16 resultados para hjälp
em Academic Archive On-line (Stockholm University
Resumo:
Idag råder ett växande intresse för kost och matlagning och det kommer allt fler nya forum för presentation av matlagning. Även det traditionella forumet kokboken har påverkats av den växande matlagningstrenden. Syftet med den här studien är att utifrån teorier om genus, representationer och streotyper undersöka om könet har en avgörande betydelse för vilken kost som presentereras samt hur genus konstrueras i Svenska kokböcker. För att ta reda på detta inelddes studien först med en kvantititv innehållsanalys av 107 kokböcker, samtliga utgivna på Bonnier fakta och Norstedts förlag under åren 2014 och 2015 i syfte att kartlägga sambandet mellan kost och kön. Baserat på det resultat som framkom valdes två kokböcker ut för att mer djupgående analysera hur genus kan konstrueras i bilder med hjälp av en semiotisk bildanalys. Böckerna som ingår i den kvalitativa delen är Moberg. Maten, drycken och konsten att kombinera (2015) av Per Morberg samt Tinas sommar (2015) av Tina Nordström. Reslutatet från dessa två analyser visar att författarnas kön har betydelse för vilken kost som presenteras i böckerna. Kvinnor skriver i större utsträkning än män om teman som rör hälsa, dieter, vegitarisk och vegansk mat och sötsaker. Män skriver istället mer om alkhol och olika kötträtter. I den semiotiska bildanalysen ser vi hur streotypa könsroller konstrueras och på så vis bidrar med ett upprätthållade av hegemoniska förhållanden där det kvinnliga könet underordnas det manliga i form av ett särskiljande och objektifierande.
Resumo:
Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur kommunikationskanaler används av konsumenter i samband med musik, för att lyssna samt att hitta ny musik och artister. Detta för att i förlängningen kunna utreda och förstå vilka av dessa kommunikationskanaler som passar bäst för att lansera artister och göra deras musik tillgänglig på marknaden. Vi har tagit hjälp av tidigare forskning och teorier om musikindustrins utveckling kopplat till digitaliseringen och uppkomsten av de nya kommunikationskanalerna för att få en bredare bild samt kunna koppla dessa till den kvantitativa enkätundersökning vi genomfört. Teorier kring gräsrotsdriven kommunikation, Word of Mouth och digitalisering har exempelvis varit centrala. Varumärke samt strategisk kommunikation finns även med som begrepp. Själva metodramen är som sagt av kvantitativ form, där en enkätundersökning ligger till grund för datainsamlingen. Denna har sedan brutits ner och analyserats för att få insikt om respondenternas åsikter och beteende när de konsumerar musik, utifrån vilka kanaler de använder för att lyssna på musik, hitta ny musik samt eventuellt dela och sprida den till vänner och bekanta. Det har även ställts frågor kring vikten av varumärke samt eventuella icke-musikaliska attribut i dagens musikvärld, ifall de spelar in för konsumenten när ny musik uppsöks. Undersökningen visar att det finns ett tydligt samband kring hur respondenterna dels lyssnar, dels hittar ny musik. Det är genom de nya digitala kommunikationskanalerna detta sker i störst utsträckning. Det visade sig även att det tycks finnas ett dalande förtroende gentemot klassisk uttalad marknadsföring och dess kommunikationskanaler. En majoritet av respondenterna i undersökningen föredrog gräsrotsdrivna kanaler samt mer personliga tips på musik snarare än ren kommersiell marknadsföring. Det var även vanligt att attribut utöver det musikaliska sågs som något positivt, ett mervärde till musiken. När det gäller varumärke kopplat till artister ansåg en majoritet att artister idag faktiskt är att betrakta som ett varumärke.
Resumo:
Framväxten av sociala medier har kommit och få en viktig funktion i dagens medielandskap. Att sociala medier har gjort det möjligt för företag att vara tillgängliga där konsumenterna redan är har gjort sociala medier till en naturlig kanal för marknadskommunikation. För att driva en lyckad marknadskommunikation har företagen blivit alltmer personliga i sin kommunikation i syfte att bygga starka relationer med sina kunder. Vi har i denna uppsats valt att undersöka hur företag kan använda sociala medier för att skapa relationer med sin publik och stärka varumärket. Studien har avgränsats till att undersöka hur researrangören Ving använder de två största mediekanalerna Facebook och Instagram. Studien har baserats på en textanalys där innehåll på Vings sociala medier har studerats. Vidare har studien kompletterats med en expertintervju i syfte att redogöra för vad Ving säger att de gör på sociala medier i relation till vad som faktiskt publiceras. Med hjälp av teorier inom sociala medier, relationsmarknadsföring, asymmetrisk och symmetrisk kommunikation samt innehållsmarknadsföring är vårt intresse i denna studie att undersöka vilka strategier Ving använder för att lyckas med sin kommunikation på sociala medier. Resultatet av studien visade att innehållet präglades till största del av inspirerande och informativa inlägg. Med en personlig ton och en kombination av symmetrisk och asymmetrisk kommunikation uppvisar Ving att företaget lyckats skapa en dialog med sin publik.
Resumo:
The Good Growth Plan är en mångsidig informations- och förändringskampanj från Syngenta AB. I den här uppsatsen analyseras Syngentas kommunikation kring kampanjen med hjälp av Næss pro-et contra modell som är en del av den kvalitativa innehållsanalytiska argumentationsanalysen. Detta eftersom Syngenta arbetar inom jordbruks- och kemikalieindustrin som under de senaste åren har förespråkat ett konventionellt jordbruk vilket består av exempelvis GMO och kemisk- gödsel samt bekämpningsmedel. Framförallt miljörelaterade icke-statliga organisationer anser att en del av Syngentas produkter utgör en risk för miljö och hälsa. Det finns ett växande utbud av ekologiska och organiska produkter i framförallt Europa och Nordamerika som ett resultat av den pågående samhällsdebatten kring det konventionella jordbrukets säkerhet. I uppsatsens tidigare forskningen och det teoretiska ramverket som analysen utgår ifrån behandlas framförallt risker och vem som har anspråket på vad som utgör en risk. Studien behandlar Syngentas synvinkel och deras mål. Studien kommer bland annat fram till att det verkar ske en potential anpassning till miljörelaterade icke-statliga organisationernas krav samtidigt som det konventionella jordbruket fortfarande förespråkas och utvecklas till att bli mer hållbart.
Resumo:
Med premissen att medierepresentation påverkar och påverkas av diskurser, värderingar ochnormer söker denna studie undersöka hur människor i utsatthet och lidande framställs i filmerav icke-statliga organisationer med inriktning på humanitärt bistånd. Med syftet att belysafaktorer i filmerna som kan uttrycka attityd- och värderingsförändringar fokuserar studien påfilmer från s.k. ”flyktingsituationen hösten 2015” då denna situation och period var och äraktualiserad i offentliga och privata samtal. Den teoretiska basen utgörs av Representation(Stuart Hall) och följaktligen ämnen som berör media och moral, distansering ochdifferentiering av människor samt solidaritet som ekonomisk vara. Med hjälp av NormanFaircloughs kritiska diskursanalys och Lilie Chouliarakis tillämpning av metoden visarresultatet att semiotiska/multimodala instrument refererar till emotionella referenser därmänniskorna som lider undermineras till fördel för organisationens varumärke vilket ävenbidrar till konstruktionen av ett Vi och ett De. Denna konstruktion av differentiering kanföljaktligen bero på en värderingsdiskurs som baseras på västerländska privilegier ochproblematiseras vidare i relation till nationalitetsdiskurser.
Resumo:
Utvecklingen av sociala medier såsom t.ex. Facebook och Instagram har inneburit nya möjligheter att kommunicera sin livsstil och sina personliga val, som överskrider såväl kulturella som geografiska gränser. Nya gemenskaper skapas. Detta får betydelse för hur konsumenter kommunicerar med varandra samt hur märkesinnehavarna kommunicerar med sina kunder. Syftet med min studie är att undersöka hur en märkesinnehavare inom mode använder sociala medier, i detta fall Instagram, i sin kommunikation med kunderna för att skapa engagemang kring sitt varumärke. Aktuell forskning visar att värde i varumärket skapas genom en ömsesidig kommunikation mellan märkesinnehavaren och konsumenterna. Kommunikationen sker både mellan märkesinnehavare och konsumenter samt mellan konsumenterna i en märkesgemenskap. Storytelling är ett verksamt medel i denna meningsskapande process. En semiotisk analys användes för att analysera bilderna och hur de bidrar till märkets storytelling. Resultatet visar att Instagram ger märkesinnehavare och konsumenter möjlighet att gemensamt skapa värde. De tekniska funktionerna i applikationen gör det lätt för märkesinnehavare att interagera med sina konsumenter och skapa en dynamisk märkesgemenskap. På Sabo Skirts instagramkonto är märkesinnehavaren och följarna tillsammans märkets författare. Följarna använder kläderna och ger dem betydelse i sin egen vardag samtidigt som märkesinnehavaren skapar möjligheter för dem att synas på ett instagramkonto med 1,5 miljoner följare. Detta kan tolkas med hjälp av teorin uses and gratifications som säger att användningen av media alltid är målinriktad. Människor väljer aktivt media efter vilka deras behov är och hur väl användningen tillfredsställer dessa behov.
Resumo:
Med denna studie har jag undersökt hur ett antal individer uppfattar symboler. Jag har närmre undersökt hur symboler kan användas för att kommunicera i det vardagliga sociala livet och vad detta tillför individerna. Syftet med detta var att dels utifrån nya exempel utöka befintlig information om och förståelse för hur individer använder symboler i sitt vardagliga liv. Syftet var även att få vetskap om hur Rörstrand och individerna kommunicerar symbolernas representation utifrån gemensamt kulturellt kapital och berättande. Detta har möjliggjorts genom semistrukturerade intervjuer som metod. Sex personer intervjuades samt Rörstrands Product and Marketing Manager Eva Tiedman. Intervjuerna och materialet har utformats och analyserats med hjälp av en teoretisk ram bestående av symbolisk interaktionism, storytelling, representation, nostalgi och retro. Studien resulterade i att Rörstrands kommunikation nått intervjupersonerna och att den breddat representationen av symbolerna men utan att mottagarna tydligt noterat detta då kommunikationen härrör från gemensamt kulturellt kapital. Detta resulterar i att producent och mottagare tillsammans kommunicerar produkternas representation och funktion. Studien bekräftar även att Rörstrands vision om vad produkterna tillför individer överensstämmer med intervjupersonernas upplevelser. Intervjupersonerna använder symbolerna för att kommunicera med sin omgivning i det vardagliga livet beroende på gemensamma representationer. Symbolerna ger upphov till positiva nostalgiska känslor, används för att bygga upp en scen på vilken man kan spela upp sin självbild och identitet samt skapar och upprätthåller sociala relationer.
Resumo:
Studien undersöker hur kvinnliga karaktärer representeras i relation till skräcktematiken i tv-serien Penny Dreadful (2014-). Syftet har varit att studera huruvida det som är typiska kännetecken för skräck kan kopplas till kvinnlighet, femininitet och feminism (det senare då man kan uppfatta ett genuskritiskt samtal i serien). Med hjälp av psykoanalytiska teorier kring abjektion visar analysen hur det som är skrämmande med kvinnor, är skrämmande på andra sätt än vad som är skrämmande med män. Det som är abjekt med kvinnan definieras ofta utifrån hennes sexualitet och biologiska egenskaper, och skapar därmed en feminin monstrositet och således är helt olik den manliga. Detta har till stor del växt fram genom historiska myter, religioner och konst, som har bidragit till könsspecifika monster utifrån stereotyp femininitet, så som häxor, sirener eller Medusa. Genom att utforska tv-seriens karaktärer med hjälp av semiotiska och psykoanalytiska verktyg avslöjas möjliga tolkningar som visar hur nämnda feminina monster tycks grunda sig i manlig rädsla och kvinnan som hot. Kastrationskomplexet som bidragande faktor och den manliga blicken tycks därför kväsa uttryck för kvinnlig frigörelse i serien, genom att sexualisera, plåga och göra kvinnan abjekt och monstruös i direkt genmäle till dessa. Serien tycks därför trots sin genuskritiska diskurs kontrolleras av en manlig blick och ett skoptofiliskt seende, något som möjligtvis bidrar till att kvinnlighet och femininitet kodas som abjekt, och i värsta fall stigmatiserar den feministiska kvinnan.
Resumo:
Polismyndigheten har under 2015 påbörjat och ska under 2016 fortsätta undergå en omorganisering. En del av omorganiseringen innefattar att Polismyndigheten skrivit ett fyraårigt kontrakt värderat till 35 miljoner kronor med Prime Public Relations AB med avseende upphandling av strategiska kommunikationstjänster. Studien syftar till att undersöka vad skälen är till att Polismyndigheten har valt att en PR-byrå ska sköta delar av deras kommunikation och vad det hittills fått för konsekvenser. Totalt analyseras 50 artiklar som publicerats under upphandlingstiden i en innehållsanalys för att få en överblick kring olika teman som framkommit. Innehållsanalysen fungerar som ett kvantitativt komplement till två semi-strukturerade intervjuer samt en mailkorrespondens med projektansvarig för samarbetet med Polismyndigheten på Prime. En av intervjuerna hölls med en tidigare presstalesperson för Polismyndigheten som nu är kommunikationskonsult med uppdrag inom bland annat kriskommunikation. Den andra intervjun hölls med ansvarig handläggare för upphandlingen hos Polismyndigheten. En enkät kompletterar materialet med utomstående åsikter kring förändring av förtroendet för polisen i samband med upphandlingen. Tillsammans bidrar metoderna till ett gediget material för fallstudien som blir belyst från olika håll både med hjälp av kvalitativ samt kvantitativ data. Resultaten leder fram till en diskussion kring organisationskommunikation och intern kritik från anställda poliser som en produkt av upphandlingen. Analysen tar även upp de anställdas meningsskapande av den nya kontexten inom myndigheten samt en diskussion om förtroende och huruvida situationen kring upphandlingen skulle kunna ha sköts på ett annat sätt för att undvika negativa konsekvenser.
Resumo:
Den 18 mars 2013 meddelar den folkkära artisten Tommy Nilsson att han byter namn till Black och väljer en mörkare och hårdare image. Reaktionerna låter inte vänta på sig och under dagen går nyheten varm i svensk media. Senare ska det visa sig att det hela bara handlar om en PR-kampanj med syfte att marknadsföra chokladjätten Marabous nya chokladkaka med smak av saltlakrits. Tidigare forskning har visat på hur den här typen av PR-utövande, som ämnar vilseleda sin publik, riskerar att skada förtroendet för såväl företag, som journalister och PR-utövare. Genom en kritisk diskursanalys undersöker den här studien debatten som uppkommer som en reaktion på den här typen av PR-utövande, med hjälp av den specifika kampanjen Black. Genom tio argumenterande/debatterande texter på såväl nyhetsplattformar som bloggar undersöks argument, uppfattningar och förslag på konsekvenser. För att bättre förstå den profession som debatten berör tas centrala teorier om den relativt outforskade PR-branschen upp. En central del i studien inom såväl tidigare forskning som teori är hur det nya medieklimatet-/samhället har en betydande roll när den här typen av marknadsföring får allt större plats i nyhetsflödet. Resultatet visar att majoriteten av deltagarna i debatten ställer sig kritiska till det här sättet att marknadsföra produkter/tjänster på. Det argumenteras genomgående för hur den här metoden kan anses bra i den mån den bidrar till mycket uppmärksamhet och stor spridning på kort sikt. Men att problematiken ligger i att PR bör handla om att hjälpa företag och organisationer att förbättra deras anseende/varumärke. Genom att vilseleda journalister och mediepubliken riskerar man istället att skada förtroendet på lång sikt. I undersökningen har det framkommit att åsikter och uppfattningar inte skiljer sig beroende på vilken bakgrund/anknytning som skribenten har. Såväl journalister som yrkesverksamma inom reklam-/marknadsföringsbranschen erkänner ett ogillande gentemot metoden. Det visar sig även att det finns avvikande åsikter som skiljer från den negativa uppfattningen, dessa röster beskriver kampanjmetoden som harmlös, nytänkande och rolig.
Resumo:
Publicerad 16 maj, 2012 - 11:19 Att många religiösa ledare i moskéer ger uttryck för kvinnoförtryckande idéer innebär inte att alla gör det. I min undersökning ingår kvinnors berättelser om hur de i moskén erbjudits just det som samhället borde garantera, nämligen skyddat boende och stöd för dem som vill komma bort från ett våldspräglat hem, skriver Pia Karlsson Minganti. Kvinnor som vänder sig till rådgivare i moskéer kan få ta emot direktiv som är präglade av manscentrering och rent kvinnohat. Kvällens Uppdrag granskning visar exempel på detta. Utan att själv ha haft möjlighet att se programmet i sin helhet kan jag förutse starka reaktioner och krav på åtgärder. Jag arbetar själv mot könsförtryck, anser att våld och tvång ska polisanmälas och att redan existerande lagstiftning bör tillämpas. Med utgångspunkt i min egen forskning bland medlemmar i muslimska ungdomsföreningar i Sverige tror jag emellertid att debatten nu kan tjäna på att jag bidrar med perspektiv på moskéer som mer än endast arenor för misogyni. Insikten om att kategorin muslim samlar en miljard människor med alla tänkbara ideologiska orienteringar borde idag vara en självklarhet. På samma sätt är muslimska församlingar präglade av variation. Att många (just nu de flesta?) religiösa ledare i moskéer ger uttryck för kvinnoförtryckande idéer innebär inte att alla gör det. Inte heller innebär det att imamerna ifråga har kvinnoförtryck som uttalad målsättning eller aldrig verkar för kvinnors rättigheter. Verkligheten är som bekant komplex. En viktig poäng i sammanhanget är att islamiska rådgivare allt oftare är kvinnor. Internationell forskning visar på en samtida trend där kvinnor etablerar auktoritet i moskéer och organisationer, och virtuellt på internet. Det sker på eget initiativ, men även genom uppmuntran från manliga företrädare och genom statliga initiativ. De flesta bidrar som volontärer, som till exempel de ungdomsledare som runt om i Sverige engagerar ungdomar i allt från islamstudier till läxhjälp och alternativa helgaktiviteter på behörigt avstånd från alkohol och droger. Inom sina föreningar fungerar kvinnorna som beslutsfattare och organisatörer, som styrelseledamöter och ordföranden. De deltar också i andra offentliga sammanhang som föredragshållare och debattörer och samarbetspartners i olika projekt. Många av dessa projekt har till syfte att motverka diskriminering på grundval av kön, hudfärg och religiös tro. Kvinnornas religiösa engagemang kan liknas vid den kristna väckelserörelsen. Kvinnor, ungdomar och andra marginaliserade grupper sluter sig samman och studerar Koranen utan direkt inblandning av konventionella auktoriteter. De islamiska källorna används för att genomdriva förändringar och för att försvara bland annat kvinnors rättigheter. För många framstår våld mot kvinnor som en absurditet, helt oförenlig med islam. Vad jag försöker frammana här är en kontext där kvinnor kan instrueras att inte polisanmäla en misshandlande make, men där samtidigt andra typer av råd ges av olika tongivande personer och även hjälp att fly ut ur akuta våldssituationer. I min undersökning ingår kvinnors berättelser om hur medlemmar i moskéförsamlingar har erbjudit just det som samhället borde garantera, nämligen skyddat boende och stöd för dem som vill komma bort från ett våldspräglat hem. Det är bra att media granskar representanter i moskéer. Kritik kan bidra positivt till utvecklingen av islam i Sverige och motverka att män med destruktiv syn på könsrelationer fortsätter att dominera. Men det är viktigt att kritiken inte är ensidig eller fragmentarisk. När kvinnoförtryck såsom nedtystat våld och sexuellt tvång bland muslimer debatteras är även en annan form av förtryck närvarande: förtrycket mot muslimer som grupp. Det finns en tendens i dagens samhälle att peka ut muslimer som ett exceptionellt hot – mot kvinnor, homosexuella, judar, ”vanligt folk” och samhället i stort. Stigmatisering får flera olyckliga konsekvenser. För det första riskerar kvinnoförtryck i andra sammanhang att osynliggöras. I vilka andra miljöer borde tevereportage med dold kamera göras för att blotta de tänkesätt som leder till kvinnors lidande och död? Det är naturligtvis provocerande i sammanhanget, men erinra etnologen Jesper Fundbergs forskning om hur pojkfotboll fostrar unga i en miljö som knappast har gjort upp med sin sexism, rasism och homofobi. När gav den muslimkritiske debattören senast sitt stöd till en kvinnojour, med ett erkännande ord, praktiskt handtag eller rentav ekonomiskt bidrag? För det andra, politiska entreprenörer i islamofobi slår mynt av att muslimer pekas ut som det primära hotet. Sverigedemokrater hörs plötsligt försvara kvinnors, homosexuellas och judars rättigheter med hjälp av feministiska och antirasistiska argument med udden riktad mot muslimer och islam. För det tredje visar forskning på en tendens bland kvinnor i utsatta minoriteter att sluta upp bakom mansdominerade ledarskikt i syfte att värna gruppens väl, även om de samtidigt är kritiska mot dessa mäns tolkningar och praktiker. Att ensidigt förknippa islam med fenomen som våld mot kvinnor kan alltså få starkt negativa konsekvenser för prioriteringen av muslimska kvinnors välfärd. Våren 2010 debatterades riksorganisationen Sveriges Unga Muslimers val av gästföreläsare till sin årliga konferens. Den tänkta gästen förknippades med homofoba yttranden och debatten resulterade i att Ungdomsstyrelsen granskade ett antal bidragsberättigade religiösa ungdomsorganisationer för eventuell diskriminering mot homosexuella. Förutom Sveriges Unga Muslimer prövades även Ungdomsinitiativet inom Syrisk-ortodoxa ärkestiftet, Riksförbundet unga katoliker, Evangeliska frikyrkans och Pingstkyrkans ungdomssektioner. Granskningen av gruppernas formella handlingar gav inga skäl till att dra tillbaka deras statsbidrag och ingen fördjupad kontroll av enskilda medlemmars uttalanden gjordes. Exemplet visar att omfattningen av statlig granskning vägs mot människors grundlagsstadgade rättighet att organisera sig efter egna intressen och behov. Enskilda förgrundsgestalter är inte synonyma med sina samfund. I samma anda menar jag att tilltro till muslimers, kvinnor inräknade, förmåga att debattera, förhandla, tänja på och motstå förtryck gör det rimligt att framhålla muslimska församlingar och föreningar, inte bara som arenor för misogyni, utan även som plattformar för aktivt medborgande. En sådan tilltro bottnar också i insikten att det är möjligt att förändra de mest seglivade normer. Det visar inte minst den kriminalisering av våldtäkt inom äktenskapet som till slut skedde i Sverige 1965. Pia Karlsson Minganti, doktor och forskare i etnolog, Stockholms universitet
Resumo:
Sammanfattning Studiens fokus var dels vilka kategorier av innehåll som framkom i lärarnas kommunikation dels vilka förändringar i innehållet som uttolkades i matematiklärares kommunikation i början och i slutet av ett kompetensutvecklingsprojekt. Kontexten i kompetensutvecklingsprojektet var i form av modellen learning study, där sju lärarlag, sammanlagt 20 lärare deltagit. Ramverket i studien var tematisk analys, analys av matematiska kompetenser samt funktionell textanalys. Studiens resultat visar på flera förändringar, till exempel att de fem uttolkade huvudkategorierna innefattade fler underkategorier i slutet av kompetensutvecklingsprojektet. När det gäller matematiskt innehåll så visar analysen att lärarna kommunicerade matematika kompetenser på ett mer mångfacetterat sätt i slutet av kompetensutvecklingsprojektet. Då lärarna kommunicerade matematikundervisning använde de sig till viss del av ett annat sätt att uttrycka sig i slutet än i början av kompetensutvecklingsprojektet. I början talade de till exempel om att höra vad eleverna uttrycker till att i slutet använda sig av ordet lyssna. Resultatet visade även förändringar avseende hur lärarna samtalade om laborativt material. Fokus har flyttats från det laborativa materialet till att lärarna funderade över vilken matematik som eleverna uttryckte med hjälp av det laborativa materialet.
Resumo:
Denna uppsats har till syfte att öka kunskap om mellanrummet mellan platsens betydelse och motorikens inverkan på barns språkinlärning i en Ur och Skur verksamhet. Den valda metoden för att försöka få syn på detta mellanrum har varit observationer med fältanteckningar och ljudinspelningar. Sedan har materialet analyserats med hjälp av sociokulturellt perspektiv. Det resultat som framkommit ur mitt empiriska material är att barnens lekar har möjligheten att utvecklas åt många olika håll. Att vara utomhus leder till att de i mindre utsträckning är påverkade av normstyrda artefakter jämfört med en förskola som vistas till större delar inomhus. Dock finns det en social praktik som pedagogerna har skapat som gynnar barns språkinlärning. Strukturen och kulturen av att ställa frågor och ha möjligheten att ge ordentliga svar, i både lek och vardag. Ytterligare ett resultat som framkommit är att både barn och pedagoger är vana vid att använda sin omgivning för att utvidga sitt lärande så att även en skylt i tunnelbanan blev ett medierande redskap för språkinlärning och intresse. Slutsatsen blev att platsen och då främst skogen gav förutsättningarna till rörelse och fantasilek där barnen själva kunde utforska sina intressen. Samtidigt som pedagogerna gav möjligheterna till barnens lekar genom att visa att de tyckte de var viktiga och gav möjligheter för samtal genom bland annat frågelekar.
Resumo:
Studien syfte är att undersöka hur flickor och pojkar leker, på två förskolor, med inomhusleksaker och om det finns några skillnader mellan könen i leken som avspeglar, förmedlar och bildar förståelser för samhällets könsstereotypa normer kring vad som anses kvinnligt respektive manligt. För att ta reda på detta har observation med hjälp av fältanteckningar använts, med fokus på skillnader mellan flickornas och pojkarnas val av leksaker och sätt att leka. Resultatet visar på att det finns vissa skillnader mellan de flesta pojkarnas och flickornas val av leksaker på de observerade förskolorna, men att det framförallt är sättet att leka som visar på de största skillnaderna. Det har också framkommit att flickorna och pojkarna på förskolorna i observationerna, oftast valde samma typ av leksaker. Men i dessa fall har leksakerna varit typiskt ”pojkiga”, samtidigt som skillnaderna i sättet att leka fortfarande varit tydligt framträdande. Dessa skillnader har sedan diskuterats utifrån hur de kan få betydelse för flickornas och pojkarnas förståelse för könsroller, deras framtidsval och utveckling.