The complexity in the implementation process of empowerment-based chronic kidney care: a case study

Background: This study is part of an interactive improvement intervention aimed to facilitate empowerment-based chronic kidney care using data from persons with CKD and their family members. There are many challenges to implementing empowerment-based care, and it is therefore necessary to study the implementation process. The aim of this study was to generate knowledge regarding the implementation process of an improvement intervention of empowerment for those who require chronic kidney care. Methods: A prospective single qualitative case study was chosen to follow the process of the implementation over a two year period. Twelve health care professionals were selected based on their various role(s) in the implementation of the improvement intervention. Data collection comprised of digitally recorded project group meetings, field notes of the meetings, and individual interviews before and after the improvement project. These multiple data were analyzed using qualitative latent content analysis. Results: Two facilitator themes emerged: Moving spirit and Encouragement. The healthcare professionals described a willingness to individualize care and to increase their professional development in the field of chronic kidney care. The implementation process was strongly reinforced by both the researchers working interactively with the staff, and the project group. One theme emerged as a barrier: the Limitations of the organization. Changes in the organization hindered the implementation of the intervention throughout the study period, and the lack of interplay in the organization most impeded the process. Conclusions: The findings indicated the complexity of maintaining a sustainable and lasting implementation over a period of two years. Implementing empowerment-based care was found to be facilitated by the cooperation between all involved healthcare professionals. Furthermore, long-term improvement interventions need strong encouragement from all levels of the organization to maintain engagement, even when it is initiated by the health care professionals themselves.

The effect of a Computerised Decision Support System (CDSS) on compliance with the prehospital assessment process: results of an interrupted time-series study

BACKGROUND: Errors in the decision-making process are probably the main threat to patient safety in the prehospital setting. The reason can be the change of focus in prehospital care from the traditional "scoop and run" practice to a more complex assessment and this new focus imposes real demands on clinical judgment. The use of Clinical Guidelines (CG) is a common strategy for cognitively supporting the prehospital providers. However, there are studies that suggest that the compliance with CG in some cases is low in the prehospital setting. One possible way to increase compliance with guidelines could be to introduce guidelines in a Computerized Decision Support System (CDSS). There is limited evidence relating to the effect of CDSS in a prehospital setting. The present study aimed to evaluate the effect of CDSS on compliance with the basic assessment process described in the prehospital CG and the effect of On Scene Time (OST). METHODS: In this time-series study, data from prehospital medical records were collected on a weekly basis during the study period. Medical records were rated with the guidance of a rating protocol and data on OST were collected. The difference between baseline and the intervention period was assessed by a segmented regression. RESULTS: In this study, 371 patients were included. Compliance with the assessment process described in the prehospital CG was stable during the baseline period. Following the introduction of the CDSS, compliance rose significantly. The post-intervention slope was stable. The CDSS had no significant effect on OST. CONCLUSIONS: The use of CDSS in prehospital care has the ability to increase compliance with the assessment process of patients with a medical emergency. This study was unable to demonstrate any effects of OST.

The well-being of relatives of patients with atrial fibrillation: a critical incident technique analysis

BACKGROUND: The well-being of relatives of patients having chronic heart diseases (CHD) has been found to be negatively affected by the patient's condition. Studies examining relatives of patients with atrial fibrillation (AF) indicate that their well-being may be affected in a similar manner, but further research is needed. AIM: To explore and describe critical incidents in which relatives of patients experience how AF affects their well-being and what actions they take to handle these situations. DESIGN AND METHOD: An explorative, descriptive design based on the critical incident technique (CIT) was used. Interviews were conducted with 19 relatives (14 women and five men) of patients hospitalised in southern Sweden due to acute symptoms of the AF. RESULTS: The well-being of relatives was found to be affected by their worries (patient-related health), as well as the sacri-ficing of their own needs (self-related health). In handling their own well-being, these relatives adjusted to and supported the patient (practical involvement), along with adjusting their own feelings and responding to the mood of the patients (emotional involvement). CONCLUSION: The well-being of relatives of patients with AF was affected depending on the patients' well-being. In their attempt to handle their own well-being, the relatives adjusted to and supported the patients. Further research is needed in order to evaluate the effects of support to relatives and patients respectively and together.

Reflexiones sobre los cuidados de larga duración en Suecia [Reflections on Long-term care in Sweden]

La provisión de cuidados de larga duración que se ofrecen en Suecia y en el conjunto de los países nórdicos provienen de un recorrido histórico basado en la construcción territorial a través de parroquias y en las redes de solidaridad creadas a partir de la relación entre familias y amigos, por un lado, y estos con el Estado, por otro.

Äldre invandrares från före detta Jugoslaviens förväntningar i mötet med sjuksköterskor i Sverige : -En kvalitativ intervjustudie

Dagens samhälle blir allt mer mångkulturellt. Det ställer högre krav på både omvårdnaden och sjuksköterskan. Sjuksköterskans eventuella brist på kompetens om kulturskillnader kan skapa kulturkrockar, missförstånd och felaktig omvårdnad. Syftet med studien var att undersöka vilka förväntningar äldre invandrare från förre detta Jugoslavien har i möten med sjuksköterskan i Sverige samt hur sjuksköterskans kompetens kan skiljas från undersköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Metod: Studien är kvalitativ med en induktiv ansats och baseras på sex intervjuer med äldre invandrare som ursprungligen kom från fd. Jugoslavien. Personlig kontakt togs med informanterna om deltagande i undersökningen genom serbiska/bosniska/kroatiska/makedoniska. Författaren informerade om studien och att de som ville delta kontaktade författaren. Insamlat material analyserades systematiskt med innehållsanalys. Resultat: Det som framkom att de äldre invandrarna förväntade sig i mötet med sjuksköterskan presenteras i följande fem kategorier; Att få bekräftelse för uttalade behov; Empatisk kontakt; Kommunikation och dialog i mötet; Respekt för sina värderingar och syn på hälsa och Trygghet. Slutsatsen: omvårdnad av äldre patienter med en annan kulturell bakgrund kräver båda kulturell kompetens och professionellt förhållningssätt. Sjuksköterskan behöver kunna identifiera patientens vårdbehov och i detta fallet även övergå de språkliga barriärer och nå patienten och förstå deras behov.

Anhöriga äldre angår alla!

Anhörigomsorg är del av en komplex väv med olika nivåer, individuella, familjemässiga och övergripande samhälleliga, där åtminstone de senare har begränsade resurser. Denna rapport presenterar och diskuterar kunskapsläget inom svensk och internationell forskning om anhöriga till äldre. Vi sätter den svenska anhörigomsorgen i ett större sammanhang genom resonemang om demografiska förutsättningar, historiska tillbakablickar och internationella utblickar. Nutid belyses med aktuella undersökningar och vi tror att framtiden kan klaras tack vare den allt större överlappning vi redan ser mellan många olika former av hjälp, service, omsorg och vård. Vi ställer frågan om dessa mönster kanske förbises i de ofta dystra, rent demografisk-ekonomiska framskrivningarna. Rapporten redovisar många svenska undersökningar av anhörigomsorg, både i befolkningen i stort och bland äldre. Det förefaller klart att det skett en faktisk ökning av anhörigomsorgens omfattning från 1990-talet och början av 2000- talet, något som flera studier visar. Resultat från en europeisk undersökning med gemensamma frågor och svarsalternativ tyder på att anhörigomsorg är vanligare i Nordeuropa än i Sydeuropa vilket nog strider mot gängse föreställningar. Kanske är det i Norden vanligare att vara hjälpgivare men inte med lika omfattande engagemang eller lika länge och man bor sällan tillsammans. Då fördelas nog omsorgen på fler händer. I Sverige angav mindre än 1 procent att de gav omsorg på heltid, i Spanien 5 procent. Sammantaget har, i Sverige liksom i övriga Europa, mer än 4 av 10 i befolkningen en aktuell eller tidigare personlig erfarenhet av att ge omsorg, och på befolkningsnivå är anhörigomsorgen klart större än den offentliga. De flesta svenska studier visar att det är ungefär lika vanligt bland kvinnor och män att vara givare av anhörigomsorg. Kvinnor ger dock oftare personlig omvårdnad och de ger fler timmar omsorg än männen. De flesta omsorgsgivare ger ganska få hjälptimmar, men timinsatserna ökar med stigande ålder och är högst bland de äldsta. I genomsnitt ger omkring 30 procent av omsorgsgivarna daglig hjälp, men den andelen stiger till nästan 40 procent för anhörigvårdare i 65–80 årsåldern och till 80 procent för dem som är ännu äldre. Äldre utgör således 30 procent av alla som ger omsorg, oftast till andra äldre, men utför ungefär 4 av 10 omsorgstimmar. Äldre personer är inte bara mottagare av omsorg utan minst lika ofta också givare. De flesta givare av anhörigomsorg ger ”lättare” former av insatser (skjutsning, passning, tillsyn etc.), insatser som många gånger säkerligen är viktiga och kan vara avgörande för mottagaren. Det är viktigt att se det stora spektret av anhörigomsorg och att det också finns grupper av anhöriga (ofta äldre personer) som gör omfattande insatser som kan påverka såväl egen hälsa som arbetsliv. Vid små hjälpbehov – fallet för de flesta – får man lite hjälp främst av anhöriga, vid större behov mer hjälp och då av både anhöriga och av kommunen. Delat ansvar är vanligt och även vad omsorgsgivare och mottagare önskar. Få önskar bära ansvaret ensamma och få önskar att ansvaret helt ligger på det offentliga. Historiskt utgör barn och andra anhöriga en viss trygghet på ålderdomen, något som inte tillhör det förflutna, utan snarare kommer att få större betydelse framöver. Anledningen är demografisk: allt fler har nära anhöriga i form av en egen familj. Familjens relativa betydelse har ökat, inte minskat som man ibland föreställer sig. Detta accentueras av att den offentliga omsorgen visserligen är väl utbyggd i Sverige, men tycks ha nått gränsen för vad den kan uträtta, praktiskt och finansiellt. Anhörigomsorgen har även socialpolitiska aspekter. Den som är eller varit anhörigvårdare vill helst inte själv vara mottagare av omfattande anhörigvård, utan hellre få huvuddelen av omsorgen från det offentliga. Man kan nog förutse ännu strängare ransonering av offentliga tjänster i framtiden, där anhöriga och marknadsbaserade tjänster är alternativen, möjligen tillsammans med växande insatser från ideella organisationer.

“Who wants to go repeatedly to the hospital?” : Perceptions and experiences of simplified medical abortion in Rajasthan, India

The aim of this study is to explore women's experiences and perceptions of home use of misoprostol and of the self-assessment of the outcome of early medical abortion in a low-resource setting in India. In-depth interviews were conducted with 20 women seeking early medical abortion, who administered misoprostol at home and assessed their own outcome of abortion using a low-sensitivity pregnancy test. With home use of misoprostol, women were able to avoid inconvenience of travel, child care, and housework, and maintain confidentiality. The use of a low-sensitivity pregnancy test alleviated women's anxieties about retained products. Majority said they would prefer medical abortion involving a single visit in future. This study provides nuanced understanding of how women manage a simplified medical abortion in the context of low literacy and limited communication facilities. Service delivery guidelines should be revised to allow women to have medical abortion with fewer visits.