Ekologisk skuldbeläggning? : En kvantitativ och kvalitativ receptionsstudie om Coops film Ekoeffekten

”Ekologisk skuldbeläggning?” är en receptionsstudie författad av Erica Rohlin och Josefin Dahlqvist vid Stockholms Universitet på institutionen för mediestudier vårterminen 2016. Uppsatsen ämnade undersöka hur ett urval av en yngre generation (18-30 år) i Stockholm förhåller sig till Coops film Ekoeffekten, som utformats för att få människor att köpa mer ekologisk mat. Kritik har riktats mot Coops film Ekoeffekten och det står som grund för att utföra en kritisk granskning i form av en receptionsstudie. Det teoretiska ramverket utgår ifrån propaganda, hälsokommunikation, kampanjer och CSR. Teorierna är sedermera sammankopplade med resultat från en kvantitativ surveyundersökning samt två kvalitativa fokusgruppsintervjuer. Resultatet visade att ämnet skuldbeläggning var något som framgick i fokusgruppsintervjuerna, vilket tyder på att detta var en aspekt respondenterna uppfattade mer än andra. Deltagarna ansåg att Coop genom Ekoeffekten placerar skuld på familjen Palmberg och sedermera på konsumenter som inte handlar ekologisk mat. Vidare visade en korrelationstabell på ett samband som kan styrka att Coop gör närmande mot skrämselpropaganda, då en del deltagare blev oroliga för sin hälsa baserat på Coops studie, gjord av IVL, som saknar vetenskaplig signifikans. Respondenterna från surveyundersökningen samt fokusgruppsintervjun visade att de uppfattar Ekoeffekten som en kombinerad informations- och reklamkampanj. Fokusgruppsintervjun visade respondenternas provocerande attityd gentemot detta, vilket inte gick att avläsa från surveyundersökningen. Detta eftersom Ekoeffekten troligtvis inte är provocerande vid en första anblick, utan det är vid vidare diskussioner som åsikter och attityder kom till tals. 

En lagom lätt text, det är så lagom lätt! : En kvalitativ undersökning av tio elevers textrörlighet inför texter från 8 SIDOR

Myndigheten för tillgängliga medier ger ut tidningen 8 SIDOR med nyheter på lättläst svenska,  som riktar sig till alla med lässvårigheter. Uppsatsens syfte är att ta reda på om läsare i  målgruppen och skribenter till texter i tidningen har samma syn på vad som är en lättläst och  begriplig text, och vad de tycker förenklar och försvårar en text. Tio elever i årskurs 7-8 i grundsärskolan och grundskolan har fått samtala i tre fokusgrupper om  tre texter från tidningens webbsida. Samtalen har analyserats utifrån begreppet textrörlighet,  som är ett verktyg som analyserar läsarens relation till texten. Textrörlighet delas upp i  textbaserad rörlighet, rörlighet utåt och interaktiv rörlighet. De två journalister som har skrivit  texterna har intervjuats om begreppet lättläst, mottagaranpassning och texterna. I många fall resonerar elever och journalister lika, men eleverna önskar tydligare rubriker och i  viss mån ämnen som är mer anpassade till dem själva. Det som fungerar bäst för elevernas  textbaserade rörlighet är när texten är logiskt uppbyggd och har lagom svåra ord samt en  välvald bild. För textrörligheten utåt fungerar det bäst när eleverna har intresse och  förkunskaper i ämnet. Den interaktiva rörligheten fungerar inte särskilt bra inför någon av  texterna, vilket kan bero på ovana vid att läsa tidningsartiklar och/eller ovana vid att reflektera  över texter. Slutsatsen är att en tydlig mottagaranpassning är viktig och ger resultat, men är  svår att genomföra när tidningen har ett stort urval av ämnen och många olika målgrupper. 

Meningsskapande i utställningen : En komparativ etnografisk fallstudie av förskolegruppers multimodala kommunikation vid ett Naturhistoriskt museum och ett Science center

Som övergripande syfte vill denna studie undersöka hur två förskolegrupper kan meningsskapa i två olika utställningar genom att beskriva, analysera och jämföra dessa två förskolegruppers multimodala kommunikation vid utställningsbesök. Genom syftet vill denna studie ge ökad kunskap om multimodal kommunikation hos två förskolegrupper i två olika utställningar. I syftet ingår att studien önskar öka kunskapen om hur semiotiska resurser kan användas och vad som fokuseras genom språkbruk, som kommunikativa villkor för lärande i utställningar. Studien har en design av en komparativ etnografisk fallstudie. Videoinspelningar, MP-3 ljudinspelningar, deltagande observation och fältanteckningar har använts som instrument för datainsamling. Genom strategiska urval valdes 11 stycken treåriga förskolebarn och tre pedagoger för att besöka en utställning vid Naturhistoriska Museet och nio femåriga förskolebarn med två pedagoger for att besöka en utställning vid Tom Tits Experiment (science center). Det insamlade materialet transkriberades multimodalt och kunde därefter analyseras som text. Multimodal interaktionsanalys (Norris 2004, 2014) och ett språkbruksraster (Rostvall & West 2001) användes för analys. Resultatet visade markanta skillnader mellan utställningarna. Av den multimodala interaktionsanalysen visade utställningen vid ett science center en bredare användning av semiotiska resurser, då alla artefakters meningserbjudanden var både visuella och taktila, en del artefakter erbjöd även auditiva meningserbjudanden. Språkbruket i samma utställning var mycket varierat och barnen anmodade varandra. Slutsatsen blir av detta att förskolegruppernas a) meningsskapande villkoras av språkbruk och att b) om meningsskapandet ska ske i samarbete ökas den möjligheten dess mer symmetriska de sociala relationerna är.