989 resultados para Consuls, Roman.
Resumo:
Avhandlingens syfte är att belysa hur porträtten av jagberättaren Arvid och hans mor växer fram i Per Pettersons roman Jeg forbanner tidens elv. Det paradigm jag utgår ifrån är det psykoanalytiska. Förutom texter av Sigmund Freud och Jacques Lacan stöder jag mig på texter av Peter Brooks och Terry Eagleton. För en tolkning av Arvids sätt att berätta sin historia använder jag mig av James Phelans tankar kring den opålitliga berättaren . Analysen bygger på en närläsning av romanen och några av de intertexter som förekommer i den. Av dessa är särskilt myten om kung Oidipus samt berättelsen om Zorro centrala för förståelsen av Arvids personlighet och hur den manliga identiteten byggs. Andra centrala intertexter som granskas närmare är Erich Maria Remarques roman Triumfbågen och Somerset Maughams roman Den vassa eggen. Porträttet av mor belyses indirekt via den funktion hon har i Arvids berättelse. Arvids porträtt analyseras ur två olika perspektiv. I uppsatsens första del, Romanbygget , undersöker jag hur romanen är uppbyggd och hur bilden av Arvid formas genom vad han berättar om sin mor, sitt liv, sin bakgrund och sina uppväxtår. Det perspektiv som Konung Oidipus i Freuds tolkning av det antika dramat ger, lyfter, som en nyckel in i romanen, fram dynamiken mellan Arvid, mor och den övriga familjen. I romanen dödas far i psykisk bemärkelse, han blir medvetet föraktad och förbisedd som manlig förebild och identifikationsobjekt. Arvids fixering vid mor gör att han ser sig själv med hennes ögon. Också bröderna får sin gestalt som rivaler i kampen om mor. I ljuset av den oidipala problematiken framhåller jag Arvids olösta relation till familjemedlemmarna som den avgörande orsaken till Arvids misslyckanden i livet och hans oförmåga att forma en fungerande och stabil vuxenidentitet. Men jag föreslår också en tidig, omedveten fadersidentifikation, symboliserad av Zorro och Zorros magiska märke, som i sublimeringen eventuellt finner sin lösning i en dröm om att bli författare. I uppsatsens andra del Berättarrösten undersöker jag Arvids sätt att berätta utgående ifrån Phelans tankar kring den opålitliga berättaren . Jag analyserar några centrala avsnitt i romanen med avseende på hur berättarröstens och den implicita författarens framställningar överensstämmer eller skiljer sig ifrån varandra. I min läsning är Arvid en komplext pålitlig och opålitlig berättare. Arvid framhåller i sin berättelse och i sina återblickar ett tillrättalagt och i någon mån förskönat porträtt av sig själv, en livslögn vars upplösning enligt min mening antyds i de avslutande kapitlen. För min förståelse av psykoanalysens teori och hur den kan tillämpas i litteraturforskningen är Ludwig Wittgensteins tankar om bildens användning centrala. I avsnittet om Zorro tar jag kortfattat upp frågan hur psykoanalytisk litteraturtolkning kan leda vilse i form av övertolkning, det vill säga att analysen övergår i fantasi. En annan möjlig felkälla som jag lyfter fram i analysen är att romanen tolkas av en svenskspråkig läsare som eventuellt läser in andra nyanser i den norska texten, än vad författaren avsett. Jag tar också upp frågan om Arvid i Pettersons tidigare produktion och huruvida det är frågan om en fortgående berättelse om Arvid Jansen under olika livsbetingelser. Mitt intryck är att det inte är fråga om ett enhetligt personporträtt utan olika frågeställningar som modelleras ur samma material.
Resumo:
Integran este número de la revista ponencias presentadas en Studia Hispanica Medievalia VIII: Actas de las IX Jornadas Internacionales de Literatura Española Medieval, 2008, y de Homenaje al Quinto Centenario de Amadis de Gaula
Resumo:
Falileyev, Alexander, in collaboration with Ashwin E. Gohil and Naomi Ward, Dictionary of Continental Celtic Place-Names: A Celtic Companion to the Barrington Atlas of the Greek and Roman World (CMCS Publications: Aberystwyth, 2010) Editor: Falileyev, Alexander in collaboration with Ashwin E. Gohil and Naomi Ward
Resumo:
Raybould, Marilynne, and Sims-Williams, Patrick, The geography of Celtic personal names in the Latin inscriptions of the Roman Empire (Aberystwyth: CMCS publications, 2007) RAE2008
Resumo:
Raybould, M. and Sims-Williams, P. (2007). A Corpus of Latin Inscriptions of the Roman Empire containing Celtic personal names. Aberystwyth: CMCS publications. RAE2008
Resumo:
Davies, Jeffrey. 'Land Use and Military Supply in the Highland Zone of Roman Britain', In: Artefacts and Archaeology. Aspects of the Celtic and Roman World (University of Wales Press, 2002), pp.44-61 RAE2008
Resumo:
Davies, Jeffrey. 'Soldiers, Peasants, Industry and Towns. The Roman Army in Britain: A Welsh Perspective', In: The Roman Army and the Economy (Amsterdam: J.C. Gieben, 2002), pp.169-203 RAE2008
Resumo:
Recenzje i sprawozdania z książek
Resumo:
http://www.archive.org/details/theparishpriesto00heusuoft
Resumo:
Peace in the ancient world has been studied primarily from the perspective of pacifism and questions related to war and peace. This study employs a socio-historical method to determine how peace was understood in itself, not just with respect to war. It demonstrates that the Greco-Roman world viewed peace as brief periods of tranquility in an existence where conflict was the norm, while Paul regarded peace as the norm and conflict as an intrusive aberration. Through a historical and literary survey of Greco-Roman thought and culture, this study shows that myth, legend, religion, education, philosophy, and science created and perpetuated the idea that conflict was necessary for existence. Wars were fought to attain peace, which meant periods of calm, quiet, and security with respect to the gods, one's inner self, nature, others who are insiders, and others who are outsiders. Despite the desirability of peace, genuine peace was seldom experienced, and even then, only briefly, as underlying enmity persisted without resolution. While Paul supports the prevailing conception of peace as tranquility and felicity in relation to God, self, nature, and others, he differs as to the origin, attainment, and maintenance of peace. In Paul, peace originates in God and is graciously given to those who are justified and reconciled to God through Jesus Christ. God removes the enmity caused by sin and provides the indwelling Spirit to empower believers to think and behave in ways that promote and maintain peace. This study also examines how three social dynamics (honor-shame, patron-client, friendship-enmity) affect Paul's approach to conflict resolution with Philemon and Onesimus, Euodia and Syntyche, believers who are prosecuting one another in civil courts, and Peter. Rather than giving specific procedures for resolving conflict, Paul reinforces the believer's new identity in Christ and the implications of God's grace, love, and peace upon their thoughts, words, and behavior toward one another. Paul uses these three social dynamics to encourage believers in the right direction, but their ultimate accountability is to God. The study concludes with four strategic principles for educating the church and developing an atmosphere and attitude within the church for peacemaking.
Resumo:
My thesis investigates the dynamics behind the changing nature of the leadership of the western Roman army in the fifth century through the concept of ‘warlordism’. I carried this out by analyzing those cases of insubordination and military unrest in the officer class of the western Roman army, which can be shown to be linked to the slow decline of central authority and the imperial office in the period 395-480. My thesis demonstrates that theories of ‘Warlordism’, as developed in social sciences, can be useful for both the late Imperial west as for other eras of ancient history, such as the late Roman republic. Warlordism was a way of continuing politics, if necessary by military means, when commanders found themselves outside the legitimate framework. Unlike the case of usurpation of the imperial office, when there was little hope of achieving permanent recognition and acceptance, it offered insubordinate officers a chance of returning to the ruling imperial regime depending on circumstances and the success of their resistance. I propose that warlordism functioned as an alternative to usurpation, a tool for military dissidence, fuelled by an economy of violence. Contrary to modern warlordism, the warlordism of the fifth century AD represented a transient phase which no imperial commander was willing to prolong indefinitely. At some stage, given the means, warlords in the western Roman army wanted to become part of the imperial echelon again. Yet these alternative methods of violent opposition, and the acquisition of force through private means, ensured the breakdown of the state’s monopoly on violence and the disintegration of centralized armies. What started as an accidental revolution became a new form of military rule.
Resumo:
info:eu-repo/semantics/published