su propio campo de creación intelectual.

From ideals to reality: The women's smallholding colony at Lingfield, 1920-39

The immediate impetus for the colony at Lingfield in Surrey was the desire by the Women's Farm and Garden Association to enable women who had worked on the land during the First World War to be able to farm on their own account. However the motivation for the colony can also be traced back to late nineteenth-century ideals. The colony soon ran into problems which were exacerbated by the adverse agricultural conditions of the early 1920s. The association responded constructively but the colony was wound down from 1929. At one level the colony could be seen as a failure, yet this article argues that the 19 colony provided a rural community where single women lived in a mutually supportive environment.

Death has a touch of class: society and space in Brookwood Cemetery, 1853-1903

Changes in the cultures and spaces of death during the Victorian era reveal the shifting conceptualisations and mobilisations of class in this period. Using the example of Brookwood Necropolis, established 1852 in response to the contemporary burial reform debate, the paper explores tensions within the sanitary reform movement, 1853–1903. Whilst reformist ideology grounded the cemetery's practices in a discourse of inclusion, one of the consequences of reform was to reinforce class distinctions. Combined with commercial imperatives and the modern impulse towards separation of living and dead, this aspect of reform enacted a counter-discourse of alienation. The presence of these conflicting strands in the spaces and practices of the Necropolis and their changes during the time period reflect wider urban trends.

Life before ‘The New Biography’: Modernist biographical methods in the Hogarth Press ‘Books on Tolstoi’ 1920-24

In the early 1920s, before Virginia Woolf wrote her now well-known essays “The New Biography” and “The Art of Biography,” the Hogarth Press published four biographies of Tolstoy. Each of these English translations of Russian works takes a different approach to biographical composition, and as a group they offer multiple and contradictory perspectives on Tolstoy’s character and on the genre of biography in the early twentieth century. These works show that Leonard and Virginia Woolf’s Hogarth Press took a multi-perspectival, modernist approach to publishing literary lives.

På systrars initiativ : Dalarnes sjuksköterskeförening 1920-1933

Denna uppsats dokumenterar uppkomst, frontpersoner och verksamhet för Dalarnes sjuksköterskeförening (DSF) mellan åren 1920-1933, vilket är en lokal sjuksköterskeförening som senare blev underavdelning till riksföreningen Svensk sjuksköterskeförening (SSF). DSF var den första lokala sjuksköterskeföreningen och startades 1920 av sjuksköterskor kring området Falun/Borlänge. Det var inte en elitförening likt SSF som i sin professionalisering enbart ville avskärma sig från de underordnade som biträden och kämpa för status och kalltanken. DSF var en förening som ville stärka kårandan men även arbeta för löne- och arbetsförhållandefrågor, vilket på den tiden egentligen hörde samman med socialistiska föreningar. I sin verksamhet ville de även få till stånd en platsbyrå för föreningens medlemmar. Det var en politiskt oberoende förening som arbetade fackligt. År 1933 blev Dalarnes sjuksköterskeförening en underavdelning till SSF som från och med det året började arbeta fackligt på lokalföreningars begäran.

Kolerahanteringen i Falun år 1834 & 1853 : En studie av sundhetsnämndens agerande

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka åtgärder som Falu stad, genom sundhetsnämnden, vidtog när farsoten kolera spreds i Sverige år 1834 respektive år 1853 samt om dessa åtgärder skiljer sig över tid. Frågeställningarna som används är: Vilka förebyggande åtgärder mot kolera vidtog staden genom sundhetsnämnden år 1834 och år 1853? Hur agerade läkarna i Falun mot kolerahotet? Skiljer sig Falu sundhetsnämnds åtgärder i jämförelse med andra städers sundhetsnämnder? Skiljer sig sundhetsnämndens åtgärder mellan åren 1834 och 1853? Materialet som används består av sundhetsnämndens mötesprotokoll från åren 1834 och år 1853, kolerakungörelser från de båda tidpunkterna, stadsläkare- och gruvläkarapporter samt utdrag från Tidning för Falu län och stad. Resultatet visar, att Falun vid båda tillfällena spärrades av genom att vaktstationer upprättades vid vägarna och vid stadens gräns. En karantänsstation upprättades vid stadens hälsobrunn för att ta om hand personer som inte vistats på kolerafri ort de 10 senaste dagarna. Staden delades in i tio distrikt som bemannades med en distriktschef samt några uppsyningsmän, som kontrollerade att staden hölls ren och att invånarna var rena. Stadens läkare var väldigt aktiva under sundhetsnämndens möten år 1834 och gav flera förslag på vad som behövdes göras medan de år 1853 intog en mer passiv roll. Åtgärderna i Stockholm år 1834 är snarlika de åtgärder som genomfördes i Falun samma år, huvudstaden delades också in i distrikt och det tillsattes även distriktschefer och uppsyningsmän. En annan likhet är att både Falun och Stockholm beställde färdiga likkistor för att ha i beredskap. Såväl sundhetsnämnderna i Karlskrona, Ystad och Arboga liksom Falun år 1853 vidtog i stort sett samma åtgärder som gjordes redan år 1834 t ex spärrningsåtgärder, karantänsskydd, införandet av kolerasjukhus och extra insatser för de mest utsatta i samhället.

Spanska sjukan på Kungliga Gotlands infanteriregemente 1918-1920

Uppsatsens syfte har varit att undersöka hur Kungliga Gotlands infanteriregemente drabbades av spanska sjukan under 1918-1920. Det har även jämförts hur detta regemente drabba¬des i jämförelse med Dalarnas och Västmanlands regementen under 1918. Frågeställning¬arna som besvarats handlar om hur många som insjuknade och dog, hur regementets ansva¬riga agerade samt vilka åtgärder som vidtogs när epidemin hade nått regementet. Det huvudsakliga materialet jag har använt mig av är förste provinsialläkarens årsberättelser och regementets inkomna och utgående skrivelser. Studiens resultat visar att Kungliga Gotlands infanteriregemente med sina cirka 500 sjuk¬domsfall och fyra dödsfall under epidemins första period, 1918 drabbades i hög grad i jämfö¬relse med Dalregementet, men i liten grad i jämförelse med Västmanlands rege¬mente. Anledningen till att regementet på Gotland klarade sig relativt lindrigt från spanska sjukan kan bero på att en fungerande sjukvård snabbt kunde sättas in samt att man vidtog andra åt¬gärder såsom inskränkningar på permissioner, striktare personlig hygien och renlighet i loka¬lerna samt skyddsympning.