Tillträdes- och uteslutningsstrategier i den fria leken : En undersökning gjord i förskolan bland barn i åldrarna tre till sex år

Syftet med det här arbetet har varit att undersöka hur barn i åldrarna tre-sex år skapar, upp-rätthåller och avbryter gemenskaper med varandra i den fria leken på förskolan. Jag har också tittat på det hela ur ett genusperspektiv och har tittat på om pojkar och flickor agerar på olika sätt när det gäller tillträden samt exkluderingar i den fria leken. Som metod har jag använt mig av observationer, jag antecknade och gjorde röstinspelningar för att fånga så mycket som möjligt av det barnen sade och gjorde. Jag genomförde 27 obser-vationer både inomhus och utomhus.Resultatet visade att pojkar och flickor använder sig av många olika strategier för att få tillträ-de till pågående lek och för att utesluta varandra under pågående lek.De vanligaste tillträdesstrategierna som barnen under mina observationer använde sig av var: att fråga om man fick delta i leken, att avbryta eller använda sig av en störande entré för att få tillträde till leken, att leka bredvid några andra som leker och själv leka liknande lek som dem samt att referera till någon vuxens auktoritet. När det kommer till uteslutningsstrategier så var de vanligaste: att etablera en kärngrupp, att ha en roll i leken men ändå bli utestängd, uteslutningar av kamrater inom pågående lek, att skydda interaktionsutrymmet och uteslutning på grund av ålder.Användandet av tillträdes- och uteslutningsstrategier ur genushänseende visade att flickorna oftast frågade om de fick vara med i en pågående lek eller refererade till frasen alla får vara med. Pojkarna använde sig mest av avbrytande och störande entré och till viss del, men inte i lika stor utsträckning som flickorna, av frasen alla får vara med.

Den pedagogiska innemiljöns påverkan på barns fria lek : Ur ett pedagogperspektiv

Syftet med arbetet var att undersöka hur två pedagoger och två rektorer som arbetar på två olika kommunala förskolor ser på innemiljön och dess påverkan på lek. Det innefattar vilket material som används och hur de har utformat miljön. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer och ostrukturerade observationer för att samla in materialet. Resultat av undersökningen visade att båda förskolorna arbetar aktivt med miljön men att den ena förskolan precis har börjat med sitt arbete. Båda förskolorna arbetade efter samma vision, att ha en miljö som är tillgänglig för bar-nen där materialet är synligt och på barnens nivå. Det är något som också tas upp som viktigt i litteratur och forskning. Faktorer som visade sig ha betydelse för utformingen av miljön var eko-nomi, tid, personalens inställning och barnens ålder.

Vad utforskar barnen i den fria leken utomhus? : Ett naturvetenskapligt perspektiv

Syftet med studien är att undersöka vilka naturvetenskapliga fenomen/begrepp barn i åldern 3-4 år utforskar i den fria leken på förskolegården samt hur de gör när de utforskar. Som metod för att undersöka barnens utforskande användes ostrukturerade observationer vilka dokumenterades med hjälp av ett protokoll (löpande). Observationerna tolkades med stöd från tidigare forskning och litteratur inom naturvetenskap som utgör grund för studien. Resultatet av studien visar att de platser där barnen vistades mest och utforskade flest fenomen/begrepp var rutschkanorna och sandlådan. Vanligast att utforska var materialets egenskaper, och de fysikaliska begreppen tyngdkraft och friktion. De mest använda sätten att utforska de fysikaliska begreppen på var att använda sin kropp i rutschkanan och olika lekmaterial. Materialets egenskaper undersöktes genom att t.ex. prova sandens hållfasthet i tillverkning av sandkakor och genom att hälla sand på olika sätt. Utifrån resultatet har ett observationsmaterial konstruerats som har till syfte att kunna synliggöra vilka fenomen/begrepp barn utforskar inom naturvetenskap. Syftet är att pedagoger på förskolan ska kunna använda det vid t.ex. observationer och dokumentationer.  

Contemporary planning education and Indigenous cultural competency agendas : erasing terra nullius, respect and responsibility

As noted in Universities Australia’s (2011a, 2011b) investigations into Indigenous Cultural Competency, most universities have struggled with successfully devising and achieving a translation of Indigenous protocols into their curricula. Walliss & Grant (2000: 65) have also concluded that, given the nature of the built environment disciplines, including planning, and their professional practice activities, there is a “need for specific cultural awareness education” to service these disciplines and not just attempts to insert Indigenous perspectives into their curricula. Bradley’s policy initiative at the University of South Australia (1997-2007), “has not achieved its goal of incorporation of Indigenous perspectives into all its undergraduate programs by 2010, it has achieved an incorporation rate of 61%” (Universities Australia 2011a: 9; http://www.unisa.edu.au/ducier/icup/default.asp).

Contextually, Bradley’s strategic educational aim at University of South Australia led a social reformist agenda, which has been continued in Universities Australia’s release of Indigenous Cultural Competency (2011a; 2011b) reports that has attracted mixed media criticism (Trounson 2012a: 5, 2012b: 5) and concerns that it represents “social engineering” rather than enhancing “criticism as a pedagogical tool ... as a means of advancing knowledge” (Melleuish 2012: 10). While the Planning Institute of Australia’s (PIA) Indigenous Planning Policy Working Party has observed that fundamental changes are needed to the way Australian planning education addresses Indigenous perspectives and interests, it has concluded that planners “! perceptual limitations of their own discipline and the particular discourse of our own craft” were hindering enhanced learning outcomes (Wensing 2007: 2). Gurran (PIA 2007) has noted that the core curriculum in planning includes an expectation of “knowledge of ! Indigenous Australian cultures, including relationships between their physical environment and associated social and economic systems” but that it has not been addressed. This paper critiques these discourses and offers an Indigenous perspective of the debate.