Mastering : Undersökning av hur masteringsteknikers ideal och tidigare erfarenheter påverkar masteringsprocessen av inspelad musik

Genom att undersöka hur mycket av några masteringsteknikers personliga ideal och tidigare erfarenheter, med musikalisk bakgrund och smak, som hörs från masteringsprocesser av förelagda inspelningar av musik inom olika musikstilar är syftet att bidra med kunskap om hur mycket av de tidigare musikaliska influenserna en masteringstekniker tar med sig in i en masteringsprocess, och ses som användbar för fortsatt forskning inom ljud- och musikproduktion. Jag har låtit tre masteringstekniker under enskilda sessioner mastra tre ljudsekvenser, där jag även har observerat deras tillvägagångssätt, utfört intervjuer och sedan på egen hand granskat materialet genom att lyssna och titta på deras bearbetningar av ljuden. Slutligen har jag låtit fem vana lyssnare bedöma och kommentera mastringarna i form av en lyssningsundersökning. Utifrån observationerna, samtalen och min granskning tyder resultatet på att det personliga idealet och tidigare erfarenheten främst hörs i mastringar utförda av personer som är djupt rotade i sin favoritgenre och låter de idealen och arbetsmönstren även påverka mastringar inom främmande musikstilar.  

Att minska risken för våld och att främja återhämtning i den rättspsykiatriska vården : Patienters och personalens erfarenheter av vägen mot återhämtning

Detta avhandlingsarbete är utfört inom en rättspsykiatrisk vårdkontext och återspeglar patienters[1] och personals[2] erfarenheter och upplevelser av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Med utgångspunkt från ett holistiskt och salutogent hälsovetenskapligt perspektiv har avhandlingen ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.   Teoretiska ämnesdiscipliner såsom psykiatrisk omvårdnad, kriminologi och sociologi har influerat arbetet. Avhandlingens övergripande syfte var att utifrån de salutogena aspekterna i det rättspsykiatriska omvårdnadsarbetet undersöka vad som är relaterat till vändpunkter i samband med minskad risk för våld och vad som bidrar till återhämtning. Avhandlingen baseras på fyra olika studier. Syftet med den inledande kvantitativa delstudien (I) var att identifiera och jämföra rättspsykiatriska patienter som sänkt sin bedömda risk för våld med 30 % eller mer enligt riskbedömningsinstrument HCR-20. Resultatet visade att den bedömda risken för våld minskade över tid. En demografisk analys genomfördes för att studera skillnader mellan de patienter som sänkt sin bedömda risk för våld och de som inte sänkt sin risk. Det framgick att rättspsykiatriska patienter som bedömts med hjälp av riskbedömningsinstrumentet HCR-20, minskade den bedömda risken för våld, både på kort och på lång sikt. Den rättspsykiatriska vården fungerade bäst när det gällde att förbättra de kliniska riskfaktorerna (C-skalan). Riskhanteringen (R-skalan) gällande eventuell utskrivning och framtida friförmåner visade inte samma goda progress. Demografiska karaktäristika såsom ålder, alkohol och drogmissbruk och psykiatriska diagnoser var inte relaterade till minskad risk för våld, dock var kvinnliga patienter och patienter utan psykopatidiagnos mer benägna att sänka sin risk för våld. Ett urval av de patienter som minskade sin risk för våld med 30 % eller mer utgjorde basen för delstudie II och III. I delstudie II intervjuades tretton rättspsykiatriska patienter om upplevelser och erfarenheter kring vad som bidrar till minskad respektive ökad risk för våld inne på en rättspsykiatrisk avdelning. Data analyserades med hjälp av en tolkande beskrivning (Interpretive Description). Studien visade att orsakerna till ökad respektive minskad risk för våld var processrelaterad, där interaktioner mellan personal och patienter bidrog till en utveckling som antingen präglades av välbefinnande eller disharmoni. Delstudie II utgjorde en viktig kunskapskälla som präglade ansatsen i delstudie III och IV. Detta med hänvisning till att flertalet patienter i delstudie II lämnade intressanta beskrivningar av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Sålunda intervjuades i delstudie III, tio rättspsykiatriska patienter om deras upplevelser av förändringsprocesser i samband med vändpunkter och återhämtning. Dataanalysen skedde med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Processen beskrevs utifrån tre faser där man i högriskfasen upplevde kaotiska och överväldigande känslor. Vändpunkten upplevdes som ett känsligt skede som präglades av att tvingas hitta en ny, konstruktiv väg i livet. Återhämtningsfasen präglades av ett accepterande och en mognad. Stöd och erkännande från omgivningen ansåg främja dessa processer. Delstudie IV bestod av intervjuer med tretton personal. Syftet var att belysa upplevelser och erfarenheter kring rättspsykiatriska patienters vändpunkter och återhämtning. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Beskrivningar kring hur en vändpunkt kunde bevaras och främjas baserades på vikten av att vara uppmärksam, lyhörd och att inte skynda på processen. En vändpunkt upplevdes genom att patienten uppvisade synbara positiva förändringar. Sammansättningen på personalen och patienterna ansågs påverka atmosfären på avdelningen, och bidrog till huruvida processen mot vändpunkter och återhämtning underlättades eller försvårades. Avhandlingen visar hur ett ständigt växelspel mellan patienter och mellan personal bidrog till huruvida vårdatmosfären upplevdes såsom hälsofrämjande eller ej. Vidare framgår att processer kring vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning präglades av känslor av sårbarhet och utsatthet. Processen beskrevs som ett känsligt förlopp som behövde understödjas av förtroendefulla relationer med andra, samt möjligheter att få vistas i en trygg miljö. [1] Den vetenskapliga litteraturen använder sig av begrepp såsom client, consumer, service user eller forensic patient för att beteckna människor som är inskrivna inom den rättspsykiatriska vården. Inom det psykiatriska svenska fältet kan begreppen brukare, vårdtagare eller patient förekomma. I denna avhandling kommer begreppet patient och vårdtagare omväxlande att användas för att beteckna de människor som är föremål för den rättspsykiatriska vården. De patienter som deltagit i avhandlingens två delstudier kommer omväxlande att benämnas såsom deltagare eller patienter, för att åstadkomma en varierande och läsvänlig text. [2] I denna avhandling anser begreppet personal den personalkategori som arbetar med omvårdnad inom en rättspsykiatrisk kontext. Det är främst sjuksköterskor och skötare som inkluderas i begreppet omvårdnadspersonal inom den vetenskapliga litteraturen. Sjuksköterskor benämns såsom registered mental health nurses eller registered nurses. Övrig omvårdnadspersonal tituleras till exempel som nurse manager eller assistant nurses. När begreppen personal, vårdare eller omvårdnadspersonal används i denna avhandling avses då den personalkategori som arbetar närmast patienten med omvårdnad och ingen åtskillnad kommer att göras mellan de båda yrkesgrupperna. Personalen som deltar i delstudie IV har omväxlande kallats för personal eller vårdare.

Rapport från projektet Socioemotionella program i förskola och skola : förskolebarns, elevers och lärares erfarenheter

Projektet syftar till att belysa olika aktörsperspektiv på implementering av och arbetet med socioemotionella program i den kommunala grundskolan och förskolan. Studien består av fem delstudier av fem kommunala verksamheter där arbete med socioemotionella program har ägt rum. Studien har en etnografisk design. Resultatet visar att implementeringsprocessen har sett olika ut i de studerade verksamheterna gällande initiativ till arbetet (uppifrån och ned, nedifrån och upp eller både och). Gemensamt i samtliga verksamheter var dock att det manualbaserade arbetet infördes utan granskning eller diskussion, vare sig på central kommunal nivå eller ute i verksamheterna. Vidare visar resultatet att många lärare till en början välkomnade manualbaserade program för att få tillgång till verktyg för systematiskt arbete med socioemotionella frågor, men att de snart fann svårigheter att omsätta övningarna på ett meningsfullt och etiskt försvarbart sätt för barnen och eleverna i verksamheten. Lärare uttrycker också osäkerhet gällande vilken skillnad de anser att programmen gjort för barnen/eleverna. Många barn och elever var kritiska mot programmen; barnen i förskolan hade svårt att sätta ord på vad de lärde sig av programmen och eleverna på högstadiet var öppet kritiskta till programarbetet. Eleverna i år tre och fem uttryckte däremot i mer positiva ordalag om det socioemotionella arbetet de tagit del av; deras svar ligger ofta i linje med de motiveringar för programmet som finns i programmen själva och bland lärare. Dessa elever uppvisar därmed ha tillägnat sig en diskursiv kompetens i sitt tal om programarbetet. I rapporten diskuteras också vilka implikationer programarbetet medfört dels för lärarprofessionaliteten, dels för realiserandet av skolans normativa uppdrag.  

Litteraturens roll för läsförståelsen : En kvalitativ intervjustudie om hur lärare involverar elevers intresse och erfarenheter i undervisningen

Bakgrund: Enligt den nuvarande läroplanen och skollagen ska undervisningen i skolan utgå från elevernas bakgrund och tidigare erfarenheter, samt ge en livslång lust att lära. I kursplanen för svenska står att elevernas intresse för att läsa ska stimuleras och att de i årskurs 3 ska ha utvecklat en grundläggande läsförståelse. Syfte: Syftet med denna undersökning är att få en inblick i verksamma lärares arbete med och kring litteratur som utgår från elevers intressen och erfarenheter för att utveckla elevernas läsförståelse. Metod: Metoden för arbetet har en kvalitativ ansats och använder kvalitativ intervju som datainsamlingsmetod. Som analysmetod av det insamlade datamaterialet användes fenomenografi. Resultat: Resultatet visar att de intervjuade lärarna inte alltid arbetar med att involvera litteratur som utgår från elevers intressen och erfarenheter för att utveckla elevernas läsförståelse. Det beror dels på svårigheter att finna material som passar varje enskild elev och dels på att de inte satt sig in varje enskild elevs intressen och erfarenheter. Men resultatet visar också på lärare som anser det vara viktigt att vara insatt i elevernas intressen och erfarenheter och som brukar försöka involvera dessa så mycket som möjligt. Slutsats: En undervisning som handlar om sådant som eleverna finner intressant och motiverande gör att eleverna får en större möjlighet att få en egen lust och vilja att fortsätta utvecklingen av läsförmågan och läsförståelsen.

HBTQ-personers erfarenheter av vårdpersonalens bemötande inom sjukvården – en litteraturöversikt

Bakgrund. Synen på HBTQ-personer i samhället är under förändring och i takt med att fler vågar vara öppna med sin sexuella läggning, konfronteras det heteronormativa synsättet. Historiskt sett är detta en grupp som mötts av diskriminering och stigmatisering ute i samhället och även i vårdsituationer och i mötet med vårdgivare. Lagändringar har framtagits för att stoppa marginaliseringen av denna grupp, vilket lett till attitydförändringar i samhället. Syftet med litteraturöversikten var att undersöka HBTQ-personers erfarenheter av vårdpersonalens bemötande inom sjukvården. Metod. Litteraturöversikt med 17 kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultatet visade att denna grupp fortfarande erfar stigmatisering och diskriminering i mötet med vård och vårdgivare, samt att vårdpersonalen saknade betydande kunskap om denna grupp. Slutsats. Det finns fortsatta behov av forskning inom området, utbildning av vårdpersonal, samt införande av ämnet HBTQ i utbildningen för allmänsjuksköterskor.

Anhörigas erfarenheter av palliativ vård i hemmet – en litteraturöversikt

Bakgrund: Med palliativ vård avses den vård som patienten får i livets slutskede, där syftet är att lindra lidande och främja livskvalitet. Den palliativa vården i hemmet har under senare år ökat, dels på grund av att tillgången av kvalificerad vård genom hemsjukvård har utvecklats. Sjuksköterskans roll inom den palliativa vården är att tillgodose patientens men även anhörigas behov. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av palliativ vård då en patient vårdas i hemmet, anhörigas behov av stöd samt hur situationen påverkar vardagen. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Resultatet är baserat på 13 vetenskapliga artiklar som identifierats via databaserna Cinahl, PubMed och Web of Science. Resultat: Resultatet visar att beslutet om den palliativa vården ska ske i hemmet fattas av patienten men är beroende av vilken relation patient och anhörig har till varandra. Att vara tillgänglig 24 timmar om dygnet runt kan vara påfrestande för anhöriga som upplever både fysiska- och psykiska besvär av situationen. Det ansågs viktigt att bibehålla vardagliga rutiner trots att döden är närvarande. Anhöriga behöver stöd från vårdpersonal, familj och vänner för att orka med situationen. Slutsats: Anhörigas behov är individuella. Vårdpersonal behöver mer kunskap om anhörigas behov inom den palliativa vården för att ge ett bättre bemötande till anhöriga när den palliativa vården bedrivs i hemmet.

Sjuksköterskors erfarenheter av parenteral nutrition för patienter i livets slutskede : En litteraturöversikt

Bakgrund: Tidigare forskning har visat att parenteral nutrition ges till patienter som befinner sig i livets slutskede även om den medicinska nyttan är oklar. Syfte: Att genom en vetenskaplig litteraturöversikt beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vad som är betydelsefullt i arbetet med parenteral nutrition för patienter i livets slutskede. Metod: Examensarbetet är utformat som en litteraturöversikt. Tretton artiklar med kvalitativ och kvantitativ design valdes ut. Artiklarna söktes på databaserna CINAHL och Pubmed Resultat: Delaktighet i vårdteam var av stor betydelse, ett fungerade samarbete där sjuksköterskan ville och fick möjlighet att arbeta som omvårdnadsansvarig upplevdes av sjuksköterskan resultera i god personcentrerad vård. Erfarenhet och egna känslor spelar en betydande roll i hur mycket sjuksköterskan vågar och vill vara delaktig i beslut angående PN i livets slutskede, och vilken relation som skapas med patientens närstående. Slutsats: Ökad kunskap om parenteral nutrition i livets slutskede och personcentrerad vård behövs för att sjuksköterskorna ska våga vara aktivt delaktig och stärka patienten i livets slutskede.

Distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av patientundervisning till personer med diabetes – utifrån ett personcentrerat förhållningssätt : En kvalitativ studie

Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av patientundervisning till patienter med diabetes samt att identifiera aspekter som kan relateras till ett personcentrerat förhållningssätt. Metod: Deskriptiv design med kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer användes vid datainsamlingen. Vid urvalet användes strategiskt urval. Nio intervjuer utfördes med distriktssköterskor på sex olika vårdcentraler i Mellansverige. Vid analysen användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskorna önskade mer kunskap om invandrares kost- och motionsvanor. Distriktssköterskorna uttryckte att det var roligt och spännande med patientundervisning och att det var viktigt att de var engagerade. Distriktssköterskorna ville arbeta mer i team och de upplevde att de hade för lite tid avsatt för patientundervisning. De ansåg att de arbetade personcentrerat men det var svårare att arbeta personcentrerat vid gruppundervisning än vid enskild undervisning. Slutsats: Distriktssköterskor bör ha god kunskap om kulturella skillnader hos patienter med diabetes. Distriktssköterskorna upplever brist på tid- och resurser och önskar samarbeta mera i team. Det är viktigt med ett personcentrerat förhållningssätt där distriktssköterskorna utgår från den enskilda individen. En distriktssköterska som är engagerad och trivs med sitt arbete kan lättare klara av det ökade trycket och arbetsbelastningen.

Anhörigperspektivet utifrån föräldrars erfarenheter då barnet har diabetes typ 1 : En litteraturöversikt

Bakgrund: Den största delen av behandlingen vid diabetes typ 1 är egenvård. När ett barn insjuknar i diabetes är det föräldrarna som huvudsakligen ansvarar för egenvården. Detta kan vara både psykiskt och fysiskt påfrestande. Det behövs mer kunskap om föräldrars upplevelser och deras erfarenheter av att vårda ett barn med diabetes. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa anhörigperspektivet utifrån föräldrars erfarenheter då barnet har diabetes typ 1 samt hur sjuksköterskan kan ge stöd till anhöriga. Metod: En litteraturöversikt. Resultat: Resultatet visar att egenvården skiljer sig mellan små barn och ungdomar, att föräldrar upplever känslor av oro och stress när deras barn fått diagnosen och att sjuksköterskan kan hjälpa och öka sin förståelse genom att stödja. Slutsats: Författarna kan dra slutsatsen att ökad kunskap och förståelse om egenvård vid diabetes typ 1 hos barn, kan bidra till en hjälp för sjuksköterskor att ge föräldrarna ett bra stöd och bemötande i vården.

Att arbeta med återhämtning inom rättspsykiatrin : Personalens erfarenheter av återhämtningsprocesser hos patienter inom rättspsykiatrin

Denna studie handlar om den rättspsykiatriska personalens erfarenheter av patienternas återhämtningsprocesser. Studien syftar till att försöka belysa de erfarenheter som personalen besitter, med fokus på återhämtning. Studien bygger på en kvalitativ metod och består av intervjuer som gjorts med personal som arbetar inom en av Sveriges rättspsykiatriska vårdkliniker. Resultatet visar att personalen har erfarenheter av att det finns både gynnsamma och hindrande faktorer som påverkar patienternas återhämtning. Resultatet visar även att relationerna mellan personalen och patienten är en viktig förutsättning för patienternas återhämtning.

Barn och unga med en nära anhörig som avlidit : Barn och ungas erfarenheter av att delta i stödgrupp

I denna kvalitativa studie har enkäter insamlats från barn och unga som deltagit i stödgruppsverksamhet för barn och unga med en avliden nära anhörig i Dalarnas län. Syftet med studien har varit att beskriva deltagarnas erfarenheter av stödgrupperna. Genom kvalitativ innehållsanalys har tre kategorier identifierats; bearbetning, gemenskap och strukturens betydelse. Studien visar främst på betydelsen av att få träffa andra barn och unga i liknande situation samt indikerar till att deltagarnas KASAM (känsla av sammanhang) förhöjts genom deltagandet i stödgruppen.

Distriktssköterskans erfarenheter av hälsosamtal avseende levnadsvanor gällande övervikt och fetma : En Fenomenografisk enkätstudie

Syfte: Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskans erfarenhet av hälsosamtal avseende levnadsvanor med patienter som lever med övervikt eller fetma. Metod: En empirisk studie med kvalitativ ansats utfördes via enkätfrågor som var beskrivande med öppna svarsalternativ. I studien deltog fem distriktssköterskor som arbetade på vårdcentral i Dalarna eller på Gotland. Genom fenomenografisk design analyserades data. Resultat: Resultatet läggs fram genom två beskrivningskategorier; Evidensbaserade metoder som innehöll uppfattningsgrupperna; Utredning och behandling samt Bejaka patientens resurser. Beskrivningskategorin Omgivnings faktorer, hade uppfattningsgrupperna; Frekvensen av hälsosamtal samt Pedagogiskt förhållningssätt. Användning av evidensbaserade verktyg såsom midjemått och midja/höftkvot var låg bland distriktssköterskorna, men body mass index (BMI) samt motiverande samtal (MI) användes flitigt. Patienter söker ofta för andra besvär (högt blodtryck, ledbesvär) som kan återkopplas till kroppsvikten. Distriktssköterskorna erfarenhet var att det är svårt att komma tillrätta med viktproblem där motivation till viktnedgång var stark i början hos patienten men att den avtar. Dessa svårigheter kan bero på depression, skuld och skam hos patienterna. Slutsats: För att patienter med övervikt och fetma ska få den ultimata behandlingen krävs mer tid och resurser från hälso- och sjukvården då det kan vara en lång process att gå ner i vikt. Motivationen har en avgörande roll samt användning av evidensbaserade verktyg.

Barnmorskors erfarenheter av preventivmedelsrådgivning på ungdomsmottagning : - En intervjustudie

Bakgrund: Barnmorskans arbetsfält omfattar idag sexuell-, reproduktiv- och perinatal hälsa och det centrala i yrkesutövningen är att främja hälsa. Barnmorskan ska ha kunskaper om, kunna ge information och undervisa om sexualitet och samlevnad utifrån ett genus- och livscykelperspektiv. Uppdraget på ungdomsmottagning är att arbeta med sexualitet och hälsa samt att förebygga oönskade graviditeter och STI. Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskors erfarenheter av preventivmedelsrådgivning på ungdomsmottagning. Metod: Individuella intervjuer genomfordes med nio barnmorskor på ungdomsmottagningar. Vid intervjutillfället användes en frågeguide och semistrukturerade frågor ställdes. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier och 15 subkategorier identifierades. Kategorierna var enligt följande: Erfarenheten och kunskapens betydelse, Det kliniska arbetssättet, Modererande faktorer och Utmaningar. Slutsats: Barnmorskor uppgav god kunskap och goda erfarenheter av ungdomar och preventivmedelsrådgivning på ungdomsmottagning men menade att det är ett dynamiskt arbete som bidrar till ständig utveckling. Vid möten med preventivmedelssökande ungdomar på ungdomsmottagning fanns önskan att mötet skulle ske på individnivå. Erfarenheter av modererande faktorer för barnmorskan, utmaningar för preventivmedelsrådgivningen och följsamheten fanns vilket innebar att preventivmedelsrådgivning för ungdomar på ungdomsmottagning är komplext. Klinisk tillämpbarhet: Studiens resultat skulle kunna innebära ökad förståelse för arbetet på ungdomsmottagning och skapa underlag för att möta utmaningarna som barnmorskorna möter i det dagliga arbetet.

Fornby yrkesfolkhögskola - Erfarenheter från ett försök att utveckla en yrkesutbildning för invandrare

Projektet Fornby yrkesfolkhögskola är ett försöka att stödja invandrare och flyktingar som har svårigheter att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden, d.v.s. i det här fallet att de uppbar någon form av försörjningsstöd och att de även hade svårigheter med att kunna få ett varaktigt arbete. Det visade sig snart att den nivå som hade lagts fast för deltagarnas språkkunskaper inte var tillräcklig för att flertalet obehindrat skulle kunna följa utbildningen. Många deltagare hade brister i sin utbildningsbakgrund i förhållande till vad som krävs för de flesta yrken på den svenska arbetsmarknaden, liksom att de saknade erfarenheter från denna. Deras arbetslivserfarenheter från sina hemländer var av begränsat värde i det här fallet. Problemet var emellertid inte bara brister i utbildningsbakgrund, arbetslivserfarenheter och språkkunskaper i svenska, det var också så att en del deltagare hade problem med sin fysiska och/eller mentala hälsa.