Effort-reward imbalance and sedentary lifestyle: an observational study in a large occupational cohort

Objectives: To investigate the association between effort-reward imbalance (ERI) at work and sedentary lifestyle. Methods: Cross-sectional data from the ongoing Finnish Public Sector Study related to 30 433 women and 7718 men aged 17-64 were used (n = 35 918 after exclusion of participants with missing values in covariates). From the responses to a questionnaire, an aggregated mean score for ERI in a work unit was assigned to each participant. The outcome was sedentary lifestyle defined as <2.00 metabolic equivalent task (MET) hours/day. Logistic regression with generalized estimating equations was used as an analysis method to include both individual and work unit level predictors in the models. Adjustments were made for age, marital status, occupational status, job contract, smoking, and heavy drinking. Results: Twenty five percent of women and 27% of men had a sedentary lifestyle. High individual level ERI was associated with a higher likelihood of sedentary lifestyle both among women (odds ratio (OR) = 1.08, 95% CI 1.01 to 1.16) and men (OR = 1.17, 95% CI 1.02 to 1.33). These associations were not explained by relevant confounders and they were also independent of work unit level job strain measured as a ratio of job demands and control. Conclusions: A mismatch between high occupational effort spent and low reward received in turn seems to be associated with an elevated risk of sedentary lifestyle, although this association is relatively weak.

Effort-reward imbalance at work and the co-occurrence of lifestyle risk factors: cross-sectional survey in a sample of 36,127 public sector employees

Background In occupational life, a mismatch between high expenditure of effort and receiving few rewards may promote the co-occurrence of lifestyle risk factors, however, there is insufficient evidence to support or refute this hypothesis. The aim of this study is to examine the extent to which the dimensions of the Effort-Reward Imbalance (ERI) model – effort, rewards and ERI – are associated with the co-occurrence of lifestyle risk factors. Methods Based on data from the Finnish Public Sector Study, cross-sectional analyses were performed for 28,894 women and 7233 men. ERI was conceptualized as a ratio of effort and rewards. To control for individual differences in response styles, such as a personal disposition to answer negatively to questionnaires, occupational and organizational -level ecological ERI scores were constructed in addition to individual-level ERI scores. Risk factors included current smoking, heavy drinking, body mass index ≥25 kg/m2, and physical inactivity. Multinomial logistic regression models were used to estimate the likelihood of having one risk factor, two risk factors, and three or four risk factors. The associations between ERI and single risk factors were explored using binary logistic regression models. Results After adjustment for age, socioeconomic position, marital status, and type of job contract, women and men with high ecological ERI were 40% more likely to have simultaneously ≥3 lifestyle risk factors (vs. 0 risk factors) compared with their counterparts with low ERI. When examined separately, both low ecological effort and low ecological rewards were also associated with an elevated prevalence of risk factor co-occurrence. The results obtained with the individual-level scores were in the same direction. The associations of ecological ERI with single risk factors were generally less marked than the associations with the co-occurrence of risk factors. Conclusion This study suggests that a high ratio of occupational efforts relative to rewards may be associated with an elevated risk of having multiple lifestyle risk factors. However, an unexpected association between low effort and a higher likelihood of risk factor co-occurrence as well as the absence of data on overcommitment (and thereby a lack of full test of the ERI model) warrant caution in regard to the extent to which the entire ERI model is supported by our evidence.

Omvårdnadskompetensens betydelse för patientsäkerheten i vårdorganisationen : En litteraturstudie

Introduktion: Vårdorganisationer ska tillgodose patientsäker vård av hög kvalitet på ett så effektivt sätt som möjligt. Patienter drabbas dock i stor omfattning av vårdskador som skulle kunna undvikits om adekvata åtgärder vidtagits vid deras kontakt med hälso- och sjukvården. Sjuksköterskorna utför omvårdnadshandlingar med de givna resurser som vårdorganisationen tillhandahåller. Syfte: Att belysa betydelsen av sjuksköterskors omvårdnadskompetens för patientsäkerheten ur ett organisatoriskt perspektiv. Metod: Polit och Becks (2017) niostegsmodell har använts med ett deduktivt arbetssätt. Ramverket har varit förutbestämda patientsäkerhetsindikatorer (trycksår, fall, nosokomiala infektioner, misslyckande att rädda och mortalitet) samt Donabedians (1988) begreppsmodell. Tio kvantitativa artiklar har använts till resultatet. Resultat: Sjuksköterskors omvårdnadskompetens har visat sig genom procentandelen sjuksköterskor i omvårdnadsgruppen, omvårdnadstiden som patienter får av sjuksköterskor samt kandidatexamen och klinisk erfarenhet hos sjuksköterskorna. Vid en ökning av omvårdnadskompetensen så minskade vårdskador oavsett avdelningens karaktär. Konklusion: Mer än hälften av vården består av omvårdnad där sjuksköterskor leder omvårdnadsarbetet. Sammansättningen av omvårdnadsgrupper har en avgörande roll för patientsäkerheten. Procentandel sjuksköterskor i omvårdnadsgruppen bör vara omkring 85- 88%. För att öka patientsäkerheten krävs mer evidens och datainsamling kring vilka omvårdnadshandlingar som påverkar vårdutfall utifrån struktur, process och vårdutfallsnivå. Detta skulle stärka sjuksköterskeprofessionens betydelse och underlätta för verksamheter och beslutsfattare vid kvalitetsförbättring av vården.

Patienters upplevelser av kommunikation på sjukhus : En litteraturstudie

Introduktion: Vårdkvaliteten och samspelet mellan sjuksköterskor och patienter påverkas av hur kommunikationen mellan parterna fungerar. I vården utspelar sig kommunikation på olika sätt bland annat genom samtal mellan sjuksköterskor och patienter, vid överrapportering av patienter eller via kroppsspråk och kroppskontakt. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva patienters upplevelser av kommunikation och möten med sjuksköterskor vid vård på sjukhus. Metod: Litteraturstudien utfördes enligt Polit och Becks (2017) niostegsmodell. Artiklar söktes i databaserna Cinahl och PubMed. Efter kvalitetsgranskning av valda artiklar återstod det 11 artiklar. Fyra av kvantitativ metod, sex av kvalitativ metod och en av mixad metod. Resultat: I resultatet framkom två huvudteman med två tillhörande underteman. Det första temat var Återkoppling och delaktighet med tillhörande underteman: Sjuksköterskors förmåga till lyhördhet och informationsöverföring och Förutsättningar och brister för patienters delaktighet. Det andra temat var Sjuksköterskors ansvar och professionalitet i möten med patienter med underteman: Sjuksköterskors attityder till att kommunicera med patienter och språkbarriärers inverkan på kommunikation. Slutsats: Patienters upplevelser pendlade från känsla av trygghet till rädsla beroende på sjuksköterskors attityder och förhållningssätt. Patienter upplevde negativa känslor såsom otrygghet när de inte fick möjlighet till delaktighet. När sjuksköterskor bjöd in patienter och deras anhöriga främjades delaktigheten och patienterna kände sig mer trygga och respekterade.