Moskéer i Sverige : En religionsetnologisk studie av intolerans och administrativ vanmakt

Författarens nuvarande namn: Pia Karlsson Minganti.

Möten med muslimer i Sverige

Snart tjugo miljoner muslimer lever i Europa, och runt 300 000 i Sverige. Knappt fyra procent av Sveriges befolkning är muslimer, och bara en liten del av dem utövar sin religion, är praktiserande. Men alla muslimer, oavsett grad av religiositet, behandlas ungefär på samma sätt. De möts av fördomar, okunskap och hat. Detta konstaterande låter journalisten och författaren Kerstin Gustafsson Figueroa bli utgångspunkt för en antologi -För Guds skull. Muslimer i Sverige -fylld av personliga samtal med människor bakom stereotypierna.

Greenpeaces modelläsare : En multimodal textanalys av Greenpeace i Sveriges externa mejl

I denna uppsats undersöker jag vilka modelläsare som skapas i två olika sorters mejl från Greenpeace i Sverige till personer som engagerar sig i organisationens arbete. Jag gör en multimodal textanalys med utgångspunkt i dialogism och sociosemiotisk teori, och jag använder analysmetoder från den systemisk-funktionella grammatiken. Resultatet visar att de två mejltyperna i det stora hela är mycket lika varandra, men att det finns vissa skillnader och att de olika mejltyperna därigenom konstruerar delvis olika modelläsare som verkliga läsare måste förhålla sig till. Modelläsarna skapas genom realiseringar av olika språkliga och visuella betydelseskapande resurser som t.ex. presuppositioner, processer, distans och språk- och bildhandlingar. Det gemensamma för modelläsarna är att de sympatiserar med Greenpeace, har en aktiv aktörsroll och har en nära och jämlik relation till organisationen. 

TransReality : en kvalitativ studie om representationer av unga transpersoner i Ryssland och USA

Denna studie undersöker hur unga transpersoner representeras i media, närmare bestämt inom genren reality tv. De två program som valts för ändamålet är amerikanska I am Jazz och ryska TransReality, där den första fokuserar på 15-åriga Jazz Jennings liv medan den andra följer ett antal unga transpersoners vardag. Valet av program bygger på att de båda släpptes under det gångna året, att samtliga huvudpersoner är ungdomar och att de har sitt ursprung i två vitt skilda kulturella kontext. Syftet är att granska hur serierna representerar transpersoner utifrån frågor som biologiskt kön, genus och könsidentitet. Frågeställningarna rör ungdomarnas sociala relationer och samhället, vad det är som serierna problematiserar och hur programmets utformning bidrar till att berätta deras historier. Inledningsvis förklaras olika definitioner av kön, samt genus och könsidentitet. För att närma mig materialet har jag valt teorier utifrån programmens utformning såväl som innehåll. Teorierna omfattar reality tv, stereotypier, Judith Butlers idéer om genus i kombination med transgender studier och transfeminism. De senare två är relativt nya akademiska ämnen/teorier i Sverige, men välbehövliga sådana då de tar transpersoners liv och erfarenheter på allvar. Studierna jag tagit del av inom tidigare forskning visar på att transpersoner ofta förbises även i queerteoretiska sammanhang. Feminismen har även inkorporerats i metodologin, för att bättre belysa det som studien avser att undersöka. Norman Faircloughs kritiska diskursanalys med sin politiska betoning utgör stommen för det analytiska arbetet. Detta har applicerats på tre avsnitt av varje program: det första, mittersta och sista. Genom att analysera dessa framkommer att bakom den överlag positiva framställningen av de unga transpersonerna i TransReality ligger konservativa värderingar om kön, genus och könsidentitet. I am Jazz är mer progressiv, men även den visar ibland på liknande tendenser som TransReality. De sociala relationerna är det som problematiseras, istället för de unga transpersonerna själva. Reality tv ger prov på att den vuxit till sig som genre i att den med dokumentär ambition berättar de unga transpersonernas historier. Denna autenticitet kan vara av vikt för samhällets förståelse av transpersoner. 

Ibland ger moskén skydd till slagna kvinnor när samhället svikit

Publicerad 16 maj, 2012 - 11:19 Att många religiösa ledare i moskéer ger uttryck för kvinnoförtryckande idéer innebär inte att alla gör det. I min undersökning ingår kvinnors berättelser om hur de i moskén erbjudits just det som samhället borde garantera, nämligen skyddat boende och stöd för dem som vill komma bort från ett våldspräglat hem, skriver Pia Karlsson Minganti. Kvinnor som vänder sig till rådgivare i moskéer kan få ta emot direktiv som är präglade av manscentrering och rent kvinnohat. Kvällens Uppdrag granskning visar exempel på detta. Utan att själv ha haft möjlighet att se programmet i sin helhet kan jag förutse starka reaktioner och krav på åtgärder. Jag arbetar själv mot könsförtryck, anser att våld och tvång ska polisanmälas och att redan existerande lagstiftning bör tillämpas. Med utgångspunkt i min egen forskning bland medlemmar i muslimska ungdomsföreningar i Sverige tror jag emellertid att debatten nu kan tjäna på att jag bidrar med perspektiv på moskéer som mer än endast arenor för misogyni. Insikten om att kategorin muslim samlar en miljard människor med alla tänkbara ideologiska orienteringar borde idag vara en självklarhet. På samma sätt är muslimska församlingar präglade av variation. Att många (just nu de flesta?) religiösa ledare i moskéer ger uttryck för kvinnoförtryckande idéer innebär inte att alla gör det. Inte heller innebär det att imamerna ifråga har kvinnoförtryck som uttalad målsättning eller aldrig verkar för kvinnors rättigheter. Verkligheten är som bekant komplex. En viktig poäng i sammanhanget är att islamiska rådgivare allt oftare är kvinnor. Internationell forskning visar på en samtida trend där kvinnor etablerar auktoritet i moskéer och organisationer, och virtuellt på internet. Det sker på eget initiativ, men även genom uppmuntran från manliga företrädare och genom statliga initiativ. De flesta bidrar som volontärer, som till exempel de ungdomsledare som runt om i Sverige engagerar ungdomar i allt från islamstudier till läxhjälp och alternativa helgaktiviteter på behörigt avstånd från alkohol och droger. Inom sina föreningar fungerar kvinnorna som beslutsfattare och organisatörer, som styrelseledamöter och ordföranden. De deltar också i andra offentliga sammanhang som föredragshållare och debattörer och samarbetspartners i olika projekt. Många av dessa projekt har till syfte att motverka diskriminering på grundval av kön, hudfärg och religiös tro. Kvinnornas religiösa engagemang kan liknas vid den kristna väckelserörelsen. Kvinnor, ungdomar och andra marginaliserade grupper sluter sig samman och studerar Koranen utan direkt inblandning av konventionella auktoriteter. De islamiska källorna används för att genomdriva förändringar och för att försvara bland annat kvinnors rättigheter. För många framstår våld mot kvinnor som en absurditet, helt oförenlig med islam. Vad jag försöker frammana här är en kontext där kvinnor kan instrueras att inte polisanmäla en misshandlande make, men där samtidigt andra typer av råd ges av olika tongivande personer och även hjälp att fly ut ur akuta våldssituationer. I min undersökning ingår kvinnors berättelser om hur medlemmar i moskéförsamlingar har erbjudit just det som samhället borde garantera, nämligen skyddat boende och stöd för dem som vill komma bort från ett våldspräglat hem. Det är bra att media granskar representanter i moskéer. Kritik kan bidra positivt till utvecklingen av islam i Sverige och motverka att män med destruktiv syn på könsrelationer fortsätter att dominera. Men det är viktigt att kritiken inte är ensidig eller fragmentarisk. När kvinnoförtryck såsom nedtystat våld och sexuellt tvång bland muslimer debatteras är även en annan form av förtryck närvarande: förtrycket mot muslimer som grupp. Det finns en tendens i dagens samhälle att peka ut muslimer som ett exceptionellt hot – mot kvinnor, homosexuella, judar, ”vanligt folk” och samhället i stort. Stigmatisering får flera olyckliga konsekvenser. För det första riskerar kvinnoförtryck i andra sammanhang att osynliggöras. I vilka andra miljöer borde tevereportage med dold kamera göras för att blotta de tänkesätt som leder till kvinnors lidande och död? Det är naturligtvis provocerande i sammanhanget, men erinra etnologen Jesper Fundbergs forskning om hur pojkfotboll fostrar unga i en miljö som knappast har gjort upp med sin sexism, rasism och homofobi. När gav den muslimkritiske debattören senast sitt stöd till en kvinnojour, med ett erkännande ord, praktiskt handtag eller rentav ekonomiskt bidrag? För det andra, politiska entreprenörer i islamofobi slår mynt av att muslimer pekas ut som det primära hotet. Sverigedemokrater hörs plötsligt försvara kvinnors, homosexuellas och judars rättigheter med hjälp av feministiska och antirasistiska argument med udden riktad mot muslimer och islam. För det tredje visar forskning på en tendens bland kvinnor i utsatta minoriteter att sluta upp bakom mansdominerade ledarskikt i syfte att värna gruppens väl, även om de samtidigt är kritiska mot dessa mäns tolkningar och praktiker. Att ensidigt förknippa islam med fenomen som våld mot kvinnor kan alltså få starkt negativa konsekvenser för prioriteringen av muslimska kvinnors välfärd. Våren 2010 debatterades riksorganisationen Sveriges Unga Muslimers val av gästföreläsare till sin årliga konferens. Den tänkta gästen förknippades med homofoba yttranden och debatten resulterade i att Ungdomsstyrelsen granskade ett antal bidragsberättigade religiösa ungdomsorganisationer för eventuell diskriminering mot homosexuella. Förutom Sveriges Unga Muslimer prövades även Ungdomsinitiativet inom Syrisk-ortodoxa ärkestiftet, Riksförbundet unga katoliker, Evangeliska frikyrkans och Pingstkyrkans ungdomssektioner. Granskningen av gruppernas formella handlingar gav inga skäl till att dra tillbaka deras statsbidrag och ingen fördjupad kontroll av enskilda medlemmars uttalanden gjordes. Exemplet visar att omfattningen av statlig granskning vägs mot människors grundlagsstadgade rättighet att organisera sig efter egna intressen och behov. Enskilda förgrundsgestalter är inte synonyma med sina samfund. I samma anda menar jag att tilltro till muslimers, kvinnor inräknade, förmåga att debattera, förhandla, tänja på och motstå förtryck gör det rimligt att framhålla muslimska församlingar och föreningar, inte bara som arenor för misogyni, utan även som plattformar för aktivt medborgande. En sådan tilltro bottnar också i insikten att det är möjligt att förändra de mest seglivade normer. Det visar inte minst den kriminalisering av våldtäkt inom äktenskapet som till slut skedde i Sverige 1965. Pia Karlsson Minganti, doktor och forskare i etnolog, Stockholms universitet

Kvinnor i ledande positioner i organisatorisk motgång - chefers syn på glasklippan

Glasklippan symboliserar fenomenet att kvinnor oftare befordras till ledande positioner i motgång än framgång. Syftet med föreliggande studie var att hos chefer i Sverige undersöka upplevelser och förhållningssätt till glasklippan, vad den tros bero på samt hur kvinnor anses påverkas av den i arbetslivet. Semistrukturerade intervjuer där ett scenario om glasklippan diskuterades utfördes med 12 chefer. Induktiv tematisk analys användes. Några intervjupersoner hade själva hamnat på glasklippan utan att ha verkat medvetna om det. Deltagarna förde ofta motstridiga resonemang och deras uppfattningar var inte samstämmiga. Det lyftes även hur kvinnors situation ser ut på organisationer idag, varför det är viktigt att medvetandegöra fenomenet, och förklaringar till glasklippan. Trots glasklippans närvaro i organisationer verkar den vara svår att se och förstå. Olika förväntningar som ställs på kvinnor skapar en svårhanterlig situation för dem på glasklippan. Att fenomenet förekommer i Sverige men är svårupptäckt visar på vikten av att uppmärksamma glasklippan.

Religiösa värderingar hos muslimska SFI-elever

Den som säger sig tillhöra en viss religion kan i praktiken vara mer eller mindre troende, eller inte troende alls. Det kan handla om att man firar vissa högtider men utan att särskilt bry sig om deras religiösa innebörd, eller att man ibland deltar i gudstjänster och ber någon gång i månaden, eller ett liv iständig hågkomst av Guds närvaro. Spektrat av religiositet för en person kan vara allt från att religionen endast har kulturell betydelse till att man lever sitt liv helt enligt dess påbud, såväl som att man anser att religion är en privatsak till att man arbetar för att samhället skall formas enligt religionen. Vad gäller islam i Sverige har de muslimska samfundens organisation och aktiviteter beskrivits i ganska stor detalj. Däremot finns inte mycket kunskap om de värderingar de står för. Och vad gäller värderingar och övertygelser hos muslimer i allmänhet finns nästan ingenting skrivet. Denna uppsatstar fasta på den kunskapsbristen. Genom en enkätbaserad attitydundersökning av explorativ karaktär med muslimska SFI-elever somrespondenter har följande frågor undersökts: - Är fundamentalism ett utbrett fenomen inom denna grupp? - I hur stor utsträckning anser man att shari’a bör gälla för muslimer i Sverige och vad är attityden tilldemokrati? - Hur ser relationen mellan religion och moral ut och hur uppfattas det svenska samhället i dettasammanhang? Undersökningens resultat är överlag i samstämmighet med tidigare undersökningar med liknande teman. Respondenterna har en överväldigande positiv attityd till demokrati och en stor del anser också att yttrandefrihet är bra. Samtidigt tycks många mena att islam är undantaget yttrandefriheten ochatt islamiska regler är viktigare än svensk lag. Stödet för shari’a är också påtagligt. En stor majoritet menar att gudstro är nödvändig för att vara en moralisk person och anser samtidigt att Sverige är ett moraliskt land. På grund av urvalsmetoden och den stora andel som avstått från att delta i undersökningen kan resultatet inte generaliseras utanför gruppen av respondenter.

Poppionjärer & propagandaprojekt : En kritisk diskursanalys av det svenska musikundrets framställning i kulturjournalistiken

Sedan 1990-talet har uttrycket ”det svenska musikundret” använts för att beskriva Sverige som en stor musikexportör i världen. Detta begrepp är dock mångfacetterat och inte helt oproblematiskt. I denna uppsats har jag genom en kritisk diskursanalys studerat hur det svenska musikundret framställs inom kulturjournalistiken. Mitt syfte har varit att ta reda på vilka diskurser av det svenska musikundret som dominerar i medieframställningen, hur dikotomin kultur och ekonomi synliggörs i framställningen av dessa diskurser samt vilken roll journalisten har i reproducerandet. Uppsatsen har Bourdieus teorier om kapital och fält som grund, vilka är essentiella för förstå de regler som förekommer inom populärmusikens produktionsfält. Vidare har jag utgått från kritisk teori, forskning kring kulturjournalistik samt relationen mellan ekonomi och kultur. I min analys har jag kommit fram till fyra dominerande diskurser – den postmoderna, den marknadsliberala, den kollektivistiska och den anti- nationalistiska diskursen. Utifrån dessa diskurser har jag kommit fram till några olika sätt som dikotomin kultur och ekonomi synliggörs på. Det har skett en de-differentiering och placeringen på produktionsfältet kan idag tillåtas vara närmare den kommersiella polen. Musikundret är en del av ”varumärket Sverige”, där Sverige som musikland lyfts fram, och fungerar som en populärmusikalisk kanon eftersom uttrycket pekar på någon slag enhet. Journalisterna är representanter i ett åsiktsmaskineri som handlar om det svenska musik- undret, vilka till stor del består av vita män. De bidrar till formandet och reproducerandet av synen på det svenska musikundret som baseras på subjektiva åsikter. Synen på populärmusik verkar från journalisthåll ha förändrats mot en större öppenhet även för mer kommersiella akter inom musikundret. Det visar på att journalisternas texter präglas av den samhälleliga kontexten, samtidigt som deras texter är med och formar samhällskontexten.