200 resultados para lärares uppfattningar
Resumo:
Lärare är personen som planerar, genomför och utvärderar undervisning. Eftersom att elevers matematiska resonemang, enligt aktuella styrdokument, ska utvecklas i undervisningen har läraren en given roll som påverkar hur eleven ges möjlighet att utveckla resonemangskompetens. Hur lärare uppfattar matematiska resonemang blir därmed en nyckelkomponent i vad som sker i undervisningen. Kan elevers förmåga att resonera påverkas om lärare uppfattar matematiska resonemang på skilda sätt? I denna studie diskuteras aktuell forskning om matematiska resonemang och dess betydelse i undervisningen. Två lärare har intervjuats och deras utsagor jämförs med den aktuella forskningen. Dessa kvalitativa intervjuer i relation till forskningen har visat sig öppna dörren för mer omfattande forskning inom detta ämnesområde då intressanta slutsatser har dragits, utan att dessa har generaliserats. I resultaten har det framkommit att elevers förmåga att resonera påverkas i en hög utsträckning av lärarens val att antingen ge elever en redan fungerande strategi eller att låta eleverna själva kämpa med en uppgift. Av intervjumaterialet med två lärare har det framkommit att frågeställningen varför saknas helt medan frågeställningen hur är vanligt förekommande. I denna studie har lärarnas utlåtanden blivit intressanta då forskning har visat att om elevers förmåga att argumentera för egna strategival ska utvecklas är frågeställningen varför avgörande. Därmed påverkar lärares uppfattningar om matematiska resonemang elevers förmåga att föra matematiska resonemang.
Resumo:
Studien syftar till att ge insikt i lärares kunskaper och erfarenheter kring särbegåvade elever, samt lärares möjligheter att identifiera dessa elever. Den tidigare forskningen som ligger till grund för studien visar att det är en tydlig skillnad mellan högpresterande elever och särbegåvade elever. Den tidigare forskningen diskuterar också olika personlighetsdrag hos särbegåvade elever och hur man identifierar dessa, samt lärarens betydelse för dessa elevers utveckling i skolan. Baserat på tre intervjuer av lärare kan man se att erfarenheter och kunskaper inom området särbegåvning skiljer sig åt hos lärarna, något som forskningen också poängterar. Vidare visar också resultaten att de undersökta lärarna har vissa svårigheter med att identifiera särbegåvade elever, samt att skilja dessa från högpresterande elever. Den tidigare forskningen, tillsammans med resultaten från denna studie, visar att individanpassad undervisning tydligt måste förankras i skolan för att skolan skall lyckas med sitt uppdrag med att stimulera alla elever och låta alla elever utvecklas. Utan kunskaper inom området särbegåvning hos lärarna visar studien att den svenska skolan inte kan lyckas med att vara ’ en skola för alla’.
Resumo:
Syftet med denna studie var att undersöka hur lärares uppfattningar om utomhusmatematik som undervisningsmetod är i årskurserna 1-3 samt i vilken utsträckning de använder detta. De frågeställningarna som var bärande i studien var hur användandet av utomhusmatematik ser ut, vilka för- och nackdelar informanterna ser med utomhusmatematik, om något kunskapsområde inom matematiken lämpar sig bättre eller sämre vid användning av undervisningsformen samt om det är någon av de matematiska förmågorna eleverna lättare kan utveckla med detta. Metoden som tillämpades var kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra lärare vilka har arbetat olika länge samt arbetar i delvis olika årskurser och på olika skolor. Resultatet visade att användande av utomhusmatematik inte är allt för stort men intresset för undervisningsformen är desto större. En bidragande orsak till att det inte används är storleken på klasserna idag. En fördel som informanterna ser med undervisningsformen är att eleverna får arbeta konkret, praktiskt, röra på sig samt att de får frisk luft. Med hjälp av utomhusmatematiken anser informanterna att både kunskapsområdena inom matematiken och de matematiska förmågorna går att utveckla med utomhusmatematik.
Resumo:
Resultaten av de internationella undersökningarna PISA 2011 och PIRLS 2011 visar att de svenska elevernas resultat inom läsförståelse försämrats. I Skolinspektionen granskning framkommer det att diskussioner och textsamtal har en relativt liten del av undervisningen av läsförståelse i Sverige idag. Tidigare forskning har ringat in fyra metoder som anses effektivast för elevers utveckling av läsförståelse. Textsamtal, diskussioner och reflektioner har avgörande roller inom alla fyra undervisningsmetoder. Syftet med denna studie är att synliggöra hur sex lärare tänker kring, samt konkret arbetar med, undervisningen av läsförståelse, för att se om de fyra metoderna går att återfinna i de sex lärarnas undervisning. Metoderna som används är semistrukturerade intervjuer samt strukturerade observationer. Resultatet av studien visar att den strategiinriktade undervisningen dominerar undervisningen bland de sex lärarna, och att innehållsorienterad undervisning, vilken visats effektivast i forskningen, är ytterst begränsad. Samtidigt beskriver samtliga lärare att samtal och diskussioner bör vara en stor del av undervisningen inom läsförståelse. En slutsats av studien är att synen på undervisningen av läsförståelse varierar mellan de sex lärarna, samt att allt undervisningsmaterial är baserat på läsförståelsestrategier. Dock förekommer knappt diskussioner och samtal i samband med undervisningen av strategier, vilket är en viktig del för att arbetet med strategiinriktad undervisning ska kunna utveckla elevernas läsförståelse på bästa sätt.
Resumo:
Demokratiuppdraget är ett av skolans i huvudsak viktigaste uppdrag, vilket innebär att skolan ska fostra eleverna till demokratiska medborgare med grundläggande demokratiska värderingar. Skolinspektionens granskningsrapporter visar att flertalet skolor brister i sitt demokratiuppdrag, och då främst skolor belägna i områden med låg socioekonomisk status. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare, verksamma på skolor med skilda socioekonomisk status, tänker om och beskriver att de arbetar med skolans demokratiska uppdrag. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa, halvstrukturerade gruppintervjuer med lärare verksamma på två skolor belägna i skilda socioekonomiska områden. Intervjuerna var utformade för att få ut faktisk information, lärarnas tolkningar, uppfattningar och berättelser. Det transkriberade materialet analyserades med hjälp av meningskoncentrering i syfte att jämföra lärares tankar och arbetssätt i deras demokratiska uppdrag. Resultatet visar att skolor belägna i skilda socioekonomiska områden har olika förutsättningar till att arbeta med skolans demokratiska uppdrag, vilket stämmer överens med tidigare forskning som menar att föräldrars utbildning och etisk tillhörighet är två betydelsefulla variabler som påverkar utgången i elevernas möjlighet att tillgodose sig kunskaper om demokratiska processer samt demokratiska värderingar. Detta kan i framtiden hota det demokratiska samhälle som vi lever i, då alla elever inte ges samma möjlighet att utvecklas till demokratiska samhällsmedborgare.
Resumo:
Syftet med denna studie är att ta reda på vad som framträder som SO i lärares tal om undervisning som handlar om hållbar utveckling. För att ta reda på detta har kvalitativa intervjuer gjorts med ett antal lärare. Lärarna som deltagit i studien arbetar alla inom F-3 klass samt att de bedriver undervisning i SO. Min första forskningsfråga handlar om vad lärarna förknippar med begreppet hållbar utveckling. Flera av lärarna i denna studie associerar direkt till att vi ska ha en värld som håller länge, medan några av lärarna spontant tänkte på sopsortering och återvinning av olika slag. Det som framträder som SO i undervisning kring hållbar utveckling är bland annat, att lärarna arbetar mycket med miljöfrågor utifrån elevernas vardag. Något som alla respondenter i denna studie har gemensamt är att de arbetar mot den ekologiska delen av hållbar utveckling, alltså värna om jordens natur och miljö. Sista forskningsfrågan i denna studie handlar om svårigheter/utmaningar som framträtt via intervjuerna, kopplat till SO-undervisning. En svårighet/utmaning som framträtt är, att få nyanlända elever att förstå både det praktiska och de teoretiska delarna när det handlar om hållbar utveckling.
Resumo:
Syftet med studien är att undersöka hur lärare i årskurs 1-3 uppfattar begreppet hållbar utveckling samt undervisning om hållbar utveckling i So-ämnena och dess relevans för elever i årskurs 1-3. Vidare syftar studien till att undersöka hur lärare beskriver att de planerar och genomför undervisning om hållbar utveckling i So-ämnena i årskurs 1-3. Studiens syfte besvaras med hjälp av en kvalitativ metod i form av intervjuer med lärare. Resultatet visar att lärare ser på hållbar utveckling och undervisning kring detta utifrån tre perspektiv som i studien benämns som miljö, socialt perspektiv samt ett omfattande begrepp. Det mest framträdande perspektivet är miljö följt av ett socialt perspektiv. Genom undervisning kopplat till hållbar utveckling i So får eleverna lära sig om hur man tar hand om naturen men även om sociala och samhälleliga frågor. Undervisningen bidrar även till att eleverna får kunskaper om demokrati samt till att ge eleverna förståelse för andra människors situation. I studien framkommer att lärare ser undervisning om hållbar utveckling som relevant för elever i årskurs 1-3 gällande miljö och sociala frågor.
Resumo:
En av skolverkets kvalitetsgranskningar visade att många elever hade negativa erfarenheter av ämnet matematik och den undervisning som de har fått i ämnet. En annan undersökning visar att lärarna och matematikundervisningen är alltför styrd av läroböcker. En förändring av arbetssätt i ämnet matematik behöver ske enligt skolverket. Ett sätt kan vara att arbeta med konkret material för att få en mer varierad undervisning.Detta examensarbete lyfter fram fem lärares uppfattningar om, erfarenheter kring och användning av konkret material i matematikundervisningen. Detta undersöks genom kvalitativa observationer och intervjuer. Resultatet i studien visar att samtliga informanter tycker att elevernas motivation och förståelse ökar markant genom att arbeta med konkret material. De berörda lärarna arbetar med konkret material i matematiken dagligen och gärna vid genomgångar. De tillfrågade lärarna ser många fördelar med materialet medan nackdelar är svårare att se.
Resumo:
Abstract Vad kan behövas för att hantera en verksamhet i en föränderlig omvärld? De senaste årens krav på förbättringar inom skolan har lett till omfattande policyförändringar och många gånger en jakt på ”rätt” metod. I strävan efter högre måluppfyllelse har bland annat bedömning för lärande (Lundahl, 2014) fått stort genomslag i svensk skola. Vilket gör skolledare och lärares förståelse av såväl skolförbättring som bedömning till intressant undersökningsobjekt. Inom ramen för vår forskning har vi genomfört en inledande kartläggning av hur bedömning för lärande (BFL) förstås av skolledare och lärare. I analysen av kartläggning framträder två tydliga mönster. Det första mönstret uppvisar en tydlig skillnad mellan grundantaganden för hur bedömning kan användas för att utveckla elevers lärande och hur lärare praktiserar BFL i sin verksamhet. Bedömning för lärande bygger på dialog, där återkoppling och förändring av undervisning är centralt. I kartläggningen ser vi att det i praktiken snarare blir information, det vill säga envägskommunikation från lärare till elev. Det sker heller ingen förändring av undervisningen utifrån de bedömningar som görs. Vi ser med andra ord en instrumentell användning av bedömning snarare än en förändrad förståelse av hur bedömning kan användas för att utveckla elevers lärande. Det andra mönstret visar på hur skolledare och lärares uppfattningar skiljer sig om vad som behöver göras i skolans pågående förbättringsarbete, gällande bedömning. Det rektorer berättar om skolans förbättringsarbete försvinner i lärarnas beskrivningar om vad som görs. Vi ser att rektorer fokuserar på att starta upp förbättringsarbeten på skolan men att de inte följer upp arbetet. Dessutom saknas en långsiktig ledningsstrategi för hur arbetet ska få fäste i verksamheten. De framträdande mönster har gjort oss intresserade av Critical Participatory Action Research (CPAR) där utgångspunkten är att praktiken behöver fånga sina egna frågor, synliggöra sin verksamhet och i ett dialogiskt samarbete långsiktigt förbättra praktiken. Utifrån det har vi initierat två aktionsforskningsprojekt: Hur lärare konstruerar sina bedömningspraktiker och hur rektorers förstår och gestaltar ett pedagogiskt ledarskap i praktiken?
Resumo:
Vårt samhälle är mångkulturellt och i grundskolan har en femtedel av alla elever ett annat modersmål än svenska. Läget som råder i världen gör att det kommer många flyktingar till Sverige och många av dem är barn, så elever med annat modersmål kommer att öka i våra skolor. Rapporter visar idag att det finns brister i arbetet med språkutveckling hos flerspråkiga elever. Att fortsätta utveckla sitt modersmål är gynnsamt för övrig språkutveckling. Syftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattningar om och hur de integrerar modersmålet i undervisningen. För att få kunskap i frågan genomfördes en kvalitativ intervjustudie med sju lärare med olika erfarenheter av flerspråkiga elever. Lärarna arbetade på fyra olika skolor och dessa skolor hade olika slags erfarenheter av flerspråkiga elever. Studien visade att alla lärare uppger att de integrerar modersmålet på något sätt i undervisningen. I det stora hela handlar det dels om att lyfta fram språket genom att visa intresse för elevers språk i den dagliga undervisningen genom att fråga om hur saker uttalas och låter. Det framkom också att lärarna samarbetade med modersmålsundervisningen till viss del. Alla lärare var eniga om att modersmålsundervisningen är viktig för språkutvecklingen men att det är långt ifrån alla som har möjlighet att ha ett samarbete med modersmålslärare.
Resumo:
Undersökningens syfte är att med hjälp av intervjuer redovisa sex gymnasielärares uppfattningar om deras yrkesetiska principer. Fokus ligger på principernas syfte, diskursaktualitet och applicerbarhet. Resultatet visar att lärarna ser yrkesetiken som ett förhållningssätt samt en del i status- och professionsfrågan. Diskursaktualiteten uppfattas som frånvarande på den aktuella skolan, men intresse för större aktivitet önskas hos några av dem. Yrkesetikens applicerbarhet anses som relativt god, men att problem finns.
Resumo:
Föreliggande studie har sin grund i PISA:s och TIMSS resultat där det pekas på att kunskapsutveckligen mellan årskurs 4 och årskurs 8 är svag. Laborativt arbete har visat sig ha effekt på elevers lärande, varför denna studies syfte är att undersöka hur några mellanstadielärare använder sig av ett laborativt arbetssätt i undervisningen i de naturorienterade ämnena, och vad de har för uppfattningar och erfarenheter av det från sin yrkesutövning. För att besvara studiens syfte, formulerades följande frågeställningar: I vilka sammanhang används ett laborativt arbetssätt, hur använder sig lärarna av ett laborativt arbetssätt i undervisningen och vad uppger lärarna att de har för syfte med det laborativa arbetet? En kvalitativ metod har använts i denna studie, där lärares arbete med laborativt arbete har observerats, varpå en intervju med var och en av dem har gjorts. Studien visar att laborativt arbete är ett inslag i samtliga deltagande lärares undervisning, och alla anser att arbetssättet är viktigt. Vad som skiljer deras arbeten åt är hur laborationerna går till och sedan bearbetas. Syftena de uppger att de har med det laborativa arbetet är att eleverna lär sig saker genom laborationer som de inte kan lära sig på annat vis, att variera undervisningen, perceptuella preferenser och att elever lär på olika vis, att det är viktigt för elever att kunna ställa hypoteser, att följa läroplanen, att arbeta för elevers livslånga lust att lära, att konkretisera undervisningen, att eleverna själva ska få pröva och inte enbart ha undervisning om någonting som inte inkluderar någonting konkret, för att få större förståelse och för att komma fram till hur saker fungerar. Alla lärare uppgav att de berättar om syftet med laborationerna för sina elever, men mina observationer visade att alla utom en gjorde det.
Resumo:
Syftet med detta arbete är att ta reda på i vilken utsträckning och på vilket sätt lärarens undervisningspraxis styr gymnasieelevers syn på historieämnet. I samband med att vedertagna uppfattningar om kunskap och kunskapsöverföring har utmanats inom pedagogisk forskning, har historieämnet alltmer kommit att definieras som ett instrument för självinsikt och förståelse för omvärlden. Den förändrade historiesynen medför nya typer av undervisningspraxis bland enskilda lärare, där till exempel kronologi och kanon får stå tillbaka för bland annat tematisk fördjupning och flerperspektivism.Undersökningen består av intervjuer med två gymnasieklasser och deras gymnasielärare. I intervjuerna fick lärarna och eleverna var för sig definiera momentet utifrån vad det handlade om, vilka målsättningar man haft, hur undervisningen gått till och vad övningarna syftat till.Resultaten visar att lärarnas respektive historiesyn och undervisningspraxis i mycket stor utsträckning präglar elevers perception av historieämnet. Elevernas normer och målsättningar i relation till historieundervisningen följde respektive lärares undervisningspraxis, utan att andra faktorer, som läromedel, i nämnvärd utsträckning spelade in. Läraren framstår därmed som den klart viktigaste auktoriteten för elevernas förståelse av historieämnet.
Resumo:
I detta arbete undersökes främst gymnasieelevers och gymnasielärares uppfattning om rättvise- och rättsäkerhet gällande betygsättning inom matematik. Resultatet är att lärarna i sina uppfattningar bekräftar de i annan forskning nämnda orsakerna till orättvisor inom betygsättning, som: betygsinflation, att elever kan "utnyttja systemet", att vad lärarkonstruerade prov mäter kan variera mycket, nivågrupperingar och programtillhörighet, "luddiga" styrdokument, felaktigheter i betygsbedömningar, personkemi och sist men inte minst brist på kommunikation mellan lärare, ledning och olika skolor. Elever verkar dock uppfatta systemet som i stort rättvis, eller så rättvist det kan vara med tanke på att den mänskliga faktorn. De verkar dessutom främst fokusera sig på orättvisor på detaljnivå och inte på systemnivå. Varken elever eller lärare verkar finna några större problem angående rättsäkerheten gällande betygsättning.
Resumo:
Det övergripande syftet är att beskriva diskurser gymnasie¬ungdomar med mångkulturell bakgrund kan ha att hantera och hur ungdomarna anger att de hanterar olikheter mellan diskurser. Följande konkreta frågeställningar utformas: Hur beskriver de intervjuade eleverna sina föräldrars syn på den svenska skolan? Vilka strategier använder sig intervjupersonerna med mångkulturell bakgrund av för att hantera situationen? Sex gymnasieungdomar intervjuades i halvstrukturerade samtal som skrevs ut och tolkades hermeneutiskt. En anpassnings¬diskurs och en auktoritär diskurs framträdde i materialet. I anpassnings-diskursen diskuteras inordning, undvikande, uppgivenhet, motstånd och maktlöshet. Uppgivenhet och maktlöshet förekommer hos de elever som tydligast misslyckats i skolan. I den auktoritära diskursen talas ofta om respekt och föräldrarna och ungdomarna ser problem i skolan som orsakade av lärares förhållningssätt. De såg lösningar som bygger på ett mer auktoritärt förhållningssätt i skolan. En auktoritär diskurs som den som beskrivs i empirin underlättar enligt min mening för konstruktion av individuell oansvarighet alltså en effekt tvärtemot det syfte som den ”vänliga maktutövningen” i den svenska skolan har. Flickorna är kraftfullt begrän¬sade i sin frihet vilket inte pojkarna från samma familjer är. Om det libe¬rala styrsystemet inte uppfattas som tillräckligt repressivt av inter¬vju¬personernas föräldrar kan ungdomarna uppfatta att de har anledning att vara stökiga och det kan också bli en anledning att öka förtrycket av flickor.”Den vänliga styrningen” måste förklaras för föräldrarna och ungdomarna borde få möjlighet att samtala om skillnader mellan kulturerna .