El entierro de Montesquieu

En 1985, Alfonso Guerra, entonces vicepresidente del gobierno español encabezado por Felipe González, pronunció una frase destinada a hacerse famosa: “Montesquieu ha muerto”. Fue vertida cuando el partido socialista (PSOE) aprovechó la mayoría parlamentaria recién alcanzada para reformar la Ley Orgánica del Poder Judicial. De acuerdo con esa reforma, los vocales del Consejo General del Poder Judicial (equivalente a nuestro Consejo de la Magistratura) debían en adelante ser elegidos por el parlamento y no, como hasta entonces, mayoritariamente por los mismos jueces, fórmula a la que se tachaba de “corporativista”2. Los críticos advirtieron allí un intento de manejar los tres órganos clásicos del Estado para un proyecto de gobierno a largo plazo. Nada mejor, para eso, que enterrar de una buena vez por todas al viejo y quizás molesto señor de la Brède y barón de Montesquieu. Como buen político, Guerra, en sus memorias3, negó haber pronunciado literalmente aquella fórmula, aduciendo haber sido sus declaraciones tomadas fuera de contexto, etc...

Prudentia Iuris, 2004, n° 59 (número completo)

Editorial -- Sistema de jubilaciones y pensiones en América Latina: Reformas, paradigmas y temas emergentes / Fabio M. Bertranou -- No hay seguridad social sin gestión de calidad / Luis G. Bulit Goñi -- Reciprocidad jubilatoria / Pablo Casali -- El estrés ocupacional. Un nuevo desafío para los sistemas de protección de los trabajadores / David A. Martínez ; Marcela Vargas Gómez -- El financiamiento de los futuros sistemas de pensiones / Ariel G. Pino -- Las reformas de los regímenes de la previsión social brasileña de 1998 a 2003 / María Beatriz da Cunha Fernándes -- Formulación de un sistema de protección social en Colombia / Gina Magnolia Riaño Barón -- Levantamiento de información desagregada del sistema de pensiones chileno: encuesta “Historia laboral y seguridad social” e Historias previsionales / Ximena Quintanilla D. -- Los servicios sociales. Algunas experiencias en España y el Cono Sur / Ana María Talmon -- Apéndice -- In Memoriam -- Recensiones

Ingeniería y sociedad de control : sobre diseño y videovigilancia pública

Introducción: Desde tiempos inmemoriales las sociedades han pensado y desarrollado formas de control para actuar sobre distintos tipos de situaciones colectivas. Si bien las causas y los objetos de la vigilancia han ido variando según los distintos tiempos y contextos, quizás el mayor cambio que se encuentra sucediendo en la actualidad se refiere a una cuestión asociada a la pragmática del cambio tecnológico: cómo se vigila. Efectivamente, así como se pueden reconocer las figuras del Barón Hausmann en la ciudad de París del siglo XIX o de Robert Moses en la Nueva York del siglo XX, como asociadas a diseños urbanísticos que influyeron en las vidas de miles de personas, o a Jeremy Bentham, cuyo paradigmático panóptico del siglo XVIII sirvió de modelo para la construcción de cárceles, fábricas y escuelas, hoy en día las formas de control no se manifiestan solamente en estructuras de hormigón y acero, sino en el desarrollo de nuevas tecnologías de base informática que se despliegan en las grandes urbes sin que medie mayor reflexión sobre ellas.

Estudios de Historia de España, 2007, vol. 9 (número completo)

Contenido: La Campaña de Muza en el Noroeste en el año 713 y la capitulación de Astorga / Julio Montenegro ; Arcadio del Castillo – La villa de Tordesillas y sus relaciones regionales / Cecilia Bahr – La estructura de la propiedad de la tierra en Murcia durante la conquista castellana / Antonio Vicente Frey Sánchez – La diplomacia y las embajadas como expresión de los contactos interculturales entre cristianos y musulmanes en el Mediterráneo occidental durante la Baja Edad Media / Roser Salicrú i Lluch – El Barón de Rozmital en la Corona de Aragón (nuevos datos sobre la presencia de un ilustre bohemio del siglo XV en la Península Ibérica) / Miguel Raufast Chico – Tres hermanas hispano-judías judaizantes condenadas por la Inquisición. Sus personalidades / Susana Mabel Likerman de Portnoy – Evolución demográfica en Lleida desde la Guerra de la Independencia hasta el final del Trienio liberal / Antonio Sánchez Carcelén – La historia de las relaciones internacionales en España: un marco interpretativo / José Luis Neila Hernández -- Reseñas

Analog VLSI-based, neuromorphic sensorimotor systems: modeling the primate oculomotor system

Using neuromorphic analog VLSI techniques for modeling large neural systems has several advantages over software techniques. By designing massively-parallel analog circuit arrays which are ubiquitous in neural systems, analog VLSI models are extremely fast, particularly when local interactions are important in the computation. While analog VLSI circuits are not as flexible as software methods, the constraints posed by this approach are often very similar to the constraints faced by biological systems. As a result, these constraints can offer many insights into the solutions found by evolution. This dissertation describes a hardware modeling effort to mimic the primate oculomotor system which requires both fast sensory processing and fast motor control. A one-dimensional hardware model of the primate eye has been built which simulates the physical dynamics of the biological system. It is driven by analog VLSI circuits mimicking brainstem and cortical circuits that control eye movements. In this framework, a visually-triggered saccadic system is demonstrated which generates averaging saccades. In addition, an auditory localization system, based on the neural circuits of the barn owl, is used to trigger saccades to acoustic targets in parallel with visual targets. Two different types of learning are also demonstrated on the saccadic system using floating-gate technology allowing the non-volatile storage of analog parameters directly on the chip. Finally, a model of visual attention is used to select and track moving targets against textured backgrounds, driving both saccadic and smooth pursuit eye movements to maintain the image of the target in the center of the field of view. This system represents one of the few efforts in this field to integrate both neuromorphic sensory processing and motor control in a closed-loop fashion.

飞秒强激光场中大尺寸氩团簇爆炸机理的实验研究

By using time-of-flight spectroscopy, the ionization and explosion of large argon clusters ( (n) over bar = 3 x 10(3) - 3 x 10(6)) in the intense femtosecond pulsed laser field (60 fs,2 x 10(16) W/cm(2)) has been studied, and the dependence of average energy of ions emitted from argon clusters on the gas backing pressure has been measured. By comparing the average ion energies obtained with two different supersonic conical nozzles and considering the Hagena's scaling law of clusters, we have found that the average ion energy is determined by the cluster size when the laser parameters are kept unchanged. The experimental results indicated that when the cluster size is less than 3 x 10(5) atoms per cluster, the Coulomb repulsion force is the dominating factor in the expansion mechanism. Beyond this size, for 3 x 10(5) < (n) over barn < 3 x 10(6), the expansion is the result of the combined effect of both the Coulomb repulsion force and the hydrodynamic force, and the latter will play the dominating role for increasing cluster size.

COMPARISON OF MASTICATORY MORPHOLOGY BETWEEN RHINOPITHECUS-BIETI AND R-ROXELLANA

The masticatory apparatus for two endemic species of golden monkey in China, Rhinopithecus bieti and Rhinopithecus roxellana, were compared with those of macaques, Macaca and leaf monkeys, Presbytis. Multivariate analyses demonstrated that the two golden monkey species are distinct. Interspecies allometric analyses revealed that golden monkeys differ in their masticatory apparatus from both macaques and leaf monkeys. The prominent symphysial fusion, corpus, and sagittal condylar dimension of R. roxellana may produce efficient biting force on the incisal and posterior canine teeth, with the heavy reaction force barn on the temporomandibular joint. However, the well-developed bizygamatic width and mandibular height in R. bieti suggest that posterior canine function is similarly prominent in R. roxellana, while incisal function is not. (C) 1995 Wiley-Liss, Inc.

Gene loss, adaptive evolution and the co-evolution of plumage coloration genes with opsins in birds.

BACKGROUND: The wide range of complex photic systems observed in birds exemplifies one of their key evolutionary adaptions, a well-developed visual system. However, genomic approaches have yet to be used to disentangle the evolutionary mechanisms that govern evolution of avian visual systems. RESULTS: We performed comparative genomic analyses across 48 avian genomes that span extant bird phylogenetic diversity to assess evolutionary changes in the 17 representatives of the opsin gene family and five plumage coloration genes. Our analyses suggest modern birds have maintained a repertoire of up to 15 opsins. Synteny analyses indicate that PARA and PARIE pineal opsins were lost, probably in conjunction with the degeneration of the parietal organ. Eleven of the 15 avian opsins evolved in a non-neutral pattern, confirming the adaptive importance of vision in birds. Visual conopsins sw1, sw2 and lw evolved under negative selection, while the dim-light RH1 photopigment diversified. The evolutionary patterns of sw1 and of violet/ultraviolet sensitivity in birds suggest that avian ancestors had violet-sensitive vision. Additionally, we demonstrate an adaptive association between the RH2 opsin and the MC1R plumage color gene, suggesting that plumage coloration has been photic mediated. At the intra-avian level we observed some unique adaptive patterns. For example, barn owl showed early signs of pseudogenization in RH2, perhaps in response to nocturnal behavior, and penguins had amino acid deletions in RH2 sites responsible for the red shift and retinal binding. These patterns in the barn owl and penguins were convergent with adaptive strategies in nocturnal and aquatic mammals, respectively. CONCLUSIONS: We conclude that birds have evolved diverse opsin adaptations through gene loss, adaptive selection and coevolution with plumage coloration, and that differentiated selective patterns at the species level suggest novel photic pressures to influence evolutionary patterns of more-recent lineages.

First record of greater white-toothed shrew Crocidura russula in Ireland

1. Skeletal remains of greater white-toothed shrew Crocidura russula were recovered from barn owl Tyto alba and kestrel Falco tinnunculus pellets collected at 15 locations in Counties Tipperary and Limerick in Ireland in September 2007 and March 2008. Seven greater white-toothed shrews were trapped at four locations in Tipperary in March 2008. This is the first Irish record of C. russula and compelling evidence that the species is established in Ireland.

Arsenic residues in predatory birds from an area of Britain with naturally and anthropogenically elevated arsenic levels

Birds of prey forage over large areas and so might be expected to accumulate contaminants which are elevated but heterogeneously distributed in the general environment. The aim of this study was to test the hypothesis that arsenic levels in raptors from a region with elevated environmental arsenic concentrations were higher than those in birds from an uncontaminated part of Britain. Arsenic concentrations in the liver, kidney and muscle of kestrels, Falco tinnunculus, sparrowhawks, Accipiter nisus, and barn owls, Tyto alba, from south-west (SW) England, an area with naturally and anthropogenically (through mining) elevated environmental arsenic concentrations, were compared with those in birds from SW Scotland, where no such geochemical anomaly exists. Arsenic residues in kestrels from SW England were approximately three times greater than those in birds from SW Scotland for the three tissue types analysed. This was not the case for the other species in which arsenic residues were similar in birds from both regions. It is suggested that differences between species in both diet and arsenic metabolism could explain why kestrels have elevated arsenic tissue burdens in response to general environmental contamination but sparrowhawks and barn owls do not.

Almost nothing, almost anywhere: the metal shed in Ireland

This paper argues that the modern barn in Ireland is a complex social and architectural phenomena that is without, or has yet to find, a satisfactory discourse. Emerging in the middle third of the twentieth century, the modern barn – replete with corrugated iron and I-sections – continues to represent a presence in the Irish landscape whose ubiquity is as emphatic as its flexibility. It is, however, its universal properties that begin to suggest connections with wider narratives. The modernising aspects of the barn that appear in the 1920s and 30s begin to conflate with a rhetoric of architectural modernism which was simultaneously appearing across Europe. But while the relationship between high modernism’s critique of what it divined as the inspirational qualities of utilitarian buildings – Walter Gropius on grain silos, Le Corbusier on aircraft hangers etc. – has been well-documented, in Ireland this relationship perhaps contains another layer of complexity.
The barn’s consolidation as a modern type coincided with the search for a nation’s cultural identity after centuries of colonial rule. This tended to be an introspective vision that prioritised rural space over urban space, agriculture over industry, and imagined the small farm as a central tenet in the construction of a new State. This paper suggests that the twentieth-century barn – as a product of the mechanisation of agriculture promoted by the new administrations – is an iconic structure, emblematic of attempts to reconcile the contradictory forces and imagery of modernity with the mores of a traditional society. Moreover, given a cultural purview that was often ambivalent or even hostile to the ideologies and forms of modernity, the barn in Ireland is, perhaps, not so much the inspiration but the realisation of an architectural modernism in that country at its most pervasive, enduring and unself-conscious.

Dublin’s ephemeral and imaginary architectures

In 1989, the Irish architectural practice O’Donnell and Tuomey were commissioned to build a temporary pavilion to represent Ireland at the 11 Cities/11 Nations exhibition at Leeuwarden in the Netherlands. Citing Peter Smithson, John Tuomey suggested the pavilion, which drew inspirations from the forms and materials of the modern Irish barn, embodied an intention ‘not just to build but to communicate’. Its subsequent reassembly for the inauguration of the Irish Museum of Modern Art in the courtyard of the seventeenth-century Royal Hospital Kilmainham in Dublin in 1991, drew comparisons between the urban sophistication of this colonial building, its svelte new refit, and the rural expression of O’Donnell + Tuomey’s barn. It was, one critic recently noted, as if ‘a wedding had been crashed by a country cousin who had forgotten to clean his boots’.
It has been argued that temporary or ephemeral pieces of architecture, unburdened by the traditional constraints of firmitas or utilitas, have the ability to offer a concise distillation of meaning and intention. Approaching the qualities of rhetoric, such architectures share similarities with the monument and yet differ in fundamental ways. Their rapid construction in lightweight materials can allow for an almost instantaneous negotiation of zeitgeist. And, unlike the monument, from the outset the space and form of these installations is designed to disappear.
This paper analyses the ephemeral architectures of Dublin in the modern period contextualising their qualities and intentions as they manifest themselves across colonial, post-colonial and contemporary epochs. It finds origins in the theatrical sets of the late eighteenth century and traces their movements into the semi-public sphere of the pleasure garden and finally into the theatre of the streets. It is here that temporary architecture in the city has been at its most potent, allowing the amplification or subversion of the meanings of much larger spaces. Historically, much of Dublin’s most conspicuous instances of ephemeral architecture have been realised as a means of articulating mass spectacle in political, religious or nationalistic events. And while much of this has sought to confirm dominant ideologies, it has also been possible to discern moments of opposition.
The contemporary period, however, has arguably witnessed a shift in ephemeral architectures from explicitly representing ‘positive ideologies’ towards something more oblique or nebulous. This turn towards abstraction in form and space has rendered an especially communicative form of architecture particularly elusive. By examining continuities within the apparent disjuncture between historical and contemporary examples, this paper begins to unpick the language of recent ephemeral architecture in Dublin and situate it within wider global trends where political and economic imperatives are often simultaneously obscured and expressed in public space by a vocabulary of universality. As Jurgen Habermas has suggested, the contemporary value given to the transitory and the ephemeral ‘discloses a longing for an undefiled, immaculate and stable present’.

Var går gränsen? : vårdnadshavares uppfattning om lärares ansvarsområden.

Syftet med denna avhandling är att undersöka vårdnadshavares uppfattning om lärares ansvarsområden utöver undervisning. Ansvarsområdena som undersökts har namngetts tillgänglighet, fostran och lärares externa uppgifter. Med tillgänglighet avses kontakten mellan hem och skola, med fostran avses hemmets respektive skolans ansvar för fostran och med lärares externa uppgifter avses uppgifter som lärare har trots att uppgifterna enligt lag inte är en del av läraruppdraget. Skillnader i vårdnadshavares uppfattning har analyserats utgående från vårdnadshavares utbildningsgrad och familjesituation. Utgående från avhandlingens syfte har följande forskningsfrågor utformats: 1. Vad är vårdnadshavares uppfattning om ansvarområdena tillgänglighet, fostran och lärares externa uppgifter? 2. Hurdana skillnader finns det i vårdnadshavares uppfattning om lärares ansvarsområden utgående från vårdnadshavares utbildningsgrad? 3. Hurdana skillnader finns det i vårdnadshavares uppfattning om lärares ansvarsområden utgående från vårdnadshavares familjesituation? För att besvara ovanstående forskningsfrågor användes webbenkät som datainsamlingsmetod, vilket innebär att undersökningen är kvantitativ. Undersökningen har även kvalitativa inslag på grund av ett fåtal öppna frågor i webbenkäten. Forskningsansatsen är positivistisk. För att analysera materialet gjordes envägs variansanalys (one-way ANOVA) och engrupps t-test i statistikprogrammet SPSS. Respondenterna för undersökningen är vårdnadshavare till elever i årskurs tre och fyra i svenskspråkiga skolor från tre städer i Svenskfinland. Det totala antalet respondenter i undersökningen är 79. Resultatet visar att vårdnadshavarna uppfattar ansvarsområdet tillgänglighet vara mindre viktigt än det neutrala mittenvärdet samt att ansvaret för fostran och externa uppgifter inte enbart är lärarens. Vid analys av ansvarsområdena utgående från utbildningsgrad visar endast resultatet för analysen av ansvarsområdet tillgänglighet på signifikanta skillnader. Skillnaden kan ses mellan vårdnadshavarna med examen på andra stadiet respektive universitetsexamen. Resultatet visar dock att vårdnadshavarna med examen på andra stadiet anser att lärare har större ansvar för både fostran och externa uppgifter jämfört med vad vårdnadshavarna med yrkeshögskoleexamen respektive universitetsexamen gjorde. Vid analys av ansvarsområdena utgående från familjesituation visar resultatet inga signifikanta skillnader. Resultaten visar dock att vårdnadshavarna med äldre barn som går eller har gått i grundskolan anser att lärare har större ansvar för fostran jämfört med vad vårdnadshavarna vars barn är det första i grundskolan anser. Vid motsvarande analys av externa uppgifter anser vårdnadshavarna vars barn är det första i grundskolan att lärare har större ansvar.

Betydelsen av livsloppsperspektivet och den sociala utbytesteorin för förståelsen av närståendevård som en möjliggörare för ett gott åldrande : en kvalitativ studie

Bakgrunden till avhandlingen är att andelen äldre ökar i Finland, vilket medför ett behov av nya ekonomiska lösningar samtidigt som vårdkvaliteten tryggas. Närståendevård är en för samhället förmånlig vårdform som möjliggör att äldre får bo hemma längre samtidigt som institutionsvården minskar. Det är i enlighet med den finländska regeringens målsättningar och närståendevården ska därför utökas. I forskning om närståendevård har man främst fokuserat på vårdarens upplevelser och det finns ett behov av att öka kunskapen om vårdtagarnas upplevelser. Avhandlingens syfte är således att undersöka äldre vårdtagares upplevelser av närståendevård och åldrande genom att tillämpa livsloppsperspektivet och den sociala utbytesteorin. Avhandlingens fyra frågeställningar är ifall närståendevård upplevs som en god vårdform sett ur vårdtagarens synvinkel, vad som upplevs som positivt och negativt med vårdformen, vilken betydelse reciprocitet har för vårdtagaren och vilka möjligheter hon eller han har till reciprocitet i relationen till närståendevårdaren samt vilken betydelse vårdtagarens tidigare livsskeden har för hans eller hennes upplevelser av närståendevård. I avhandlingen behandlas även utvecklingen inom socialgerontologiska teorier. Två av de mest använda socialgerontologiska teorierna på 2000-talet är livsloppsperspektivet och den sociala utbytesteorin. Livsloppsperspektivet innebär att man tar i beaktande många olika faktorer såsom t.ex. samhälleliga förändringar och en individs tidigare livsskeden när man studerar åldrande. Den sociala utbytesteorin utgår från att det en människa ger åt en annan, förväntar hon sig tillbaka. I en obalanserad utbytesrelation uppstår missnöje och en känsla av maktlöshet hos den som enbart är mottagare. Det är en situation som äldre riskerar att hamna i, då deras resurser inte alltid värdesätts av den yngre, arbetsföra generationen. I denna kvalitativa studie har semistrukturerade temaintervjuer genomförts. Sju svenskspråkiga närståendevårdtagare i åldern 71-80 har intervjuats i Österbotten. Materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar att vårdtagarna överlag upplever närståendevård som en god vårdform med många fördelar. Vårdtagarna uppskattar framför allt att få bo hemma och tryggheten i att vårdas av någon anhörig som känner dem väl och hela tiden är tillgänglig. Flera vårdtagare upplever oro inför framtiden, eftersom de inte vet vad som händer om eller när närståendevårdarens hälsa försämras. Flera vårdtagare upplever frustration över sitt hälsotillstånd och hade inte förväntat sig att åldrandet skulle se ut på det sätt som det gör. Missnöjet tycks inte vara en följd av avsaknad av reciprocitet i relationen till närståendevårdaren, utan de negativa känslorna handlar om att acceptera det försämrade hälsotillståndet efter att tidigare ha levt ett aktivare liv.