103 resultados para Professionell kompetens
Resumo:
Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att belysa hur uppkomsten av trycksår kan förebyggas. Vidare var syftet också att undersöka sjuksköterskors kunskap om trycksårsprevention. Datainsamlingen gjordes via databasen Elin och Chinal där 23 artiklar valdes ut för granskning, Resultatet visade att många som använder sig av riskbedömningsskalor inte riktigt vet hur de ska använda sig av dessa instrument och att de också har en bristande utbildning gällande trycksårsprevention. Studien visade också att många sjuksköterskor litade på sin egen kompetens och det var lika säkert att använda sig av erfarenhet som att använda sig av riskbedömningsinstrument.
Resumo:
Introduktion: Förskrivningsrätten ställer höga krav på distriktssköterskornas kompetensutveckling i och med att kunskaperna om läkemedel, behandlingsmetoder och riktlinjer ständigt uppdateras. Studier om distriktssköterskors kompetensutveckling är sällsynta vilket är en anledning till att denna studie genomfördes. Syfte: Syftet var att undersöka i vilken utsträckning distriktssköterskor med förskrivningsrätt för läkemedel får kompetensutveckling som rör förskrivningsrätten och vilken kompetensutveckling de anser sig vara i behov av. Metod: Studien genomfördes i september 2009 med hjälp av en semistrukturerad postenkät. I studien deltog 43 distriktssköterskor från 9 olika distriktssköterskemottagningar i olika landsting.Resultat: Studien uppdagade att kontinuerlig kompetensutveckling inte är en självklarhet för distriktssköterskorna. Däremot är distriktssköterskorna ansvarstagande när det gäller att hålla sina kunskaper uppdaterade genom egna studier. Inga skillnader kunde påvisas mellan nya och mer erfarna förskrivare när det gäller mängden kompetensutveckling som erbjuds av arbetsgivaren, deras engagemang i egna studier och behovet av kompetensutveckling. Konklution: Behovet av kompetensutveckling är stort hos distriktssköterskorna och de önskar att arbetsgivaren visade större intresse för detta. Distriktssköterskorna önskar mer kompetensutveckling inom alla kompetensområden men främst inom sjukdomslära och behandlingsriktlinjer och rekommendationer. Fler studier inom detta område är nödvändigt för att ytterligare utforska distriktssköterskornas kompetensutveckling men även för att kartlägga faktorer som påverkar distriktssköterskans känsla av kompetens.
Resumo:
Syftet med denna studie var att belysa kompetenser hos handledare samt att beskriva hur handledare kan stödja sjuksköterskestudenten för att nå målen i verksamhetsförlagd utbildning. Studien utfördes som en litteraturstudie. Litteraturen söktes i databasen Cinahl samt via sökmotorn Pubmed. Resultatet visar att de kompetenser som en handledare för sjuksköterskestudenter bör ha innefattar kunskaper inom medicinsk vetenskap, teoretiska, kliniska och etiska färdigheter, ha en helhetssyn i omvårdnadsarbetet samt ha god självkännedom dels i sjuksköterskeyrket samt i handledarrollen. Det ansågs också viktigt att handledaren hade pedagogisk kompetens och kunskap om hur studenters prestationer skulle utvärderas och bedömas. Forskning och utveckling, integrering av teori och praktik samt kunskap om reflektion samt vägledning var viktigt. Social kompetens behövdes i all kommunikation och för att främja samarbetet mellan universitet och vårdenheten. Olika sätt som handledare kunde använda för att stödja studenten att nå sina mål var med hjälp av handledarmodeller vilket visade på att det fanns organisatoriskt stöd från ledningen. Med PBL blev studenterna mer aktiva att söka kunskap vilket ledde till att de bättre kunde hantera omvårdnadssituationer. Att ha diskussionsträffar, planera arbetsuppgifter och upplägg gemensamt med studenten bidrog till en öppen inlärningsmiljö. Att stödja handledares utveckling kan innefatta kunskapsutbyte för att följa utvecklingen i sjuksköterskeutbildningen samt fortlöpande ha insikt i studentens läroplan.
Resumo:
Bakgrunden till undersökningen är den nationella handlingsplanen för handikappolitiken vars mål är att förbättra bemötande av människor med funktionshinder och SISUS Nationella program, Om bemötande av människor med funktionshinder. Statens institut för särskilt utbildningsstöd, SISUS, fick år 2000, regeringens uppdrag att verka för ökad kompetens om bemötande av personer med funktionshinder. Uppdraget grundar sig på en särskild utredning som tillsatts för att analysera frågan om bemötande människor med funktionshinder. Utredningen kommer fram till att det finns stora brister i bemötandet av personer med funktionshinder. Upplevelserna av att känna sig ifrågasatt, kontrollerad och kränkt är utbrett bland de människor med erfarenheter av funktionshinder som fått komma till tals i utredningen. Oavsett funktionshinder, livssituation eller vilket stöd, service och hjälp man söker är upplevelserna densamma.Syftet med den här undersökningen är att ta reda på hur chefer inom kommunal verksamhet, vars personal arbetar med psykiskt och fysiskt funktionshindrade människor, arbetar med bemötandefrågor. Det handlar om bemötandefrågor som rör personalens vardagliga arbete och interaktion med brukare.I den här undersökningen beskrivs hur sex kommunala chefer arbetar med sin personals bemötande av människor med funktionshinder (brukare). För insamling av empirisk kunskap har kvalitativ metod baserad på semistrukturerade intervjuer använts. De frågor som undersökningen vill besvara är bland annat hur cheferna arbetar med bemötandefrågor samt om cheferna känner till det Nationella programmet om bemötande. För att ge ett djupare perspektiv på vad chefers arbete bemötandefrågor innebär har jag använt Herbert Meads teori om hur jaget formas vid interaktion med andra och Martin Bubers teori om Jag-Du, som handlar om hur vi ser på andra människor, ser vi dem som ett subjekt, en person, eller som ett objekt, ett föremål.Resultatet i undersökningen visar att arbetet med bemötandefrågor bland annat handlar om förändring av personalens värdegrund. När det handlar om att förmedla kunskap om bemötande till personalen finns olika sätt enligt cheferna, till exempel har en chef köpt lättlästa böcker till personalen som sen diskuteras, en chef använder rollspel där personalen själv får delta och känna på hur det känns att bli bemött på ett visst sätt och en chef menar att det är viktigt att ha ett hjälpmedelstänk. För att personalen ska främja delaktighet, integritet, jämlikhet i levnadsvillkor, självständighet, själbestämmande och inlevelse t.ex. se den man möter, vid bemötandet av brukare, visar resultaten att bemötandet är väldigt individuellt eftersom personalen måste ta hänsyn till brukarnas individuella förutsättningar där typ och grad av funktionshinder många gånger styr bemötandet. Enligt cheferna måste arbetet med bemötandefrågor ske kontinuerligt.
Resumo:
Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans syn på sin yrkesroll i den kommunala äldreomsorgen. Metod: studien är en empirisk studie med kvantitativ ansats och utförd i form av en enkätstudie, speciellt utformad för denna studie. Populationen bestod av 24 sjuksköterskor i en liten kommun i mellersta Sverige. Av dessa valde 22 sjuksköterskor, 92 %, att besvara enkäten. Resultat: Flertalet av sjuksköterskorna hade arbetat många år inom kommunen och var nöjda med sitt arbete och sin arbetstid. Tillsammans hade sjuksköterskorna ett mycket brett kunnande inom omvårdnadsområdet, men kunskaper och erfarenheter togs inte tillvara till fullo. Det fanns ändå en önskan om fortsatt kompetensutveckling. Sjuksköterskans ansvar var mycket stort. Arbetsbördan var stor och ensamarbete förekom. Samarbetet med teamet kring patienten var gott och vården av de gamla upplevdes god. Stöd fann sjuksköterskan hos ledningen och hos kollegorna. Det patientnära arbetet hade fått ge vika för mer konsultativt arbete och dokumentation. Konklusion: Sjuksköterskans kompetens och erfarenhet borde tas tillvara på ett bättre sätt. Den patientnära omvårdnaden har fått ge vika för dokumentation och vårdande på distans. Sjuksköterskan behöver komma närmare patienten som hon har det medicinska ansvaret över och finns där för.
Resumo:
Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors tankar och upplevelser kring situationer där barn misstänks fara illa och en anmälan till de sociala myndigheterna övervägs. Studien genomfördes genom personliga intervjuer av sex strategiskt utvalda distriktssköterskor, verksamma vid barnavårdscentraler (BVC) i Dalarnas och Värmlands län och som hade erfarenhet av att träffa familjer med olika sociala problem. Intervjuerna inleddes med frågan; ”Berätta om ett möte med föräldrar där Du anar att barnet far illa.” En intervjuguide med tre frågeområden användes därefter för att säkerställa att syftet täcktes in. Efter genomförandet analyserades intervjuerna utifrån fenomenologisk metod, så kallad meningskoncentrering.Resultatet visade att samarbetet med socialtjänsten präglades av stora brister. Socialtjänstens sekretess hindrade viktig information från att nå distriktssköterskan, socialsekreterarnas kompetens var bristfällig och anmälningar togs inte på allvar. Omständigheter som upplevdes utgöra en omedelbar risk för barnet anmälde distriktssköterskan omgående, medan hon i andra fall avvaktade med en anmälan eller ansökte om stöd. Genom att barnet och dess familj gjorde täta besök vid BVC, att det var kontinuitet i personalgruppen och att distriktssköterskan litade på sin intuition, kunde hon lättare finna de barn som hade det svårt.Genom att samverka med professioner med skilda kompetenser var det möjligt att förbättra barns situation.
Resumo:
Syftet: Syftet med denna studie var att undersöka vilka förutsättningar och erfarenheter som distriktssköterskor och sjuksköterskor (n=18) i hemsjukvården i norra Dalarna hade för att utföra existentiell omvårdnad till patienter inom palliativ vård. Syftet var dessutom att undersöka eventuella skillnader beträffande erfarenheter och förutsättningar mellan medicinskt omfattandehemsjukvård (MOH) och vårdcentralernas hemsjukvård (VC).Metod: Studien hade en komparativ tvärsnittsdesign med kvantitativ ansats. Datainsamlingen skedde via en semistrukturerad enkät. Kvantitativ data analyserades statistiskt och kvalitativadata genom innehållsanalys.Resultat: Ingen skillnad mellan MOH:s och VC:s förutsättningar att utföra existentiell omvårdnadsamt i upplevelsen av hur nöjd vårdgivaren var med sin existentiella omvårdnad kundepåvisas. Däremot fanns skillnader i hur ofta existentiell omvårdnad utfördes inom respektivearbetsplats. Skillnad fanns också mellan deltagare som genomgått specifika kurser respektiveej, i upplevelsen att ha kunskap att identifiera och bemöta existentiella upplevelser hospatienter i palliativ vård. Innehållsanalysen visade att distriktssköterskan måste vara närvarande, kunna bemöta och bekräfta patientens behov för att utföra ett bra arbete. Brist på tidoch fokus påverkade vårdsituationen negativt. Joyce Travelbees teori om omvårdnad som en mellanmänsklig process i vilken en professionell sjuksköterskas uppgift var att etablera enmänsklig relation, valdes som omvårdnadsteoretisk förankring.Konklusion: Resultatet åskådliggjorde betydelsen av utbildning för att kunna identifiera och bemöta patienters existentiella upplevelser inom palliativ vård.
Resumo:
SammanfattningSyftet: Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskans tillvägagångssätt vid planerade blodtrycksbesök avseende samtalsämnen, tidsåtgång, dokumentation och uppföljning.Metod: Studien var en kvantitativ observationsstudie där populationen var distriktssköterskorfrån vårdcentraler i Dalarna. Studien bygger på 50 observationer av blodtrycksbesök utifrånen strukturerad checklista som utvecklats för denna studie.Resultatet: I genomsnitt ägnades 14 minuter åt patienten vid blodtrycksbesök. Samtal omlivsstilsfaktorer förekom oftare med yngre personer och en signifikant skillnad (p=0,024)påvisades mellan åldersgrupperna 51-64 år och 65-92 år. Fysisk aktivitet var den livsstilsfaktor som det samtalades oftast om, en signifikans påvisades (p = 0,002) mellan åldersgrupper och kön (p = 0,044). Alkohol och sömn samtalades det minst om.Blodtrycksläkemedel och biverkningar samtalades om i 74 procent av besöken. Vid 22 procent av blodtrycksbesöken bestämdes ingen uppföljning av blodtrycket.Slutsats: Tiden vid planerade blodtrycksbesöken hos distriktssköterskan var övervägandekort. Samtal om blodtrycksläkemedel förekom i högre grad än livsstilsfaktorer, och oftastberördes endast en livsstilsfaktor vid besöket. Generellt samtalades det mindre med äldre omlivsstilsfaktorer.Primärvårdens organisation av patienter med högt blodtryck bör ses över föratt ta till vara distriktssköterskans specifika kompetens i livsstilsfrågor.
Resumo:
Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva vad det kunde finnas för faktorer som påverkade genomförandet av ett samtal med patienter ur ett tvärkulturellt perspektiv. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artiklar söktes ur databaserna: PubMed, CINAHL (Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature), Wiley online library samt Science Direct. Resultat: Resultatet visade på att kommunikation i det tvärkulturella mötet var beroende av en kulturell kompetens hos hälso- och sjukvårdspersonalen. Vidare visade resultatet på brister i hälso- och sjukvårdspersonalens kulturella kompetens, samt att det i sjuksköterskeutbildningen saknades specifik utbildning inom kulturell kompetens. Forskare, hälso- och sjukvårdspersonal och sjuksköterskestudenter efterfrågade mer utbildning inom detta ämne. Slutsatser: Kommunikation inom den tvärkulturella vården visade sig vara ett svårt ämne, med många aspekter att ta hänsyn till. Det ansågs av stor vikt i det mångkulturella samhället att personal inom hälso- och sjukvård får kulturell kompetens för att ha möjlighet att kommunicera med patienter oberoende av härkomst. Därför ansågs det viktigt att skapa vidareutbildningar för hälso- och sjukvårdspersonal, samt se över sjuksköterskeutbildningens utbildningsplan.
Resumo:
Utbildningen Vi och vår arbetsplats utgör ett exempel på regional samverkan kring arbetsmiljöarbete. Den ansågs intressant att beskriva och utvärdera med tanke på att förutsättningar för samverkan fanns mellan arbetsplatser, mellan regionala arbetsmiljöaktörer (utbildningsanordnare) samt mellan arbetsplatser och regionala arbetsmiljöaktörer.Syftet är att beskriva och utvärdera arbetsmiljöutbildningen Vi och vår arbetsplats. Frågor som avses att besvara är hur deltagare och kursledning ser på utbildningen, samt hur den kan förbättras, likväl som vilket arbetsmiljöarbete samt vilka kontakter inom arbetsmiljöområdet som kommit till stånd till följd av utbildningen.Vi och vår arbetsplats är en tvådagarsutbildning uppdelad på två kurstillfällen à en dag med en mellanliggande arbetsuppgift. Utbildningen vänder sig till olika arbetsplatser inom en region och förutsätter att en arbetsmiljöansvarig och en personalrepresentant deltar från varje arbetsplats. Ambitionen är att deltagarnas önskemål ska styra innehållet varför kursledningen förutsätts ha en bred kompetens inom arbetsmiljöområdet.Arbetsmiljöansvariga och skyddsombud från åtta arbetsplatser inom Borlänge kommun representerande vård, skola och administration deltog i den studerade utbildningen. Utvärderingen gjordes genom deltagande, enkäter, intervjuer och fokusgrupp.Sammantaget var kursdeltagarna mycket positiva till utbildningen. Framförallt uppskattades att både chef och skyddsombud deltog, att lära sig att arbetsmiljöarbetet är en process, utbytet av erfarenheter samt det psykosociala innehållet. De områden som kunde förbättras var främst lokalerna, samt bättre presentationer och dokumentation till varandra av deltagarnas projektarbeten. Även kursledningen såg utifrån sitt perspektiv områden som kunde utvecklas, t ex samordningen inom kursledningen.Samtliga arbetsplatser hade fortsatt med sina projektarbeten efter utbildningen och därtill bedrivit annat arbetsmiljöarbete. Utbildningen bidrog till att väcka och/eller bibehålla ett engagemang för arbetsmiljöarbete bland kursdeltagarna.Kursdeltagarna började snabbt kommunicera med varandra och utbyta erfarenheter. Även medarbetare till kursdeltagarna blev involverade i arbetsmiljöarbetet och exempel fanns på att effekterna spred sig till närliggande avdelningar.Den övergripande slutsatsen är att utbildningskonceptet Vi och vår arbetsplats är framgångsrikt. Starkt bidragande är att både chefer och skyddsombud från samma arbetsplats deltar. Andra slutsatser är att utbildningen bidrar till att väcka och/eller bibehålla ett engagemang för arbetsmiljöarbete bland kursdeltagarna samt att kommunikation och erfarenhetsutbyte mellan personer på olika arbetsplatser inom arbetsmiljöområdet gynnas av utbildningen.Några förbättringsförslag kan ges för utbildningen Vi och vår arbetsplats sett ur ett regionalt samverkansperspektiv för att stödja arbetsmiljöarbetet. Ett är att i än högre grad applicera innehållet till deltagarnas verksamheter. Ett annat är att inrikta utbildningens innehåll på praktiskt tillämpbar kunskap och den grundläggande arbetsmiljökunskap som då erfodras. Ett tredje är att öka samstämmigheten inom kursledningen avseende mål, pedagogik och roller. Därtill kan kommunikation och erfarenhetsutbyte mellan kursdeltagarna underlättas genom tidig spridning av kontaktuppgifter (e-post), samt dokumentation av arbetsuppgifterna. Slutligen bör den ursprungliga utbildningsplanen kompletteras med en uppföljning efter 3-6 månader och fortsatta möten stödjas.
Resumo:
Följande sammanfattar erfarenheterna inom projektet:- Besparing av primärenergi är väldigt beroende av ett fåtal faktorer där primärenergi faktor för generering av el till nätet är avgörande. I projektet använde man termen ”non-renewable primary energy” där förnybara källor som bioenergi och även sopförbränning har väldigt låga värden. Om man använder den europeiska mixen för elproduktion ger enbartkraftvärme nästan alltid besparing av primär energi. Det samma gäller system där man använder förnybar energi eller sopförbränning. För system med trigenerering som använder fossila bränslen måste man ha både hög andel elproduktion från kraftvärmeaggregatet och relativt hög COP för den värmedrivna kylmaskinen om man ska få en besparing av primärenergi.- Systemen är komplexa och man har lärt sig mycket inom projektet. Dock har man inte kommit så långt som standard systempaket.- Elförbrukning är oftast högre än förväntat och i verklighet högre än specificerat.- Värmesänkan i systemet är en nyckelkomponent som är kritiskt för bra systemprestanda. Mer FoU krävs för att få fram komponenter som lämpar sig väl till sådana system (och som skulle också gynna andra system).- Mätning av systemet med tillhörande analys har behövts för att förbättra systemprestanda, vilket är kopplat till att system är komplexa och att det inte fanns en grundläggande kompetens i början av projektet hos alla partners.- Lovande nischmarknader har identifierats men de kräver förmodligen paketlösningar som inte finns på marknaden än.- Man ska enbart täcka baslasten med trigenereringssystem.- Koppling med fjärrvärme kan fungera bra men leverantören måste acceptera relativt höga returtemperaturer.
Resumo:
I denna undersökning är syftet att ta reda på hur ipad implementeras i förskolan. Med utgångspunkt i detta har jag lagt fokus på de verksamma pedagogernas uppfattning och vad ipad kan betyda gällande barns utveckling i förskolans verksamhet. Hur pedagogerna ser på ipaden som ett eventuellt utvecklande hjälpmedel är också grundläggande för denna studie. Studiens teoretiska utgångspunkt är ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Denna undersökning grundar sig i första hand i en kvantitativ metod i form av enkäter, där 27 pedagoger på 6 olika förskolor har delat med sig utav sina tankar gällande ipad. Enkäten är konstruerad med både fasta och öppna svarsalternativ, vilket erbjudit empiriska data för tolkningsbar fördjupad information. Resultatet visade på att implementering av ipad i förskolan upplevs som positivt av pedagogerna. Deras utsagor handlade om att ipaden ofta betraktas som ett stimulerande verktyg som kunnat bidra till att påverka utvecklat lärande i exempelvis matematik, språk och naturorienterade ämnen. Enkätsvaren visade att verksamhet med ipad till övervägande del väckte barnens lust och intresse. Men det rådde delade meningar om ipadens fördelar och nackdelar. Bland annat ansåg pedagogerna att den inte fick ta överhanden från de övriga aktiviteterna i verksamheten, och det betonades att pedagogerna borde vara med och styra upp arbetet. Det förekom hos en del pedagoger även tankar kring faktorer som eventuella effekter av trådlöst nätverk och strålning vilket barnen kan utsättas för. Enkätstudien visade vidare på brister i kompetensutveckling i samband med införandet av ipaden. De pedagoger som ville ha mer kompetens önskande mer grundläggande insikter om hur ipaden kunde användas i verksamheten för att utveckla barns lärande. Huvudsaklig slutsats från studien är att vid implementering av nya verktyg såsom ipad är kommuners satsning på kompetensutveckling en grundläggande faktor. Didaktiskt fördjupad kunskap behövs för att implementering utifrån en sociokulturell syn ska kunna äga rum. Men studien visar också på en positiv inställning och vilja hos pedagogerna.
Resumo:
Syftet med denna studie är att få en inblick i hur pedagoger som arbetar i grundskolans senare år upplever hur det är att arbeta med elever som har svenska som andraspråk, och vilka svårigheter som kan uppstå. Undersökningen genomfördes med kvalitativa intervjuer på en skola i mellersta Sverige. De intervjuade i studien är totalt fyra stycken: en SVA-lärare, en NO-lärare och två SO-lärare. Resultatet visar att samtliga lärare är medvetna om att det är viktigt att arbeta med språket även i ämnesundervisnigen, men olika faktorer gör att det är svårt att genomföra detta i praktiken. Dessa faktorer är: tidsbrist, stora nivåskillnader mellan eleverna och att det saknas kompetens hos ämneslärarna inom området svenska som andraspråk. Slutligen kan man ej förvänta sig att de intervjuade pedagogerna och andraspråkseleverna som de undervisar ska vara representanter för hela Sveriges skolor, då undersökningen endast genomförts på en skola med fyra intervjuer med pedagoger.
Resumo:
Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskornas upplevelser av palliativvård i livets slutskede på särskilda boenden i kommunal vård. Metod: Studien hade kvalitativdeskriptiv design och data samlades in med hjälp av enskilda intervjuer med niosjuksköterskor och analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys.Resultatet: Studien visade fyra teman: Att ha fungerande rutiner i arbete, Att teamarbetetfungerar är viktigt, Att ha en ömsesidig relation och Att ha kompetens i palliativ vård.Slutsats: Att ha fungerande rutiner för palliativ vård medförde att all vårdpersonal kundearbeta mot samma mål och att kontinuitet skapades. Andlig vård kunde utvecklas genom attdet ska finnas rutin för utvärdering och diskussion om detta. Ett gott teamarbete förhindradesav tidsbrist och underbemanning men underlättades av stöd från kollegor. Möjlighet att byggaupp tillit i relationen, respektera den äldres värdighet och närståendes behov var viktigt för engod vårdkvalitet. Utbildning och kompetens till all vårdpersonal behövs för att höja kvaliteteninom palliativ vård.
Resumo:
Syftet med detta examensarbete är att få insikt i hur lärarens ickeverbala kommunikation och actio påverkar elevers motivation. Utifrån en etnografisk arbetsmetod observerades en svensklärare på en gymnasieskola under fyra lektionstimmar för att undersöka hur läraren kommunicerade med sina elever ickeverbalt. Parallellt med observationerna intervjuades både läraren och eleverna som deltog i undersökningen. Undersökningen visade att lärares ickeverbala kommunikation och actio har en stor påverkan på elevernas motivation, att denna påverkan sker omedelbart och att den kan förändras under en pågående lektion. När en lärare medvetandegör hur hon eller han kommunicerar med sina elever ickeverbalt kan aspekter som oavsiktlig och intuitiv kommunikation få en mindre påverkan på undervisningen. Detta bidrar i sin tur till att utveckla lärarens ickeverbala kompetens och på så sätt sin förmåga att motivera sina elever under hela lektionen.