The Peace and Security Council of the African Union : its relationship with the United Nations, African Union and sub-regional mechanisms

Avhandlingen undersöker den Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråd och dess roll i framhävandet och upprätthållandet av fred, säkerhet och stabilitet i Afrika. Detta freds- och säkerhetsråd etablerades formellt 2004 och opererar under den Afrikanska Unionen (AU) som å sin sida upprättades 2002. Den Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråds roll i framhävandet av fred, säkerhet och stabilitet gör rådet till en hörnsten inom ramen för konfliktförebyggande och -hantering, samt konfliktlösning på den afrikanska kontinenten. Den Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråd spelar också en högst viktig roll i implementeringen av ansvaret att beskydda civilbefolkningen i konfliktsituationer. För uppfyllandet av sitt mandat att framhäva och upprätthålla fred, säkerhet och stabilitet i Afrika krävs det att freds- och säkerhetsrådet samarbetar med andra institutioner och mekanismer som handhar internationella och regionala freds- och säkerhetsärenden. Avhandlingen analyserar tre dimensioner av denna typ av relationer som freds- och säkerhetsrådet bör etablera med dessa organ och mekanismer för att kunna utföra sitt mandat effektivt. Först analyseras relationen mellan Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråd och Förenta Nationernas säkerhetsråd som också beskrivs i artikel 17 (1) i protokollet som förde till etablerandet av AU:s freds- och säkerhetsråd. Analysen understryker FN:s säkerhetsråd som det organ som bär det primära ansvaret i förhållande till fred och säkerhet, medan AU:s freds- och säkerhetsråd fungerar som en kompletterande komponent i sin roll som ett regionalt organ. Avhandlingen fortsätter med att analysera förhållandet mellan AU:s freds- och säkerhetsråd och andra organ inom AU, samt andra relevanta institutioner som framgår av artikel 10, 18 (1), 19 och 20 i protokollet för rådets etablerande. Avhandlingen diskuterar i detalj hur samarbetet mellan AU:s freds- och säkerhetsråd och dessa institutioner och organ kunde förstärkas till fördel för effektivt framhävande och upprätthållande av fred och säkerhet i Afrika. Slutligen analyserar avhandlingen samarbetet mellan AU:s freds- och säkerhetsråd och sub-regionala mekanismer etablerade under regionala ekonomiska gemenskaper som beskrivs i artikel 16 i protokollet för etablerandet av rådet. Avhandlingen diskuterar i detalj rollen för de sub-regionala mekanismerna i den afrikanska freds- och säkerhetsarkitekturen. Avhandlingen diskuterar vidare förhållandet mellan de sub-regionala mekanismerna och den afrikanska stand-by styrkan ASF och förutsättningarna för detta arrangemang att bemöta afrikanska konflikter. Avhandlingen fokuserar också på en harmoniserings- och samarbetsprocess i förhållande till de sub-regionala mekanismerna, de regionala ekonomiska gemenskaperna och den Afrikanska Unionens freds- och säkerhetsråd. Kort sagt beskriver avhandlingen hur förhållandet mellan AU:s freds- och säkerhetsråd och de ovan nämnda organ och mekanismer har en faktisk och potentiell möjlighet att effektivt bidra till fred, säkerhet och stabilitet i Afrika. Avhandlingen identifierar utmaningarna kring att göra detta till ett fungerande förhållande samtidigt som den genererar både generella och specifika rekommendationer om hur dessa utmaningar bäst kan bemötas. Några av dessa utmaningar utgörs av följande aspekter: konflikten mellan AU:s och FN:s reglemang i bemötandet av freds- och säkerhetsutmaningar; de olika metoderna i FN och AU vid implementeringen av principen av universell jurisdiktion; konflikten mellan de olika mandaten som AU:s freds- och säkerhetsråd och FN:s säkerhetsråd har i förhållande till implementeringen av principen om intervention; och konflikten mellan lagarna och metoderna i förhållande till AU:s freds- och säkerhetsråd och de regionala mekanismerna. En av de huvudsakliga rekommendationerna i avhandlingen i bemötandet av de ovan nämnda utmaningarna är att harmonisera de olika systemen för att försäkra att det föreligger ett samordnat bemötande av konflikter i Afrika. Efter att ha identifierat luckorna i AU:s freds- och säkerhetsprotokoll med speciell fokus på förhållandet mellan rådet och de relevanta organen och mekanismerna rekommenderar avhandlingen ett antal tillägg och modifieringar till instrumentet ifråga för att effektivera, stärka och upprätthålla detta förhållande. Avhandlingen föreslår att dessa tillägg och modifieringar skulle företas under 2014 då detta år markerar 10 år efter att AU:s freds- och säkerhetsråd etablerades. Idén bakom detta företagandet ligger i att 10 år torde vara en tillfredställande tidsperiod för att mäta hur freds- och säkerhetsrådet har fungerat och hur dess förhållande med de relevanta institutionerna och mekanismerna kunde förbättras. Avhandlingen representerar den bredaste och nyaste studien inom ramen för artikel 16, 17, 18, 19 och 20 i protokollet för AU:s freds- och säkerhetsråd och introducerar ett innovativt bemötande av utmaningar till fred, säkerhet och stabilitet på den afrikanska kontinenten. Avhandlingen bidrar till teorin och praxisen i AU:s freds- och säkerhetsråd vilket kan vara av intresse för både forskare och praktiker i folkrätt såväl som i internationella freds- och säkerhetsstudier, speciellt i Afrika.

PRODUCTION OF AUSTRALIAN CEDAR SEEDLINGS INOCULATED WITH ARBUSCULAR MYCORRHIZAL FUNGI IN DIFFERENT TYPES OF CONTAINERS

ABSTRACT The present study aimed to evaluate the growth and the levels of N, P, K, Ca and Mg in Australian cedar seedlings which had been inoculated with arbuscular mycorrhizal fungi (AMF) in different types of containers. The experiment was carried out in a greenhouse and the experimental design was that of randomized complete blocks (RCB), with a 4 x 4 factorial design consisting of four inoculation treatments with AMF (Rhizophagus clarum, Gigaspora margarita, a mixed inoculation (R. clarum + G. margarita) and the control (with no AMF inoculation); four types of containers (plastic bags measuring 250 cm3, tubes of 55 and 130 cm3 and pressed blocks 440 cm3. plant-1), with four repetitions. The height, the diameter of the stem base, the aerial part dry weight (APDW), the dry weight of the root (DWR) and the total plant dry weight (DW) were measured, along with the Dickson quality index, the percentage of mycorrhizal colonization and the levels of N, P, K, Ca and Mg in the aerial part dry weight. One hundred and thirty eight days (138) days after sowing, the greatest growth and/or the highest levels of P, K and Ca could be observed in the aerial part dry weight of the Australian cedar seedlings which had been planted in the pressed block container and inoculated with a mixture of the two AMF species (G. margarita + R. clarum) or with just R. clarum. Thus it can be seen that AMF can make a significant contribution to the production of Australian cedar seedlings.

Open Access at the Nordic Council of Ministers

Presentation at the Nordic Perspectives on Open Access and Open Science seminar, Helsinki, October 15, 2013

Influence of disinfestation and osmotic conditioning on the germinating behavior of australian royal palm (Archontophoenix alexandrae)seeds

The technique of Osmotic Conditioning, which consists of partial and controlled hydration of the seeds, has obtained success with various species of seeds, increasing the germinating span and tolerance to the adverse conditions of the environment, and has also reduced the time elapsed between sowing and the emergence of the plants. Associated to ideal storage conditions, the treatment has increased the performance of the seeds of tropical wood species. Aiming at studying the germinating environment and the effect of osmotic conditioning on the germination of seeds of the Australian Royal Palm tree, two experiments were performed. The first one evaluated the effect of disinfestation of the seeds of the Australian Royal Palm tree with NaClO. The treatments applied were: 0.5% sodium hypochlorite, exposure periods of 5, 15, 30, 45, 60, 90, 120 and 240 minutes, and the fungicide Captan, as control. The treatments with NaClO did not differ in relation to the final percentage of germination and to the germination speed index, and did not differ from the treatment control. The second test evaluated solutions with the following osmotic potentials: 0.0MPa (pure water), -0.4MPa, -0.6MPa and -0.8MPa, exposed for the periods of 10 and 20 days. The final percentage of germination did not differ among the treatments. The seeds hydrated in pure water for a period of 20 days showed a germination speed index significantly superior to the other treatments, and they did not show significant differences among themselves.

St. Catharines and District Council of Women fonds

The St. Catharines and District Council of Women was founded in 1918 and elected as its first president, Mary Malcolmson. In 1910 Mrs. Malcolmson founded North America’s first Girl Guide Association in St. Catharines. The aim of the organization was to work for the betterment of conditions pertaining to the family, community and state. The Council is an umbrella group for various women’s organizations in the area and functions at the provincial, national and international levels and is associated with the United Nations. In the early years the National Council brought in the Victorian Order of Nurses (VON) and started the Women’s Canadian Club. The St. Catharines Council initiated Child Welfare Centres in local churches that grew into the Well Baby Clinics. Women were encouraged to take political office and join committees with much success. In 1929, “Shop at Home” exhibition became an annual event highlighting the services of local merchants. Money raised by the Council was donated to local charities and in 1930 the Council assisted the local Armenian community in building the first Armenian Church in Canada. In 1932 the Council started the Maternal Welfare programme in which Mothers’ Meetings were held weekly with various speakers from the Public Health Department. In 1975 to celebrate International Women’s Year and the 1976 Centennial of the City of St. Catharines, the group sponsored the book Women of Action, 1876-1976, written by two of its members, Lily M. Bell and Kathleen E. Bray. Some time after 1976 the name of the organization changed from St. Catharines Local Council of Women to St. Catharines and District Council of Women. Today the organization functions as an advocacy and educational group.

By-laws of the municipal council of the United Counties of Lincoln and Welland, 1852

By-laws included are numbers 31-34 and deal with school issues, raising funds for the municipality, payment of fees, and remuneration to the sheriff of the municipality.

Agenda for the fifty-third annual meeting of the National Council of Women of Canada, 1946

The National Council of Women of Canada was founded in 1893 in Toronto to address the need for societal reform, such as better education for women and women’s suffrage. The first president was Lady Ishbel Aberdeen, the wife of the Governor General. The group’s early efforts focused on improving conditions for women prisoners, women working in factories, and women immigrants. The efforts of the Council also helped to achieve the passing of the Act to Confer the Electoral Franchise Upon Women in 1918. Members of the Council have advocated for the welfare of children, the family, the community, the environment and equal pay for work of equal value. The Council continues to be concerned with these issues, and presents an annual brief to the Prime Minister and Members of the Cabinet, as well as occasionally serving on special advisory committees.