Sjuksköterskans stöd till personer med psykiska funktionsnedsättningar i utövandet av fysisk aktivitet och dess hälsoeffekter Litteraturstudie

Det har forskats mycket om fysisk aktivitets positiva effekter på människokroppen rent fysiskt. Tidigare har det inte varit en naturlig del av behandlingen inom psykiatrin vilket gjorde författarna nyfikna på hur det kan lyftas fram i vården av personer med psykiska funktionsnedsättningar. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hälsoeffekterna av fysisk aktivitet för personer med psykiska funktionsnedsättningar och sjuksköterskans stöd genom handledning. Metod: Litteraturstudie. Resultat: Under sammanställningen av resultatet framkom att sjuksköterskor kan ge stöd genom Motiverande samtal (MI) som var av central betydelse. Då patienten själv hörsammas och bygger upp sina mål som ska vara mätbara tillsammans med utbildad vårdpersonal, men även genom stöd i patienternas egen utbildning och kunskap av den fysiska aktivitetens positiva inverkan på psykisk ohälsa. Slutsats: Sjuksköterskans metod att stödja och motivera personer med psykiska funktionsnedsättningar till att utöva fysisk aktivitet visade sig vara flera. Då det var viktigt med personcentrarad metod, var viktigt att de behärskade och kände till olika vägar att kunna motivera personer med psykiska funktionsnedsättningar. Andra betydelsefulla tillvägagångssätt var god vårdrelation, individualiserade träningsprogram, samt stöd och utbildning i de positiva hälsoeffekterna som fysisk aktivitet gav.

Erfarenheter av att vårda personer med demenssjukdom : En kvalitativ intervjustudie med distriktssköterskor

Bakgrund: Demenssjukdom är vanligt förekommande och denna patientgrupp ingår i distriktssköterskors uppdrag. Syfte: Att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att möta personer med demensdiagnos och hur de anpassar vården utifrån vårdtagarens behov. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med fyra stycken distriktssköterskor. För bearbetning av insamlad data användes innehållsanalys. Resultat: Analysen ledde till fram till fyra stycken kategorier: att möta en komplex vårdsituation, att bli utmanad, att ta till vara resurser och att anpassa sina vårdåtgärder till den enskilde eller till demenssjukdomen. Deltagarna förmedlade att personer med demenssjukdom är en utsatt och sårbar grupp och att vårda dem innebar en utmaning på flera olika plan. Det kräver fördjupade kunskaper och en förmåga att se till alla faktorer som omger denna patientgrupp, det är både utmanande, komplext och spännande. Att arbeta personcentrerat är något som både eftersträvas och görs i praktiken, även att ta till vara resurser som kommer vårdtagaren till godo. Slutsats: Distriktssköterskornas glädje och engagemang var framträdande och verkade vara kopplat till att de hade utbildning och kunskap. Forskning på personer med demenssjukdom och andra med nedsatt beslutsförmåga behövs och är önskvärt. Deras deltagande skulle ge värdefull kunskap som kan leda till att utveckla vården för denna patientgrupp.

Sjuksköterskans upplevelse av att ge personcentrerad vård till personer med demenssjukdom : En litteraturstudie

Background: Dementia impairs cognitive functions, such as memory and speech, changing a person’s life forever. Providing person-centred care to these persons intend to retain their identities, dignity and autonomy. Such care demands time, devotion and good knowledge of the caring nurse. Dementia is expected to increase in the future and therefore nurses will have to face new challenges. Aim: To describe nurses’ experience of providing person-centred care for people with dementia. Method: A literature review of 15 articles, published between 2009-2016, that have been read and analysed through content-analysis. Results: Nurses experience a positive change in their attitudes, when providing person-centred care to people with dementia, as they gained better understanding of their patients’ dignity and integrity. Education, training and support from management were seen as key factors for providing up-to-date care. Time was viewed as a hindrance for person-centred care, and often led to nurses prioritizing other routines. Two common outcomes of person-centred care were increased satisfaction as well as emotional burnout. Conclusion: Since dementia is increasing and nurses find person-centred care time-consuming, there is a risk of such care becoming poor. To prevent this nurses need good leadership and education.

Sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder och råd till egenvård för att förebygga fotkomplikationer hos personer med diabetes mellitus typ II : En litteraturstudie

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) ökar i världen och kan leda till allvarliga fotkomplikationer. Det har påvisats brister i den förbyggande vården för att undvika fotkomplikationer. Sjuksköterskan ansvarar för att stötta personer med DMT2 och målet är att få dem att känna sig självständiga och delaktiga i sin egenvård. Syfte: Syftet med studien var att belysa omvårdnadsåtgärder och egenvård som förebygger fotkomplikationer för personer med DMT2 Metod: En litteraturstudie som utgår ifrån 20 vetenskapliga artiklar med kvantitativ uppbyggnad. Sökningarna av Artiklarna är sökta i databaserna Cinahl och Pubmed. Samtliga artiklar är kvalitetsgranskade. Resultat: Identifiering av risker är en viktig faktor i förebyggandet av fotkomplikationer. Dagliga inspektioner och undersökningar av fötterna är viktiga egenvårdsråd som sjuksköterskan bör tilldela genom individuell undervisning. Sjuksköterskan skall efter bästa förmåga stötta och motivera personer med DMT2 till god egenvård. Slutsats: Sjuksköterskan bör undervisa och ge personer med DMT2 tillräcklig kunskap, för att självständigt kunna utföra förebyggande egenvård.

Påtår, tretår och en kaka till : En litteraturstudie om faktorer som främjar matintaget hos personer med demenssjukdom

Introduktion I Sverige är 160 000 människor drabbade av demenssjukdom. Det är vanligt med ett lågt matintag hos personer med demenssjukdom, undernäring innebär en ökad risk för andra ohälsotillstånd. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadsrelaterade faktorer som främjar matintaget hos personer med demenssjukdom. Metod Litteraturstudien har följt Polit och Becks (2012) niostegsmodell för litteraturstudier. Sökningar har skett i databaserna Cinahl och PubMed. Litteraturstudien baseras på tio vetenskapliga artiklar varav åtta är av kvalitativ metod och två är av kvantitativ metod. ResultatTvå teman formulerades baserade på faktorer som främjar matintaget hos personer med demenssjukdom. Temat Måltidsmiljö är baserat på de två faktorerna Fysisk miljö och Social miljö, temat Personalens kunskap är baserat på de tre faktorerna Individkännedom, Utbildning samt Kommunikation. Slutsats Vårdpersonal kan främja matintaget hos personer med demenssjukdom genom att ha kunskap om individen och sjukdomen, samt genom att modifiera den fysiska och sociala miljön, som personen med demenssjukdom befinner sig i, för att skapa en trevlig måltidsupplevelse.

Tid, rum och självbestämmande : Möjligheter och hinder i vardagen för äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning på gruppboende

People with intellectual disability are living longer, which creates new demands for the support and care of this target group. Participation and autonomy at all ages, regardless of functional capacity, are cited in legislation and among the key objectives of disability policy. As a group, older people with intellectual disability have previously been almost invisible in both policy documents and research. Information regarding this group is thus limited, and more systematic knowledge is needed about older people with intellectual disability, their daily lives, and especially their opportunities for autonomy. The purpose of this thesis is to learn more about the role of influence and autonomy in everyday life from the perspective of older people with intellectual disability living in group homes. This will be achieved by studying situations in which opportunities and obstacles arise for these residents to exercise their autonomy in daily life, and identifying and analysing how autonomy is expressed in the meeting between residents and staff. The study applies an ethnographic approach, using methods including field studies with observations and videotaped meetings between residents and staff. The sample consists of residents aged 65 and over and staff at three group homes for people with intellectual disability. One resident at each group home is followed in greater depth. The analysis uses the time-geographic concepts of project, activity and restrictions in order to clarify where and when different projects are carried out, as well as who has the power to determine what is to be carried out. Interaction analysis is used to analyse the videotaped meetings between residents and staff. The analysis is based on Goffman’s interaction order and interaction rituals, theories about turntaking, both verbal and non-verbal, and theories about power and counter-power. In accordance with Goffman’s framework concept, the starting point is the concrete framework that reflects spatiality, which in turn becomes a way to place the more abstract framework of the situation into a specific context. Two major projects were identified: Sleep and Rest and Meals. The analysis reveals projects that are governed by the resident’s own preferences (individual projects) and projects that are governed to a greater degree by the staff’s objectives and opportunities (institutional projects). Some guidance also derives from municipal decisions and guidelines (organizational projects). Many projects were carried out based on staff decisions and objectives, but in actual practice many projects failed to get off the ground. Some projects were at risk of failure until something happened or someone intervened and thereby rescued the project so that it could be implemented. The interactional analysis perspective shows how autonomy is constructed in the meeting. Autonomy is situation-bound, and shifts more on the basis of context than in relation to specific individuals. The study includes decision situations mainly between autonomy and its opposite, paternalism, which are viewed as extremes on a continuum. However, certain factors lead to stronger autonomy in certain situations. When a resident can define the situation, they also have greater power to determine the outcome. In situations characterized by paternalism, the staff have a preferential right of interpretation and the power to decide, both on the basis of their knowledge and because of the asymmetrical interdependence that characterizes the resident-professional relationship. Such situations are also governed by the rules and procedures of the group home to a greater degree than those situations in which the resident exercises autonomy. The thesis discusses strategies that could increase the residents’ opportunities for autonomy. Greater communication skills among staff can be viewed as a step on the path toward greater autonomy for the residents. Staff have the potential to eliminate obstacles, to strengthen inadequate skills or create new ones by providing choices and assistive devices, and to exercise an affirmative approach.

Conditionally One of 'Us' : A Study of Print Media, Minorities and Positioning Practices

This study deals with how ethnic minorities and immigrants are portrayed in the Finnish print media. The study also asks how media users of various ethnocultural backgrounds make sense of these mediated stories. A more general objective is to elucidate negotiations of belonging and positioning practices in an increasingly complex society. The empirical part of the study is based on content analysis and qualitative close reading of 1,782 articles in five newspapers (Hufvudstadsbladet, Vasabladet, Helsingin Sanomat, Iltalehti and Ilta-Sanomat) during various research periods between 1999 and 2007. Four case studies on print media content are followed up by a focus group study involving 33 newspaper readers of Bosnian, Somalian, Russian, and 'native' Finnish backgrounds. The study draws from different academic and intellectual traditions; mainly media and communication studies, sociology and social psychology. The main theoretical framework employed is positioning theory, as developed by Rom Harré and others. Building on this perspective, situational self-positioning, positioning by others, and media positioning are seen as central practices in the negotiation of belonging. In support of contemporary developments in social sciences, some of these negotiations are seen as occurring in a network type of communicative space. In this space, the media form one of the most powerful institutions in constructing, distributing and legitimising values and ideas of who belongs to 'us', and who does not. The notion of positioning always involves an exclusionary potential. This thesis joins scholars who assert that in order to understand inclusionary and exclusionary mechanisms, the theoretical starting point must be a recognition of a decent and non-humiliating society. When key insights are distilled from the five empirical cases and related to the main theories, one of the major arguments put forward is that the media were first and foremost concerned with a minority actor's rightful or unlawful belonging to the Finnish welfare system. However, in some cases persistent stereotypes concerning some immigrant groups' motivation to work, pay taxes and therefore contribute are so strong that a general idea of individualism is forgotten in favour of racialised and stagnated views. Discussants of immigrant background also claim that the positions provided for minority actors in the media are not easy to identify with; categories are too narrow, journalists are biased, the reporting is simplifying and carries labelling potential. Hence, although the will for the communicative space to be more diverse and inclusive exists — and has also in many cases been articulated in charters, acts and codes — the positioning of ethnic minorities and immigrants differs significantly from the ideal.

Pre-diabetes i fokus : Patienters förståelse och upplevelse av pre-diabetes i mötet med personer i samma situation

Syfte: Att beskriva personers upplever att få pre-diabetes som en del av livet. Metod: Kvalitativ design. Studien genomfördes med fokusgrupper bestående av personer med pre-diabetes. Tre olika grupper med totalt 12 personer ingick i studien. Resultat: Ur diskussionerna kunde tre olika kategorier urskiljas. Pre-diabetes som en del av livet, egen erfarenhet och kunskap om tillståndet samt behov av information och stöd för ökad kunskap om livsstilsförändringar. Pre-diabetes var för de flesta studiedeltagare ett okänt begrepp. Känslor som osäkerhet och rädsla för tillståndet, samt för eventuell utveckling till manifest diabetes var vanligt. Det ansågs värdefullt att få besked i tidigt skede om förhöjda blodsockervärden, eftersom individen då hade möjlighet att påverka sin livsstil och förebygga annan sjukdom. Alla deltagare önskade mer kunskap och stöd kring pre-diabetes och livsstilsåtgärder. Respondenterna beskrev besvikelse över vårdpersonalens bemötande i samband med beskedet om förhöjda blodsockervärden. Informationen ansågs vara för knapphändig vilket gav uppfattning om att tillståndet inte var något att bry sig om. Konklusion: Respondenterna ville i största möjligaste utsträckning förhindra utvecklingen av T2DM genom egenvårdsinsater i form livsstilsförändringar. För att lyckas med det uppgav studiedeltagarna behov av information om vad tillståndet pre-diabetes innebär. Personer som får pre-diabetes bör få saklig information, råd och stöd om tillståndet i samband med beskedet.

Hälsa och livskvalitet hos personer diagnostiserade med lungcancer : En deskriptiv enkätstudie

Syfte: Syftet med studien var att undersöka skattningen av hälsa och livskvalitet utifrån kön, ålder och rökvanor hos personer med lungcancer. Vidare syftade studien till att undersöka om det fanns samband mellan specifika sjukdomssymptom och personens skattning av hälsa, livskvalitet och förekomsten av rökning eller tidigare rökning. Metod: Studien genomfördes som en deskriptiv studie. Deltagarna (n=68) var samtliga diagnostiserade med lungcancer och bosatta i Dalarna, Sverige. Resultat: Ökade besvär av vissa sjukdomssymptom, däribland svårigheter att ta en långpromenad samt trötthet, hade ett signifikant samband med en lägre skattad hälsa. Vid ökade besvär av vissa sjukdomssymptom, däribland nedstämdhet och sömnsvårigheter, sågs samband med en lägre skattning av livskvaliteten. Personer som var, eller tidigare hade varit rökare, hade i högre utsträckning besvär av vissa sjukdomssymptom som andfåddhet och svårigheter att göra ansträngande saker. Sammanfattning: Studien visade att det fanns signifikanta samband mellan vissa sjukdomssymptom och hur personen med lungcancer upplever sin hälsa och livskvalitet. Detta är viktigt att bejaka i omvårdnaden av personer som drabbats för att kunna främja hälsa och livskvalitet. Det fanns även signifikanta samband mellan vissa sjukdomssymptom och förekomsten av rökning eller tidigare rökning. Detta är en indikation på att hälso- och sjukvården bör fortsätta att arbeta tobakspreventivt för att motiverat att arbeta för att personer ska sluta röka.

Effekter av icke-farmakologiska metoder vid beteendemässiga och psykiska symtom hos personer som lever med Alzheimers sjukdom : En litteraturöversikt

Bakgrund: Alzheimers sjukdom (AD) är den vanligaste formen av demenssjukdomar och antalet människor som insjuknar i AD förväntas öka kraftigt med tiden. Dessutom kännetecknas personer med AD ofta av beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD) som kan innefatta agitation, depression, vanföreställningar, oro, ångest, hallucinationer, sömnrubbningar, rastlöshet och apati. Dessa symtom kan orsaka lidande hos patienten och är svåra att hantera för både vårdgivaren och anhöriga, samt försvårar omvårdnadsarbetet. Syftet var att beskriva icke-farmakologiska metoder och effekter av dessa metoder vid omvårdnad av personer med Alzheimers sjukdom som har beteendemässiga och psykiska symtom. Metod: En litteraturöversikt bestående av 16 utvalda kvantitativa forskningsartiklar har genomförts. Artiklarna publicerades mellan år 2006-2016. Resultat. De studerade icke-farmakologiska metoderna var musikterapi, vissa typer av massage, reminiscence-terapi, vårdhundterapi och ljusterapi. Resultaten visade att icke-farmakologiska metoder kan ha en varierande effekt på BPSD. Litteraturöversikten visade att musikintervention var mest effektiv för att minska agitationsbeteende. Individualiserad musik i samband med speciella minnen minskade stress, fobier hos personer med svår demens. Intervention av handmassage, aromaterapi, taktil massage och terapeutisk beröring minskade aggression och agitationsbeteende. Vissa studier visade dock att fotmassageintervention och vårdhundterapi kunde öka verbal aggressivitet hos personer med demens, medan en annan studie visade att djurassisterade aktiviteter kunde minska nedstämdhet medan glädje och generell uppmärksamhet ökade. Effekten av ljusbehandling var förbättrad sömn, minskad depression, agitation och ätstörningar. Slutsats. Icke-farmakologiska metoder kan minska beteendemässiga och psykiska symtom hos personer med Alzheimers sjukdom, dock med varierande effekt. De varierande resultaten kan tolkas som att icke-farmakologiska metoder bör individanpassas och att det behövs vidare forskning inom området.

Att leva med Multipel Skleros : Patienters upplevelser och omvårdnadsbehov

Syfte: Syftet med denna studie var att sammanställa patienters upplevelser av att leva med Multipel Skleros (MS) samt att undersöka vilka omvårdnadsbehov patienter med MS har. Metod: Uppsatsen har genomförts som en systematisk litteraturstudie. Inklusionskriterier var att artiklarna skulle vara vetenskapligt granskade och inte äldre än fem år. Sammanlagt har 17 stycken artiklar använts till resultatet, av dessa var nio stycken kvantitativa studier och åtta stycken kvalitativa studier. Resultat: Trötthet och depression var de mest besvärliga och immobiliserande symptomen för personer med MS. Sjukdomen inverkade negativt på sexlivet. Symptom som inkontinens och urinträngningar upplevdes som ett stort problem, men själv-kateterisering ledde till färre urinvägsproblem. Smärta fanns hos hälften av MS-patienterna, av dem upplevde 70,5 % neurogen smärta. Balanssvårigheter var det största problemet gällande rörligheten, och ovissheten om hur symptomen varierar från dag till dag upplevdes frustrerande. En stor del upplevde att andra människor har svårt att förstå deras situation och ta den på allvar. Kvaliteten på information och kommunikation mellan patienterna och vårdpersonalen hade stor betydelse. Delaktighet i planeringen av sin vård var av stor vikt för patienterna med MS.

Primärpreventiva åtgärder i primärvården för patienter med nedsatt glukostolerans : en systematisk litteraturstudie

Diabetes typ 2 ökar i hela världen, beräkningar har visat att prevalensen troligen kommer att öka till det dubbla år 2030. Att identifiera och behandla patienter som riskerar att utveckla sjukdomen är angeläget då personer med diabetes typ 2 löper ökad risk för att få komplikationer och andra sjukdomstillstånd som leder till stort lidande och förtida död. Syftet med denna litteraturstudie var att utifrån distriktssköterskans ansvarsområde beskriva primärpreventiva åtgärder och dess effekter för att förebygga diabetes typ 2 hos personer med nedsatt glukostolerans. En litteraturstudie med analys av 14 vetenskapliga artiklar genomfördes och resultatet visade att studier som innehöll både kost och motionsintervention inklusive individuell eller gruppbaserad rådgivning hade goda långtidseffekter på riskfaktorerna för insjuknande av diabetes typ 2. Patienter med nedsatt glukostolerans har behov av stöd för att förändra sina levnadsvanor i strävan mot att förebygga eller skjuta upp insjuknande i diabetes typ 2.

Patienters upplevelser samt sjuksköterskans roll i undervisningen till patienter med Diabetes mellitus typ 2

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur patienter upplevde patient-undervisningen samt hur sjuksköterskans roll såg ut i patientundervisningen. Metod: Uppsatsen har genomförts som en systematisk litteraturstudie. Artiklar har sökts i databaserna ELIN samt Cinahl. Artiklar publicerade mellan 1999-2009 och som var tillgängliga i fulltext inkluderades i resultatdelen som omfattade 14 kvalitativa studier samt en litteraturstudie. Resultat: I resultatet framgick att patienterna upplevde att gruppundervisning var ett bra alternativ till enskild undervisning då de kunde ta del av andras erfarenheter och på det sättet få mer kunskap om sjukdomen. Dessutom upplevde de att det var givande att träffa personer med samma sjukdom. I studien framgick att enskild undervisning var önskvärt från både patienter och sjuksköterskor då det kunde upplevas lättare att ta upp de frågor de hade där. Sjuksköterskan kunde vara ett stort stöd för patienten. Förutom att förmedla sina kunskaper och undervisa patienten var lyssna, uppmuntra och stötta något som sjuksköterskorna ansåg vara viktigt i mötet med patienten. Något som togs upp av patienter och sjuksköterskorna var att de ansåg att det vore bra om patienterna under besöken träffade samma personer då det skulle underlätta uppföljningarna.

Fysisk aktivitet för patienter med Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom : en systematisk litteraturstudie

Syfte: Att beskriva hur olika former av fysisk aktivitet kunde påverka patienter med sjukdomen KOL och vilka faktorer som inverkade på dessa patienters möjligheter att vara fysiskt aktiva, samt att beskriva hur sjuksköterskan genom patientutbildning kunde hjälpa patienter till ökad fysisk aktivitet. Metod: Studien har genomförts i form av en systematisk litteraturstudie. Till resultatet har använts 16 kvantitativa och en kvalitativ artikel. Resultat: Resultatet visade att träning både i grupp och individuellt förbättrade livskvalitet, fysisk förmåga och andnöd. Träning motverkade också kakexi och minskade risken för depression. Både konditionsträning och styrketräning var värdefulla träningsformer. Efter en intensivare träningsperiod var det viktigt att bibehålla resultatet, detta kunde ske genom fortsatt träning på hemorten efter rehabilitering och genom att träna regelbundet men inte lika ofta. Faktorer som kunde påverka träning positivt var tillgång till syrgas, även för patienter med saturation över 88 procent, samt ett adekvat näringsintag som var viktigt för att orka träna. Det var värdefullt för sjuksköterskan att notera graden av fysisk aktivitet i omvårdnadsplanen för varje patient, eftersom detta gav information om hur patienten mådde. Det var också viktigt att lyssna till patientens tankar, eftersom fysisk aktivitet hade olika betydelse för olika individer. Genom undervisning kunde sjuksköterskan hjälpa patienten att bli mer fysiskt aktiv. Dels genom att förklara hur den nedåtgående aktivitetsspiralen påverkar, men också genom att stärka patientens självtillit, för att våga vara fysiskt aktiv. En kombination av träning, undervisning och andningsteknik tycktes vara särskilt värdefullt för personer med diagnosen KOL