Carl von Clausewitz: On War

OUP Abridged edition, based on the Howard & Paret translation. Includes my Introduction.

Review and cladistic analysis of the Neotropical tarantula genus Ephebopus Simon 1892 (Araneae : Theraphosidae) with notes on the Aviculariinae

The tarantula genus Ephebopus Simon 1892 is reviewed and includes the type species, E. murinus (Walckenaer 1837), and E. uatuman Lucas, Silva & Bertani 1992, E. cyanognathus West & Marshall 2000, E. rufescens West & Marshall 2000 and Ephebopus foliatus, sp. nov., from Guyana. Ephebopus violaceus Mello-Leitao 1930 is transferred to Tapinauchenius Ausserer, where it is a senior synonym of Tapinauchenius purpureus Schmidt 1995 new synonymy. Ephebopus fossor Pocock 1903 is considered a nomen dubium. Ephebopus occurs in northeastern South America where it is known only from Brazil, Guyana, Suriname, and French Guiana. Spiders of the genus are generally fossorial; however, Ephebopus murinus has a developmental stage that is arboreal. A cladistic analysis of the Theraphosidae retrieves the Aviculariinae as monophyletic, including Avicularia Lamarck, Iridopelma Pocock 1901, Pachistopelma Pocock 1901, Tapinauchenius, Psalmopoeus Pocock, Ephebopus, Stromatopelma Karsch and Heteroscodra Pocock, having as a synapomorphy the well-developed scopulae on tarsi and metatarsi I-II that is very laterally extended.

Revalidation and revision of the genus Magulla Simon 1892 (Araneae, Mygalomorphae, Theraphosidae)

The genus Magulla Simon 1892 is revalidated and redescribed. The female of the type species M. obesa Simon 1892 is redescribed and the male is described for the first time. Magulla janeirus (Keyserling 1891) is considered a valid species. Magulla symmetrica Bucherl 1949 is transferred to Plesiopelma Pocock 1901, and considered a junior synonym of P. insulare (Mello-Leitao 1923). Additionally, two new species are described from Brazil: M. buecherli n. sp. from Ilhabela, Sao Paulo and M. brescoviti n. sp. from Sao Francisco de Paula, Rio Grande do Sul.

Kolerahanteringen i Falun år 1834 & 1853 : En studie av sundhetsnämndens agerande

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka åtgärder som Falu stad, genom sundhetsnämnden, vidtog när farsoten kolera spreds i Sverige år 1834 respektive år 1853 samt om dessa åtgärder skiljer sig över tid. Frågeställningarna som används är: Vilka förebyggande åtgärder mot kolera vidtog staden genom sundhetsnämnden år 1834 och år 1853? Hur agerade läkarna i Falun mot kolerahotet? Skiljer sig Falu sundhetsnämnds åtgärder i jämförelse med andra städers sundhetsnämnder? Skiljer sig sundhetsnämndens åtgärder mellan åren 1834 och 1853? Materialet som används består av sundhetsnämndens mötesprotokoll från åren 1834 och år 1853, kolerakungörelser från de båda tidpunkterna, stadsläkare- och gruvläkarapporter samt utdrag från Tidning för Falu län och stad. Resultatet visar, att Falun vid båda tillfällena spärrades av genom att vaktstationer upprättades vid vägarna och vid stadens gräns. En karantänsstation upprättades vid stadens hälsobrunn för att ta om hand personer som inte vistats på kolerafri ort de 10 senaste dagarna. Staden delades in i tio distrikt som bemannades med en distriktschef samt några uppsyningsmän, som kontrollerade att staden hölls ren och att invånarna var rena. Stadens läkare var väldigt aktiva under sundhetsnämndens möten år 1834 och gav flera förslag på vad som behövdes göras medan de år 1853 intog en mer passiv roll. Åtgärderna i Stockholm år 1834 är snarlika de åtgärder som genomfördes i Falun samma år, huvudstaden delades också in i distrikt och det tillsattes även distriktschefer och uppsyningsmän. En annan likhet är att både Falun och Stockholm beställde färdiga likkistor för att ha i beredskap. Såväl sundhetsnämnderna i Karlskrona, Ystad och Arboga liksom Falun år 1853 vidtog i stort sett samma åtgärder som gjordes redan år 1834 t ex spärrningsåtgärder, karantänsskydd, införandet av kolerasjukhus och extra insatser för de mest utsatta i samhället.

I kolerans spår : En studie om koleraepidemins utveckling i Alingsås med omnejd 1834

Syftet med denna uppsats är att dels visa koleraepidemins utbredning i Alingsås år 1834 samt att kort jämföra den med omgivande städer i Västsverige och då framförallt Borås, och dels se på vilka återverkningar, upplevelser och reaktioner sjukdomen skapade hos människorna vid denna tid. De frågeställningar som har använts för att utveckla ovanstående syfte har varit: Vilka tankar, intryck och upplevelser gav sjukdomen upphov till? Vilka drabbades hårdast av sjukdomen? Hur förhåller sig dödstal, ålder, tidsdatering och social tillhörighet bland döda i en jämförelse med Borås? Vilka rykten, myter och reaktioner följde i kolerans spår? Materialet består av dödböcker och husförhörslängder för Alingsås stad och landsförsamling, protokoll från sundhetsnämnden i Alingsås landsförsamling, kungörelser och nedskrivna samtal från 1834, dagbok och anteckningar från privatpersoner från nämnda år samt litteratur och avhandlingar om Alingsås och koleran i Sverige. Alingsås stad hade vid sjukdomens inledningsskede en viss brist på läkare men detta avhjälptes snabbt och situationen var inte värre än i andra städer vid denna tid. För landsförsamlingen var dock bristen betydande. Då koleran härjade som värst upplevde människorna i Alingsås, liksom i många andra drabbade städer, en stark oro och ångest. De som oftast föll offer för koleran i Alingsås var fattiga som troligtvis på grund av trångboddhet och hygieniska svårigheter hade svårt att hålla smittan ifrån sig. I jämförelse med Borås visar Alingsås upp många likheter men också skillnader i form av fler döda och större dödlighet bland de fattiga.