Literary Studies in the Border Zone : International Students Studying American Fiction in Dalarna

Det amerikanska subjektets rekonstruktion: en studie av prisbelönad amerikansk skönlitterär prosa från 1990-talet

Intermédialité et déconstruction de la fiction chez Alain Robbe-Gillet - Analyse comparative de "La maison de rendez-vous" et de "L'homme qui ment"

Alain Robbe-Grillet, d’abord connu en tant que romancier, a dès le début des années 1960 partagé son temps entre le cinéma et la littérature. Après avoir fourni le scénario de L’année dernière à Marienbad, il est passé derrière la caméra et a réalisé une dizaine de films qui, tant par leur forme que leur propos, poursuivent les recherches esthétiques entreprises dans sa pratique littéraire. Plus encore, il nous semble que le début de cette aventure cinématographique marque un tournant dans son œuvre. Alors que le point de vue qui portait les premiers romans — point de vue que les critiques ont rapproché de celui d’une caméra —, marquait déjà la dimension intermédiale de son œuvre, il apparaît que son passage dans la chaise du réalisateur a été le germe d’une radicalisation de sa pratique. Ainsi, les romans et les films qui ont suivi possèdent une portée intermédiale beaucoup plus large. De fait, c’est l’ensemble de la narration qui s’y trouve remise en question par la mise en évidence des spécificités de chacun des médias et par la transposition de procédés propres à la littérature dans le film, et vice versa. C’est par une étude comparative de La maison de rendez-vous (1965) et de L’homme qui ment (1968) que nous montrons en quoi consiste la relation intermédiale que Robbe-Grillet établit entre les disciplines, en plus de mettre en évidence les mécaniques qui, ancrées dans la matérialité des médias, fondent le roman et le film.

Visualising Spaces: The Illustrated Map as a Mode of Communicating Fact, Fiction and Feeling

Communicating thoughts, facts and narratives through visual devices such as allegory or symbolism was fundamental to early map making and this remains the case with contemporary illustration. Drawing was employed then as a way of describing historic narratives (fact and folklore) through the convenience of a drawn symbol or character. The map creators were visionaries, depicting known discoveries and anticipating what existed beyond the agreed boundaries. As we now have photographic and virtual reality maps at our disposal, how can illustration develop the language of what a map is and can be? How can we break the rules of map design and yet still communicate the idea of a sense of place with the aim to inform, excite and/or educate the ‘traveller’? As Illustrators we need to question the purpose of creating a ‘map’: what do we want to communicate and is representational image making the only way to present information of a location? Is creating a more personal interpretation a form of cartouche, reminiscent of elements within the Hereford Mappa Mundi and maps of Blaeu, and can this improve/hinder the communicative aspect of the map? Looking at a variety of historical and contemporary illustrated maps and artists (such as Grayson Perry), who track their journeys through drawing, both conventional journeys and emotional, I will aim to prove that the illustrated map is not mere decoration but is a visual language providing an allegorical response to tangible places and personal feelings.

Narrative Matters: ‘The third space’ in Adolescent and Young Adult Fiction

In his article ‘Narrative Matters’, Gordon Bates (Bates, 2016) discusses the relevance of the humanities, and in particular that of fiction, in helping us to understand the experiences and problems of adolescents suffering men- tal health problems. Notably, the number of novels pub- lished for children and adolescents that focus on mental health problems has risen considerably since the begin- ning of this century. The ‘Goodreads’ (Goodreads, 2016) website lists more than 1000 fiction titles on matters pertaining to mental illness published for the UK and US markets since 2000.

Writing Violence: the legal, moral and aesthetic Implications of creative non-fiction.

This essay began as a hybrid critical/creative paper that was presented as part of an all-female panel discussing the intersections between writing and extreme violence. My own paper was on the relationship between my creative nonfiction novel The Museum of Atheism and the real life murder of six-year-old beauty queen, JonBenet Ramsey. This essay is an attempt to represent the writing process of the creative nonfiction author, and to consider the ways in which critical theory can be used to highlight, or conversely obscure, fictional writing. In addition to considering the effect of using a real story, a true crime, as the basis for a semi-fictional work, this essay will also consider the relationship I had as a writer to my publisher, editor and agent, and their interventions in the writing process to ensure that facts were deliberately skewed or warped in order to avoid litigation. Finally, I will consider my own relationship to the material, and the impact that this had on the writing process.

Transfrontalité et perméabilité dans les genres de non-fiction : l’essai et la chronique

Partiendo de la noción de literatura de pensamiento, como conjunto heterogéneo y complejo de formas literarias con vocación argumentativa, el estudio que sigue pretende mostrar a la vez el valor paradigmático del ensayo, en el marco de estas escrituras, y la naturaleza transfronteriza de los géneros de no-ficción, entre los cuales el ensayo y la crónica periodística constituyen dos de las formas más próximas. En un primer momento, se analizan los rasgos característicos del ensayo, tal como Montaigne lo concibió, con el fin de determinar las líneas de fuerza de esta forma matricial, de la que procede hasta hoy toda una tradición de escritos asistemáticos y porosos de naturaleza personal y reflexiva. En un segundo momento, se estudian los rasgos específicos de la crónica periodística contemporánea, a la luz del modelo canónico, poniendo el énfasis en la perspectiva subjetiva de la mirada y en la noción de actualidad, como principales indicadores de la dimensión permeable e híbrida de este género.

The Great Irish Famine in history-writing and prose fiction : "the mutual interplay of two narrative genres"

Denna tvärvetenskapliga studie kontextualiserar den skönlitterära framställningen av hungersnöden i Irland i mitten av 1800-talet i förhållande till tre olika faser av irländsk historieskrivning ‒ den nationalistiska, den revisionistiska, och den postrevisionistiska ‒ med syfte att granska i vilken mån prosafiktionen antingen återspeglar eller motsäger historikernas tolkningar. År 1845 drabbades landet av en dittills okänd potatispest som förstörde skörden helt eller delvis under de följande fem åren. Missväxten ledde till utbredd svält och epidemiska sjukdomar som dödade åtminstone en miljon människor, medan ytterligare en och en halv miljon flydde, huvudsakligen till Förenta Staterna, England, och Kanada. I sina försök att hitta en rationell förklaring till hur potatispesten kunde utvecklas till den värsta svältkatastrofen i Europa under modern tid, har historiker påvisat ett antal bidragande faktorer, till exempel överbefolkning, de fattigaste jordlösa småbrukarnas och lantarbetarnas beroende av potatisen som sitt baslivsmedel, underutveckling inom jordbruket, det rådande jordegendomssystemet, och den dåvarande brittiska regeringens misslyckande att tillhandahålla effektiv och tillräcklig nödhjälp. Historiska förklaringar är naturligtvis nödvändiga för att vi skall kunna bilda oss en uppfattning om hungersnödens orsaker och konsekvenser, men svårigheten med att skildra offrens situation i en historiografisk analys baserad på fakta är uppenbar då deras egna vittnesmål till största delen saknas i källmaterialet. Följaktligen finns det en risk att historieskrivningen förmörkar det som onekligen var centrala realiteter för de värst drabbade, nämligen svält, vräkning, sjukdom och död. Här kan skönlitteraturen bidra till att komplettera historien. Genom att fokusera på ett specifikt (fiktivt) samhälle och dess (fiktiva) individer, kan skönlitterära verk ge en inblick i hur hungersnöden inverkade på olika samhällsskikt, vad människorna gjorde för att överleva, hur nöden och fasorna påverkade deras psyke, och vad eller vem de höll ansvariga för katastrofen. Å andra sidan kan denna fokusering innebära att författaren misslyckas med att ge en helhetsbild av hungersnödens enorma omfattning och att redogöra för alla faktorer som orsakade och förlängde den. Paul Ricoeurs teori om samspelet mellan historia och fiktion (the interweaving of history and fiction) är därför ett nyckelbegrepp för att bättre förstå denna traumatiska period i Irlands historia. Avhandlingen omfattar en textanalytisk, komparativ kritik av ett antal historiska och skönlitterära verk. Genom närläsning av dessa texter granskar jag vilka aspekter av hungersnöden (politiska, ekonomiska, sociala) de olika författarna valt att behandla, och på vilket sätt, samt hur deras synvinklar har format tolkningarna i sin helhet. I detta sammanhang tar jag också upp skillnaderna mella fakta och fiktion, och speciellt de etiska problem som är förknippade med skildringen av traumatiska händelser och mänskligt lidande. Samtidigt undersöker jag, med hänvisning till Roger D. Sells kommunikationsteori, huruvida vissa författare anslår en påstridig ton i sina verk och hur detta påverkar dialogen mellan författare och läsare. Med utgångspunkt i Ricoeurs teori argumenterar jag för att historia och fiktion inte bör ses som ömsesidigt antitetiska diskurser i skildringen och tolkningen av det förflutna, och att skönlitteraturen genom fokuseringen på offren, som ofta tenderar att reduceras till statistik i historieskrivningen, kan förmedla en bättre förståelse och en djupare känsla för den mänskliga dimensionen av den tragedi som utspelades under hungeråren.

Napalm and After: The Politics of Grace Paley's Short Fiction

Comparatively few contemporary writers have accompanied American POWs home from Hanoi, been arrested on the White House Lawn, or been dragged off in shackles to serve time in the Greenwich Village Women's House of Detention. Paley's pacifist, socialist politics are also deeply rooted in a family past where memories were still fresh of Tsarist oppression - one uncle shot dead carrying the red flag, and parents who reached America only because the Tsar had a son and amnestied all political prisoners under the age of twenty-one. At this point, Paley's father (imprisoned in Archangel) and her mother (in exile) took their chances (and all their surviving relatives) and very sensibly ran for their lives. Her grandmother recalled family arguments around the table between Paley's father (Socialist), Uncle Grisha (Communist), Aunt Luba (Zionist), and Aunt Mira (also Communist). Paley's own street-wise adolescence involved the usual teenage gang fights, between adherents of the Third and Fourth Internationals. This article is copyright MHRA 2001, and is included in this repository with permission.

Adapting to change in contemporary Irish and Scottish culture: fiction to film

Abstract available: p. [ii]-[iii].

Expérience précaire du monde et représentation de la poésie dans La fissure de la fiction et Désâmé de Patrice Desbiens

Diverses œuvres de poésie moderne et contemporaine mettent en scène le rapport à l’écriture d’un sujet lyrique. Une telle problématique trouve une incarnation particulièrement intéressante dans l’œuvre de Patrice Desbiens, notamment dans certains de ses textes des années 1990 et 2000, où elle apparaît avec plus d’acuité. Pourtant, sa pratique auto-réflexive a fait l’objet de très peu de recherches. Afin d’éclairer le rapport qu’entretient Patrice Desbiens avec l’écriture et avec la poésie, ce mémoire s’intéresse à deux de ses textes, soit La fissure de la fiction (1997) et Désâmé, (2005) en accordant davantage d’espace au premier, que je considère comme un texte-charnière dans la production poétique de Desbiens. Dans un premier temps, mon travail présente ainsi la précarité qui caractérise le protagoniste de La fissure de la fiction et, sous un autre angle, le sujet lyrique de Désâmé. Dans cette optique, la figure du poète est étudiée dans La fissure de la fiction à la lumière de la reprise ironique du mythe de la malédiction littéraire et du sens que la réactualisation de ce mythe confère au personnage dans ce récit poétique. Dans un second temps, ce mémoire s’attache à montrer que la cohérence et la vraisemblance des univers mis en scène dans La fissure de la fiction et Désâmé sont minées. C’est à l’aune de ces analyses que peut ensuite être envisagé le rôle d’une poésie qui, en dernière instance, comporte malgré tout un caractère consolateur, en dépit ou en raison de l’esthétique du grotesque, tantôt comique, tantôt tragique, dans laquelle elle s’inscrit et que nous tâcherons de mettre en lumière.