Validation of in silico-predicted genic SNPs in white clover (Trifolium repens L.), an outbreeding allopolyploid species

White clover (Trifolium repens L.) is an obligate outbreeding allotetraploid forage legume. Gene-associated SNPs provide the optimum genetic system for improvement of such crop species. An EST resource obtained from multiple cDNA libraries constructed from numerous genotypes of a single cultivar has been used for in silico SNP discovery and validation. A total of 58 from 236 selected sequence clusters (24.5%) were fully validated as containing polymorphic SNPs by genotypic analysis across the parents and progeny of several two-way pseudo-testcross mapping families. The clusters include genes belonging to a broad range of predicted functional categories. Polymorphic SNP-containing ESTs have also been used for comparative genomic analysis by comparison with whole genome data from model legume species, as well as Arabidopsis thaliana. A total of 29 (50%) of the 58 clusters detected putative ortholoci with known chromosomal locations in Medicago truncatula, which is closely related to white clover within the Trifolieae tribe of the Fabaceae. This analysis provides access to translational data from model species. The efficiency of in silico SNP discovery in white clover is limited by paralogous and homoeologous gene duplication effects, which are resolved unambiguously by the transmission test. This approach will also be applicable to other agronomically important cross-pollinating allopolyploid plant species.

Identification of viral and non-viral reverse transcribing elements in pineapple ( Ananas comosus ), including members of two new badnavirus species

A previously published partial sequence of pineapple bacilliform virus was shown to be from a retrotransposon (family Metaviridae) and not from a badnavirus as previously thought. Two newly discovered sequence groups isolated from pineapple were associated with bacilliform virions and were transmitted by mealybugs. Phylogenetic analyses indicated that they were members of new badnavirus species. A third caulimovirid sequence was also amplified from pineapple, but available evidence suggests that this DNA is not encapsidated, but more likely derived from an endogenous virus.

New microsatellite loci for Carcharhinid sharks (Carcharhinus tilstoni and C. sorrah) and their cross-amplification in other shark species

Twelve microsatellite DNA markers were isolated in the spot-tail shark (Carcharhinus sorrah) and nine were isolated in Australian black-tip shark (Carcharhinus tilstoni). These loci plus 18 others developed for sharks from the genera Negaprion, Ginglymostoma, Carcharodon and Isurus were tested for amplification success on four species of Carcharhinus (including C. sorrah and C. tilstoni) and four other species representing three diverse families. Cross-amplification was most common within families. Five loci were subsequently tested for polymorphism on 50 C. sorrah and 60 C. tilstoni. The number of alleles per locus was two to 24 and the average heterozygosity was 0.54 (range 0.16-0.87) for C. sorrah and 0.64 (range 0.44-0.78) for C. tilstoni. These loci may be useful tools for genetic analyses of the Carcharhinidae.

Phylogenetic considerations for predicting the host range of Ustilago sporoboli-indici, a potential biological control agent for Sporobolus species in Australia

The ribosomal DNA internal transcribed spacer region was amplified and sequenced from a selection of specimens of the Sporobolus smut Ustilago sporoboli-indici. Phylogenetic comparison with other Ustilago and Sporisorium species revealed strong support for an evolutionary radiation of Ustilago species infecting the Chloridoideae and Pooideae, of which U. sporoboli-indici forms a major lineage. Comparisons are made with other groups of plant pathogenic fungi, and it is concluded that phylogenetic analyses of potential biocontrol agents are useful for identifying pathogens that are derived from evolutionary lineages that parasitize a wide range of unrelated plants. Such pathogens are less desirable as biocontrol agents as they may have a greater likelihood of infecting plants outside their normal host ranges.

Heterologous signals allow efficient targeting of a nuclear-encoded fusion protein to plastids and endoplasmic reticulum in diverse plant species

Approximately 30% of plant nuclear genes appear to encode proteins targeted to the plastids or endoplasmic reticulum (ER). The signals that direct proteins into these compartments are diverse in sequence, but, on the basis of a limited number of tests in heterologous systems, they appear to be functionally conserved across species. To further test the generality of this conclusion, we tested the ability of two plastid transit peptides and an ER signal peptide to target green fluorescent protein (GFP) in 12 crops, including three monocots (barley, sugarcane, wheat) and nine dicots (Arabidopsis, broccoli, cabbage, carrot, cauliflower, lettuce, radish, tobacco, turnip). In all species, transient assays following microprojectile bombardment or vacuum infiltration using Agrobacterium showed that the plastid transit peptides from tomato DCL (defective chloroplast and leaves) and tobacco RbcS [ribulose bisphosphate carboxylase (Rubisco) small subunit] genes were effective in targeting GFP to the leaf plastids. GFP engineered as a fusion to the N-terminal ER signal peptide from Arabidopsis basic chitinase and a C-terminal HDEL signal for protein retention in the ER was accumulated in the ER of all species. The results in tobacco were confirmed in stably transformed cells. These signal sequences should be useful to direct proteins to the plastid stroma or ER lumen in diverse plant species of biotechnological interest for the accumulation of particular recombinant proteins or for the modification of particular metabolic streams.

Completion of the genome sequence of Lettuce necrotic yellows virus, type species of the genus Cytorhabdovirus

We completed the genome sequence of Lettuce necrotic yellows virus (LNYV) by determining the nucleotide sequences of the 4a (putative phosphoprotein), 4b, M (matrix protein), G (glycoprotein) and L (polymerase) genes. The genome consists of 12,807 nucleotides and encodes six genes in the order 3′ leader-N-4a(P)-4b-M-G-L-5′ trailer. Sequences were derived from clones of a cDNA library from LNYV genomic RNA and from fragments amplified using reverse transcription-polymerase chain reaction. The 4a protein has a low isoelectric point characteristic for rhabdovirus phosphoproteins. The 4b protein has significant sequence similarities with the movement proteins of capillo- and trichoviruses and may be involved in cell-to-cell movement. The putative G protein sequence contains a predicted 25 amino acids signal peptide and endopeptidase cleavage site, three predicted glycosylation sites and a putative transmembrane domain. The deduced L protein sequence shows similarities with the L proteins of other plant rhabdoviruses and contains polymerase module motifs characteristic for RNA-dependent RNA polymerases of negative-strand RNA viruses. Phylogenetic analysis of this motif among rhabdoviruses placed LNYV in a group with other sequenced cytorhabdoviruses, most closely related to Strawberry crinkle virus.

O2- and O1- types of oxygen species on Ni and barium-dosed Ni and Cu surfaces

He II UPS and XPS study of oxygen adsorption on Ni and barium-dosed Ni and Cu surfaces at 300 K show two types of oxygen species which are assigned to O2- and O1- (ad).

Quambalaria species associated with plantation and native eucalypts in Australia

This study aimed to determine which species of Quambalaria are associated with shoot blight symptoms on Corymbia spp. An additional aim was to determine the presence and impact of quambalaria shoot blight on Eucalyptus species used in plantation development in subtropical and tropical regions of eastern Australia. Surveys identified three Quambalaria spp. -Q. pitereka, Q. eucalypti and Q. cyanescens - from native and plantation eucalypts, as well as amenity plantings, including the first confirmed report of Q. eucalypti from Eucalyptus plantations in Australia. Symptom descriptions and morphological studies were coupled with phylogenetic studies using ITS rDNA sequence data. Quambalaria pitereka was the causal agent of blight symptoms on species and hybrids in the Corymbia complex. Quambalaria eucalypti was identified from Eucalyptus species and a single Corymbia hybrid. Quambalaria cyanescens was detected from native and plantation Corymbia spp.

Congruence in QTL for adventitious rooting in Pinus elliottii x Pinus caribaea hybrids resolves between and within-species effects

Targeting between-species effects for improvement in synthetic hybrid populations derived from outcrossing parental tree species may be one way to increase the efficacy and predictability of hybrid breeding. We present a comparative analysis of the quantitative trait loci (QTL) which resolved between from within-species effects for adventitious rooting in two populations of hybrids between Pinus elliottii and P. caribaea, an outbred F1 (n=287) and an inbred-like F2 family (n=357). Most small to moderate effect QTL (each explaining 2-5% of phenotypic variation, PV) were congruent (3 out of 4 QTL in each family) and therefore considered within-species effects as they segregated in both families. A single large effect QTL (40% PV) was detected uniquely in the F2 family and assumed to be due to a between-species effect, resulting from a genetic locus with contrasting alleles in each parental species. Oligogenic as opposed to polygenic architecture was supported in both families (60% and 20% PV explained by 4 QTL in the F 2 and F1 respectively). The importance of adventitious rooting for adaptation to survive water-logged environments was thought in part to explain oligogenic architecture of what is believed to be a complex trait controlled by many hundreds of genes.

Mapping species differences for adventitious rooting in a Corymbia torelliana x Corymbia citriodora subspecies variegata hybrid

Quantitative trait loci (QTL) detection was carried out for adventitious rooting and associated propagation traits in a second-generation outbred Corymbia torelliana x Corymbia citriodora subspecies variegata hybrid family (n=186). The parental species of this cross are divergent in their capacity to develop roots adventitiously on stem cuttings and their propensity to form lignotubers. For the ten traits studied, there was one or two QTL detected, with some QTL explaining large amounts of phenotypic variation (e.g. 66% for one QTL for percentage rooting), suggesting that major effects influence rooting in this cross. Collocation of QTL for many strongly genetically correlated rooting traits to a single region on linkage group 12 suggested pleiotropy. A three locus model was most parsimonious for linkage group 12, however, as differences in QTL position and lower genetic correlations suggested separate loci for each of the traits of shoot production and root initiation. Species differences were thought to be the major source of phenotypic variation for some rooting rate and root quality traits because of the major QTL effects and up to 59-fold larger homospecific deviations (attributed to species differences) relative to heterospecific deviations (attributed to standing variation within species) evident at some QTL for these traits. A large homospecific/heterospecific ratio at major QTL suggested that the gene action evident in one cross may be indicative of gene action more broadly in hybrids between these species for some traits.

Drag på parnassen. Två sextiotalsstudier. : Del I: Medelklass med mänskligt ansikte. Medelklassradikalism i fyra romaner av Christer Kihlman, Jarl Sjöblom, Marianne Alopaeus och Ulla-Lena Lundberg. Del II: Modernistdebatten. Sak, person och fält i en finlandssvensk litteraturdebatt år 1965.

The objective of my dissertation Pull (or Draught, or Moves) at the Parnassus , is to provide a deeper understanding of Nordic Middle Class radicalism of the 1960 s as featured in Finland-Swedish literature. My approach is cultural materialist in a broad sense; social class is regarded a crucial aspect of the contents and contexts of the novels and literary discussions explored. In the first volume, Middle Class With A Human Face , novels by Christer Kihlman, Jarl Sjöblom, Marianne Alopaeus, and Ulla-Lena Lundberg, respectively, are read from the points of view of place, emotion, and power. The term "cryptotope" is used to designate the hidden places found to play an important role in all of these four narratives. Also, the "chronotope of the provincial small town", described by Mikhail Bakhtin in 1938, is exemplified in Kihlman s satirical novel, as is the chronotope of of war (Algeria, Vietnam) in those of Alopaeus and Lundberg s. All the four novels signal changes in the way general "scripts of emotions", e.g. jealousy, are handled and described. The power relations in the novels are also read, with reference to Michel Foucault. As the protagonists in two of them work as journalists, a critical discussion about media and Bourgeois hegemony is found; the term "repressive legitimation" is created to grasp these patterns of manipulation. The Modernist Debate , part II of the study, concerns a literary discussion between mainly Finland-Swedish authors and critics. Essayist Johannes Salminen (40) provided much of the fuel for the debate in 1963, questioning the relevance to contemporary life of the Finland-Swedish modernist tradition of the 1910 s and 1920 s. In 1965, a group of younger authors and critics, including poet Claes Andersson (28), followed up this critique in a debate taking place mainly in the newspaper Vasabladet. Poets Rabbe Enckell (62), Bo Carpelan (39) and others defended a timeless poetry. This debate is contextualized and the changing literary field is analyzed using concepts provided by sociologist Pierre Bourdieu. In the thesis, the historical moment of Middle Class radicalism with a human face is regarded a temporary luxury that new social groups could afford themselves, as long as they were knocking over the statues and symbols of the Old Bourgeoisie. This is not to say that all components of the Sixties strategy have lost their power. Some of them have survived and even grown, others remain latent in the gene bank of utopias, waiting for new moments of change.

Performance of seven hardwood species underplanted to Pinus elliottii in south-east Queensland

Seven hardwood species were tested as underplants under Pinus elliottii plantations on the coastal lowlands of south-east Queensland. The species tested were: Flindersia brayleyana (F. Muell) (Queensland maple), F. australis (R. Br.), (crow's ash), Swietenia macrophylla (King) (American mahogany), Grevillea robusta (A. cunn) (southern silky oak), Elaeocarpus grandis (F. Muell) (silver quandong), F. ifflaiana (F. Meull) (Cairns hickory) and Ceratopetalum apetalum (D. Don) (coachwood). Most species (except E. grandis) established successfully but slowly. Underplants suffered 9-16% mortality during thinning of the overstorey. By 2004 when aged c. 38 years, four underplanted species; F. brayleyana, S. macrophylla, F. ifflaiana and E. grandis, had attained predominant heights of 20 m and mean diameter at breast height of 25 cm or better. The presence of underplants increased total site productivity by up to 23% and did not have any detrimental effect on the development of the overwood.This experiment has demonstrated that some rainforest species will survive and grow healthily as underplants in exotic pine plantations plus produce small merchantable logs within a 38 year rotation. The results also indicated the importance of correct species selection if an underplanting option is to be pursued as some species have been a complete failure (notably G. robusta).

Konstruktioner och valens : Verbfraser med åt i ett jämförande perspektiv

Det har knappast undgått någon som är språkligt medveten att finlandssvenskan och sverigesvenskan skiljer sig åt till vissa delar. Olikheterna återfinns på olika språkliga nivåer. Mest kända och omskrivna är de lexikologiska skillnaderna, dvs. skillnaderna på ordplanet. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats syntaktiska skillnader, dvs. skillnader i hur satser och meningar byggs upp. För att öka kunskapen om finlandssvensk syntax initierade Språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland projektet Svenskan i Finland – syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv, som pågick åren 2004–2006. Min avhandling har kommit till inom ramen för det projektet. Prepositionerna (t.ex. av, i, på, för, till, åt osv.) är så kallade funktionsord som har till uppgift att binda samman de mer betydelsetunga orden till satser och meningar. Den finlandssvenska prepositionsanvändningen skiljer sig i viss mån från den sverigesvenska, och ”åt” är en av de prepositioner som ofta lyfts fram som exempel. Finlandssvenskarna säger t.ex. ”han gav en bok åt Lena” i stället för ”han gav en bok till Lena” eller ”han gav Lena en bok”. De säger ”berätta något åt någon” (i stället för ”för”) och de säger ”ringa åt någon” i stället för ”ringa någon”. Ett huvudsyfte med min undersökning är att ta reda på hur pass stora skillnaderna är om man ser till samtliga belägg på ”åt” i ett material och inte bara till sådana som man fäster sig vid för att man vet att de avviker i finlandssvenskan. Undersökningen är korpusbaserad. Det betyder att jag letat efter alla belägg på kombinationer av verb och prepositionen ”åt” i rätt stora textmassor som finns tillgängliga i elektronisk form. Materialet ligger i Språkbanken i Finland och omfattar huvudsakligen tidningstext och skönlitteratur. Jag har använt mig av en textmassa på sammanlagt ungefär 40 miljoner löpande ord, drygt 23 miljoner finlandssvenska och drygt 19 miljoner sverigesvenska. Det materialet gav ca 20 000 åt-belägg att studera, och det visade sig något oväntat att ”åt” inte alls är vanligare i finlandssvenskan än i sverigesvenskan när det gäller skriftspråk, åtminstone inte i professionella skribenters språk. Om man kompenserar för att den finlandssvenska och den sverigesvenska korpusen inte är helt lika i fråga om genrefördelning och ålder, kommer man fram till i stort sett samma frekvens för ”åt” i båda korpusarna. För den närmare analysen av vilka mönster åt-beläggen uppvisar har jag först och främst utnyttjat konstruktionsgrammatik men också ramsemantik och valensteori. Konstruktionsgrammatiken är ingen enhetlig teori, men tanken om grammatiska konstruktioner är gemensam. Konstruktioner representerar allt från generella syntaktiska mönster till specifika mönster för språkliga enskildheter. Uppfattningen om vad som ska inbegripas i begreppet varierar, men definitionen av ”konstruktion” som ”par (eller konstellationer) av form och betydelse” är gemensam. ”Konstruktion” avser aldrig konkreta belägg i texter eller yttranden utan alltid det abstrakta mönstret bakom dessa. Och varje yttrande är resultatet av att en stor mängd konstruktioner samverkar. I min analys har jag utgått ifrån att beläggen med ”åt” kan återföras på olika konstruktioner eller mönster utifrån vad som är gemensamt för grupper av belägg. Jag har sett på vad åt-frasen i samverkan med verbet har för funktion i beläggen. En åt-fras är syntaktiskt en prepositionsfras och består av en preposition och en rektion. Exempelvis utgör ordparet ”åt skogen” en prepositionsfras där ”skogen” är rektion. Ur mitt material har jag kunnat abstrahera fram fem övergripande mönster där referenten för rektionen har olika så kallade semantiska roller. Åt-frasen kan i kombination med verbet ange mål eller riktmärke, som i t.ex. svänga åt höger, dra åt helvete, ta sig åt hjärtat, luta åt en seger för IFK. Den kan för det andra ange mottagare (t.ex. ge varsin kaka åt hundarna, bygga en bastu åt sina svärföräldrar, skaffa biljetter åt en kompis). För det tredje kan åt-frasen avse en referent som har nytta (eller skada) av en aktion (t.ex. klippa häcken åt grannen, ställa in digitalboxen åt sin moster). Åt-frasen kan slutligen avse den eller det som är föremål antingen för en kommunikationsaktion (vinka åt sin son, skratta åt eländet) eller en attityd eller känsla (glädja sig åt framgången). Utöver dessa huvudmönster finns det ett antal smärre grupper av belägg som bildar egna mönster, men de utgör sammanlagt under 3 % i bägge korpusarna. Inom grupperna kan undermönster urskiljas. I t.ex. mottagargruppen representerar ”ge varsin kaka åt hundarna” överföringskonstruktion, ”bygga en bastu åt sina svärföräldrar” produktionskonstruktion och ”skaffa biljetter åt en kompis” ombesörjningskonstruktion. Alla typer är gemensamma för bägge materialen, men andelen belägg som representerar de olika typerna skiljer sig betydligt. I det sverigesvenska materialet står t.ex. det mönster där åt-frasen avser mål eller riktmärke för en mycket större andel av beläggen än i finlandssvenskan. Också andelen belägg där åt-frasen avser någon som har nytta (eller skada) av en aktion är mycket högre i det sverigesvenska materialet. I det finlandssvenska materialet står i gengäld mottagarbeläggen för över 50 % av beläggen medan andelen i det sverigesvenska materialet är bara 30 %. Inom gruppen utgör belägg av produktions- och ombesörjningstyp dessutom en mindre andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska. Dessa står till sin funktion nära den typ som avser den som har nytta av aktionen. De konkreta beläggen på överföring (ge varsin kaka åt hundarna) utgör en större andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska (ca 8 % mot 3 %), men typiskt för båda materialen är hög kollokationsgrad (”kollokation” avser par eller grupper av ord som uppträder oftare tillsammans än de statiskt sett skulle göra vid helt slumpmässig förekomst). Största delen av mottagarbeläggen utgörs av fraser av typen ”ge arbete åt någon, ge eftertryck åt något, ge liv åt något; ägna tid åt något, ägna sitt liv åt något, ägna uppmärksamhet åt något”. De här slutsatserna gäller alltså skriftspråk. I talspråk ser fördelningen annorlunda ut. Typiskt för prepositionen ”åt” är överhuvudtaget hög kollokationsgrad. Det förefaller som om språkanvändarna har tydliga, färdiga mallar för var ”åt” kan komma in. Det enda mönster som verkar helt produktivt, i den meningen att elementen är i stort sett fritt kombinerbara, är kombinationer av verb och åt-fras där åt-frasen avser den som har nytta av något. Att någon utför något för någons räkning verkar överlag kunna uttryckas med prepositionen ”åt”: t.ex. ”tvätta bilen åt pappa, ringa efter en taxi åt kunden”. Till och med belägg av typen ”hon drömde åt honom att bli ordinarie adjunkt” förekommer i någon mån. Konstruktionen är produktiv i båda språkvarieteterna men uppenbart är att konstruktion med mottagare har tolkningsföreträde i vissa fall i finlandssvenskan: ”Filip skrev ett brev åt sin syster” tolkas av sverigesvenskar som att Filip skrev brevet för systerns räkning, medan finlandssvenskar överlag uppenbarligen tolkar det som att Filip skrev till sin syster, att systern var mottagare av brevet. Ungefär 20 % av alla belägg i båda materialen representerar fall där ”åt” utgör partikel. Verb och ”åt” är närmare förbundna med varandra än när ”åt” utgör normal preposition. Exempel på partikelbelägg är ”han kom inte åt strömbrytaren, det gick åt mängder med saft, landet får dra åt svångremmen, de roffade åt sig de bästa platserna”. Också partikelmaterialet ser på ett generellt plan väldigt lika ut i båda språkvarieteterna. Den största skillnaden uppvisar den reflexiva typen ”roffa åt sig”. Medan typen är mycket homogen i det sverigesvenska materialet är variationen större i det finlandsvenska. Dels uppträder fler verb i kombinationen (han köpte åt sig ett par jeans), dels vacklar ordföljden (han nappade åt sig ett paraply ~ han nappade ett paraply åt sig). Att ”åt” används mer i vissa funktioner i finlandsvenskan brukar förklaras med påverkan från finskans allativ (ändelsen -lle: hän antoi kirjan Astalle > hon gav en bok åt Asta). Allt tyder dock på att den finlandssvenska åt-användningen delvis är en relikt. I äldre sverigesvenska källor träffar man på ”åt” i sådana kontexter som numera är typiska för finlandsvenskan. Det finlandssvenska språkområdet ligger ute i periferin i relation till det språkliga centrum som förändringar sprider sig från (för svenskans del främst Stockholmstrakten) och typiskt för perifera områden är att de uppvisar ålderdomliga drag också när inga kontaktfenomen spelar in. Allativen kan naturligtvis ha bidragit till att bevara användningen av ”åt” i finlandssvenskan. Att det är just ”åt” som används” beror antagligen på att prepositionen har flest funktioner gemensamt med allativen rent kognitivt om man jämför med de betydligt mer frekventa prepositionerna ”till” och ”för”. Uppenbart är också att åt-användningen därtill lever sitt eget liv i finlandssvenskan. I vissa varieteter av finlandssvenska kan man t.ex. höra yttranden av typ ”alla fiskarna dog åt dom”. Som språklig enskildhet har det ingen finsk förebild med allativ. Yttrandet är ett exempel på töjning av en svensk konstruktion. Modell finns dels i det mönster där åt avser den som har nytta eller skada av något, dels i relationell användning av ”åt”: han är hantlangare åt Eriksson ~ han är Erikssons hantlangare. Vid språkkontakt är det överlag konstruktioner som har förebild i det låntagande språket som lånas in från det långivande språket, medan konstruktioner som saknar förebild är betydligt mindre benägna att vinna insteg.

Melaleuca densispicata in Currawinya National Park, South-West Queensland: Ecology and preliminary implications for management of a rare plant species

Melaleuca densispicata Byrnes is an uncommon species with a limited distribution, comprising disjunct populations in inland southern Queensland and northern New South Wales, Australia. It is a dense, woody shrub, 2–4 m in height, which exhibits a marked 'clumping' growth habit. It has thick, papery bark and displays many white flowers during spring or early summer. Although it has long been known to exist, M. densispicata was only formally described in 1984, and very little is currently known about its ecology or specific management requirements. There are only seven known subpopulations of the species across its range. A major population at the western limit of its distribution occurs on Currawinya National Park (28°52'S, 144°30'E). Here, it is locally abundant and listed as a noteworthy plant species under the Management Plan (Queensland Parks & Wildlife Service 2001). This study aimed to identify patterns in the distribution of M. densispicata in Currawinya National Park, describe its ecological niche and role, and provide management recommendations for the species within the study area. Recent anecdotal observations of recruitment failure in south-western Queensland (Peter McRae, QPWS, October 2004, pers. comm.; Dick O'Connell, local grazier, July 2005 pers. comm.) caused additional emphasis to be placed on the examination of recruitment and recruitment factors.