Elevers lärande av ekologi i förskola och grundskola : en systematisk litteraturstudie om undervisning i ekologi utanför klassrummet

Syftet med denna studie är att se hur tidigare forskning beskriver hur lärare använder utomhuspedagogik när det kommer till undervisning i ekologi från förskolan upp till årskurs sex. Studiens syfte besvaras genom frågeställningarna ”Vilka områden inom ekologi exemplifieras av tidigare forskning som möjliga att genomföra utanför klassrummet och hur kan denna undervisning utföras?” samt ”Vilka utmaningar och möjligheter finns enligt tidigare forskning med att bedriva ekologiundervisning utanför klassrummet?”. Metoden för studien är en systematisk litteraturstudie, där litteratur har sökts i databaserna, Avhandlingar.se, NorDiNa, Eric och Summon. Resultatet visar på att organismer, ekosystem och livscykler är olika delar av ekologi som kan arbetas med utomhus. Olika arbetssätt inom dessa arbetsområden är, undersökningar, insamlingar och frågeställningar Ett exempel är att läsa naturen som Magntorn (2007) tar upp, där eleverna börjar vid en organism för att bygga ut och se till hela ekosystemet runtom denne. De svårigheter som hittats leder till stor del tillbaka till lärarens kunskaper i ämnet samt upplägg av utomhusaktiviteten och lärares självkänsla. Även risker som kyla och faror för barns/ elevers säkerhet tas upp som en svårighet med utomhuspedagogik. Möjligheterna med utomhuspedagogik är att elever och barn får chansen att utforska med alla sinnen och att teori och praktik snöras samman.

Utomhuspedagogik och ekologi i årskurserna 1-3 : En studie om lärares syn på användandet av utomhuspedagogik vid lärande av ekologi

Syftet med denna studie är att belysa verksamma lärares syn på användandet av utomhuspedagogik inom ämnet ekologi. Studiens syfte besvaras genom frågeställningarna " Vad anser lärare om platsens betydelse för inlärning av ekologi i årskurserna 1-3?", "Hur anser lärare att elevers lärande inom ekologi kan påverkas av utomhuspedagogik i årskurserna 1-3?" samt "Hur anser lärare att planeringen och arbetet bör anpassas till elevernas ålder, när det gäller utomhuspedagogik och lärande i ekologi?". Metoden i studien är kvalitativa intervjuer med tillägg av en enkät. Resultatet av lärarintervjuerna visar att lärarens attityd spelar en stor roll vid lärandet av ekologi utomhus. Läraren bestämmer platsen för lärandet med ledning av innehållet som ska bearbetas. Själva utomhuspedagogiken påverkar användandet av sinnena, ökar intresset hos eleverna och skapar en helhetsbild och konkretisering. Skillnaderna i planeringen beroende på åldern av eleverna återkopplas till vilka vanor och rutiner eleverna har i att vara ute och arbeta. Lärarna ser både positiva och negativa sidor med utomhuspedagogik vid lärande av ekologi, dock är de positiva övervägande. Åldern har ingen större betydelse för planering av utomhuspedagogiska aktiviterer och studien visar även på att utomhuspedagogiken tar överhand över själva ämnet, i detta fall ekologi, när lärarna intervjuas.

Ur de högnordiska vedväxternas ekologi.

Akademisk afhandling--Uppsala.

Utomhuspedagogikens betydelse för elevers lärande i ekologi : En systematisk litteraturstudie

Syftet med denna litteraturstudie är att med hjälp av tidigare forskning undersöka på vilket sätt utomhuspedagogik kan bidra till förståelsen av ekologi för elever i årskurs F-6. Metoden är en systematisk litteraturstudie. Sökningarna har skett via avhandlingar.se, NorDiNa, Summon och ERIC(Ebsco). Metod, urval och sökprocesser är tydligt beskrivna och studien är på så vis öppen för granskning. Denna studie visar att elever får genom utomhuspedagogiken erfarenheter och upplevelser, både att minnas och att samarbeta kring. I kommunikationen och reflektionen som sker i klassrummet när eleverna får växla mellan att vara både utom- och inomhus, ger eleverna möjlighet att utveckla förmågan att läsa naturen. Utomhuspedagogiken bidrar till att eleverna får använda både teori och praktik och att hela kroppen ingår i lärandet. Av största vikt är lärarens förmåga att planera och genomföra utomhuspedagogisk undervisning för att kunna lägga grunden, bygga vidare och fördjupa elevens lärande om ekologi. Det som inverkar på elevens lärande är tillgången och kvaliteten på utemiljön. Slutsatsen blir att utomhuspedagogiken utgör ett viktigt komplement till den traditionella klassrumsundervisningen för att utveckla elevernas förmåga att förstå sambanden i ekosystem, näringsvävar och energiflöden.

Utomhuspedagogikens betydelse för elevers lärande i ekologi : En systematisk litteraturstudie

Syftet med denna litteraturstudie är att med hjälp av tidigare forskning undersöka på vilket sätt utomhuspedagogik kan bidra till förståelsen av ekologi för elever i årskurs F-6. Metoden är en systematisk litteraturstudie. Sökningarna har skett via avhandlingar.se, NorDiNa, Summon och ERIC(Ebsco). Metod, urval och sökprocesser är tydligt beskrivna och studien är på så vis öppen för granskning. Denna studie visar att elever får genom utomhuspedagogiken erfarenheter och upplevelser, både att minnas och att samarbeta kring. I kommunikationen och reflektionen som sker i klassrummet när eleverna får växla mellan att vara både utom-och inomhus, ger eleverna möjlighet att utveckla förmågan att läsa naturen. Utomhuspedagogiken bidrar till att eleverna får använda både teori och praktik och att hela kroppen ingår i lärandet. Av största vikt är lärarens förmåga att planera och genomföra utomhuspedagogisk undervisning för att kunna lägga grunden, bygga vidare och fördjupa elevens lärande om ekologi. Det som inverkar på elevens lärande är tillgången och kvaliteten på utemiljön. Slutsatsen blir att utomhuspedagogiken utgör ett viktigt komplement till den traditionella klassrumsundervisningen för att utveckla elevernas förmåga att förstå sambanden i ekosystem, näringsvävar och energiflöden.

Harvinaisten maakotiloiden esiintymisestä Lounais-Suomessa ja niiden elinympäristövaatimuksista

Julkaisun tarkoituksena on lisätä tietämystä harvinaisten maakotiloiden (Mollusca, Gastropoda) esiintymisestä ja ekologiasta. Lisäksi tarkoituksena on edistää kotiloharrastusta sekä luoda tietopohjaa mahdollisille suojelupäätöksille. Maakotiloita on tutkittu Suomessa niukasti, joten julkaisuja ja kirjallisuutta on vähän. Tämä raportti on jatkoa aiemmin julkaistulle kahden siemenkotilolajin tarkastelulle (Kapeasiemenkotilon Vertigo angustior ja pienisiemenkotilon Vertigo pygmaea esiintymisestä ja ekologiasta Suomessa. Lounais-Suomen ympäristökeskuksen raportteja 20/2008). Julkaistavat tiedot pohjautuvat kirjoittajan kattavasti Lounais-Suomesta keräämien noin 1100:n maaperänäytteen tutkintaan sekä Turun yliopiston eläinmuseon laajoihin kokoelmiin. Kaikki tiedot perustuvat olemassa oleviin talletettuihin kuorinäytteisiin ellei toisin mainita. Tarkemmin esitellään kuusi maakotilolajia: laukkakotilo (Oxychilus alliarius), piikkikotilo (Acanthinula aculeata), poimusulkukotilo (Macrogastra plicatula), uurteiskotilo (Balea perversa), kääpiösarvikotilo (Carychium minimum) ja kaksihammaskotilo (Perforatella bidentata). Havaintopaikat, yksityiskohtainen sijainti, löytövuosi, yksilömäärä, havainnoitsija sekä löydön elinympäristötiedot esitetään taulukkomuodossa. Esiintymiskartoissa havainnot on jaoteltu ennen ja jälkeen vuotta 1990 tehtyihin. Harvinaisten lajien seuralaiskotilot esitetään taulukkomuodossa. Myös esiintymispaikkojen putkilokasvit esitellään kolmen maakotilolajin osalta. Populaatiorakennetta tarkastellaan piikkikotilon lounaissuomalaisilta löytöpaikoilta ja uurteiskotilon osalta yhdeltä saarelta. Lounais-Suomen lehtometsistä esitellään tarkemmin Turun Ruissalon alue. Vuosien 1991 - 2009 tutkimuksissa saarelta löydettiin 40 maakotilolajia, osa harvinaisuuksia.Seitsemän lähteen 11 näytealan tulokset esitellään. Lähdepurojen varsilla, lähdehetteiköissä ja avolähteitten laiteilla elää maakotiloharvinaisuuksia.Kaksihammaskotilo ja laukkakotilo ovat Lounais-Suomessa harvinaisia ja vähälukuisia. Piikkikotilo ja kääpiösarvikotilo ovat melko harvinaisia, mutta esiintymispaikoillaan usein runsaita. Poimusulkukotilo on melko yleinen alueen itäosassa. Uurteiskotilo on yleinen saaristokivikoiden laji, mutta kenties harvinaistumassa. Näin on tapahtunut toiselle Lounais-Suomen kalliolajille nappikotilolle.

Socialdemokrati, nyliberalism och grön politik : en komparativ studie av den västeuropeiska socialdemokratins ideologiska vägval 1970-1999

Under 1900-talets tre sista decennier stötte de västeuropeiska socialdemokratiska partierna på två svårbemästrade utmaningar: en ökad popularitet hos nyliberala lösningar inom finans- och socialpolitik samt ett ökat intresse för ekologi och tillväxtkritik. Genom en granskning av 19 socialdemokratiska partiers valprogram söker denna avhandling ta reda på hur dessa värdemässiga förskjutningar omformat socialdemokratiska partiideologier. Avhandlingens deskriptiva del bidrar med två övergripande observationer. För det första kan tesen om socialdemokratins högerförskjutning åtminstone delvis beläggas; den socialdemokratiska partifamiljen förskjuts nu klart närmare den nyliberala polen längs den socioekonomiska vänster-högerdimensionen. Skillnaderna mellan de enskilda partierna är dock påtagliga; en del genomför bestående ideologiska högersvängar medan andra endast tillfälligt antar mer högerorienterade positioner. För det andra kan även en ökning också i de gröna värderingarnas närvaro observeras. Även här återfinns betydande skillnader mellan enskilda partier; medan merparten av de nordeuropeiska socialdemokratiska partierna antar en tydligt grön programmatisk profil bevarar de sydeuropeiska partierna övervägande tillväxtorienterade partiideologier. Avhandlingens andra empiriska del strävar efter att finna förklaringar till dessa omvandlingar. En första övergripande observation indikerar att de partier som genomgått en bestående partiideologisk omorientering i nyliberal riktning gjort så som en följd av olika omständigheter, såsom ekonomisk globalisering, samhälleliga opinionsförskjutningar eller förskjutningar inom konkurrerande partier. Goda politiska framgångar och en stabil partiorganisation, däremot, har ofta bidragit till att den hävdvunna partiideologin bevarats. Förskjutningar mot en grönare profil har även de föregåtts av en rad olika omständigheter, av vilka politiska tillbakagångar och en tidigare etablering av gröna partier framstår som speciellt betydelsefulla. Återigen är politiska framgångar och en stabil organisation starka garanter för en bevarad partiideologi.

En studie av GIH-studenters erfarenheter av friluftsliv och naturmiljöaktiviteter före utbildning

Syftet med denna studie var att med hjälp av en enkätmetod kartlägga blivande GIH-studenters erfarenhetsbakgrund avseende naturmiljöaktivitet, natursäkerhet och friluftsliv före utbildningen vid GIH. I denna enkätundersökning deltog 92 studenter som just påbörjat sina studier vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm höstterminen 2007. Av hela studentpopulationen som deltog i undersökningen var 48 % män och 52 % kvinnor. Av hela populationen som besvarat enkäten var 48 studenter från Lärarprogrammet, 26 studenter från Hälsopedagogprogrammet och 18 studenter från Tränarprogrammet. Enkäten introducerade följande definitioner: Naturmiljöaktivitet – aktivitet som bedrivs i naturen t.ex. orientering, simning, skridskor eller längdskidåkning och där aktiviteten är det väsentliga. Friluftsliv – Aktivitet och vistelse i naturmiljö i syfte att erhålla naturupplevelser samt stimulans och rekreation av psykisk och/eller fysisk art, med eller utan inslag av prestation och utan krav på tävlingsprestation. I skolan bedrivs friluftsliv alternativt naturmiljöaktivitet inom begreppet "Friluftsdag". I enkätens inledning fick deltagarna i undersökningen svara på frågor om ålder, kön, skolbakgrund samt utbildningsort. Resterande tio frågor avsåg att kartlägga erfarenheterna av naturmiljöaktivitet och friluftsliv på fritid och i skolan (grundskola och gymnasium). Frågorna omfattade huvudsakligen kvantifierade svar men även kortfattade beskrivningar förekom som klassificerades i efterhand. Deltagarna fick även gradera sina upplevda kunskaper och färdigheter inom exempelvis olika naturmiljöaktiviteter, miljökunskap (ekologi) samt övernattning och matlagning utomhus. I den avslutande frågan kartlades deltagarnas simkunnighet. En majoritet (ca 70 %) av både manliga och kvinnliga studenter som påbörjar sin utbildning vid GIH har endast en viss eller endast en liten erfarenhet av naturmiljöaktiviteter. Studenter från landsbygden utmärker sig inte när det gäller stor erfarenhet av naturmiljöaktivitet och friluftsliv, frekvensen är lägre hos dem som bott/studerat på landet jämfört med stadsbor. I jämförelsen rörande förekomsten av naturmiljöaktivitet i skolan och på fritiden ligger tonvikten på naturmiljöaktivitet. Endast en begränsad del av svaren representerar aktiviteter som är typiska för friluftsliv med fokus på vistelse och upplevelse av naturen. Friluftsdagarnas innehåll verkar ha divergerat så mycket att även s.k. arenaidrotter som t.ex. friidrott förekommer under friluftsdagarna. Det är viktigt att lärare i skolan och organisationer som verkar för friluftsliv är medvetna om distinktionen mellan naturmiljöaktivitet och friluftsliv. Om enbart naturmiljöaktiviteten fokuseras finns det risk för att naturupplevelsen förflackas och friluftslivet inte blir något annat än fysisk aktivitet i naturen.

Monitoring vegetation on railway embankments : supporting maintenance decisions

The national railway administrations in Scandinavia, Germany, and Austria mainly resort to manual inspections to control vegetation growth along railway embankments. Manually inspecting railways is slow and time consuming. A more worrying aspect concerns the fact that human observers are often unable to estimate the true cover of vegetation on railway embankments. Further human observers often tend to disagree with each other when more than one observer is engaged for inspection. Lack of proper techniques to identify the true cover of vegetation even result in the excess usage of herbicides; seriously harming the environment and threating the ecology. Hence work in this study has investigated aspects relevant to human variationand agreement to be able to report better inspection routines. This was studied by mainly carrying out two separate yet relevant investigations.First, thirteen observers were separately asked to estimate the vegetation cover in nine imagesacquired (in nadir view) over the railway tracks. All such estimates were compared relatively and an analysis of variance resulted in a significant difference on the observers’ cover estimates (p<0.05). Bearing in difference between the observers, a second follow-up field-study on the railway tracks was initiated and properly investigated. Two railway segments (strata) representingdifferent levels of vegetationwere carefully selected. Five sample plots (each covering an area of one-by-one meter) were randomizedfrom each stratumalong the rails from the aforementioned segments and ten images were acquired in nadir view. Further three observers (with knowledge in the railway maintenance domain) were separately asked to estimate the plant cover by visually examining theplots. Again an analysis of variance resulted in a significant difference on the observers’ cover estimates (p<0.05) confirming the result from the first investigation.The differences in observations are compared against a computer vision algorithm which detects the "true" cover of vegetation in a given image. The true cover is defined as the amount of greenish pixels in each image as detected by the computer vision algorithm. Results achieved through comparison strongly indicate that inconsistency is prevalent among the estimates reported by the observers. Hence, an automated approach reporting the use of computer vision is suggested, thus transferring the manual inspections into objective monitored inspections

Wind farm construction impacts reindeer migration and movement corridors

Over the last decade, we have seen a massive increase in the construction of wind farms in northern Fennoscandia. Wind farms comprising hundreds of wind turbines are being built, with little knowledge of the possible cumulative adverse effects on the habitat use and migration of semi-domesticated free-ranging reindeer. We assessed how reindeer responded to wind farm construction in an already fragmented landscape, with specific reference to the effects on use of movement corridors and reindeer habitat selection. We used GPS-data from reindeer during calving and post-calving in the MalAyen reindeer herding community in Sweden. We analysed data from the pre-development years compared to the construction years of two relatively small wind farms. During construction of the wind farms, use of original migration routes and movement corridors within 2 km of development declined by 76 %. This decline in use corresponded to an increase in activity of the reindeer measured by increased step lengths within 0-5 km. The step length was highest nearest the development and declining with distance, as animals moved towards migration corridors and turned around or were observed in holding patterns while not crossing. During construction, reindeer avoided the wind farms at both regional and landscape scale of selection. The combined construction activities associated with even a few wind turbines combined with power lines and roads in or close to central movement corridors caused a reduction in the use of such corridors and grazing habitat and increased the fragmentation of the reindeer calving ranges.

Land Use, Freshwater Flows and Ecosystem Services in an Era of Global Change

The purpose of this thesis is to analyse interactions between freshwater flows, terrestrial ecosystems and human well-being. Freshwater management and policy has mainly focused on the liquid water part (surface and ground water run off) of the hydrological cycle including aquatic ecosystems. Although of great significance, this thesis shows that such a focus will not be sufficient for coping with freshwater related social-ecological vulnerability. The thesis illustrates that the terrestrial component of the hydrological cycle, reflected in vapour flows (or evapotranspiration), serves multiple functions in the human life-support system. A broader understanding of the interactions between terrestrial systems and freshwater flows is particularly important in light of present widespread land cover change in terrestrial ecosystems. The water vapour flows from continental ecosystems were quantified at a global scale in Paper I of the thesis. It was estimated that in order to sustain the majority of global terrestrial ecosystem services on which humanity depends, an annual water vapour flow of 63 000 km3/yr is needed, including 6800 km3/yr for crop production. In comparison, the annual human withdrawal of liquid water amounts to roughly 4000 km3/yr. A potential conflict between freshwater for future food production and for terrestrial ecosystem services was identified. Human redistribution of water vapour flows as a consequence of long-term land cover change was addressed at both continental (Australia) (Paper II) and global scales (Paper III). It was estimated that the annual vapour flow had decreased by 10% in Australia during the last 200 years. This is due to a decrease in woody vegetation for agricultural production. The reduction in vapour flows has caused severe problems with salinity of soils and rivers. The human-induced alteration of vapour flows was estimated at more than 15 times the volume of human-induced change in liquid water (Paper II).

Deposit-feeding in benthic macrofauna : Tracer studies from the Baltic Sea

A low content of organic matter, which is largely refractory in nature, is characteristic of most sediments, meaning that aquatic deposit-feeders live on a very poor food source. The food is derived mainly from sedimenting phytodetritus, and in temperate waters like the Baltic Sea, from seasonal phytoplankton blooms. Deposit-feeders are either bulk-feeders, or selective feeders, which preferentially ingest the more organic-rich particles in the sediment, including phytodetritus, microbes and meiofauna. The soft-bottom benthos of the Baltic Sea has low species biodiversity and is dominated by a few macrobenthic species, among which the most numerous are the two deposit-feeding amphipods Monoporeia affinis and Pontoporeia femorata, and the bivalve Macoma balthica. This thesis is based on laboratory experiments on the feeding of these three species, and on the priapulid Halicryptus spinulosus. Feeding by benthic animals is often difficult to observe, but can be effectively studied by the use of tracers. Here we used the radioactive isotope 14C to label food items and to trace the organic matter uptake in the animals, while the stable isotopes 13C and 15N were used to follow feeding on aged organic matter in the sediment. The abundance of M. balthica and the amphipods tends to be negatively correlated, i.e., fewer bivalves are found at sites with dense populations of amphipods, with the known explanation that newly settled M. balthica spat are killed by the amphipods. Whether the postlarvae are just accidentally killed, or also ingested after being killed was tested by labelling the postlarvae with 14C and Rhodamine B. Both tracer techniques gave similar evidence for predation on and ingestion of postlarval bivalves. We calculated that this predation was likely to supply less than one percent of the daily carbon requirement for M. affinis, but might nevertheless be an important factor limiting recruitment of M. balthica. The two amphipods M. affinis and P. femorata are partly vertically segregated in the sediment, but whether they also feed at different depths was unknown. By adding fresh 14C-labelled algae either on the sediment surface or mixed into the sediment, we were able to distinguish surface from subsurface feeding. We found M. affinis and P. femorata to be surface and subsurface deposit-feeders, respectively. Whether the amphipods also feed on old organic matter, was studied by adding fresh 14C-labelled algae on the sediment surface, and using aged, one-year-old 13C- and 15N-labelled sediment as deep sediment. Ingestion of old organic matter, traced by the stable isotopes, differed between the two species, with a higher uptake for P. femorata, suggesting that P. femorata utilises the older, deeper-buried organic matter to a greater extent. Feeding studies with juveniles of both M. affinis and P. femorata had not been done previously. In an experiment with the same procedure and treatments as for the adults, juveniles of both amphipod species were found to have similar feeding strategies. They fed on both fresh and old sediment, with no partitioning of food resources, making them likely to be competitors for the same food resource. Oxygen deficiency has become more wide-spread in the Baltic Sea proper in the last half-century, and upwards of 70 000km2 are now devoid of macrofauna, even though part of that area does not have oxygen concentrations low enough to directly kill the macrofauna. We made week-long experiments on the rate of feeding on 14C-labelled diatoms spread on the sediment surface in different oxygen concentrations for both the amphipod species, M. balthica and H. spinulosus. The amphipods were the most sensitive to oxygen deficiency and showed reduced feeding and lower survival at low oxygen concentrations. M. balthica showed reduced feeding at the lowest oxygen concentration, but no mortality increase. The survival of H. spinulosus was unaffected, but it did not feed, showing that it is not a surface deposit-feeder. We conclude that low oxygen concentrations that are not directly lethal, but reduce food intake, may lead to starvation and death in the longer term.

The evolution of mating rates in Pieris napi

In the green-veined white butterfly (Pieris napi), females obtain direct fitness benefits from mating multiply and studies have shown that fitness increases seemingly monotonically with number of matings. The reason is that at mating males transfer a large nutritious gift (a so called nuptial gift) to the females that the females use to increase both their fecundity and lifespan. In addition, if exposed to poor food conditions as larvae, females mature at a smaller size compared to males. Accordingly, it was suggested that smaller females could compensate for their size through nuptial feeding by, for instance, mating more frequently. We did not find any support for that hypothesis. On the contrary, larger females remated sooner and had a higher lifetime number of matings. Neither were smaller females able to compensate in any other way, because singly mated females and multiply mated females suffered to the same extent from their smaller size. This thesis also shows that despite the positive relationship between fitness and number of matings, there is a large variation in female mating frequency in wild populations and about every second female mates only once or twice. This variation is not dependent on how often females get courted by males, because female mating frequency was shown not to be affected by male courtship intensity. Hence, the reason for the low mating frequency could either be that males have evolved the ability to manipulate females to mate at a suboptimal rate as a measure of protection against sperm competition, or alternatively, that female mating rate is suppressed by some costs. Using two selection lines, artificially selected for either a high or a low mating rate, we showed that the variation in mating rate was mainly a female trait because which line the females were from affected their mating rate whereas which line the male was from did not. This implies that females mate at a low rate due to hidden costs or due to constraints. The same study also showed that females with a high "intrinsic" mating rate lived shorter, but only when denied remating. This led us to test the hypothesis that the cost females face is to have the ability to mate at a high rate but the cost is only paid when remating opportunities are scarce. However, we found no support for such an idea, because females with a high intrinsic mating rate held in a cold environment where the butterflies were prevented from flying and feeding did not live shorter. Neither was there an effect of a female’s mating rate on her ability to quickly break down and convert male nutrient gifts into egg material. Female mating rate did, on the other hand, affect dispersal tendency, with low mating rate females being more inclined to fly between different habitats. The underlying reason for this is still to be explored.

Dispersal in free-living, marine, benthic nematodes : passive or active processes?

Meiofauna, and especially marine nematodes are common in sediments around the world. Despite very wide ranging distributions in many nematode species, little is presently known about their dispersal mechanisms shaping these patterns. Rafting, and perhaps ballast water transport has been suggested as viable means for nematode long-range transport. On a much smaller scale other processes have been suggested for their dispersal. They generally include some form of passive suspension into the water column and later on a passive, haphazard settling back towards the bottom. Small-scale phenomena in nematode dispersal were studied by conducting a series of studies at Askö field station, Trosa Archipelago, Baltic proper. Studied aspects were one case of macrofaunal influence on nematode dispersal rate, using an amphipod, Monoporeia affinis as disturbing agent, and three different studies on mechanisms related to settling. The experiments were conducted both in laboratory and field settings. The amphipod Monoporeia affinis did not exert any influence on the dispersal rate in the nematodes. The nematode dispersal was only an effect of time, in the aspect that the more time that past, the more nematodes dispersed from their place of origin. The settling experiments revealed that nematodes do have an active component in their settling behaviour, as they were able to exert influence on the spot where they were to settle. They were able to choose settling spot in response to the food quality of the sediment. It also became evident that contrary to common belief, nematodes are able to extend their presence in the water column far beyond the times that would be predicted considering settling velocities and hydrodynamic conditions alone.