956 resultados para opera staging
Resumo:
Jingju (‘Beijing opera’) is China's most iconic traditional theatre, marketed as a global signifier of Chinese theatre and national identity. Although troupes from mainland China regularly tour Europe, audiences in the UK have also had access to Jingju via two indigenous organizations: the UK Beijing Opera Society (now defunct) and the London Jing Kun Opera Association (now in its ninth year). These organizations consist of Chinese, overseas Chinese and Western performers performing both Jingju and Kunju (‘Kun opera’). Where there is a mix of ethnicity, can ‘traditional Chinese theatre’ still be conceived of as ‘traditional’? How is Jingju mapped onto non-Chinese bodies? Can Jingju performances by ethnically white performers reflect diasporic identities? Drawing on the theories of Judith Butler and Homi Bhabha, this article argues that by highlighting the performativity of identity, the performance of Jingju by non-Chinese performers challenges the notion of Jingju as a global signifier of ‘authentic traditional Chinese theatre’.
Resumo:
Jingju (Beijing Opera) is widely considered to be a fundamentally non-naturalistic practice that became known in the West after it caught the attention of western practitioners in 1935 following Mei Lanfang’s performance in Moscow. Given the implication that its importance is largely historical, some non-specialists have implied that Jingju has little relevance to contemporary modes of thinking, particularly the multiplicities of experience as outlined by philosophers such as Deleuze and Guattari. This article seeks to demonstrate the multiplicity of Jingju for a wider readership through both a historical analysis and a deconstruction of the form. It will show how, at the same time that Mei Lanfang was providing a ‘non-realistic’ model for western practitioners eager to displace the dominance of naturalism, realistic settings were becoming an integral part of Jingju performances in Shanghai. The article also engages with the various acting pai/styles that weave Jingju into a complex, multiple form. The article demonstrates how Deleuzian models actually facilitate a greater understanding of Jingju.
Resumo:
The remarkable Sherley brothers and their maverick diplomacy evidently appealed to early seventeenth-century readers, and dramatists recognised the theatrical potential their adventures offered. Scholars have been drawn to The Travailes of the Three English Brothers for its depiction of encounters with 'others', as a portrait of early modern England's ambitions beyond its shores. This article examines how, rather than serving as propaganda, as Thomas Sherley must have hoped, the theatrical treatment exposed the brothers to a sustained critique, deploying irony to undercut the heroic motives to which they laid claim and revealing the ideological fault lines at the heart of their enterprise.
Resumo:
Uppsatsen redogör för resultatet av en förändringsanalys av informationssystemet Opera – Operativ Tåginformation samt dess samverkan med andra informationssystem. Vi ger även ett flertal förändringsförslag angående Opera. Det primära målet är att utifrån analysen ge färändringsförslag angående Opera och dess informationssystemarkitektur. För att detta skulle vara möjligt har vi kartlagt Opera och den interaktion som sker med andra informationssystem. Målet är att öka förståelsen för Opera och dess informationssystemarkitektur samt att föreslå förändringar av densamma. Analysresultatet beskriver både Operas interna och externa informationssystemarkitektur det vill säga hur Opera samverkar med andra informationssystem, Operas kärnprocesser och hur dessa kan spåras i den nuvarande databasen. Förändringsförslagen innefattar ett erbjudande om att, utifrån en beskrivning av de viktigaste handlingarna i Operas kärnprocesser skapa en objektmodell som tydliggör de centrala begrepp i verksamheten. Detta bör leda till ett förbättrat informationssystem och en förbättrad informationssystemarkitektur som stöd för kärnprocesserna. Syftet med detta arbete är att visa på hur grundläggande begrepp i informationssystemarkitekturen kan definieras med utgångspunkt från en analys av verksamhetens kärnprocesser och handlingar.
Resumo:
The aim in this chapter is to develop a deeper understanding about the informal Björling 'School' in Sweden. Contextually the example is related to the micro history of opera education contributing to the macro perspective illuminating a provincial example of the concept of domestic opera schooling. The specific focus was on Karl David Björling (1873-1926), the teaching parent of the Swedish tenor Jussi Björling (1911-1960) and his brothers Gösta and Olle. The Björling family model of opera schooling belongs to the classical canon of domestic home education which was common during the epoch. The phenomenon is also within the field of opera singing an important reference to the historical context of the Nordic opera history of vocal education. The uniqueness concerning the Björling School seems to be the rigorous and exceptionally early training. David Björling’s pedagogy was rooted in earlier German theories of musical upbringing. It's clear from his results that he was familiar with the neo-humanistic ideal on which reformed music education was based. Of a specific interest is the term Gesang als Unterricht as a concept for developing childrens musical and memorising capacities. Conceptually the roots of the Björling model are in the eighteenth-century Romantic view of prodigies and their abilities. The extensive touring is connected to the promotion of wonder-children, and David Björling’s educational style to the conservative Master-pupil tradition. David Björling's vocal ideal was a part of the contemporary debate about “The decadence of the singing art”, and seems to have its roots in an older Italian tradition. There are recurring similarities between his educational methods and the didactic principles of the Lamperti School: Enjoying a revival around the late 1800s and early 1900s, it has been called the natural or the national school. Nevertheless, through authentic experiences and gramophone recordings the Italian tenor Enrico Caruso became David Björling’s pedagogical role model.
Resumo:
Syftet med denna kvalitativa undersökning är att bidra med kunskap om hur scenografiska projekt organiseras, i första hand inom operakonsten. Resultatet är användbart för forskning inom organisation samt användbart för branschen. Huvudfrågan är: hur ser arbetsprocessen ut för konstnärliga projektgrupper verksamma inom operakonst? Delfrågorna är: vilka faktorer påverkar vilka kriterium videoscenografer har för skapande? Vilka faktorer är viktigast för gott styrande av konstnärliga projektgrupper verksamma inom operakonst? Analysprocessen består av sammankopplingar mellan respondenternas svar och Pierre Bourdieus teorier om det kulturproducerande fältet samt jämförelse med tidigare forskning. Intervjuer med tre videoscenografer har legat till grund för analysen om hur vi organiserar oss i konstnärliga projekt på operascenen. Resultatet av den kvalitativa undersökningen är att den verksammes bakgrund, intressen och utbildning har påverkan på de arbetsmässiga val som tas. Ett gott ledarskap av en konstnärlig grupp som skapar videoscenografi innebär att visa på tydlighet och respekt till alla medarbetare. Diskussionen handlar om studiens styrkor, svagheter och förslag till fortsatt forskning. Styrkan i undersökningen är respondenternas karakteristiska svar som med tydlighet kunde förklaras med hjälp av Bourdieus teorier samt tidigare forskning. Svagheten i undersökningen är att den endast byggs på den empiri som samlats in genom intervjuer. Förslag till fortsatt forskning är således att undersöka om samma resultat kan erhållas med en annan metod.