Det brådskande samtalet : Förskolepedagogers tankar om specialpedagogens uppdrag och handledningens funktion

Undersökningen jämför en teoretisk bas, baserad på Kerstin Bladinis ”Handledning som verktyg och rum för reflektion”, med hur pedagoger i en mellansvensk förskola tänker om specialpedagogens uppdrag och handledningssamtalets funktion.Resultatet visar att även om pedagogerna på ett intellektuellt plan är väl insatta i dessa områden, och känner till specialpedagogens uppdrag såväl som hur handledningssamtalet fungerar och vad det syftar till, så uppstår det ibland i praktiken en form av missförstånd mellan dem och specialpedagogen, där man istället efterfrågar helt andra kvaliteter än de specialpedagogen kan erbjuda. Av intervjuresultaten framträder en bild av att den avgörande faktorn för detta är stress. Pedagogerna beskriver situationer där specialpedagogens kompetens efterfrågas som en sista utväg, då man försökt allt annat och läget är akut. Men befinner sig i ett läge där man kräver snabba, konkreta besked och inte är mottaglig för det processinriktade arbetssätt som kännetecknar såväl specialpedagogens uppdrag som handledningssamtalets funktion.Uppfattningen om stress som en avgörande faktor för kvaliteten på kommunikationen mellan pedagog och specialpedagog styrks av de positiva erfarenheter som uttrycks då specialpedagogen i ett tidigt skede varit delaktig i utvecklingsarbetet kring ett eller flera barn – och då stressmomentet kunnat elimineras.

Läkemedelshantering av vårdpersonalen inom särskilda boenden : Kartläggning av kunskaper och rutiner beträffande läkemedelshantering

Efter de organisatoriska förändringarna i vård och omhändertagande av äldre där kommunen har tagit på sig ansvar för vård och omsorg av äldre har personalens arbete på äldreboenden blivit allt mer medicinskt inriktad. Vårdbiträden och undersköterskor har i praktiken fått ett stort ansvar för läkemedelhantering inom äldreboenden. De har även blivit kontaktförmedlare mellan patienten och den medicinsk kompetenta sjuksköterskan som numera har en konsultativ roll. Alla undersköterskor och vårdbiträden, som har deltagit i undersökningen hanterar läkemedel i sitt arbete, något som de inte har formell kompetens för. Arbetsuppgift kan dock delegeras när den reella kompetensen finns. Syftet med denna studie var att kartlägga vårdpersonalens kunskaper om läkemedel och läkemedelshantering, agerande vid vissa beskrivna sjukdomsfall, samt kunskaper om delegeringsrutiner i den kommunala äldrevården. En kvantitativ, standardiserad och strukturerad enkät utfördes innehållande vanligt förekommande kunskapsfrågor om läkemedelsindikationer och biverkningar, administration av läkemedel samt personalens eget agerande i vissa situationer. Denna enkät besvarades av 50 anställda inom det kommunala särskilda boendet. Undersökningsresultat visade bristfälliga kunskaper om läkemedelshantering i förhållande till det ansvar personalen har. Kunskapsfrågorna kring läkemedel och sjukdomssymptom var svåra för personalen. I vissa fall gjordes fel symptombedömning som resulterade i felaktigt agerande, som kunde vara direkt livshotande. Tillämpning och uppföljning av delegeringsrutiner visade sig otillräckliga. Behovet av fortbildningar bland vårdpersonal är stor. Mängden fel som begåtts i samband med hantering och överlämnande av läkemedel avspeglar vikten av delegationsutbildning och läkemedelsutbildning.

Faktorstruktur utifrån "frågor kring attraktivt arbete"

År 2007 är det högkonjunktur och arbetslösheten sjunker i Sverige. Fler väljer att läsa vidare på högskola och universitet och färre människor föds. En attraktiv arbetsplats vinner konkurrensen om den kompetens som finns. Arbetslivsinstitutet startade därför, tillsammans med Högskolan Dalarna, ett gemensamt forskningsprojekt 2001 som avslutades 2003. Projektet resulterade bla. i enkäten ”Frågor kring attraktivt arbete”. Denna enkät har ett brett innehåll och reliabilitet har ej beräknats på ett tillfredsställande sätt. Genom beräkning av korrelation, faktoranalys, cronbach´s alpha samt multipel regression kunde ett steg i att förbättra enkätens kvalitet tas. Denna studie visade att stimulans har störst betydelse för huruvida ett arbete är attraktivt eller inte. Nästa steg i förbättringen av enkäten kan vara att ifrågasätta de tre nuvarande kategorierna denne är uppdelad i samt att göra liknande beräkningar på en större mängd data.

Faktorer av betydelse för implementering av evidensbaserad omvårdnad

Syftet med studien var att identifiera och kartlägga faktorer av betydelse vid implementering av evidensbaserad omvårdnad. Metod, studiens design var en litteraturstudie vilken omfattade av 15 vetenskapliga artiklar publicerade mellan åren 2005 och 2007. I resultatet framkom fem olika kategorier av faktorer av betydelse vid implementering av evidensbaserad omvårdnad. Dessa kategorier var 1) Arbetsmiljön som visade att attityder och rådande kultur hade stor betydelse. 2) Riktlinjer och strategier i omvårdnad visade sig vara av stor klinisk betydelse för att forskningsresultaten skulle kunna omvandlas till klinisk användning. 3) Kunskaper och yrkesskicklighet ökade i en gynnsam lärandemiljö. 4) Stödjande organisationer innebar att det fanns personer med uttalad kompetens och funktion, exempel: bibliotekarie, mentor, underlättare eller kommittéer som gav stöd till sjuksköterskan vid användandet av evidensbaserad omvårdnad. 5) Hinder identifierades som tidsbrist, bristande kunskap eller intresse för evidensbaserad omvårdnad. Ett hälso- och sjukvårdssystem som satte press på de anställda, underminerade möjligheterna att lära och göra förändringar. Slutsats: Studien visade att olika faktorer ofta samspelade med varandra i ett komplext system, där ingen faktor ensamt kan klara implementeringen av evidens.

Ett medieanalytiskt perspektiv på bildundervisning? : En kvalitativ studie av bildlärares tankar och arbete i dagens gymnasieskola

Denna uppsats handlar om fenomenet att införa ett medieanalytiskt förhållningssätt inom gymnasieskolans bildundervisning. Studien har bestått av tre sammanhängande delmoment:1. Kvalitativa intervjuer har utförts med fem bildlärare, 2. Medieanalytiska lektionsprototyper har utprövats i tre klasser på Estetiska programmet vid tre separata gymnasieskolor, 3. Utvärderingar av de tre lektionsprototyperna har utförts med studiens lärare.Resultatet av studien påvisar variationer i bildlärares syn och tillvägagångssätt på arbete kring medieanalys i bildundervisningen. Vidare innehåller studien även konkreta lektionsförslag på hur undervisning av detta slag kan bedrivas. Begrepp och innehåll problematiseras utifrån dagsaktuell diskussion kring digital kompetens, formuleringar i skolans styrdokument samt forskning kring mediealfabetisering. I slutsatsen betonas framförallt att mediereflekterande undervisning inom ämnet bild har en given plats – och kan utföras på olika sätt.

Anhörigvårdarnas upplevelser i hemmet vid livets slutskede, med hjälp av palliativa teamet

Idag ökar den palliativa omvårdnaden i hemmet. För att den sjuke ofta har en önskan om att få dö hemma. Det ställer krav på anhörigvårdarna som är dem som kommer att bli dem primära vårdarna. Syftet med studien var att undersöka anhörigvårdarnas upplevelser av att vårda hemma, i livets slutskede, med hjälp av det palliativa teamet. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. Genom litteraturstudien fick man fram de positiva och negativa upplevelserna från anhörigvårdarna som vårdat den sjuke i hemmet. Studien visade att anhörigvårdarna skulle välja att vårda den sjuke i hemmet igen med hjälp av det palliativa teamet. Detta trots att flera negativa upplevelser kom fram. Anhörigvårdarna ville vara mer delaktiga i omvårdnadsarbetet och detta gjorde att anhörigvårdarna upplevde en större tillfredställelse av själv, genom att kunna ge något tillbaka till den sjuke. Anhörigvårdarna önskade mer stöd från vårdpersonalen eftersom de ansåg sig ha bristande kompetens om medicinteknik, kroppens hälsa, sjukdomen, dess symptom, behandling, och prognos etc.

Att öka läsförmågan : En undersökning kring lärares arbete för att göra elever till bättre läsare

Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare som undervisar i år 3 till 9 på en skola, medvetet arbetar med läsning och tränar elevers läsförståelse och läsförmåga. Syftet var även att se hur läsundervisningen på skolan förhåller sig till Frank Smiths och Caroline Libergs teorier om läsning. Undersökningen genomfördes i två delar, dels genom enkätstudie och dels genom läroboksanalys av två läroböcker som används på skolan. Enkäten besvarades av fyra klasslärare och nitton ämneslärare på skolan. Resultaten visade att majoriteten av lärarna har formell utbildning om hur läsförmågan utvecklas, men flertalet anser att deras kompetens inte räcker till för att hjälpa eleverna att bli bättre läsare. Majoriteten använder också undervisningsmetoder där eleverna får öva läsförmågan minst en gång i veckan. De flesta lärarna använder läroböcker regelbundet och av de analyserade böckerna ansågs historieboken inte ha ett särskilt meningsfull innehåll medan svenskboken ansågs ha ett meningsfullt textinnehåll.

Förebyggande åtgärder vid trycksår

Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att belysa hur uppkomsten av trycksår kan förebyggas. Vidare var syftet också att undersöka sjuksköterskors kunskap om trycksårsprevention. Datainsamlingen gjordes via databasen Elin och Chinal där 23 artiklar valdes ut för granskning, Resultatet visade att många som använder sig av riskbedömningsskalor inte riktigt vet hur de ska använda sig av dessa instrument och att de också har en bristande utbildning gällande trycksårsprevention. Studien visade också att många sjuksköterskor litade på sin egen kompetens och det var lika säkert att använda sig av erfarenhet som att använda sig av riskbedömningsinstrument.

Kompetensutveckling för distriktssköterskor med förskrivningsrätt : En kvantitativ studie

Introduktion: Förskrivningsrätten ställer höga krav på distriktssköterskornas kompetensutveckling i och med att kunskaperna om läkemedel, behandlingsmetoder och riktlinjer ständigt uppdateras. Studier om distriktssköterskors kompetensutveckling är sällsynta vilket är en anledning till att denna studie genomfördes. Syfte: Syftet var att undersöka i vilken utsträckning distriktssköterskor med förskrivningsrätt för läkemedel får kompetensutveckling som rör förskrivningsrätten och vilken kompetensutveckling de anser sig vara i behov av. Metod: Studien genomfördes i september 2009 med hjälp av en semistrukturerad postenkät. I studien deltog 43 distriktssköterskor från 9 olika distriktssköterskemottagningar i olika landsting.Resultat: Studien uppdagade att kontinuerlig kompetensutveckling inte är en självklarhet för distriktssköterskorna. Däremot är distriktssköterskorna ansvarstagande när det gäller att hålla sina kunskaper uppdaterade genom egna studier. Inga skillnader kunde påvisas mellan nya och mer erfarna förskrivare när det gäller mängden kompetensutveckling som erbjuds av arbetsgivaren, deras engagemang i egna studier och behovet av kompetensutveckling. Konklution: Behovet av kompetensutveckling är stort hos distriktssköterskorna och de önskar att arbetsgivaren visade större intresse för detta. Distriktssköterskorna önskar mer kompetensutveckling inom alla kompetensområden men främst inom sjukdomslära och behandlingsriktlinjer och rekommendationer. Fler studier inom detta område är nödvändigt för att ytterligare utforska distriktssköterskornas kompetensutveckling men även för att kartlägga faktorer som påverkar distriktssköterskans känsla av kompetens.

Handledarkompetens hos sjuksköterskor : En litteraturstudie

Syftet med denna studie var att belysa kompetenser hos handledare samt att beskriva hur handledare kan stödja sjuksköterskestudenten för att nå målen i verksamhetsförlagd utbildning. Studien utfördes som en litteraturstudie. Litteraturen söktes i databasen Cinahl samt via sökmotorn Pubmed. Resultatet visar att de kompetenser som en handledare för sjuksköterskestudenter bör ha innefattar kunskaper inom medicinsk vetenskap, teoretiska, kliniska och etiska färdigheter, ha en helhetssyn i omvårdnadsarbetet samt ha god självkännedom dels i sjuksköterskeyrket samt i handledarrollen. Det ansågs också viktigt att handledaren hade pedagogisk kompetens och kunskap om hur studenters prestationer skulle utvärderas och bedömas. Forskning och utveckling, integrering av teori och praktik samt kunskap om reflektion samt vägledning var viktigt. Social kompetens behövdes i all kommunikation och för att främja samarbetet mellan universitet och vårdenheten. Olika sätt som handledare kunde använda för att stödja studenten att nå sina mål var med hjälp av handledarmodeller vilket visade på att det fanns organisatoriskt stöd från ledningen. Med PBL blev studenterna mer aktiva att söka kunskap vilket ledde till att de bättre kunde hantera omvårdnadssituationer. Att ha diskussionsträffar, planera arbetsuppgifter och upplägg gemensamt med studenten bidrog till en öppen inlärningsmiljö. Att stödja handledares utveckling kan innefatta kunskapsutbyte för att följa utvecklingen i sjuksköterskeutbildningen samt fortlöpande ha insikt i studentens läroplan.

Chefers arbete med bemötandefrågor : Hur chefer inom LSS arbetar med personalens bemötande av människor med funktionshinder (brukare).

Bakgrunden till undersökningen är den nationella handlingsplanen för handikappolitiken vars mål är att förbättra bemötande av människor med funktionshinder och SISUS Nationella program, Om bemötande av människor med funktionshinder. Statens institut för särskilt utbildningsstöd, SISUS, fick år 2000, regeringens uppdrag att verka för ökad kompetens om bemötande av personer med funktionshinder. Uppdraget grundar sig på en särskild utredning som tillsatts för att analysera frågan om bemötande människor med funktionshinder. Utredningen kommer fram till att det finns stora brister i bemötandet av personer med funktionshinder. Upplevelserna av att känna sig ifrågasatt, kontrollerad och kränkt är utbrett bland de människor med erfarenheter av funktionshinder som fått komma till tals i utredningen. Oavsett funktionshinder, livssituation eller vilket stöd, service och hjälp man söker är upplevelserna densamma.Syftet med den här undersökningen är att ta reda på hur chefer inom kommunal verksamhet, vars personal arbetar med psykiskt och fysiskt funktionshindrade människor, arbetar med bemötandefrågor. Det handlar om bemötandefrågor som rör personalens vardagliga arbete och interaktion med brukare.I den här undersökningen beskrivs hur sex kommunala chefer arbetar med sin personals bemötande av människor med funktionshinder (brukare). För insamling av empirisk kunskap har kvalitativ metod baserad på semistrukturerade intervjuer använts. De frågor som undersökningen vill besvara är bland annat hur cheferna arbetar med bemötandefrågor samt om cheferna känner till det Nationella programmet om bemötande. För att ge ett djupare perspektiv på vad chefers arbete bemötandefrågor innebär har jag använt Herbert Meads teori om hur jaget formas vid interaktion med andra och Martin Bubers teori om Jag-Du, som handlar om hur vi ser på andra människor, ser vi dem som ett subjekt, en person, eller som ett objekt, ett föremål.Resultatet i undersökningen visar att arbetet med bemötandefrågor bland annat handlar om förändring av personalens värdegrund. När det handlar om att förmedla kunskap om bemötande till personalen finns olika sätt enligt cheferna, till exempel har en chef köpt lättlästa böcker till personalen som sen diskuteras, en chef använder rollspel där personalen själv får delta och känna på hur det känns att bli bemött på ett visst sätt och en chef menar att det är viktigt att ha ett hjälpmedelstänk. För att personalen ska främja delaktighet, integritet, jämlikhet i levnadsvillkor, självständighet, själbestämmande och inlevelse t.ex. se den man möter, vid bemötandet av brukare, visar resultaten att bemötandet är väldigt individuellt eftersom personalen måste ta hänsyn till brukarnas individuella förutsättningar där typ och grad av funktionshinder många gånger styr bemötandet. Enligt cheferna måste arbetet med bemötandefrågor ske kontinuerligt.

Sjuksköterskans syn på sin yrkesroll i den kommunala äldreomsorgen. : en empirisk studie med kvantitativ ansats

Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans syn på sin yrkesroll i den kommunala äldreomsorgen. Metod: studien är en empirisk studie med kvantitativ ansats och utförd i form av en enkätstudie, speciellt utformad för denna studie. Populationen bestod av 24 sjuksköterskor i en liten kommun i mellersta Sverige. Av dessa valde 22 sjuksköterskor, 92 %, att besvara enkäten. Resultat: Flertalet av sjuksköterskorna hade arbetat många år inom kommunen och var nöjda med sitt arbete och sin arbetstid. Tillsammans hade sjuksköterskorna ett mycket brett kunnande inom omvårdnadsområdet, men kunskaper och erfarenheter togs inte tillvara till fullo. Det fanns ändå en önskan om fortsatt kompetensutveckling. Sjuksköterskans ansvar var mycket stort. Arbetsbördan var stor och ensamarbete förekom. Samarbetet med teamet kring patienten var gott och vården av de gamla upplevdes god. Stöd fann sjuksköterskan hos ledningen och hos kollegorna. Det patientnära arbetet hade fått ge vika för mer konsultativt arbete och dokumentation. Konklusion: Sjuksköterskans kompetens och erfarenhet borde tas tillvara på ett bättre sätt. Den patientnära omvårdnaden har fått ge vika för dokumentation och vårdande på distans. Sjuksköterskan behöver komma närmare patienten som hon har det medicinska ansvaret över och finns där för.

När barn misstänks fara illa - tankar och upplevelser ur ett distriktssköterskeperspektiv : En fenomenologisk studie

Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors tankar och upplevelser kring situationer där barn misstänks fara illa och en anmälan till de sociala myndigheterna övervägs. Studien genomfördes genom personliga intervjuer av sex strategiskt utvalda distriktssköterskor, verksamma vid barnavårdscentraler (BVC) i Dalarnas och Värmlands län och som hade erfarenhet av att träffa familjer med olika sociala problem. Intervjuerna inleddes med frågan; ”Berätta om ett möte med föräldrar där Du anar att barnet far illa.” En intervjuguide med tre frågeområden användes därefter för att säkerställa att syftet täcktes in. Efter genomförandet analyserades intervjuerna utifrån fenomenologisk metod, så kallad meningskoncentrering.Resultatet visade att samarbetet med socialtjänsten präglades av stora brister. Socialtjänstens sekretess hindrade viktig information från att nå distriktssköterskan, socialsekreterarnas kompetens var bristfällig och anmälningar togs inte på allvar. Omständigheter som upplevdes utgöra en omedelbar risk för barnet anmälde distriktssköterskan omgående, medan hon i andra fall avvaktade med en anmälan eller ansökte om stöd. Genom att barnet och dess familj gjorde täta besök vid BVC, att det var kontinuitet i personalgruppen och att distriktssköterskan litade på sin intuition, kunde hon lättare finna de barn som hade det svårt.Genom att samverka med professioner med skilda kompetenser var det möjligt att förbättra barns situation.

Distriktssköterskans tillvägagångsätt vid blodtrycksbesök : en observationsstudie

SammanfattningSyftet: Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskans tillvägagångssätt vid planerade blodtrycksbesök avseende samtalsämnen, tidsåtgång, dokumentation och uppföljning.Metod: Studien var en kvantitativ observationsstudie där populationen var distriktssköterskorfrån vårdcentraler i Dalarna. Studien bygger på 50 observationer av blodtrycksbesök utifrånen strukturerad checklista som utvecklats för denna studie.Resultatet: I genomsnitt ägnades 14 minuter åt patienten vid blodtrycksbesök. Samtal omlivsstilsfaktorer förekom oftare med yngre personer och en signifikant skillnad (p=0,024)påvisades mellan åldersgrupperna 51-64 år och 65-92 år. Fysisk aktivitet var den livsstilsfaktor som det samtalades oftast om, en signifikans påvisades (p = 0,002) mellan åldersgrupper och kön (p = 0,044). Alkohol och sömn samtalades det minst om.Blodtrycksläkemedel och biverkningar samtalades om i 74 procent av besöken. Vid 22 procent av blodtrycksbesöken bestämdes ingen uppföljning av blodtrycket.Slutsats: Tiden vid planerade blodtrycksbesöken hos distriktssköterskan var övervägandekort. Samtal om blodtrycksläkemedel förekom i högre grad än livsstilsfaktorer, och oftastberördes endast en livsstilsfaktor vid besöket. Generellt samtalades det mindre med äldre omlivsstilsfaktorer.Primärvårdens organisation av patienter med högt blodtryck bör ses över föratt ta till vara distriktssköterskans specifika kompetens i livsstilsfrågor.

Vi och vår arbetsplats : - beskrivning och utvärdering av en utbildning, samt dess påverkan på arbetsmiljöarbetet ur ett regionalt samverkans perspektiv

Utbildningen Vi och vår arbetsplats utgör ett exempel på regional samverkan kring arbetsmiljöarbete. Den ansågs intressant att beskriva och utvärdera med tanke på att förutsättningar för samverkan fanns mellan arbetsplatser, mellan regionala arbetsmiljöaktörer (utbildningsanordnare) samt mellan arbetsplatser och regionala arbetsmiljöaktörer.Syftet är att beskriva och utvärdera arbetsmiljöutbildningen Vi och vår arbetsplats. Frågor som avses att besvara är hur deltagare och kursledning ser på utbildningen, samt hur den kan förbättras, likväl som vilket arbetsmiljöarbete samt vilka kontakter inom arbetsmiljöområdet som kommit till stånd till följd av utbildningen.Vi och vår arbetsplats är en tvådagarsutbildning uppdelad på två kurstillfällen à en dag med en mellanliggande arbetsuppgift. Utbildningen vänder sig till olika arbetsplatser inom en region och förutsätter att en arbetsmiljöansvarig och en personalrepresentant deltar från varje arbetsplats. Ambitionen är att deltagarnas önskemål ska styra innehållet varför kursledningen förutsätts ha en bred kompetens inom arbetsmiljöområdet.Arbetsmiljöansvariga och skyddsombud från åtta arbetsplatser inom Borlänge kommun representerande vård, skola och administration deltog i den studerade utbildningen. Utvärderingen gjordes genom deltagande, enkäter, intervjuer och fokusgrupp.Sammantaget var kursdeltagarna mycket positiva till utbildningen. Framförallt uppskattades att både chef och skyddsombud deltog, att lära sig att arbetsmiljöarbetet är en process, utbytet av erfarenheter samt det psykosociala innehållet. De områden som kunde förbättras var främst lokalerna, samt bättre presentationer och dokumentation till varandra av deltagarnas projektarbeten. Även kursledningen såg utifrån sitt perspektiv områden som kunde utvecklas, t ex samordningen inom kursledningen.Samtliga arbetsplatser hade fortsatt med sina projektarbeten efter utbildningen och därtill bedrivit annat arbetsmiljöarbete. Utbildningen bidrog till att väcka och/eller bibehålla ett engagemang för arbetsmiljöarbete bland kursdeltagarna.Kursdeltagarna började snabbt kommunicera med varandra och utbyta erfarenheter. Även medarbetare till kursdeltagarna blev involverade i arbetsmiljöarbetet och exempel fanns på att effekterna spred sig till närliggande avdelningar.Den övergripande slutsatsen är att utbildningskonceptet Vi och vår arbetsplats är framgångsrikt. Starkt bidragande är att både chefer och skyddsombud från samma arbetsplats deltar. Andra slutsatser är att utbildningen bidrar till att väcka och/eller bibehålla ett engagemang för arbetsmiljöarbete bland kursdeltagarna samt att kommunikation och erfarenhetsutbyte mellan personer på olika arbetsplatser inom arbetsmiljöområdet gynnas av utbildningen.Några förbättringsförslag kan ges för utbildningen Vi och vår arbetsplats sett ur ett regionalt samverkansperspektiv för att stödja arbetsmiljöarbetet. Ett är att i än högre grad applicera innehållet till deltagarnas verksamheter. Ett annat är att inrikta utbildningens innehåll på praktiskt tillämpbar kunskap och den grundläggande arbetsmiljökunskap som då erfodras. Ett tredje är att öka samstämmigheten inom kursledningen avseende mål, pedagogik och roller. Därtill kan kommunikation och erfarenhetsutbyte mellan kursdeltagarna underlättas genom tidig spridning av kontaktuppgifter (e-post), samt dokumentation av arbetsuppgifterna. Slutligen bör den ursprungliga utbildningsplanen kompletteras med en uppföljning efter 3-6 månader och fortsatta möten stödjas.