Financial stress transmission in EMU sovereign bond market volatility: a connectedness analysis

This paper measures the connectedness in EMU sovereign market volatility between April 1999 and January 2014, in order to monitor stress transmission and to identify episodes of intensive spillovers from one country to the others. To this end, we first perform a static and dynamic analysis to measure the total volatility connectedness in the entire period (the system-wide approach) using a framework recently proposed by Diebold and Yılmaz (2014). Second, we make use of a dynamic analysis to evaluate the net directional connectedness for each country and apply panel model techniques to investigate its determinants. Finally, to gain further insights, we examine the timevarying behaviour of net pair-wise directional connectedness at different stages of the recent sovereign debt crisis.

Volatility spillovers in EMU sovereign bond markets

We analyse volatility spillovers in EMU sovereign bond markets. First, we examine the unconditional patterns during the full sample (April 1999-January 2014) using a measure recently proposed by Diebold and Yılmaz (2012). Second, we make use of a dynamic analysis to evaluate net directional volatility spillovers for each of the eleven countries under study, and to determine whether core and peripheral markets present differences. Finally, we apply a panel analysis to empirically investigate the determinants of net directional spillovers of this kind.

EU-15 sovereign governments’ cost of borrowing after seven years of monetary union

Yield spreads over 10-year German government securities of the EU-15 countries converged dramatically in the seven years after the beginning of Monetary Integration. In this paper, we investigate the relative influence of systemic and idiosyncratic risk factors on their behaviour. Our conclusions suggest that in EMU-countries the relative importance of domestic risk factors (both credit and liquidity risk factors) is higher than that of international factors, which appear to play a secondary but significant role in non-EMU countries.

Stress testing and risk evaluation of new capacity payment algorithm proposed by Market Council

In the Russian Wholesale Market, electricity and capacity are traded separately. Capacity is a special good, the sale of which obliges suppliers to keep their generating equipment ready to produce the quantity of electricity indicated by the System Operator. The purpose of the formation of capacity trading was the maintenance of reliable and uninterrupted delivery of electricity in the wholesale market. The price of capacity reflects constant investments in construction, modernization and maintenance of power plants. So, the capacity sale creates favorable conditions to attract investments in the energy sector because it guarantees the investor that his investments will be returned.

The Peace and Security Council of the African Union : its relationship with the United Nations, African Union and sub-regional mechanisms

Avhandlingen undersöker den Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråd och dess roll i framhävandet och upprätthållandet av fred, säkerhet och stabilitet i Afrika. Detta freds- och säkerhetsråd etablerades formellt 2004 och opererar under den Afrikanska Unionen (AU) som å sin sida upprättades 2002. Den Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråds roll i framhävandet av fred, säkerhet och stabilitet gör rådet till en hörnsten inom ramen för konfliktförebyggande och -hantering, samt konfliktlösning på den afrikanska kontinenten. Den Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråd spelar också en högst viktig roll i implementeringen av ansvaret att beskydda civilbefolkningen i konfliktsituationer. För uppfyllandet av sitt mandat att framhäva och upprätthålla fred, säkerhet och stabilitet i Afrika krävs det att freds- och säkerhetsrådet samarbetar med andra institutioner och mekanismer som handhar internationella och regionala freds- och säkerhetsärenden. Avhandlingen analyserar tre dimensioner av denna typ av relationer som freds- och säkerhetsrådet bör etablera med dessa organ och mekanismer för att kunna utföra sitt mandat effektivt. Först analyseras relationen mellan Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråd och Förenta Nationernas säkerhetsråd som också beskrivs i artikel 17 (1) i protokollet som förde till etablerandet av AU:s freds- och säkerhetsråd. Analysen understryker FN:s säkerhetsråd som det organ som bär det primära ansvaret i förhållande till fred och säkerhet, medan AU:s freds- och säkerhetsråd fungerar som en kompletterande komponent i sin roll som ett regionalt organ. Avhandlingen fortsätter med att analysera förhållandet mellan AU:s freds- och säkerhetsråd och andra organ inom AU, samt andra relevanta institutioner som framgår av artikel 10, 18 (1), 19 och 20 i protokollet för rådets etablerande. Avhandlingen diskuterar i detalj hur samarbetet mellan AU:s freds- och säkerhetsråd och dessa institutioner och organ kunde förstärkas till fördel för effektivt framhävande och upprätthållande av fred och säkerhet i Afrika. Slutligen analyserar avhandlingen samarbetet mellan AU:s freds- och säkerhetsråd och sub-regionala mekanismer etablerade under regionala ekonomiska gemenskaper som beskrivs i artikel 16 i protokollet för etablerandet av rådet. Avhandlingen diskuterar i detalj rollen för de sub-regionala mekanismerna i den afrikanska freds- och säkerhetsarkitekturen. Avhandlingen diskuterar vidare förhållandet mellan de sub-regionala mekanismerna och den afrikanska stand-by styrkan ASF och förutsättningarna för detta arrangemang att bemöta afrikanska konflikter. Avhandlingen fokuserar också på en harmoniserings- och samarbetsprocess i förhållande till de sub-regionala mekanismerna, de regionala ekonomiska gemenskaperna och den Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråd. Kort sagt beskriver avhandlingen hur förhållandet mellan AU:s freds- och säkerhetsråd och de ovan nämnda organ och mekanismer har en faktisk och potentiell möjlighet att effektivt bidra till fred, säkerhet och stabilitet i Afrika. Avhandlingen identifierar utmaningarna kring att göra detta till ett fungerande förhållande samtidigt som den genererar både generella och specifika rekommendationer om hur dessa utmaningar bäst kan bemötas. Några av dessa utmaningar utgörs av följande aspekter: konflikten mellan AU:s och FN:s reglemang i bemötandet av freds- och säkerhetsutmaningar; de olika metoderna i FN och AU vid implementeringen av principen av universell jurisdiktion; konflikten mellan de olika mandaten som AU:s freds- och säkerhetsråd och FN:s säkerhetsråd har i förhållande till implementeringen av principen om intervention; och konflikten mellan lagarna och metoderna i förhållande till AU:s freds- och säkerhetsråd och de regionala mekanismerna. En av de huvudsakliga rekommendationerna i avhandlingen i bemötandet av de ovan nämnda utmaningarna är att harmonisera de olika systemen för att försäkra att det föreligger ett samordnat bemötande av konflikter i Afrika. Efter att ha identifierat luckorna i AU:s freds- och säkerhetsprotokoll med speciell fokus på förhållandet mellan rådet och de relevanta organen och mekanismerna rekommenderar avhandlingen ett antal tillägg och modifieringar till instrumentet ifråga för att effektivera, stärka och upprätthålla detta förhållande. Avhandlingen föreslår att dessa tillägg och modifieringar skulle företas under 2014 då detta år markerar 10 år efter att AU:s freds- och säkerhetsråd etablerades. Idén bakom detta företagandet ligger i att 10 år torde vara en tillfredställande tidsperiod för att mäta hur freds- och säkerhetsrådet har fungerat och hur dess förhållande med de relevanta institutionerna och mekanismerna kunde förbättras. Avhandlingen representerar den bredaste och nyaste studien inom ramen för artikel 16, 17, 18, 19 och 20 i protokollet för AU:s freds- och säkerhetsråd och introducerar ett innovativt bemötande av utmaningar till fred, säkerhet och stabilitet på den afrikanska kontinenten. Avhandlingen bidrar till teorin och praxisen i AU:s freds- och säkerhetsråd vilket kan vara av intresse för både forskare och praktiker i folkrätt såväl som i internationella freds- och säkerhetsstudier, speciellt i Afrika.

Sovereign Credit Rating Announcements and Equity Market Response: Evidence from the European Markets

This thesis examines the equity market reactions on credit rating announcements. The study covers 12 European countries during the period of 2000-2012. By using an event study methodology and daily collected stock market returns, the impact of the sovereign credit rating announcements to national stock indices is examined. The thesis finds evidence for the rating downgrades having a statistically significant negative effect on the stock markets. This finding is in line with earlier literature (see Brooks, 2004). The paper also discusses whether the changes in the sovereign credit ratings are contagious, anticipated by the market, and persistent. There is some evidence found for the contagion effects in case of downgrades, but not for upgrades. Markets seem to anticipate rating upgrades, but not downgrades. In addition, market´s reaction towards rating announcements seems not to be persistent.

Open Access at the Nordic Council of Ministers

Presentation at the Nordic Perspectives on Open Access and Open Science seminar, Helsinki, October 15, 2013

Reflexivity in sovereign debt markets

Finanssi-instrumentin hinta määräytyy sen fundamenttitekijöiden perusteella, eikä päinvastoin. Tämä tutkimus osoittaa, että myös instrumentin hinta voi vaikuttaa fundamenttitekijöihin. Yhteys havainnollistetaan tapaustukimuksella Kreikan velkakriisistä. Hinnan ja fundamenttien välistä yhteyttä arvioidaan ja käänteisen kausaliteetin olemassaolo testataan. Tulokset tukevat ajatusta, jonka mukaan tarvitsemme dynaamisempia valuaatiomenetelmiä, jotka ottavat huomioon myös mahdolliset itseään vahvistavat hintakierteet.

1967 BUSA Council

Members of the council pictured here are Don Chapman, Richard Harlow, Peter Dixon, Michael Wheeler, Nigel Hussey, Ian Beddis, and Tom Goldspink.

1968 BUSA Council

Pictured here from right to left and back to front are Geoff Eden, Bob Campbell, Pat Beard, Doug Chapman, Mike Wheeler, Peter Dixon, ?, John Auld, ?, Richard Harlow, Nigel Hussey, Ian Beddis, and Tom Goldspink.

Irrigation scheduling for Sovereign Coronation grapevine based upon evapotranspiration calculations and crop coefficients /

Several irrigation treatments were evaluated on Sovereign Coronation table grapes at two sites over a 3-year period in the cool humid Niagara Peninsula of Ontario. Trials were conducted in the Hippie (Beamsville, ON) and the Lambert Vineyards (Niagara-on-the-Lake, ON) in 2003 to 2005 with the objective of assessing the usefulness of the modified Penman-Monteith equation to accurately schedule vine irrigation needs. Data (relative humidity, windspeed, solar radiation, and temperature) required to precisely calculate evapotranspiration (ETq) were downloaded from the Ontario Weather Network. One of two ETq values (either 100 or 150%) were used in combination with one of two crop coefficients (Kc; either fixed at 0.75 or 0.2 to 0.8 based upon increasing canopy volume) to calculate the amount of irrigation water required. Five irrigation treatments were: un irrigated control; (lOOET) X Kc =0.75; 150ET X Kc =0.75; lOOET X Kc =0.2-0.8; 150ET X Kc =0.2-0.8. Transpiration, water potential (v|/), and soil moisture data were collected each growing seasons. Yield component data was collected and berries from each treatment were analyzed for soluble solids (Brix), pH, titratable acidity (TA), anthocyanins, methyl anthranilate (MA), and total volatile esters (TVE). Irrigation showed a substantial positive effect on transpiration rate and soil moisture; the control treatment showed consistently lower transpiration and soil moisture over the 3 seasons. Transpiration appeared accurately reflect Sovereign Coronation grapevines water status. Soil moisture also accurately reflected level of irrigation. Moreover, irrigation showed impact of leaf \|/, which was more negative throughout the 3 seasons for vines that were not irrigated. Irrigation had a substantial positive effect on yield (kg/vine) and its various components (clusters/vine, cluster weight, and berries/cluster) in 2003 and 2005. Berry weights were higher under the irrigated treatments at both sites. Berry weight consistently appeared to be the main factor leading to these increased yields, as inconsistent responses were noted for some yield variables. Soluble solids was highest under the ET150 and ET100 treatments both with Kc at 0.75. Both pH and TA were highest under control treatments in 2003 and 2004, but highest under irrigated treatments in 2005. Anthocyanins and phenols were highest under the control treatments in 2003 and 2004, but highest under irrigated treatments in 2005. MA and TVE were highest under the ET150 treatments. Vine and soil water status measurements (soil moisture, leaf \|/, and transpiration) confirmed that irrigation was required for the summers of 2003 and 2005 due to dry weather in those years. They also partially supported the hypothesis that the Penman-Monteith equation is useful for calculating vineyard water needs. Both ET treatments gave clear evidence that irrigation could be effective in reducing water stress and for improving vine performance, yield and fruit composition. Use of properly scheduled irrigation was beneficial for Sovereign Coronation table grapes in the Niagara region. Findings herein should give growers some strong guidehnes on when, how and how much to irrigate their vineyards.