Betydelsen av taktil massage i omvårdnaden av dementa patienter- En systematisk litteraturstudie

Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att se vilka effekter taktil massage ger hos personer med demens. Sökning av artiklar har gjorts på databaserna CINAHL, ELIN@Dalarna och PubMed där sökorden dementia, massage, nursing, older people, Therapeutic touch och touch användes i olika kombinationer. Litteraturstudien består av kvantitativa och kvalitativa artiklar. Artiklarna skulle vara vetenskapliga och inte publicerade före 1995, de skulle även svara på syfte och frågeställning. För att säkerställa att kvalitén på artiklarna var hög granskades de med en granskningsmall. Sammanlagt ligger fjorton artiklar till grund för resultatet i denna litteraturstudie. Resultatet visade att taktil massage har goda effekter i omvårdnaden av dementa. Personalen upplevde att de dementa blev hjälpta av taktil massage. De dementa sänkte sina röster och hade inte samma skrikbeteende som innan. Studierna har också visat att tablettanvändning minskade hos patienterna då de regelbundet fick taktil massage. Personalen växte som vårdare då de använde sig av taktil massage. Efter att projektet var avslutat så kände personalen en bättre sammanhållning i gruppen.

Berörd av beröring : Effekter och användning av beröring på demenssjuka personer- En litteraturstudie

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva olika former av beröring samt dess effekt för personer med sjukdomen demens. Sökningarna har gjorts i databaserna Pubmed, Cinahl och sökmotorn ELIN@du.se med sökorden: massage, dementia, nursing, home, touch, older, patients, therapeutic touch, care och therapy. Artiklarna var utförda mellan år 2000 till 2009 och var kvalitativa och kvantitativa och utgjorde urvalet. För att värdera de utvalda artiklarna användes granskningsmallar. Resultat visade att beröring gav positiva effekter på stress och agiterat beteende såsom skrikbeteende och fysiskt upprört beteende. Beröringen bidrog till att patienterna slappnade av fick lättare att somna. Beröringen minskade oro, depression och nedstämdhet och bidrog till en högre grad av välmående. Beröringen gav däremot ingen effekt på fysiskt aggressivt beteende. Användning av beröring förstärkte relationen mellan vårdare och patient. Beröringen ska ges med full uppmärksamhet till patienten. Patienten ska kunna avbryta beröringen om den upplevs som obehaglig. Slutsatsen som uppsatsförfattarna drog var att beröring gav positiva effekter, oberoende var på kroppen beröringen gavs samt vilken sorts beröring som gavs. Beröringen ska även ske tillsammans med en god kommunikation med den dementa personen för att uppnå bäst resultat.

Sällskapsdjurs effekt på beteendeproblem hos äldre med demenssjukdom : En systematisk litteraturstudie

Syftet med studien var att studera hur sällskapsdjur kan påverka demenssjukas beteendeproblem och vara ett komplement till medicinsk behandling med lugnande läkemedel hos patienter med demens.Studien genomfördes som en systematisklitteraturstudie. Metoden författarna använde sig av var att de valde ut 9 stycken vetenskapliga artiklar från år 1999-2009 som hittats i olika databaser och referenslistor. Artiklarna analyserades genom att texten delades upp i de olika kategorierna lugnade effekt/oro, aggression, kontakt/beröring och läkemedelsanvändande. Resultatet visade att beteendeproblemen som aggression och oro, i flera av studierna blev bättre i sällskapsdjurs närvaro, men bara under den tiden som deltagarna fick animal assisted therapy (AAT). När deltagarna blev utan AAT försämrades deras beteendeproblem igen. Olika slags typer av sällskapsdjur användes vid behandling med AAT. Hunden visades vara det sällskapsdjur som användes mest. Slutsatsen blev att de flesta studierna visade på en positiv effekt på närheten av ett sällskapsdjur inom demensvården. Alla studier kunde inte visa på en signifikant skillnad men vårdpersonals upplevelse var att de demenssjuka hade en tendens till förbättrande av sina beteendeproblem.

Vårdpersonalens upplevelse av personcentrerat förhållningssätt i vården av personer med demenssjukdom : en fenomenologisk studie

Studiens syfte har varit att beskriva vårdpersonalens upplevelse av hur de utifrån ett personcentrerat förhållningssätt i vården arbetar med personer med demenssjukdom. Intervjuer har genomförts med fem deltagare som alla har erfarenhet från vård av personer med demens och dessa intervjuer analyserades sedan med en fenomenologisk analysmetod enligt Amedeo Giorgi. Utgångspunkten för studien har varit den personcentrerade formuleringen som definieras i de Nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom. Resultatet visar att deltagarna sätter fokus på individanpassade behov som har en tidskrävande inlärningsperiod. För att bevara patientens personlighet behövs kunskap om personen, dennes aktiviteter är viktigt att de får fortsätta med och att misslyckanden i situationen att försöka förstå personen med demens skall ses som nyckeln till framgång. För samspelet med den demenssjuke försöker personalen undvika konflikter och tilliten till varandra är av stor betydelse. Medbestämmandet innebär ofta att personalen påverkar personen i positiv riktning och att den öppna dialogen med dennes anhöriga är betydande.Sammanfattningsvis så visar resultatet i denna studie att deltagarna har en god personcentrerad omvårdnadssyn i sitt arbete även om de till viss del har för mycket fokus på fysiska behov hos patienten. Det krävs dock personer med speciella kompetenser för att klara detta samtidigt som verksamheten måste tillgodose en liten skara personer runt personen med demens.

PERSONALENS UPPLEVELSE AV ARBETSMILJÖN VID FALU KOMMUNS DEMENSBOENDEN

Föreliggande studies syfte var att undersöka vårdpersonalens arbetsmiljö vid Falu kommuns demensboende. Sammanlagt 134 omsorgsanställda besvarade enkäten, som omfattade 37 frågor. Fyra frågor rörde bakgrundsvariablar, 28 strukturerade frågor behandlade arbetsmiljön, personalens utbildning, motivation, stimulans i arbetet och annat dylikt. Inalles 9 ostrukturerade eller öppna frågor handlade om god omvårdnad, erfarenhet av samt brister respektive förtjänster med arbetet med de demenssjuka. Av resultatet framgick att 69 % arbetade av intresse inom demensvården. Totalt 84 % av personalen ansåg att de trivdes mycket eller ganska bra med sitt arbete, medan 3 % av undersköterskorna inte trivdes. Arbetsmotivationen var grundad i en god relation till arbetskamraterna och en bra lön. Önskan om vidareutbildning var större hos undersköterskorna än hos vårdbiträden. Mera utbildning önskades om beteendestörning och psykiska symtom vid demens. Sammanlagt 49 % ansåg att de fick nödvändig handledning av sjuksköterskan i omvårdnadsarbetet. Däremot ansåg 19 % att sjuksköterskan mycket sällan eller aldrig hade tid att ge handledning. Resultatet diskuterades i termer av Virginia Hendersons omvårdnadsteori vilken höll före att omvårdnad innebär att patienten skall hjälpas inom de olika behovsområdena, när han/hon saknar kraft, kunskap och/eller vilja att själv ta vara på sina grundläggande nödvändigheter. Därför skulle personalen ytterst utgöra ”ett ben för den amputerade och ett öga för den nyligen blinda.”

Personcentrerad omvårdnad till personer med demenssjukdom

Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva åtgärder som kan användas för att ge personcentrerad omvårdnad till personer med demenssjukdom samt beskriva hur beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD) påverkas av personcentrerad omvårdnad. Metod: Litteraturstudien innefattade 17 artiklar med såväl kvalitativ som kvantitativ ansats och söktes i databaserna Cinahl och Pubmed. Resultat: Utbildning i personcentrerad omvårdnad gav omvårdnadspersonalen ökad förståelse för personen och insikt i hur stor påverkan deras egen inställning och attityd hade på personer med demens. Genom att skapa livsberättelser kunde omvårdnadspersonalen möta personens behov och ge en identitet till personen. En personlig miljö ansågs betydelsefull för att minska förvirring och oro hos personer med demens, bidrog till personcentrering och stärkte identiteten hos personen. Personcentrerad omvårdnad kunde minska BPSD, till fördel för personen med demens, närstående och omvårdnadspersonal. Personfokusering istället för objektfokusering samt ökat tålamod reducerade motståndet till omvårdnad och agitation. Konklusion: Resultatet visade att det finns åtgärder för att ge en personcentrerad omvårdnad och att en personcentrerad omvårdnad minskar BPSD.

Effekter av massage/beröring hos dementa respektive icke dementa äldre personer : Systematisk litteraturstudie med empiriskt tillägg

Föreliggande systematiska litteraturstudie syftade till att kartlägga vad som fanns beskrivet i litteraturen om effekter av massage/beröring hos dementa respektive icke dementa äldre personer. Syftet var även att kartlägga personalens inställning till massage/beröring och denna omvårdnads- åtgärds effekter empiriskt. Artiklarna har sökts i Högskolan Dalarnas fulltextdatabas ELIN för vidare granskning. Artiklarna som valdes var från åren 1999-2009. Sökorden som användes var massage, older, elder, old*, geriatric, demen*, touch, effects, tactil. Av resultatet framkom att i större delen av studierna har massage/beröring en positiv effekt på välmående hos äldre dementa och icke dementa människor. Särskilt kunde noteras att massage kunde vara en metod att minska agiterat beteende och vandrande hos dementa personer. Personalens inställning till massage/beröring sågs som positiv i den bemärkelsen att massage/beröring gynnade patientens välmående och att personalen kunde interagera med patienten på ett mer positivt sätt. I det empiriska tillägget var huvudfyndet att massage/ beröring hade bättre effekt för sömnen för dementa än för icke dementa. Uttryckt i Martinsens omvårdnadsteoretiska termer måste omvårdnaden ha som utgångspunkt den andres bästa. För att komma fram till vad som är bäst för den andre måste man vara öppen och närvarande hos honom samt sträva efter att tolka hans situation och behov. Föreliggande studies resultat bidrar till kunskap om massage/beröring som metod för äldre med särskild betoning på demens.

Sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att förebygga fall hos patienter med demenssjukdom på somatiska vårdavdelningar Litteraturöversikt

Bakgrund: På somatiska vårdavdelningar är fallrisken hög då det gäller patienter med demenssjukdom. Olika faktorer leder till att denna patientgrupp riskerar att inneha hög fallfrekvens på sjukhus. Syftet är att beskriva hur sjuksköterskan med hjälp av omvårdnadsåtgärder kan förebygga fall hos patienter med demenssjukdom på somatiska vårdavdelningar. Metod som valts är en litteratur översikt som är baserad på 15 vetenskapliga artiklar av både kvalitativ- och kvantitativansats. Resultat: Att identifiera vilka faktorer som leder till ökad fallrisk är ett viktigt arbete för sjuksköterskan för att kunna sätta in rätt omvårdnadsåtgärder. Upprättandet av individanpassat fallpreventionsprogram kan förebygga fall genom att patientens styrkor och svagheter identifieras. Vårdmiljön har en stor betydelse för patienter med demenssjukdom för att motverka risken för fallolyckor. Genom att samverka med andra professioner kan sjuksköterskan få ett större urval av omvårdnadsåtgärder i det fallförebyggande arbetet. Olika sorters hjälpmedel kan användas i omvårdnaden och därmed förebygga fall och framförallt fallskador. Slutsats: Fallolyckor innebär svåra skador hos äldre patienter med demens med en lång vårdtid och ökat lidande som följd. Det bör därför ligga i sjuksköterskans intresse att mer systematiskt använda sig av någon av tidigare nämnda omvårdnadsåtgärder då de hjälper till att förhindra fallolyckor i hög grad.

Diálogos com o homem imaginário: pensando o uso de imagens no ensino de sociologia

Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior

Escrever o movimento: o cinema itinerante como reinvenção de uma estética do viver

La tesis parte del presupuesto que el cine ofrece la imensa capacidad de entretejer de forma compleja realidad e imaginación. Con eso sugerimos que tal cual una "escuela de vida", según la definición de Edgar Morin (2003), el cine, por medio de sus producciones y exibiciones, pude ser capaz de operar un movimiento de reinvención de una estética del vivir en el espacio de lo improbable. De ahi surge la pregunta: ¿Cómo un fenómeno artístico, estético e imagético puede realizar tal movimiento? Tomando como referencia el guión de vida del personaje de la vida real José Isaias de Lucena Filho, más conocido por Zezeco, encontramos pistas de esa reinvención. Residente de una pequeña ciudad del interior de la província de Rio Grande do Norte, llamada Ouro Branco, en la década del 1960, se desplazó hacia el centro-sur de Brasil y retornó a su lugar de partida con la idea de trabajar proyectando peliculas. De manera singular y plural, este sujeto asumió el riesgo y la incertidumbre de enfrentar determinismos sociales, climáticos y culturales para proponer nuevas simbolizaciones por medio del cine itinerante. La presencia del séptimo arte en pequeñas ciudades de hábitos rurales marcadas por la miséria, el hambre, la negligéncia, el coronelismo político y los problemas climáticos, alteró escenários, actualizó mitos y proporcionó nuevas interacciones entre los sujetos. Zezeco entró en las cifras del éxodo rural y emigró hacia Rio de Janeiro, pero su éxodo fue cinematográfico, porque le sirvió como base para la inserción de efectos especiales fantásticos y poéticos en guiones de vidas inmersas en lo trivial y lo contingente. Tal cual un cinematógrafo vivo, capturó el escenário cultural efervescente de Rio de Janeiro y lo proyectó en la pequeña ciudad de Ouro Branco y en otras ciudades del interior de las províncias de Rio Grande do Norte y Paraiba. Con ello le atribuyó un nuevo uso a la vida de su lugar de partida y de retorno. Actuó en la ambiguedad, la ambivalencia y la complejidad entre el sapiens e el demens; real e imaginario; prosa y poesia de la vida; razón y pasión; racional y simbólico; lógico y mítico. El alcance de la investigación contempla entrevistas, memória, registros manuscritos y fotografías de colección particular de habitantes de la ciudad de Ouro Branco-RN. Como referenciales teóricos principales, tenemos las obras de Edgar Morin sobre el cine y de otros autores como Giorgio Agamben y Maria da Conceição de Almeida que expanden la comprensión sobre el entreejido de realidad e imaginación, vida e ideas

Entre orquídeas e girassóis :o laboratório de Enfermagem na visão de estudantes

To study the teaching/learning process about the Nursing procedures carried out in the laboratory, and learn both the sapiens and the demens dimensions of such process, is the main purpose of this study. The objectives are to: identify the major laboratory contributions to the teaching/learning process from the point of view of undergraduate students and the feelings they express; describe the difficulties they have identified; and analyze the relevance of the laboratory to this process. As part of the inquiry procedure, four core group meetings were held with 26 undergraduate students who had completed the course on Semiology and Semiotics in Nursing, which is the course where the Nursing laboratory is most needed as a learning space. The analysis, based on a qualitative approach, had as fundamental theoretical support studies made by Friedlander and Hayashida, who deal with learning/teaching in the Nursing laboratory, and by authors who favor humanization in teaching such as, among others, Freire, Maturana, Morin, Assmann. Results point toward the relevance of the Nursing laboratory as a facilitator for the learning/teaching process. In their speech the students repeatedly state that the development of procedures in simulated situations enable them to become more self-assured and technically prepared for caring. In addition, they emphasize that feelings such as fear, lack of confidence, anxiety, anguish and panic become diminished at the time of their clinic experience when they have had previous learning in the laboratory. They have also acknowledged that some difficulties of structural nature have become obstacles to a high-quality learning development. In summary, in spite of the difficulties that have been pointed out by the students concerning the use of the Nursing laboratory in the learning/teaching process, they also recognize that this is the locus par excellence where they can develop their skills and appease their anxieties

Serviço social, educação e complexidade: um diálogo com o homo complexus professor

Pós-graduação em Serviço Social - FCHS

Musik i demensvården : En litteraturstudie om musik som en omvårdnadshandling i vården av personer med demenssjukdom och ett agiterande beteende

Demenssjukdomar drabbar i högre grad en åldrande population. Med detta följer ett antal komplikationer och problemskapande beteenden som påverkar omvårdnaden. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa musikens betydelse för att minska agitation hos personer som drabbats av demenssjukdom. Metoden som valdes var en systematisk litteraturstudie som omfattade 12 vetenskapliga artiklar. Vid granskningen av artiklarnas resultat bildades tre teman, vilka var; musikens påverkan på agiterande beteende, musiken betydelse för kommunikation och socialt samspel samt betydelsen av musikval. Resultatet visade att musik kan ha positiv effekt på agiterade beteenden. Bäst effekt har den individuellt anpassade musiken som valts ut efter varje individs enskilda smak och resultatet bör utvärderas i varje enskilt fall. I diskussionen konkluderades det bland annat att musik kan antas förbättra välbefinnandet hos personer med demenssjukdom och därmed underlätta såväl omvårdnadsarbetet för vårdaren, som välbefinnandet för personer som drabbats av demenssjukdom.

Effekter av icke-farmakologiska metoder vid beteendemässiga och psykiska symtom hos personer som lever med Alzheimers sjukdom : En litteraturöversikt

Bakgrund: Alzheimers sjukdom (AD) är den vanligaste formen av demenssjukdomar och antalet människor som insjuknar i AD förväntas öka kraftigt med tiden. Dessutom kännetecknas personer med AD ofta av beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD) som kan innefatta agitation, depression, vanföreställningar, oro, ångest, hallucinationer, sömnrubbningar, rastlöshet och apati. Dessa symtom kan orsaka lidande hos patienten och är svåra att hantera för både vårdgivaren och anhöriga, samt försvårar omvårdnadsarbetet. Syftet var att beskriva icke-farmakologiska metoder och effekter av dessa metoder vid omvårdnad av personer med Alzheimers sjukdom som har beteendemässiga och psykiska symtom. Metod: En litteraturöversikt bestående av 16 utvalda kvantitativa forskningsartiklar har genomförts. Artiklarna publicerades mellan år 2006-2016. Resultat. De studerade icke-farmakologiska metoderna var musikterapi, vissa typer av massage, reminiscence-terapi, vårdhundterapi och ljusterapi. Resultaten visade att icke-farmakologiska metoder kan ha en varierande effekt på BPSD. Litteraturöversikten visade att musikintervention var mest effektiv för att minska agitationsbeteende. Individualiserad musik i samband med speciella minnen minskade stress, fobier hos personer med svår demens. Intervention av handmassage, aromaterapi, taktil massage och terapeutisk beröring minskade aggression och agitationsbeteende. Vissa studier visade dock att fotmassageintervention och vårdhundterapi kunde öka verbal aggressivitet hos personer med demens, medan en annan studie visade att djurassisterade aktiviteter kunde minska nedstämdhet medan glädje och generell uppmärksamhet ökade. Effekten av ljusbehandling var förbättrad sömn, minskad depression, agitation och ätstörningar. Slutsats. Icke-farmakologiska metoder kan minska beteendemässiga och psykiska symtom hos personer med Alzheimers sjukdom, dock med varierande effekt. De varierande resultaten kan tolkas som att icke-farmakologiska metoder bör individanpassas och att det behövs vidare forskning inom området.

Djurterapins inverkan på människor med demenssjukdom och andra kognitiva sjukdomar- en litteraturöversikt

Bakgrund: I Sverige insjuknar varje år ungefär 25 000 människor i någon form av demenssjukdom, en sjukdom som ökar världen över och troligtvis kommer att fördubblas inom de närmsta 20 åren. Demenssjukdom drabbar hjärnan vilket påverkar minnet och den kognitiva förmågan och kan ge beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD). Studier visar att nio av tio personer någon gång kommer att visa symtom som ångest, oro, vandrande och aggressiva beteenden. Läkemedelsadministrering för att behandla symtom som oro, ångest och agiterande beteenden är inte ovanligt. Dock kan läkemedel ofta orsaka biverkningar hos äldre människor. Att istället använda djurterapi för att behandla symtom som kan uppstå vid demenssjukdomar kan ses som ett positivt alternativ då studier visat att djurterapi har en positiv inverkan på människan med demenssjukdom och andra kognitiva sjukdomar. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva vilken inverkan djurterapi har på människor med demenssjukdom och andra kognitiva sjukdomar. Metod: Studien är en litteraturöversikt baserad på artiklar med kvantitativ och kvalitativ ansats (n=15). Resultat: Resultatet av denna litteraturstudie visar att djurterapi ger minskad stressnivå, minskat uppvisande av aggressiva beteenden, färre vanföreställningar, minskad ångest, nedstämdhet, sorgsenhet, depressiva symtom och apatiska beteenden samt ökning av glädje, lycka, engagemang, vakenhet, medvetenhet, verbala uttryck samt ökat minne. Konklusion: Resultatet tyder på att djurterapi med fördel kan användas som alternativ eller kompletterande behandling för människor med demenssjukdom. Dock ser författarna att utökad forskning behövs för att se långvarig inverkan av djurterapins effekter.