The Peace and Security Council of the African Union : its relationship with the United Nations, African Union and sub-regional mechanisms

Avhandlingen undersöker den Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråd och dess roll i framhävandet och upprätthållandet av fred, säkerhet och stabilitet i Afrika. Detta freds- och säkerhetsråd etablerades formellt 2004 och opererar under den Afrikanska Unionen (AU) som å sin sida upprättades 2002. Den Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråds roll i framhävandet av fred, säkerhet och stabilitet gör rådet till en hörnsten inom ramen för konfliktförebyggande och -hantering, samt konfliktlösning på den afrikanska kontinenten. Den Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråd spelar också en högst viktig roll i implementeringen av ansvaret att beskydda civilbefolkningen i konfliktsituationer. För uppfyllandet av sitt mandat att framhäva och upprätthålla fred, säkerhet och stabilitet i Afrika krävs det att freds- och säkerhetsrådet samarbetar med andra institutioner och mekanismer som handhar internationella och regionala freds- och säkerhetsärenden. Avhandlingen analyserar tre dimensioner av denna typ av relationer som freds- och säkerhetsrådet bör etablera med dessa organ och mekanismer för att kunna utföra sitt mandat effektivt. Först analyseras relationen mellan Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråd och Förenta Nationernas säkerhetsråd som också beskrivs i artikel 17 (1) i protokollet som förde till etablerandet av AU:s freds- och säkerhetsråd. Analysen understryker FN:s säkerhetsråd som det organ som bär det primära ansvaret i förhållande till fred och säkerhet, medan AU:s freds- och säkerhetsråd fungerar som en kompletterande komponent i sin roll som ett regionalt organ. Avhandlingen fortsätter med att analysera förhållandet mellan AU:s freds- och säkerhetsråd och andra organ inom AU, samt andra relevanta institutioner som framgår av artikel 10, 18 (1), 19 och 20 i protokollet för rådets etablerande. Avhandlingen diskuterar i detalj hur samarbetet mellan AU:s freds- och säkerhetsråd och dessa institutioner och organ kunde förstärkas till fördel för effektivt framhävande och upprätthållande av fred och säkerhet i Afrika. Slutligen analyserar avhandlingen samarbetet mellan AU:s freds- och säkerhetsråd och sub-regionala mekanismer etablerade under regionala ekonomiska gemenskaper som beskrivs i artikel 16 i protokollet för etablerandet av rådet. Avhandlingen diskuterar i detalj rollen för de sub-regionala mekanismerna i den afrikanska freds- och säkerhetsarkitekturen. Avhandlingen diskuterar vidare förhållandet mellan de sub-regionala mekanismerna och den afrikanska stand-by styrkan ASF och förutsättningarna för detta arrangemang att bemöta afrikanska konflikter. Avhandlingen fokuserar också på en harmoniserings- och samarbetsprocess i förhållande till de sub-regionala mekanismerna, de regionala ekonomiska gemenskaperna och den Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråd. Kort sagt beskriver avhandlingen hur förhållandet mellan AU:s freds- och säkerhetsråd och de ovan nämnda organ och mekanismer har en faktisk och potentiell möjlighet att effektivt bidra till fred, säkerhet och stabilitet i Afrika. Avhandlingen identifierar utmaningarna kring att göra detta till ett fungerande förhållande samtidigt som den genererar både generella och specifika rekommendationer om hur dessa utmaningar bäst kan bemötas. Några av dessa utmaningar utgörs av följande aspekter: konflikten mellan AU:s och FN:s reglemang i bemötandet av freds- och säkerhetsutmaningar; de olika metoderna i FN och AU vid implementeringen av principen av universell jurisdiktion; konflikten mellan de olika mandaten som AU:s freds- och säkerhetsråd och FN:s säkerhetsråd har i förhållande till implementeringen av principen om intervention; och konflikten mellan lagarna och metoderna i förhållande till AU:s freds- och säkerhetsråd och de regionala mekanismerna. En av de huvudsakliga rekommendationerna i avhandlingen i bemötandet av de ovan nämnda utmaningarna är att harmonisera de olika systemen för att försäkra att det föreligger ett samordnat bemötande av konflikter i Afrika. Efter att ha identifierat luckorna i AU:s freds- och säkerhetsprotokoll med speciell fokus på förhållandet mellan rådet och de relevanta organen och mekanismerna rekommenderar avhandlingen ett antal tillägg och modifieringar till instrumentet ifråga för att effektivera, stärka och upprätthålla detta förhållande. Avhandlingen föreslår att dessa tillägg och modifieringar skulle företas under 2014 då detta år markerar 10 år efter att AU:s freds- och säkerhetsråd etablerades. Idén bakom detta företagandet ligger i att 10 år torde vara en tillfredställande tidsperiod för att mäta hur freds- och säkerhetsrådet har fungerat och hur dess förhållande med de relevanta institutionerna och mekanismerna kunde förbättras. Avhandlingen representerar den bredaste och nyaste studien inom ramen för artikel 16, 17, 18, 19 och 20 i protokollet för AU:s freds- och säkerhetsråd och introducerar ett innovativt bemötande av utmaningar till fred, säkerhet och stabilitet på den afrikanska kontinenten. Avhandlingen bidrar till teorin och praxisen i AU:s freds- och säkerhetsråd vilket kan vara av intresse för både forskare och praktiker i folkrätt såväl som i internationella freds- och säkerhetsstudier, speciellt i Afrika.

L'Univers

1908/11/16 (Numéro 14750)-1908/11/17.

Câncer do reto médio: avaliação do procedimento cirúrgico

A conduta no tratamento cirúrgico do câncer do reto médio é ainda controversa. Vários procedimentos cirúrgicos foram avaliados, retrospectivamente, em noventa doentes operados durante o período de fevereiro de 1990 a junho de 1997. Deste total, 43 (47,7%) doentes eram do sexo feminino e 47 (52,3%) do masculino. A idade variou entre 20 e 90 anos, com média de 60,2 anos. Os principais sintomas e sinais foram puxo e tenesmo, hematoquesia e emagrecimento. O tempo decorrido desde o início dos sintomas até o diagnóstico variou de dois a 24 meses, com média de 7,5 meses. A amputação abdômino-perineal do reto foi realizada em 17 doentes (18,8%) e a complicação mais freqüente foi a deiscência da ferida perineal, em 47% dos casos. Um doente (1,1 %) foi submetido a proctocolectomia total, evoluindo sem intercorrências. A operação de Hartmann foi feita em 26 doentes (28,8%), ocorrendo 7,6% de morbidade e 7,6% de mortalidade, em virtude de complicações clínicas. Em 26 doentes (28,8%), foi realizada ressecção anterior seguida de anastomose. Em dez (11,1%), foi realizada anastomose manual e não houve complicações. Nos outros 16 (17,7%) foi feita anastomose mecânica, havendo três deiscências e um óbito, relacionado a complicações clínicas. Em oito doentes (8,8%), foi realizada ressecção com abaixamento coloanal, ocorrendo 50% de complicações, devido à necrose e à retração do cólon abaixado. Houve apenas um óbito relacionado à complicação cirúrgica. Em 12 doentes (13,3%) não foi efetuada a ressecção do tumor, em decorrência de precárias condições clínicas dos mesmos e falta de critérios de ressecabilidade da lesão. Concluímos que o procedimento cirúrgico adequado no tratamento do câncer do reto médio depende de estadiamento criterioso, considerando o grau de diferenciação celular, a presença de metástase, a condição local do tumor, a situação clínica do doente e a experiência da equipe cirúrgica.

Avaliação crítica das nomenclaturas diagnósticas dos exames citopatológicos cervicais utilizadas no Sistema Único de Saúde (SUS)

OBJETIVO: identificar as nomenclaturas diagnósticas dos exames citopatológicos cervicais utilizadas pelos laboratórios que atendem o Sistema Único de Saúde (SUS) e participantes do Monitoramento Externo de Qualidade (MEQ). Avaliar as informações adquiridas de profissionais ginecologistas que atuam no SUS sobre os tipos de classificação diagnóstica que recebem nos laudos citopatológicos cervicais. MÉTODOS: foram avaliados 94 laudos citopatológicos liberados pelos laboratórios participantes do MEQ no Estado de São Paulo e 126 questionários aplicados aos ginecologistas que atenderam o SUS. RESULTADOS: dos 94 laboratórios, 81 (86,2%) utilizam uma única nomenclatura diagnóstica: 79 (97,6%) utilizam a Nomenclatura Brasileira para Laudos Citopatológicos (NBLC), 1 (1,2%) utiliza a classificação de Papanicolaou e 1 (1,2%) utiliza a de Richart. Dos 13 (13,8%) laboratórios que utilizam mais de uma nomenclatura, 5 apresentam 2 tipos, e 8, de 3 a 4, 9 dos quais incluem a classificação de Papanicolaou. O estudo demonstrou que 52 (55,3%) laboratórios apresentaram mais de um diagnóstico descritivo num mesmo laudo. Dos 126 ginecologistas que responderam ao questionário de avaliação dos laudos citopatológicos, 78 (61,9%) disseram receber laudos dos laboratórios com apenas uma classificação diagnóstica, 48 (38,1%), laudos com mais de uma classificação, e 2 receberam as 4 classificações. Entre os 93 (73,8%) ginecologistas que preferem uma classificação, 56 (60,2%) alegaram que a NBLC contribui para a conduta clínica, 13 (14,0%) optaram pela nomenclatura de Richart, 8 (8,6%), de Reagan e 16 (17,2%), a de Papanicolaou. De 33 (26,2%) ginecologistas que preferem mais de uma nomenclatura, 5 optaram pelas 4 classificações. CONCLUSÕES: Os dados obtidos mostram que ainda há resistência por parte dos patologistas no emprego da nomenclatura oficial nos laudos citológicos do SUS. Há uma discrepância entre informações que os ginecologistas gostariam que estivessem nos laudos e as que são fornecidas pelos médicos patologistas. Maiores esforços devem ser empregados no sentido de estimular o uso da nomenclatura oficial.

Influência da aplicação de glyphosate na queda de frutos e de folhas de coqueiros

O objetivo deste trabalho foi avaliar a queda de frutos e de folhas de coqueiros após a aplicação do herbicida glyphosate. O experimento foi instalado no município de Neópolis-SE, no período de agosto a setembro de 2007. O coqueiral da variedade Anão-Verde foi implantado há 11 anos, em área sob sistema de irrigação por microaspersão. O delineamento experimental foi o inteiramente casualizado, com cinco repetições, em esquema fatorial 3 x 3 + 1, sendo três doses do herbicida glyphosate (3,4; 6,8; e 13,6 g por planta), três formas de aplicação (produto aplicado apenas no estipe, da base a 1 m de altura; produto aplicado apenas no solo ao redor da copa, dentro de um raio de 2 m na zona de coroamento; e, ainda, a combinação das duas formas de aplicação), mais um tratamento adicional de controle sem aplicação. Durante quatro semanas, aos 7, 14, 21 e 28 dias após a aplicação dos tratamentos (DAA), realizou-se a contagem dos frutos caídos dos cachos de números 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18 e 19 e das folhas caídas. Aos 35 DAA, realizou-se a contagem dos frutos dos cachos 18 e 19 que possuíam valor comercial. Até os 28 DAA, o herbicida glyphosate não influenciou a queda de frutos e de folhas, independentemente da forma de aplicação, não havendo efeito desse herbicida sobre o número de frutos comerciais da colheita seguinte à aplicação.

Developmental and behavioral effects of postnatal amitraz exposure in rats

The effects of postnatal amitraz exposure on physical and behavioral parameters were studied in Wistar rats, whose lactating dams received the pesticide (10 mg/kg) orally on days 1, 4, 7, 10, 13, 16 and 19 of lactation; control dams received distilled water (1 ml/kg) on the same days. A total of 18 different litters (9 of them control and 9 experimental) born after a 21-day gestation were used. The results showed that the median effective time (ET50) for fur development, eye opening, testis descent and onset of the startle response were increased in rats postnatally exposed to amitraz (2.7, 15.1, 21.6 and 15.3 days, respectively) compared to those of the control pups (1.8, 14.0, 19.9 and 12.9 days, respectively). The ages of incisor eruption, total unfolding of the external ears, vaginal and ear opening and the time taken to perform the grasping hindlimb reflex were not affected by amitraz exposure. Pups from dams treated with amitraz during lactation took more time (in seconds) to perform the surface righting reflex on postnatal days (PND) 3 (25.0 ± 2.0), 4 (12.3 ± 1.2) and 5 (8.7 ± 0.9) in relation to controls (10.6 ± 1.2; 4.5 ± 0.6 and 3.4 ± 0.4, respectively); the climbing response was not changed by amitraz. Postnatal amitraz exposure increased spontaneous motor activity of male and female pups in the open-field on PND 16 (140 ± 11) and 17 (124 ± 12), and 16 (104 ± 9), 17 (137 ± 9) and 18 (106 ± 8), respectively. Data on spontaneous motor activity of the control male and female pups were 59 ± 11 and 69 ± 10 for days 16 and 17 and 49 ± 9, 48 ± 7 and 56 ± 7 for days 16, 17 and 18, respectively. Some qualitative differences were also observed in spontaneous motor behavior; thus, raising the head, shoulder and pelvis matured one or two days later in the amitraz-treated offspring. Postnatal amitraz exposure did not change locomotion and rearing frequencies or immobility time in the open-field on PND 30, 60 and 90. The present findings indicate that postnatal exposure to amitraz caused transient developmental and behavioral changes in the exposed offspring and suggest that further investigation of the potential health risk of amitraz exposure to developing human and animal offsprings may be warranted.

Diagnostic investigation of ventilator-associated pneumonia using bronchoalveolar lavage: comparative study with a postmortem lung biopsy

The purpose of the present study was to validate the quantitative culture and cellularity of bronchoalveolar lavage (BAL) for the diagnosis of ventilator-associated pneumonia (VAP). A prospective validation test trial was carried out between 1992 and 1997 in a general adult intensive care unit of a teaching hospital. Thirty-seven patients on mechanical ventilation with suspected VAP who died at most three days after a BAL diagnostic procedure were submitted to a postmortem lung biopsy. BAL effluent was submitted to Gram staining, quantitative culture and cellularity count. Postmortem lung tissue quantitative culture and histopathological findings were considered to be the gold standard exams for VAP diagnosis. According to these criteria, 20 patients (54%) were diagnosed as having VAP and 17 (46%) as not having the condition. Quantitative culture of BAL effluent showed 90% sensitivity (18/20), 94.1% specificity (16/17), 94.7% positive predictive value and 88.8% negative predictive value. Fever and leukocytosis were useless for VAP diagnosis. Gram staining of BAL effluent was negative in 94.1% of the patients without VAP (16/17). Regarding the total cellularity of BAL, a cut-off point of 400,000 cells/ml showed a specificity of 94.1% (16/17), and a cut-off point of 50% of BAL neutrophils showed a sensitivity of 90% (19/20). In conclusion, BAL quantitative culture, Gram staining and cellularity might be useful in the diagnostic investigation of VAP.

Low expression of antigen-presenting and costimulatory molecules by lung cells from tuberculosis patients

Costimulatory and antigen-presenting molecules are essential to the initiation of T cell immunity to mycobacteria. The present study analyzed by immunocytochemistry, using monoclonal antibodies and alkaline phosphatase-anti-alkaline phosphatase method, the frequency of costimulatory (CD86, CD40, CD40L, CD28, and CD152) and antigen-presenting (MHC class II and CD1) molecules expression on human lung cells recovered by sputum induction from tuberculosis (TB) patients (N = 22) and non-TB controls (N = 17). TB cases showed a statistically significant lower percentage of HLA-DR+ cells than control subjects (21.9 ± 4.2 vs 50.0 ± 7.2%, P < 0.001), even though similar proportions of TB cases (18/22) and control subjects (16/17, P = 0.36) had HLA-DR-positive-stained cells. In addition, fewer TB cases (10/22) compared to control subjects (16/17) possessed CD86-expressing cells (P = 0.04; OR: 0.05; 95%CI = 0.00-0.51), and TB cases expressed a lower percentage of CD86+ cells (P = 0.04). Moreover, TB patients with clinically limited disease (£1 lobe) on chest X-ray exhibited a lower percentage of CD86-bearing cells compared to patients with more extensive lung disease (>1 lobe) (P = 0.02). The lower expression by lung cells from TB patients of HLA-DR and CD86, molecules involved in antigen presentation and activation of T cells, may minimize T cell recognition of Mycobacterium tuberculosis, fostering an immune dysfunctional state and active TB.

De liberalitate et magnificentia

Nimiösivulla myös motto: Prov. 5:16. 17. Fontes tui deriventur ...

Mémoire du Sr de La Salle, secrétaire de Mr de La porte, relatif au voyage qu'il a fait aux cols de l'Assiette et de la Fenestre et au petit plan qu'il m'en a remis

Ancien possesseur : Argenson, Antoine-René de Voyer (1722-1787 ; marquis de Paulmy d')

Itinéraire des vallées et chemins les plus praticables pour entrer dans la vallée et chateau de Queyras et les differents cols par ou l'on peut pénétrer dans les Etats du Roy de Sardaigne dans le Piedmont

Ancien possesseur : Argenson, Antoine-René de Voyer (1722-1787 ; marquis de Paulmy d')

Itinéraire des vallées et chemins les plus praticables pour entrer dans la vallée et chateau de Queyras et les differents cols par ou l'on peut pénétrer dans les Etats du Roy de Sardaigne dans le Piedmont

Ancien possesseur : Argenson, Antoine-René de Voyer (1722-1787 ; marquis de Paulmy d')

Etat present du chateau de Queyras

Ancien possesseur : Argenson, Antoine-René de Voyer (1722-1787 ; marquis de Paulmy d')