Zur Metapsychologie des Autismus

Autistische Phänomene haben seit ihrer Entdeckung (Kanner 1943, Asperger 1944) Wissenschaftler verschiedener Disziplinen immer wieder beschäftigt: Psychiater, Neurowissenschaftler, kognitive Psychologen, Säuglingsforscher, Evolutionspsychologen und Psychoanalytiker haben sich sowohl mit der Beschreibung des Krankheitsbildes wie auch mit den psychischen Prozessen, die bei autistischen Phänomenen vorhanden sind, befasst. Wenn man von einem globalen interdisziplinären Ergebnis der Autismus-Forschung sprechen wollte, könnte man behaupten, dass diese sich als eine Möglichkeit anbot, ein umfassenderes Verständnis für psychische Vorgänge im Allgemeinen zu entwickeln. Die Psychoanalyse als eine „Wissenschaft der Subjektivität“ (Meissner 1983) hat eine lange Tradition in der Entwicklung von Theorie- und Behandlungsansätzen entwickelt. Die kognitiv-psychologischen Untersuchungen haben sich ebenfalls ausführlich mit autistischen Phänomenen befasst. Diese Arbeit stellt einen Versuch dar, eine Fragestellung zu entwickeln, die das psychoanalytische Verständnis autistischer Phänomene mit Auffassungen kognitions-psychologischer Autoren zu verbinden und zu vergleichen sucht. Aus der Sichtweise der Psychoanalyse ist das ein Versuch, die interne bzw. narrative Kohärenz (Leuzinger-Bohleber 1995) psychoanalytischen Verständnisses durch die externe Kohärenz des interdisziplinären Dialoges mit einer anderen Wissenschaft her zu stellen. Zugrunde liegt der Versuch einer Vernetzung verschiedener Erkenntnisse im Sinne verschiedener Modelle, die sich gegenseitig bereichern können. Dem Begriff der Theory of Mind, deren Beeinträchtigung von Kognitionswissenschaftlern (Baron-Cohen 1993, 1995; Baron-Cohen et.al. 1985; Hobson 1993, 2007; Frith 1989, 2003) in der Autismusforschung als grundlegendes Merkmal betrachtet wird, werde ich die psychodynamische Betrachtung (Tustin 1972, 1995; 1981, 1989; 1991; Meltzer 1975; Bion 1962, 1992) gegenüber stellen, die eher von einer Dysfunktion projektiv-identifikatorischer Prozesse (-PI) ausgeht, die sich in einem scheinbaren Mangel an diesen Prozessen äußert. Den von Baron-Cohen entwickelten Parametern, die eine phänomenologische Betrachtung autistischer Phänomene ermöglichen, werde ich die intrapsychische und objektbezogene psychoanalytische Betrachtungsweise gegenüberstellen, die postuliert, dass die Projektive Identifizierung als psychisches Phänomen, das der unbewussten averbalen Kommunikation zugrunde liegt, in autistischen Manifestationen beeinträchtig zu sein scheint. Da die Fähigkeit, psychische Phänomene in sich selbst und in anderen wahrzunehmen, der Psyche immanenteste Eigenschaft und gerade in autistischen Phänomenen beeinträchtigt ist, kann die psychoanalytische Konzeptbildung, die sich mit der Struktur des Psychischen und deren prozesshaftem Charakter befasst, den verschiedenen Disziplinen und auch der Autismus Forschung wichtige Anregungen geben. Anhand einer Einzelfalldarstellung, aus der sich psychodynamische Hypothesen entwickelten, die zu einem psychoanalytischen Verständnis führten, versuche ich, eine gewisse Korrespondenz mit Hypothesen aus der „embodied“ kognitiven Psychologie, wie z.B. die Rolle der Projektiven Identifizierung in der Bildung einer „Theory of Mind“ und ihre Beeinträchtigung (-PI) bei autistischen Phänomenen (Mindblindness, Baron-Cohen) herzustellen.

Die Natur als Erholungs(t)raum

Zur Erholung in die Natur gehen oder doch lieber zur Natursimulation greifen? Intuitiv würden die meisten Menschen der Natur einen größeren Erholungswert zusprechen als einer Natursimulation. Aber ist die Natur tatsächlich erholsamer? In der Naturerholungsforschung (Restorative Environment Research) kommen häufig Natursimulationen zum Einsatz, um die erholsame Wirkung von Natur zu ermitteln. Problematisch ist dabei, dass deren ökologische Validität und Vergleichbarkeit noch nicht empirisch abgesichert ist. Vorliegende Arbeit setzt an dieser methodischen und empirischen Lücke an. Sie überprüft sowohl die ökologische Validität als auch die Vergleichbarkeit von Natursimulationen. Dazu wird die erholsame Wirkung von zwei Natursimulationen im Vergleich zu der physisch-materiellen Natur empirisch untersucht und verglichen. Darüber hinaus werden Aspekte des subjektiven Erlebens und der Bewertung im Naturerholungskontext exploriert. Als bedeutsamer Wirkmechanismus wird die erlebnisbezogene Künstlichkeit/Natürlichkeit angesehen, die sich auf die Erlebnisqualität von Natursimulationen und der physisch-materiellen Natur bezieht: Natursimulationen weisen im Vergleich zur physisch-materiellen Natur eine reduzierte Erlebnisqualität auf (erlebnisbezogene Künstlichkeit), z.B. eine reduzierte Qualität und Quantität der Sinnesansprache. Stellt man einen derartigen Vergleich nicht nur mit der physisch-materiellen Natur, sondern mit unterschiedlichen Natursimulationstypen an, dann zeigen sich auch hier Unterschiede in der erlebnisbezogenen Künstlichkeit. Beispielsweise unterscheidet sich ein Naturfoto von einem Naturfilm durch das Fehlen von auditiven und bewegten Stimuli. Diese erlebnisbezogene Künstlichkeit kann die erholsame Wirkung von Natur - direkt oder indirekt über Bewertungen - hemmen. Als Haupthypothese wird angenommen, dass mit zunehmendem Ausmaß an erlebnisbezogener Künstlichkeit die erholsame Wirkung der Natur abnimmt. Dem kombinierten Feld- und Laborexperiment liegt ein einfaktorielles Vorher-Nachher-Design zugrunde. Den 117 Probanden wurde zunächst eine kognitiv und affektiv belastende Aufgabe vorgelegt, danach folgte die Erholungsphase. Diese bestand aus einem Spaziergang, der entweder in der physisch-materiellen Natur (urbaner Park) oder in einer der beiden audio-visuellen Natursimulationen (videogefilmter vs. computergenerierter Spaziergang durch selbigen urbanen Park) oder auf dem Laufband ohne audio-visuelle Darbietung stattfand. Die erlebnisbezogene Künstlichkeit/Natürlichkeit wurde also wie folgt operationlisiert: die physische Natur steht für die erlebnisbezogene Natürlichkeit. Die beiden Natursimulationen stehen für die erlebnisbezogene Künstlichkeit. Die computergenerierte Version ist im Vergleich zur Videoversion erlebnisbezogen künstlicher, da sie weniger fotorealistisch ist. Die Zuordnung zu einer der vier experimentellen Erholungssettings erfolgte nach dem Zufallsprinzip. Die Effekte von moderater Bewegung wurden in den Natursimulationen durch das Laufen auf dem Laufband kontrolliert. Die Beanspruchungs- bzw. Erholungsreaktionen wurden auf kognitiver (Konzentriertheit, Aufmerksamkeitsleistung) affektiver (3 Befindlichkeitsskalen: Wachheit, Ruhe, gute Stimmung) und physiologischer (Alpha-Amylase) Ebene gemessen, um ein umfassendes Bild der Reaktionen zu erhalten. Insgesamt zeigen die Ergebnisse, dass die beiden Natursimulationen trotz Unterschiede in der erlebnisbezogenen Künstlichkeit/Natürlichkeit zu relativ ähnlichen Erholungsreaktionen führen, wie die physisch-materielle Natur. Eine Ausnahme stellen eine der drei affektiven (Wachheit) und die physiologische Reaktion dar: Probanden der physisch-materiellen Naturbedingung geben an wacher zu sein und weisen - wider erwarten - eine höhere physiologische Erregung auf. Demnach ist die physisch-materielle Natur nicht grundsätzlich erholsamer als die Natursimulationen. Die Hypothese ließ sich somit nicht bestätigen. Vielmehr deuten sich komplexe Erholungsmuster und damit auch unterschiedliche Erholungsqualitäten der Settings an, die einer differenzierten Betrachtung bedürfen. Für die ökologische Validität von Natursimulationen gilt, dass diese nur mit Einschränkung als ökologisch valide bezeichnet werden können, d.h. nur für bestimmte, aber nicht für alle Erholungsreaktionen. Die beiden Natursimulationen führen ebenfalls trotz Unterschiede in der erlebnisbezogenen Künstlichkeit zu ähnlichen Erholungsreaktionen und können somit als gleichwertig behandelt werden. Erstaunlicherweise kommt es hier zu ähnlichen Erholungsreaktionen, obwohl die bestehenden Unterschiede von den Probanden wahrgenommen und die erlebnisbezogen künstlichere computergenerierte Version negativer bewertet wird. Aufgrund der nicht erwartungskonformen Ergebnisse muss das Erklärungskonzept der erlebnisbezogenen Künstlichkeit/Natürlichkeit infrage gestellt werden. Alternative Erklärungskonzepte für die Ergebnisse („Ungewissheit“, mentale räumliche Modelle), die sich andeutenden unterschiedlichen Erholungsqualitäten der Settings, methodische Einschränkungen sowie die praktische Bedeutung der Ergebnisse werden kritisch diskutiert.

Entwicklung von Interessen und Nicht-Interessen bei Kindern im Kindergarten, in der Grundschule und in der Sekundarstufe I

Zusammenfassung der Dissertation von Barbara Wieder zum Thema: Entwicklung von Interessen und Nicht-Interessen bei Kindern im Kindergarten, in der Grundschule und in der Sekundarstufe I. Die vorliegende Arbeit beschäftigt sich mit der Genese und Entwicklung von Interessen und Nicht-Interessen von Kindern im Alter von 4 bis 16 Jahren. Dazu wurden 87 Kinder sowie deren Eltern und Lehrkräfte bzw. Erzieherinnen mittels strukturierter Interviews in einem Längsschnitt etwa alle zwei Jahre wiederholt befragt. Theoretische Grundlage ist die Rahmenkonzeption einer pädagogischen Interessentheorie, die Interesse als einen Bezug zwischen einer Person und einem Gegenstand bestimmt. Dieser Bezug ist charakterisiert durch die Merkmale kognitive Ausprägung, emotionale Tönung und Wertaspekt (SCHIEFELE et al. 1983) sowie durch die Merkmale zur qualitativen Unterscheidung der PG-Bezüge zwischen Vorläufer-Interessen und Individuellen Interessen von VOGT und WIEDER (1999). Nicht-Interesse wird gemäß UPMEIER ZU BELZEN und VOGT (2001) mithilfe theoretischer Merkmale (wie z. B. Kognition, Emotion, Wertbezug) in zwei unterschiedliche Ausprägungsformen – Desinteresse und Abneigung – differenziert. Für die vorliegende Arbeit ergeben sich folgende Untersuchungsfragen: Wie entstehen Interessen und Nicht-Interessen und wie verlaufen qualitative Entwicklungen? Inwiefern werden die Interessen und Nicht-Interessen im Verlauf außerschulisch und schulisch beeinflusst? Für die Datenerhebung wurden im Rahmen der vorliegenden Studie „halbstandardisierte“ Interviewleitfäden entwickelt und mithilfe der Grundtechniken der qualitativen Inhaltsanalyse von MAYRING (2003) ausgewertet. Die Ergebnisse verdeutlichen, dass alle befragten Kinder spätestens ab dem Schuleintritt über mindestens ein gemäß der Theorie definiertes Individuelles Interesse verfügten, die bis auf eine Ausnahme im außerschulischen Bereich festgestellt wurden. Ausgelöst wurden die Interessen hauptsächlich durch die Eltern und Peers, wobei der Einfluss der Peers im Entwicklungsverlauf immer mehr an Bedeutung gewann. Mit zunehmendem Alter hatten die Kinder auch Nicht-Interessen, die vor allem durch Erlebnisse ausgelöst wurden. Zusätzlich wurde die Entwicklung der Interessen und Nicht-Interessen durch den Grad der Befriedigung der grundlegenden Bedürfnisse (basic needs gemäß DECI & RYAN 1993) nach Kompetenz, Autonomie und sozialer Eingebundenheit während der Person-Gegenstands-Auseinandersetzungen beeinflusst. Beispielsweise fehlte bei Kindern mit schulischen Nicht-Interessen häufig das Erleben von Kompetenz und Autonomie in der Schule. Um der Entstehung von Nicht-Interessen in der Schule vorbeugen zu können, sollte ein alltagsrelevanter, kognitiv und methodisch differenzierter Unterricht stattfinden, der möglichst allen Kindern ein individuelles, positives Kompetenz- und Autonomieerleben ermöglicht. Dann könnten zukünftig sogar vielleicht auch Interessen in der Schule angestoßen werden.

Einfluss der kognitiven Leistungsfähigkeit von Schülerinnen und Schülern auf die Bewertungskompetenz im bilingualen Biologieunterricht

In der vorliegenden wissenschaftlichen Hausarbeit zur Ersten Staatsprüfung für das Lehramt an Gymnasien im Fach Biologie wurde der Einfluss der kognitiven Leistungsfähigkeit von Schülerinnen und Schülern auf die Bewertungskompetenz im bilingualen Biologieunterricht empirisch untersucht. Die theoretische Grundlage der Untersuchung bildet die Cognitive Load Theory von John Sweller, die besagt, dass der Mensch nur über ein limitiertes Arbeitsgedächtnis verfügt, sodass bei Überforderung kein Lernprozess einsetzen kann. Basierend auf dieser Theorie wurden die Hypothesen aufgestellt, dass Schülerinnen und Schüler, die bilingualen Biologieunterricht belegen, in komplexen und abstrakten Unterrichtsinhalten kognitiv überfordert sind, und folglich schlechtere Leistungen bringen können. Untersucht wurden dabei beispielhaft die Themenkomplexe Bioethik und nachhaltige Entwicklung, abgefragt wurde die Bewertungskompetenz der Schülerinnen und Schüler gemäß der Bildungsstandards der KMK. Jeder Teilnehmer an der Befragung füllte einen Fragebogen aus, anhand dessen einerseits die kognitive Leistungsfähigkeit, andererseits die Bewertungskompetenz ermittelt wurde. Letztlich wurden die Werte korreliert, um die Hypothesen zu überprüfen, wobei herauskam, dass die Schülerinnen und Schüler aus bilingualen Kursen keine signifikant schlechteren Leistungen erzielten als die Teilnehmer aus den Regelklassen. Somit wurde nachgewiesen, dass bilingualer Biologieunterricht auch in sehr komplexen und abstrakten Unterrichtseinheiten keine kognitive Überforderung darstellt.

Multimedial instruktionsmetodik : en fallstudie kring multimedia i undervisningen

Multimedia är ett hett omdebatterat ämne både i och utanför skolan. Vad är det bra för och hur kan man använda det i undervisningen? Den frågan kan man finna svaret på i detta arbete genom att läsa detta arbete.Vi ger bakgrundsmaterial i form av en kvantitativ attitydundersökning kring lärare och IT.Syftet med detta arbete är att bidra till skolutveckling genom att lyfta fram didaktiska metoder inom multimedial instruktionsmetodik. Vidare kommer vi att försöka få ett svar på hur de förhåller sig till att använda sig av multimediala hjälpmedel i sin undervisning.Undersökningens metod har varit kvalitativa intervjuer med 11 informanter. Dessa kommer både från högskola och gymnasieskola. Informanterna kommer från olika pedagogiska yrken så som högskoleadjunkt, yrkeslärare, lektor och kärnämneslärare.I våra teoretiska utgångspunkter klargörs diskursen för detta examensarbete. Under inlärning beskrivs olika utvecklingspsykologiska teorier. Där beskrivs bland annat multimedia principen och lärstilar .Ur resultatet framkommer att användning av multimedia ser olika ut och att instruktionsanvändandet stämmer överens med våra teoretiska utgångspunkter.Vidare diskuteras mer generella aspekter av multimedial inlärning samt hur undervisning kan organiseras och genomföras med olika presentationshjälpmedel. Genom att använda multimedia i undervisningen får man variation, som gynnar helhetsbilden kring olika lärstilar.Multimedial instruktionsmetodik handlar om hur och varför man kan och bör använda multimediala hjälpmedel för att förbättra undervisningen. Vi belyser teorier som understödjer ett multimedialt användande inom undervisning. Vår fallstudie undersöker lärares användning och ger lärande exempel på multimedial instruktionsmetodik. Under diskussionen framkommer fler intressanta lärande exempel. Här finns också hänvisningar till tänkbara multimediala inspirationskällor. En sammanställning för fortsatt forskning inom området finns att tillgå i form av en bilaga.Slutligen ges förslag till framtida forskning inom området för detta examensarbete.

Barn och katastrofer : en systematisk litteraturstudie

Syftet med denna litteraturstudie var att belysa ämnet barn och katastrofer, som hur barn reagerar efter traumatiska händelser, hur de utvecklar Post- Traumatic Stress Disorder (PTSD), hur PTSD behandlas samt hur vårdpersonal kan hjälpa barn på bästa sätt. Studien var en systematisk litteraturstudie. Litteraturen söktes via Elin@dalarna, Pub Med och DOAJ. Sökord som användes för att få fram relevanta artiklar var: ”adaption”, ”care”, ”catastrophe”, ”children”, ”child”, ”disasters”, ”help”, ”natural disaster”, ”PTSD”, ”react”, ”trauma”. Dessa ord användes ett och ett samt i kombination med varandra. De vetenskapliga artiklarna som användes kvalitetsbedömdes med en kombinerad granskningsmall av Forsberg och Wengström (2003) samt Willman och Stoltz (2002) granskningsmallar för kvalitativa och kvantitativa studier. Denna granskning resulterade i ett urval av 16 vetenskapliga artiklar som var publicerade mellan1990 och 2006 och var skrivna på svenska eller engelska. Sökorden fanns med i artikelns titel eller abstract, samt att dess innehåll skulle besvara frågeställningarna som fanns. De studier som granskades i denna uppsats visade att barn reagerar väldigt olika beroende på deras sociala liv och levnadsstandard, samt hur svårt drabbade de blivit av naturkatastrofen. Barns första reaktioner efter en naturkatastrof var ofta ilska och aggressioner över det inträffade, barnen anklagade ofta sig själva för det inträffade. Barn som levde under sociala missförhållande, utan föräldrar, hem och vänner löpte högre risk att få symtom på PTSD, och det var vanligare att flickor fick symtom än pojkar. De vanligaste behandlingsmetoderna för symtom av PTSD var kognitiv beteendeterapi och läkemedel. Den viktigaste hjälpen för barn som upplevt en naturkatastrof var att hjälpa dem tillbaka till det vardagliga livet.

Smärta hos personer med demenssjukdom : Systematisk litteraturstudie

Syftet med studien var att belysa vilka verbala och ickeverbala tecken en person med demens kunde uppvisa vid smärttillstånd och vilka typer av hjälpmedel kunde underlätta sjuksköterskans arbete med att bedöma smärta hos personer med demenssjukdom. Design för studien var systematisk litteraturstudie med både kvalitativa och kvantitativa resultatartiklar. Resultat från artiklarna gav ett vitt spektrum av både verbala och ickeverbala indikatorer för smärta hos patienten. Till de vanligaste smärtsignalerna räknades ändringar i ansiktsuttryck efter vokala läten och direkta ord om smärta. Forskarna fann även att personerna med demensproblematik kunde reagera med att bli ”tysta” och att ”dra sig undan” eller att bli aggressiva, oroliga och allmänt utåt agerande. Resultat på studiens andra fråga, vilka typer av hjälpmedel kunde underlätta sjuksköteskans arbete med att bedöma smärta hos personer med demenssjukdom, gavs en variation av smärtbedömningsinstrument. Från analoga skalor där patienten i själv uppskattade smärta till skalinstrument där sjuksköterskan värderade patientens observerade smärta. Forskarna fann att smärtbedömningsinstrumenten ofta var ”trubbiga” och enbart kunde adekvat mäta smärta hos patienter med verbalförmåga helt eller delvis med fragmenterade ord, men ofta oanvändbar till svårt nedsatt kognitivförmåga.

Deprimerade patienters upplevelse av ECT behandling : - en systematisk litteraturstudie

Syfte: Att undersöka patienters upplevelse av ECT-behandling. Metod: En systematisk litteraturstudie med deskriptiv ansats. Artikelsökning av både kvalitativa och kvantitativa artiklar har gjorts i fritextdatabaserna Cinahl, ELIN och Whiley interscience. Artiklar granskades enligt granskningsmallar för kvalitetsbedömning och var en modifierad version av Willman, Stoltz, Bahtsevani, (2006) och Forsberg, Wengström, (2008).Litteratur i introduktionsdelen har inhämtats enligt ett bekvämlighetsurval på respektive uppsatsförfattares hemort (Borlänge, Leksand). Resultat: Rädsla är ett återkommande tema när det gäller patienters upplevelse av ECT. De flesta kände rädsla före och under behandlingen, men upplevde en lägre grad av rädsla efteråt. Patienternas upplevelse av ECT-behandlingen var komplex vad gäller det egna ställningstagandet till positiv eller negativ behandlingsmetod, upplevelsen av ECT sågs dock som övervägande negativ. Minnesförlust och minskad kognitiv förmåga sågs som två huvudsakliga negativa faktorer med ECT behandlingen. Många patienter upplevde att informationen och undervisningen inför och under behandlingen var dålig. Attityd och kunskap om behandlingen stod i relation till varandra då mer kunskap om ECT ger bättre attityd till behandlingen. Attityden till behandlingen förändras heller inte efter behandlingen utan patienterna håller fast vid sin inställning. Boendemiljön har en inverkan vad gäller viljan att genomgå underhållsbehandling med ECT då patienter på institution är mer benägna att vägra behandlingen än patienter som genomgår behandlingen polikliniskt.

Måltidssvårigheter hos patienter med demens : en litteraturstudie

Syfte med denna studie var att identifiera måltidssvårigheter hos patienter med sjukdomen demens, belysa relevanta omvårdnadsåtgärder och att studera betydelsen av kunskap och utbildning hos vårdpersonal. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie och baserades på 13 vetenskapliga artiklar. Artiklarna hämtades på Högskolan Dalarna biblioteket med hjälp av sökmotor ELIN och i databasen CINAHL. Sökorden som användes var dement*, nursing, eating, problem*, mealtime, apraxia. Artiklarnas kvalitet och evidensgrad baserades på modifierad version av granskningsmallar enligt Willman, Stoltz, Bahtsevani (2006) och Forsberg & Wengström (2008). Resultatet visade att de vanligaste faktorerna som påverkade måltider hos patienter med demens var sväljsvårigheter, förlusten av kognitiv förmåga som ledde till att patienter hade emotionella och psykomotoriska svårigheter samt ett rad somatiska besvär. Hjälpen av personalen eller närstående hade den största betydelse för att patienter fick tillräckligt med näring och vätskor. Verbal uppmuntran att äta, beröm, ögonkontakt, leende, skapandet av trivsam och lugn miljö hade en positiv effekt. Det finns behov av speciella utbildningsprogram inom malnutritionsfrågor, näringsstatus och hantering av måltidsvårigheter hos patienter med demens. Slutsatser: Omvårdnadspersonalen behöver öka kompetensen att förstå problemen med måltidssvårigheter och att anpassa omvårdnadsåtgärderna efter patientens individuella behov. Även den fysiska och psykosociala måltidsmiljön har betydelse för matintaget.

Äldres upplevelser av yrsel samt vårdåtgärder som kan förbättra det dagliga livet : En litteraturöversikt

Syftet: Var att beskriva äldres upplevelser av åldersrelaterad yrsel fysiskt, psykiskt och socialt samt att belysa vårdåtgärder som kan bidra till att förbättra dagligt liv. Metod: Examensarbetet genomfördes som en litteraturstudie med artiklar hämtade från databaser inom vårdvetenskap/medicinsk vetenskap. Resultat: Yrsel kan upplevas som en svår funktionsnedsättning att leva med. En samsjuklighet till somatiska sjukdomar och korrelation till psykisk belastning är vanligt. Påverkan på sociala faktorer medför en begränsning i att klara sitt dagliga liv och sitt förhållande till omgivningen. Många saknade bekräftelse från hälso- och sjukvården. Vestibulär rehabilitering förbättrade symtom, balans och yrselrelaterade handikapp. Likaså har kognitiv beteendeterapi i kombination med vestibulär rehabilitering visat sig ha positiv effekt. Det fanns ett behov av individuellt utvecklade åtgärder och stöd med ett tvärprofessionellt perspektiv. Slutsats: Yrsel är ett svårt handikapp att leva med och ger konsekvenser såväl fysiskt, psykiskt samt socialt. Det är viktigt med en utvecklad och strukturerad sjuksköterskeroll där den äldre får stöd och rådgivning med möjlighet att diskutera strategier för att lära sig hantera yrseln. Rehabilitering samt undervisning om hur balanssystemet fungerar har visat sig vara värdefullt samt är dessutom kostnadseffektivt. Vidare fanns ett behov av äldres perspektiv i utvecklandet av vårdåtgärder i tvärprofessionell samverkan och det är viktigt att inte underskatta äldres upplevelser av yrsel.

Textvärldar och dialoger i förskolan : En studie om de erfarenheter barn använder sig av kring litteratur i gemensam läsning

Syftet med studien har varit att introducera den kognitiva receptionsteorin om textvärldar (Text World Theory) samt undersöka utifrån vilka textvärldar barnen på en förskola i Mellansverige interagerar med upplästa texter. Studien har genomförts på avancerad nivå inom Högskolan Dalarnas lärarprogram där huvudområdet varit pedagogiskt arbete. Detta är en kvalitativ studie i vilken två observationer samt två samtal med barngrupp med åldersintervallen tre till sex år har dokumenterats och därefter analyserats i relation till ovan nämnda teori. Av analyser framkommer att öppna frågor i större utsträckning leder till ett byggande av föreställningsvärldar och även en mer avancerad dialog med den diskurs författaren utgår från, än då givna ingångar är utgångspunkten. Studien visar även på att barnen redan tidigt har en avancerad förmåga till textrörlighet samt att de är multimodala i sitt tolkande av texter beroende på vilka textvärldar de relaterar till.

Historisk empati i svensk historiedidaktisk forskning. : En systematisk litteraturstudie om begreppet historisk empati.

Intresset för historiedidaktik ledde mig till Skolverkets Kommentarmaterial till kursplanen i historia där begreppet historisk empati återkom i relevanta sammanhang utan en närmare definiering. Jag bestämde mig för att ta reda på det vilket ledde till att syftet blev att se hur svensk historiedidaktisk forskning definierar begreppet historisk empati samt vad som aktiverar och utvecklar begreppet historisk empati enligt nationell forskning. För att ta reda på syftet och besvara mina frågeställningar användes en systematisk litteraturstudie med en induktiv ansats. Utifrån svensk historiedidaktisk forskning med internationell referenslitteratur som språngbräda insåg jag genom den induktiva metoden hur tre kategorier bildades utifrån forskares definitioner samt metoder för hur begreppet historisk empati kunde utvecklas hos individen. Forskare närmade sig begreppet genom att hänvisa till att begreppet historisk empati utvecklades antingen av en kognitiv förmåga eller ur en kontextuell förståelse men begreppet historisk empati kunde även utvecklas genom att en individ blev känslomässigt engagerad och därför motiverad till att lära vilket i sig kunde utveckla begreppet historisk empati. Mina slutsatser är att kategorierna tillsammans leder till att historisk empati utvecklas hos individen. Vad forskare menar utvecklar historisk empati hos individen är däremot olika då skillnaden är att forskare tillåter olika metoder till att utveckla begreppet historisk empati. De forskare som menar att det enbart krävs en kognitiv förmåga till att utveckla begreppet historisk empati ser inte att motivationen av att bli emotionellt engagerad som en del i att utveckla en historisk empatisk förmåga. Ytterligare finns de forskare som anser att en emotionell känsla kan fungera som motivation vilket leder till att en nyfikenhet skapas som leder till att en kognitiv förmåga byggs upp och att begreppet historisk empati utvecklas. 

Att sluta skära sig - Behandling av självskadebeteende på Nyckelns behandlingshem

Syftet är att undersöka de teorier och behandlingsmetoder som Nyckelns behandlingshem använder sig av, samt att belysa själva begreppet självskadebeteende och dess orsaker. Vi har gjort en litteraturgenomgång om orsaker och behandling och en kvalitativ intervju med personal på behandlingshemmet Nyckeln, vars målgrupp är unga flickor i åldern 15 till 25 år. Dessa behandlas för självskador enligt vår definition: att skära, rispa eller bränna sig i huden. De metoder vi utgår från är kognitiv terapi, kognitiv beteendeterapi och dialektisk beteendeterapi, vilka Nyckeln grundar sin behandling på. Dessa teorier går ut på att förändra negativa tankesätt och att därmed få till en förändring i beteendet. De resultat vi har fått fram är att orsakerna till självskador i huvudsak är ett sätt att hantera svåra känslor på och att det är ett sätt för flickorna att uttrycka sig. Den kognitiva behandlingen är en fungerande metod just för att den lägger fokus dessa bitar och Nyckeln hjälper därmed flickorna att identifiera sina känslor och att hitta andra sätt att hantera dem på. Efter de resultat vi har fått fram i analysen kan vi dra slutsatsen att Nyckelns arbete fungerar. De lyckas behandla en hel del flickor utifrån de kognitiva modeller de använder sig av.

Sexualförbrytare- offer eller gärningsman?

Syftet med uppsatsen är att jämföra och se likheter respektive skillnader i förklaringen till ett sexuellt brottsligt beteende. Vi har valt att använda oss av en litteraturstudie som utgör grunden för en kvalitativ studie. Vi har tidigare granskat forskning som gjorts angående sexualförbrytare, beträffande förklarings- och behandlingsmodeller. Vår avgränsning är män över 18 år i Sverige. För att få aktuella uppgifter om behandling gjordes en intervju med en psykolog inom kriminalvården som dagligen arbetar med sexualförbrytare. Detta gjordes för att kunna analysera och kritiskt granska vår teoretiska referensram. Vi konstaterade ett förändrat synsätt, som tog sikte på rehabilitering med kognitiv beteendeterapi och med ett behandlingsprogram som kallas ROS. Grunden i kursen Relation Och Samlevnad bygger på gruppterapeutiskt tänkande. Genom metoden får männen insikt i sin egen avvikelse samt bättre förståelse för orsakerna till sitt eget beteende. Barndomen hos förövarna karakteriseras i regel av traumatiska upplevelser och sexuella övergrepp ofta i kombination med relationsproblem inom familjen. Det tabu mot incest som finns i en normal föräldrarelation fungerar inte i uppväxtfamiljen och samma beteende upprepas av förövaren mot andra individer, barn eller kvinnor. Senare i diskussionen presenterar vi några tankar och åsikter som hos oss under arbetets gång dykt upp.

Hur används KBT på HVB-hem för unga lagöverträdare?

Kognitiv beteendeterapi har på senare år fått allt större spridning i socialt och psykologiskt behandlingsarbete i Sverige. Det finns idag en uppsjö av KBT-baserade program som riktar sig till olika målgrupper, och en sådan målgrupp är kriminella killar i ungdomsåren. Många behandlingshem som riktar sig till denna målgrupp säger sig använda KBT. I vår studie undersöker vi hur fyra olika hem för vård eller boende (HVB) använder dessa metoder. För den teoretiska referensramen har vi sammanfattat olika studier, främst metaanalyser, som med stor samstämmighet beskriver olika riktlinjer för hur KBT bör praktiseras med denna målgrupp för att bli en effektiv behandlingsmetod. Det finns framförallt tre principer som enligt ett flertal metaanalyser kännetecknar de mest effektiva behandlingarna, nämligen riskprincipen, behovsprincipen och responsivitetsprincipen. Utifrån dessa forskningsresultat har vi utformat frågor som kan svara på hur HVB-hemmens behandlingsmodeller förhåller sig till de riktlinjer som forskarna konstaterat. Halvstrukturerade intervjuer har genomförts med föreståndare för de olika HVB-hemmen. I analysen finner vi att behandlingshemmen använder KBT-baserade metoder på olika sätt och enligt vår tolkning anpassar inget av de fyra HVB-hemmen behandlingen efter riktlinjerna för effektiv behandling i någon högre utsträckning. Enligt den forskning som vi tagit del av så är personalens utbildning helt avgörande för hur effektiv behandlingen blir. Utbildningsnivån på de behandlingshem som omfattas av studien uppfyller inte den nivå som enligt ett flertal forskare är erforderlig för att kunna bedriva ändamålsenlig behandling. I diskussionen frågar vi oss bland annat hur viktig metoden egentligen är för behandlingens resultat.