Poppionjärer & propagandaprojekt : En kritisk diskursanalys av det svenska musikundrets framställning i kulturjournalistiken

Sedan 1990-talet har uttrycket ”det svenska musikundret” använts för att beskriva Sverige som en stor musikexportör i världen. Detta begrepp är dock mångfacetterat och inte helt oproblematiskt. I denna uppsats har jag genom en kritisk diskursanalys studerat hur det svenska musikundret framställs inom kulturjournalistiken. Mitt syfte har varit att ta reda på vilka diskurser av det svenska musikundret som dominerar i medieframställningen, hur dikotomin kultur och ekonomi synliggörs i framställningen av dessa diskurser samt vilken roll journalisten har i reproducerandet. Uppsatsen har Bourdieus teorier om kapital och fält som grund, vilka är essentiella för förstå de regler som förekommer inom populärmusikens produktionsfält. Vidare har jag utgått från kritisk teori, forskning kring kulturjournalistik samt relationen mellan ekonomi och kultur. I min analys har jag kommit fram till fyra dominerande diskurser – den postmoderna, den marknadsliberala, den kollektivistiska och den anti- nationalistiska diskursen. Utifrån dessa diskurser har jag kommit fram till några olika sätt som dikotomin kultur och ekonomi synliggörs på. Det har skett en de-differentiering och placeringen på produktionsfältet kan idag tillåtas vara närmare den kommersiella polen. Musikundret är en del av ”varumärket Sverige”, där Sverige som musikland lyfts fram, och fungerar som en populärmusikalisk kanon eftersom uttrycket pekar på någon slag enhet. Journalisterna är representanter i ett åsiktsmaskineri som handlar om det svenska musik- undret, vilka till stor del består av vita män. De bidrar till formandet och reproducerandet av synen på det svenska musikundret som baseras på subjektiva åsikter. Synen på populärmusik verkar från journalisthåll ha förändrats mot en större öppenhet även för mer kommersiella akter inom musikundret. Det visar på att journalisternas texter präglas av den samhälleliga kontexten, samtidigt som deras texter är med och formar samhällskontexten. 

Fruktansvärd, ospelad och nyskriven - kriser och konflikter kring ny svensk dramatik : från Gustav III:s originaldramatik till dagens beställningsdramatik

The issue of this thesis concerns a selection of historical debates in which new Swedish drama is under discussion. The studied debates take place in the cultural and political fields and within the fields of theater and literature and deal with a recurring assumption in Swedish theatre history – that new Swedish drama is insufficient. The primary object of this thesis is to find explanations to: why is the Swedish new drama so often described as defective? The following questions, guiding the analysis, are: How are the crises described? What are the stakes? How has the dramatic text been influenced by being judged either as literary product or a product for the stage? How is the playwright’s role described, and perhaps changed, in the crises? The aim of the analysis is to understand how traditions and conventions are shaping the debates and contribute to perpetrate the myth of the malfunctioning Swedish new play. In a historical perspective several attempts have been made to govern new Swedish drama by legislative and political power. New Swedish drama has, for example, been viewed as a possible expression of the nation, as part of shaping the Swedish Welfare state or creating interactive communication with the audience. Despite its many uses, new Swedish drama continues to be describes as flawed. The study starts with King Gustav III:s Swedish theatre where the purpose was to produce Swedish original plays. The study ends with an analysis of a new government grant for new Swedish drama, which was installed in 1999. The chosen debates are analyzed with the help of concepts borrowed from the French sociologist Pierre Bourdieu, looking at each historical situation as a possible moment for the establishment of the field ”new Swedish drama”. The survey ends with eight interviews with playwrights, who are active today. The conditions for the new Swedish drama are the guiding line in this thesis. These conditions are found in the cultural, social and historical contexts that cooperate when a taste or convention is being shaped. They are part of the discourses in the field, where criteria for the new Swedish drama is formulated. In order to understand the significance of, for example, the expression, ”the newly written Swedish drama” research has been pursued in biographical material, historical surveys, and debates in the daily press and in professional journals. Without being a full bourdieuan analysis, the thesis is using concepts from Bourdieu. The work of British feminist theatre historian Tracy C Davis inspires the critical historic perspective.