Omvårdnad vid schizofreni - En litteraturstudie

Abstrakt Bakgrund: Schizofreni är en av de vanligaste orsakerna till att man drabbas av en psykos. Det är för det mesta unga människor som insjuknar. Patienter med schizofreni har oftast bristfällig insikt och förståelse för sin sjukdomsbild och behandling. Utbildning och rehabilitering är därför fokuserad på att öka patienters självständighet. Detta har visat att risken för återfall minskar vilket i sin tur bidrar till ett ökat välmående och förbättrade sociala förmågor. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att göra en replikation på SBU:s rapport från 1999 omvårdnad vid schizofreni och belysa faktorer som påverkar omvårdnaden vid schizofreni. Metod: Det gjordes en systematisk litteraturstudie som baserades på 20 vetenskapliga artiklar. Artiklarna bedömdes först enskilt och sedan tillsammans enligt granskningsmall från SBU. Kvalitén bedömdes utifrån en tregradig skala och de artiklar som användes uppfyllde kriteriet för hög till medelhög kvalité. Resultat: Patienter med schizofreni och deras anhöriga upplevde många svårigheter socialt, emotionellt och ekonomiskt. Sjuksköterskans viktigaste uppgift var att identifiera de omvårdnadsbehov som patienterna och deras anhöriga hade, så att de kunde få rätt stöd och omvårdnadsåtgärd. Diskussion: För att en omvårdnadsrelation skall kunna utvecklas är det viktigt att sjuksköterskan är flexibel. Genom att ha en öppen hållning, vara förstående och lyssna kan man ta del av personens livsvärld och lättare kunna identifiera de specifika vårdbehoven. Det viktiga är att se varje individ som unik med olika förutsättningar och behov för att kunna ge bästa möjliga omvårdnad.

“Jag vet faktiskt inte varför ingen vill anställa någon som mig” : En studie om arbetslösas upplevda delaktighet i aktivitet.

Syftet med studien var att beskriva hur arbetslösa personer i tjänsten Stöd och matchning upplever delaktighet i aktivitet. Författaren använde kvalitativ metod med induktiv ansats. Datainsamlingen genomfördes genom intervjuer med bedömningsinstrumentet OCAIRS-S som grund. Fem deltagare rekryterades med bekvämlighetsurval på en mindre ort i Sverige. Författaren spelade in intervjuerna för att sedan transkribera och bearbeta dem genom en kvalitativ innehållsanalys med stöd av komponenter i ICF. Resultatet visade bland annat att deltagarna hade lätt att ge upp och saknade rutiner i sitt vardagsliv. Alla upplevde även att de klarar sig bra på sin inkomst och hade möjlighet att utföra alla aktiviteter de ville och behövde göra. De spenderade mycket tid ensamma och hade några få nära relationer. De flesta trivdes i arbetslösheten och alla såg positivt på framtiden. Ingen av dem letade aktivt efter möjligheter till arbete och de var inte heller initiativtagande. Slutsatserna som gjordes var att deltagarna saknar proaktivitet och motivation till att skaffa arbete. De skulle ha nytta av arbetsterapi för aktivitetsträning och/eller anpassning av aktiviteten ”att söka arbete”. Vidare forskning med större underlag behövs för en djupare förståelse.

Möjlighet till delaktighet i meningsfulla aktiviteter under sjukhusvistelse. : En beskrivning av barns egna upplevelser

Tidigare forskning inom detta område har fokuserat på barns vård, däremot har barns upplevelser utifrån ett aktivitetsperspektiv under sjukhusvistelse inte uppmärksammats. Författarnas uppfattning var att aktiviteter som erbjuds på barn- och ungdomskliniker oftast passar yngre barn och därför ansågs det relevant att tillfråga äldre barn om deras upplevelser av att kunna vara delaktiga i aktiviteter på sjukhus. Syftet var att beskriva barns upplevelser av möjlighet till delaktighet i meningsfulla aktiviteter under sjukhusvistelse. Kvalitativ metod användes med semi-strukturerade intervjuer. Ett bekvämlighetsurval användes och respondenterna var 12 barn i åldrarna 8-15 som befann sig på två barn- och ungdomskliniker i södra Sverige. Datamaterialet bearbetades med en kvalitativ innehållsanalys. Tolkningen av datamaterialet resulterade i det övergripande temat “Upplevelse av möjlighet till delaktighet i meningsfulla aktiviteter”. Resultatet delades in i tre kategorier; delaktighet, meningsfull aktivitet och aktiviteter på sjukhus. Slutsatsen var att barnen upplevde både möjligheter och begränsningar i att kunna vara delaktiga i aktiviteter under sin sjukhusvistelse. Majoriteten av barnen upplevde sig ha goda möjligheter till att kunna vara delaktiga i meningsfulla aktiviteter såsom att vistas på lekterapi, spela tv-spel och umgås med familj och vänner. 

Inlärningseffekten på Limits of Stability på Transtibialt Amputerade Protesbrukare

Syftet med studien är att undersöka om det finns någon inlärningseffekt på testet Limits of Stability (LoS) för transtibialt amputerade protesbrukare och en kontrollgrupp. Sju transtibialt amputerade protesbrukare och en kontrollgrupp bestående av sju friska vuxna män upprepade testet LoS  fem gånger under fyra testtillfällen. Två kraftplattor och 69 reflexmarkörer användes för att samla in data. Testpersonerna placerades med en fot på varje kraftplatta och blev instruerade att förflytta sin center of pressure genom att luta kroppen från anklarna mot åtta mål som visades på en skärm tillsammans med deras center of pressure. Ordningen på målen var slumpvist utvalda. Datan analyserades med Friedmans test, eftersom den inte var normalfördelad, för att se om det fanns någon skillnad i resultatet mellan upprepningarna av testet och resultatet mellan testtillfällena. Det fanns några signifikanta skillnader mellan upprepningarna och mellan testtillfällena som tyder på att det finns en inlärningseffekt efter första upprepningen och första testtillfället, men resultatet var inte tillräckligt entydigt för att kunna dra några konkreta slutsatser. Vidare studier rekommenderas.

Children with intellectual disabilities’ perceptions of their participation in activities in everyday life – a pilot study : A minor field study conducted in Ethiopia

Background: Children with disabilities living in low and middle income countries’ perceptions of participation are not shown in research. These perceptions are important for providing appropriate interventions. Aim: To describe how children aged 8-12 with an intellectual disability living in Ethiopia perceive their situation regarding participation in activities in everyday life. Method: A descriptive design with a quantitative approach was used. The sample was gathered using consecutive sampling. Fifteen structured interviews were conducted, using “Picture my participation,” an instrument under development. Analyses were made using SPSS Statistics and Microsoft Excel. Results: The children perceived that they participated in activities in everyday life. There was a broad variation in the activities the children prioritized as most important. On a group level, they were very involved in these activities. The majority did not experience any barriers to perform these activities. Conclusions: The perceptions of the majority of the children were that they were involved in daily activities. They did not experience any barriers to participation. The results should be read with caution and generalization is not possible, due to the sample characteristics and that the instrument is under development.

Mobility and satisfaction with lower-limb prostheses and orthoses among users in Sierra Leone: A cross-sectional study

Objectives: To investigate patients' mobility and satisfaction with their lower-limb prosthetic or orthotic device and related service delivery in Sierra Leone; to compare groups of patients regarding type and level of assistive device, gender, area of residence, income; and to identify factors associated with satisfaction with the assistive device and service. Methods: A total of 139 patients answered questionnaires, including the Quebec User Evaluation of Satisfaction with Assistive Technology questionnaire (QUEST 2.0). Results: Eighty-six percent of assistive devices were in use, but half needed repair. Thirty-three percent of patients reported pain when using their assistive device. Patients had difficulties or could not walk at all on: uneven ground (65%); hills (75%); and stairs (66%). Patients were quite satisfied with their assistive device and the service (mean 3.7 out of 5 in QUEST), but reported 886 problems. Approximately half of the patients could not access services. In relation to mobility and service delivery, women, orthotic patients and patients using above-knee assistive devices had the poorest results. The general condition of the assistive device and patients' ability to walk on uneven ground were associated with satisfaction with the assistive devices and service. Conclusion: Patients reported high levels of mobility while using their device although they experienced pain and difficulties walking on challenging surfaces. Limitations in the effectiveness of assistive devices and limited access to follow-up services and repairs were issues desired to be addressed.

Concurrent validity of the Swedish version of the life-space assessment questionnaire

BACKGROUND: The Life-Space Assessment (LSA), developed in the USA, is an instrument focusing on mobility with respect to reaching different areas defined as life-spaces, extending from the room where the person sleeps to mobility outside one's hometown. A newly translated Swedish version of the LSA (LSA-S) has been tested for test-retest reliability, but the validity remains to be tested. The purpose of the present study was to examine the concurrent validity of the LSA-S, by comparing and correlating the LSA scores to other measures of mobility. METHOD: The LSA was included in a population-based study of health, functioning and mobility among older persons in Sweden, and the present analysis comprised 312 community-dwelling participants. To test the concurrent validity, the LSA scores were compared to a number of other mobility-related variables, including the Short Physical Performance Battery (SPPB) as well as "stair climbing", "transfers", "transportation", "food shopping", "travel for pleasure" and "community activities". The LSA total mean scores for different levels of the other mobility-related variables, and measures of correlation were calculated. RESULTS: Higher LSA total mean scores were observed with higher levels of all the other mobility related variables. Most of the correlations between the LSA and the other mobility variables were large (r = 0.5-1.0) and significant at the 0.01 level. The LSA total score, as well as independent life-space and assistive life-space correlated with transportation (0.63, 0.66, 0.64) and food shopping (0.55, 0.58, 0.55). Assistive life-space also correlated with SPPB (0.47). With respect to maximal life-space, the correlations with the mobility-related variables were generally lower (below 0.5), probably since this aspect of life-space mobility is highly influenced by social support and is not so dependent on the individual's own physical function. CONCLUSION: LSA was shown to be a valid measure of mobility when using the LSA total, independent LS or assistive LSA.

Factors influencing the use of evidence based practice among physiotherapists and occupational therapists in their clinical work

Background: Evidence-based practice (EBP) is a process through which research is applied in daily clinical practice. Occupational therapists (OTs) and physiotherapists (PTs) are expected to work in line with EBP in order to optimise health care resources. This expectation is too seldom fulfilled. Consequently, research findings may not be implemented in clinical practice in a timely manner, or at all. To remedy this situation, additional knowledge is needed regarding what factors influence the process of EBP among practitioners. The purpose of the present study was to identify factors that influence the use of EBP and the experienced effects of the use of EBP among PTs and OTs in their clinical work. Method: This was a qualitative interview study that consisted of six group interviews involving either OTs or PTs employed by the Jönköping County Council in the South of Sweden. Resulting data were analysed using content analysis. Results: The analysis resulted in the following categories: “definition of evidence and EBP”, “sources of evidence”, “barriers to acquiring evidence and to using evidence in clinical work”, “factors that facilitate the acquisition of evidence and the use of evidence in clinical work”, and “personal experiences of using EBP”. Basing clinical practice on scientific evidence evoked positive experiences, although an ambivalent view towards acting on clinical experience was evident. Participants reported that time for and increased knowledge about searching for, evaluating, and implementing EBP were needed. Conclusion: Because OTs are more oriented towards professional theories and models, and PTs are more focused on randomised controlled trials of interventions, different strategies appear to be needed to increase EBP in these two professions. Management support was considered vital to the implementation of EBP. However, the personal obligation to work in line with EBP must also be emphasised; the participants apparently underestimate its importance.