Nattens möjligheter och begränsningar : Politik och reglering av nattliv i samspel med nattlivets lokaliseringsval

Studien är en fallstudie över nattlivets utveckling under den senaste tioårsperioden i Stockholm stad. Syftet är att utforska hur politiken, de reglerande myndigheterna, och branschen förhåller sig till det geografiska rummet och dess förutsättningar, samt vad deras förhållningssätt, gett för återverkningar i lokaliseringen av nattlivet. Studien har genomförts genom intervjuer med politiker, tjänstemän och nattklubbsägare som alla är involverade i produktionen och regleringen av nattliv. En kartering av stadens nattlivsverksamheter har också genomförts. Studien bidrar till det forskningsfält som behandlar nattlivs-politik och reglering i koppling till det neoliberala paradigmet, genom att sätta utvecklingen av nattliv i ett geografiskt sammanhang. Resultaten visar att staden vill utöka nattlivet men är begränsade av de nationella lagarna. Under den studerande perioden har nattlivet utökats söderut och nya nattlivsdistrikt har bildats. Denna utveckling går att se som en samspelsprocess mellan bransch, politik och regelverk.

”De leker de här lekarna som är förbjudna av vuxna – för att skapa sig en egen värld.”

Syftet med denna studie är att ta reda på om det finns lekar som förskollärare upplever som problematiska, icke önskvärda eller rent av förbjuder i sin verksamhet, vilka regler som finns för lek i deras verksamhet, samt vilka diskurser kring lek i förskolan som ligger till grund för dessa uppfattningar. Vi vill även undersöka hur förskollärarna själva ser på hur faktorer som genus och egna lekerfarenheter i barndomen har påverkat deras synsätt. Metoden för studien är enskilda intervjuer av semistrukturerad karaktär, samt analys av respondenternas utsagor utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv. Studiens resultat visar att det bland de intervjuade förskollärarna finns föreställningar om lek som bygger på diskurser om lek som lärande, utveckling och bearbetning. När det gäller reglering av lek så ges här uttryck för ståndpunkter som vilar på diskurser om att leken ska vara säker och bygga på samtycke och ömsesidighet mellan de som leker och att ingen får bli kränkt. En slutsats av studien är att det inom svensk förskoleverksamhet både existerar förhållningssätt om totalförbud mot vissa typer av lekar, till exempel vapenlek, men även förhållningssätt som accepterar sådana lekar. En annan slutsats är att pedagoger i förskolan kan uppleva att den pedagogiska miljön begränsar deras möjligheter att tillåta vissa typer av lekar. 

En tolk ska översätta, det är inte som att vara en lärare : Hur upplever skolledare, tolkar, lärare och elever tolkningen i specialskolan?

I denna undersökning intervjuades en skolledare, två tolkar, en lärare och två fokusgrupper med elever om sin syn på tolkning inom specialskolan. Data från de semistrukturerade intervjuerna analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys där liknande svar samlas i temagrupper. Tre teman valdes ut till resultat och dessa är: 1. Information om tolkning 2. Tolken som samordnare 3. Tolkens roll. Information om tolkning handlar om vilken information eleverna får och behöver ha för att tolkningen ska fungera. Tolken som samordnare utgår från Wadensjös (1998) syn på samordning som en reglering av det tolkade samtalet som tolken måste sköta. Tolkens roll undersöktes med främst Metzgers (1999) fundering kring huruvida tolken kan vara neutral. Resultatet pekar på att skolledare och lärare anser att eleverna får mycket information om tolkning, men det tycker inte eleverna själva. Tolkarna anser att mer information behövs för en förståelse för tolkprocessen. Tolkens roll, som neutral och samordnande, är tydlig för tolkar och elever, men inte när det är en lärare som tolkar. Tolkning inom specialskolan är något naturligt som sker ofta och som upplevs fungera till största delen väl när det är tolkar som utför uppdragen.