976 resultados para TURBAY QUINTERO, DIANA, 1950-1991 - VIDEOGRABACIONES
Resumo:
Musiken som hrdes i de finlndska filmerna vid skiftet av 1950- och 1960-talet var mycket varierande. Det fanns till exempel jazzschlager, modern konstmusik som innovativt kombinerats med Hollywood-klicher, dodekafonisk musik och mainstream jazz. Gllande stilval, kompositionsstt, instrumentering, harmonisering och anvndningsstt av filmmusik rdde det d mjligen en strre frihet n ngonsin i Finland. Anu Juvas avhandling behandlar musiken till fyra filmer genom filmmusikens funktionsanalys och i sitt kulturhistoriska sammanhang. Nranalyserna har gjorts av Lasisydn ( Glashjrtat 1959) och Komisario Palmun erehdys ( Mysteriet Rygseck [sic!] 1960), som Matti Kassila har regisserat, Maunu Kurkvaaras Yksityisalue ( Privatomrde 1962) och Erkko Kivikoskis Kesll kello 5 ( Klockan 5 denna sommar 1963). Musiken till dessa filmer har komponerats av Jaakko Salo, Osmo Lindeman, Usko Merilinen och Pentti Lasanen. Regissrerna och kompositrerna till dessa filmer var alla p olika stt frnyare av sin tids konventioner. Funktionsanalysen avsljar, hur musiken i filmerna fungerar, dvs. vilka dess uppgifter r i dessa filmer som lter mycket olika. Vidare granskas det, hur musik valdes till olika filmer samt de olika genrernas stllning inom det kulturella fltet. Underskningen ppnar en utsikt ver en av de mest intressanta tidpunkterna inom finlndsk filmmusik.
Resumo:
I avhandlingen granskas den debatt som frdes om seriemediet och serielsandet i Finland frn brjan av 1950-talet till brjan av 1960-talet. Serietidningen var d ett nytt medium och franledde en oro betrffande barns lsvanor. Seriefrgan diskuterades i pressen och problematiken engagerade barnskyddsorganisationer och forskare, behandlades i riksdagen och undersktes av en statlig kommitt. De olika debattuttrycken analyseras i studien. Avhandlingens teoretiska perspektiv r styrningsanalytiskt och bygger p diskussionen om regementalitet (governmentality). I studien granskas hur seriemediet, barndom och regleringen av dessa kom att definieras i behandlingen av det s.k. serieproblemet. Serierna definierades som ett problematiskt medium p ett flertal stt. De huvudsakliga argumenten mot serierna var dels att de frstrde barns lsfrmga, dels att de budskap som serierna frmedlade till barnen var av fel slag. Enligt kritiken var serierna sprkligt fattiga och innehllsmssigt alltfr vldsamma. Fljaktligen utgjorde serierna ett hot mot barnen. Barnen kom ur detta perspektiv att definieras som inkompetenta medieanvndare och i behov av skydd. I debatten upplyftes olika stt att lsa och reglera problemet. Man underskte problematiken och upplyste allmnheten om den, man frskte pverka serieutgivarna och man pkallade censur. Seriedebatten och den verksamhet som debattrerna gnade sig t ledde dock inte till synbara resultat, t.ex. ny lagstiftning eller frndringar i seriemarknaden. nd dog debatten i brjan av 1960-talet. Problemet med de serielsande barnen hanterades m.a.o. genom sjlva debatten. Samtidigt uteblev mera drastiska former av reglering. Ett vergripande syfte fr analysen av den kunskap som skapades i debatten dess varierande frstelse av seriemedium, barndom och reglering r att erbjuda infallsvinklar till aktuella diskussioner om och farhgor angende barns mediebruk. Med fokus p bredden hos debattens uttryck och de diskursiva ramarna fr problematiseringen av barns serielsande ger avhandlingen perspektiv p den med jmna mellanrum uppdykande frgestllningen om barns mediebruk.
