Evaluation of La1−xSrxMnO3 (0 ≤ x < 0.4) synthesised via a modified sol–gel method as mediators for magnetic fluid hyperthermia

A range of lanthanum strontium manganates (La1−xSrxMnO3–LSMO) where 0 ≤ x < 0.4 were prepared using a modified peroxide sol–gel synthesis method. The magnetic nanoparticle (MNP) clusters obtained for each of the materials were characterised using scanning electron microscopy (SEM), X-ray powder diffraction (XRD) and infra-red (IR) spectroscopy in order to confirm the crystalline phases, crystallite size and cluster morphology. The magnetic properties of the materials were assessed using the Superconducting quantum interference device (SQUID) to evaluate the magnetic susceptibility, Curie temperature (Tc) and static hysteretic losses. Induction heating experiments also provided an insight into the magnetocaloric effect for each material. The specific absorption rate (SAR) of the materials was evaluated experimentally and via numerical simulations. The magnetic properties and heating data were linked with the crystalline structure to make predictions with respect to the best LSMO composition for mild hyperthermia (41 °C ≤ T ≤ 46 °C). La0.65Sr0.35MnO3, with crystallite diameter of 82.4 nm, (agglomerate size of ∼10 μm), Tc of 89 °C and SAR of 56 W gMn−1 at a concentration 10 mg mL−1 gave the optimal induction heating results (Tmax of 46.7 °C) and was therefore deemed as most suitable for the purposes of mild hyperthermia, vide infra.

Lt. Col. John Clark Papers, 1838-1851 [photocopy]

Lt. Col. John Clark (1787-1862) was born in Kingston, Upper Canada. In 1801 Clark became a private in the 1st regiment of the Lincoln Militia, serving under Ralfe Clench. By June 1812 he was promoted to lieutenant by Maj. Gen. Sir Isaac Brock. During the War of 1812 he served as lieutenant and adjutant for the Lincoln Militia flank company on the Niagara frontier under Col. William Claus, and was present at the surrender of the enemy at the battle of Queenston Heights. By 1838 the Lincoln Militia was being re-organized and Lt. Col John Clark was requested to lead the 5th Regiment, made up of men from both Grantham and Louth townships in Lincoln County. He served in this capacity until his retirement in 1851?. Around this same time Clark bought from William May Jr. a house in Grantham Township. He was to call his home Walnut Dale Farm. John Clark also served as the customs collector for Port Dalhousie, and as a secretary in the Welland Canal Company. One hundred years later efforts by a local heritage group to save John Clark’s home failed, when the house was hit by arsonists. By this time the house had become known as the May-Clark-Seiler House. See RG 195 Anne Taylor Fonds for more information regarding the efforts of the heritage group to save this home. Clark died in 1862 at the age of 79 years and is buried in Victoria Lawn Cemetery. John Clark’s daughter Catherine (mentioned in the diary portion of the papers) was married to William Morgan Eccles.

Letter from Lt.Col. Chewett to Ensign Kuck- 6 Sept 1814

Transcript (spelling and grammar retained): York 6th Sepber [September] 1814 Sir I will thank your for the Rolls and Returns of the Pickering Company due on the 1st instance that I may Make up mine to be returned to the Adjutant General – I have the honor to be Sir Your Most Obed [Obedient] W Chewett Lt Col 3rd Reg Yk [York] Militia

Inserción electroquímica de litio en la solución sólida Nb8-nW9+nO47 (1<n <6)

Tesis (Maestría en Ciencias con Especialidad en Ingeniería Cerámica) UANL

Estudio del vitrocerámico (1-x) Li2B4O7-xBi2WO6 (0 > x < 0.35) usando el método Rietveld

[Tesis] ( Maestría en Ciencias con Orientación en Ingeniería Cerámica) U.A.N.L.

Functional Diversity of Heat-labile Toxins (LT) Produced by Enterotoxigenic Escherichia coli

Heat-labile toxins (LTs) have ADP-ribosylation activity and induce the secretory diarrhea caused by enterotoxigenic Escherichia coli (ETEC) strains in different mammalian hosts. LTs also act as adjuvants following delivery via mucosal, parenteral, or transcutaneous routes. Previously we have shown that LT produced by human-derived ETEC strains encompass a group of 16 polymorphic variants, including the reference toxin (LT1 or hLT) produced by the H10407 strain and one variant that is found mainly among bacterial strains isolated from pigs (LT4 or pLT). Herein, we show that LT4 ( with six polymorphic sites in the A (K4R, K213E, and N238D) and B (S4T, A46E, and E102K) subunits) displays differential in vitro toxicity and in vivo adjuvant activities compared with LT1. One in vitro generated LT mutant (LTK4R), in which the lysine at position 4 of the A subunit was replaced by arginine, showed most of the LT4 features with an similar to 10-fold reduction of the cytotonic effects, ADP-ribosylation activity, and accumulation of intracellular cAMP in Y1 cells. Molecular dynamic studies of the A subunit showed that the K4R replacement reduces the N-terminal region flexibility and decreases the catalytic site crevice. Noticeably, LT4 showed a stronger Th1-biased adjuvant activity with regard to LT1, particularly concerning activation of cytotoxic CD8(+) T lymphocytes when delivered via the intranasal route. Our results further emphasize the relevance of LT polymorphism among human-derived ETEC strains that may impact both the pathogenicity of the bacterial strain and the use of these toxins as potential vaccine adjuvants.

Distinctive Immunomodulatory and Inflammatory Properties of the Escherichia coli Type II Heat-Labile Enterotoxin LT-IIa and Its B Pentamer following Intradermal Administration

The type I and type II heat-labile enterotoxins (LT-I and LT-II) are strong mucosal adjuvants when they are coadministered with soluble antigens. Nonetheless, data on the parenteral adjuvant activities of LT-II are still limited. Particularly, no previous study has evaluated the adjuvant effects and induced inflammatory reactions of LT-II holotoxins or their B pentameric subunits after delivery via the intradermal (i.d.) route to mice. In the present report, the adjuvant and local skin inflammatory effects of LT-IIa and its B subunit pentamer (LT-IIaB(5)) were determined. When coadministered with ovalbumin (OVA), LT-IIa and, to a lesser extent, LT-IIaB(5) exhibited serum IgG adjuvant effects. In addition, LT-IIa but not LT-IIaB(5) induced T cell-specific anti-OVA responses, particularly in respect to induction of antigen-specific cytotoxic CD8(+) T cell responses. LT-IIa and LT-IIaB(5) induced differential tissue permeability and local inflammatory reactions after i.d. injection. Of particular interest was the reduced or complete lack of local reactions, such as edema and tissue induration, in mice i.d. inoculated with LT-IIa and LT-IIaB(5), respectively, compared with mice immunized with LT-I. In conclusion, the present results show that LT-IIa and, to a lesser extent, LT-IIaB(5) exert adjuvant effects when they are delivered via the i.d. route. In addition, the low inflammatory effects of LT-IIa and LT-IIaB(5) in comparison to those of LT-I support the usefulness of LT-IIa and LT-IIaB(5) as parenterally delivered vaccine adjuvants.

Functional and immunological characterization of a natural polymorphic variant of a heat-labile toxin (LT-I) produced by enterotoxigenic Escherichia coli (ETEC)

Heat-labile toxins (LT) encompass at least 16 natural polymorphic toxin variants expressed by wild-type enterotoxigenic Escherichia coli (ETEC) strains isolated from human beings, but only one specific form, produced by the reference ETEC H10407 strain (LT1), has been intensively studied either as a virulence-associated factor or as a mucosal/transcutaneous adjuvant. In the present study, we carried out a biological/immunological characterization of a natural LT variant (LT2) with four polymorphic sites at the A subunit (S190L, G196D, K213E, and S224T) and one at the B subunit (T75A). The results indicated that purified LT2, in comparison with LT1, displayed similar in vitro toxic activities (adenosine 3`,5`-cyclic monophosphate accumulation) on mammalian cells and in vivo immunogenicity following delivery via the oral route. Nonetheless, the LT2 variant showed increased adjuvant action to ovalbumin when delivered to mice via the transcutaneous route while antibodies raised in mice immunized with LT2 displayed enhanced affinity and neutralization activity to LT1 and LT2. Taken together, the results indicate that the two most frequent LT polymorphic forms expressed by wild ETEC strains share similar biological features, but differ with regard to their immunological properties.

Skapandet av skräcken : John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur och med vilka medel det skrämmande i John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in skapas, hur detta förmedlas till läsaren och vilka konsekvenser detta får samt att undersöka på vilket sätt vampyren Eli skiljer sig från den traditionella vampyren.Utgångspunkt i romanen är den mänskliga kroppen och särskilt fokus läggs vid kroppsvätskor, kroppslukter, det sexuellt avvikande och den deformerade kroppen. Gestaltningen av detta handlar om ett brytande mot tabun och etablerade normer som finns i vårt samhälle i dag. Detta skapar känslor av obehag och äckel hos läsaren. Ajvide Lindqvist använder sig av det groteska i syfte att illustrera de obekvämligheter som vi inte vill kännas vid.Eli skiljer sig från den traditionella vampyren genom att vara ett barn och genom att kunna uppfattas som flicka. Här finns också en komplexitet vad gäller kön, då Eli kan sägas vara intergender – av ett odefinierbart kön som ligger bortom de vanliga kategorierna "man" och "kvinna".

"Båda är vi fördömda - låt oss gå tillsammans!" : Att läsa Brott och straff i en kristen teologisk kontext

Det huvudsakliga syftet med min uppsats var att läsa Brott och straff (1866) i en kristen teologisk kontext, där jag ville undersöka om de två trosinriktningarna i romanen förenades eller inte. Jag tog min utgångspunkt i att Raskolnikov gav uttryck för föreställningar inom Gud-är-död-teologin med betoning på Simone Weil och William Hamilton, och att Sonja gav uttryck för föreställningar inom den rysk-ortodoxa teologin. Vidare formulerade jag frågan: Kan man läsa Brott och straff som en egen gren inom kristen teologi? Jag tog hjälp av identitetsrekonstruktion som metod, med fokus på Ruard Ganzevoorts användning av termen. Resultatet är att man faktiskt kan läsa Brott och straff som en egen gren inom kristen teologi. Både Raskolnikov och Sonja har fått något i utbyte av varandra och sålunda rekonstruerat sina tidigare övertygelser och trosuppfattningar. Raskolnikovs identitet, som tidigare präglades av en övermänniskoteori och föreställningen om att Gud kanske inte finns, har påverkats av mötet med Sonja och övergett sina tidigare trosuppfattningar. Han har börjat tro. Sonja har också genomgått en förändring. Mötet med Raskolnikov har lett till att hon har börjat betrakta verkligheten med ett realistiskt synsätt. Hon har även kommit till insikt om att lidandet är ett ofrånkomligt faktum. Resultatet av den teologiska föreningen leder till en ny sorts teologi, som jag valt att kalla hoppets teologi. En teologi som förenar föreställningar från båda trosinriktningar. 

Olika versioner – olika känslor? : - en studie om personers upplevelser av en låt gestaltad i två olika versioner.

Studien ligger inom ramen för Ljud- och musikproduktion. Arbetet har bestått i att skapa ett musikaliskt klingande verk i form av en låt, och sedan utforma den i två olika versioner. Intentionen med dessa versioner var att se hur lyssnaren upplever samma låt i dess två olika gestaltningar, om de upplever dem på olika sätt, och i så fall på vilka sätt, och vad de upplever skiljer dem åt. Syftet grundas i att ta reda på om lyssnaren upplever det klingande verket på samma sätt som låtskaparen avsett att förmedla med produktionen, samt ytterligare ett syfte var att undersöka uppfattningen om musikens relation till sångtexten. Grunden för arbetet ligger i att forska genom design, att gestalta musikproduktionen som en fallstudie, där en fokusgruppsdiskussion ägde rum. Respondenterna fick då svara på frågor om vilka känslor de upplevde av musiken och sångtexten, sedan ingå en diskussion med varandra. Deltagarna resonerade i många fall väldigt lika, jag blev delvis förvånad över hur de ibland använde till viss del samma ord som varit utgångspunkt vid musikskapandet. Det framfördes också synpunkter och reflektioner som i viss mån tillförde nya perspektiv med avseende på uppfattningen om musikens uttryck.