International Sensations : Representationen av nationalitet i World Wrestling Entertainment

Denna uppsats intresserar sig för professional wrestling och då specifikt bolaget World Wrestling Entertainment, WWE. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur nationalitet representeras i World Wrestling Entertainments produkt. Uppsatsens teoretiska ramverk består utav tre olika författare. Dessa tre är Michael Billig, Stuart Hall och Roland Barthes. Från Michael Billig används begreppen 'hot and banal nationalism' för att definiera nationalism. Från Stuart Hall hämtas teorier om 'representation', vad det är och hur det fungerar samt olika perspektiv på varför det är intressant att studera 'olikhet'. Slutligen använder sig uppsatsen utav Roland Barthes artikel Le monde où l'on catche, the World of Wrestling i den engelska översättningen, som analyserar wrestling på ett semiotiskt vis. Många av de teorier som Barthes presenterar i denna artikel är relevanta än idag trots att han skrev artikeln på 1950-talet. Uppsatsens frågeställning kommer att undersökas genom en multimodal analys. En multimodal analys lämpar sig väl för ett så visuellt fenomen som wrestling. Det möjliggör även för studier av de rent textuella elementen i programmen och inte bara det visuella. Materialet består utav de inledande videomontagen från två olika wrestlingmatcher. Båda matcherna är hämtade från WWEs största årliga pay-per-view Wrestlemania som gått av stapeln varje år sedan år 1985. Den ena matchen är hämtad från Wrestlemania 29 år 2013 och den andra är hämtad från Wrestlemania 31 år 2015. Båda matcherna inkluderar icke-amerikanska karaktärer. Den första matchen ser amerikanen Jack Swagger möta mexikanen Alberto Del Rio och den andra matchen ser amerikanen John Cena möta den ryske Rusev. Efter analysen kunde slutsatsen dras att vad gällde de matcher som analyserats framställdes de ickeamerikanska karaktärerna varken positivt eller negativt. Vad analysen lyckades komma fram till var att de icke-amerikanska karaktärerna var där för att reproducera en bild av den amerikanska nationella identiteten och att de icke-amerikanska karaktärernas nationaliteter egentligen inte var relevanta. Det relevanta var det faktum att de var just icke-amerikaner. Deras faktiska nationaliteter behandlades inte i någon större utsträckning i materialet. Materialet verkade mest kretsa kring USA och dess nationella identitet.

Illuminating Inner Life : A Comparison of Virginia Woolf's To the Lighthouse and Arthur Schnitzler's Fräulein Else

In the early 20th century, authors increasingly experimented with literary techniques striving towards two common aims: to illumine the inner life of their protagonists and to diverge from conventional forms of literary representations of reality. This shared endeavour was sparked by changes in society: industrialisation, developments in psychology, and the gradual decay of empires, such as the Victorian (1837–1901) and the Austro-Hungarian (1867–1918). Those developments yielded a sense of uncertainty and disorientation, which led to a so-called “turn [inwards]” in the arts (Micale 2). In this context, this essay examines Virginia Woolf’s (1882–1941) development of her literary technique by comparing To the Lighthouse (1927), written in free indirect discourse, with Arthur Schnitzler’s (1862–1932) Fräulein Else (1924), written in interior monologue. Instead of applying Freud’s theories of consciousness, I will demonstrate how empiricist psychology informed and partly helped shape the two narrative techniques by referring to Ernst Mach’s (1838–1916) idea of the unstable self, and William James’ (1842–1910) concept of the stream of consciousness. Furthermore, I will show that there is a continuous progression of literary ideas from Schnitzler’s Viennese fin-de-siècle connected to impressionism, towards Woolf’s Bloomsbury aesthetics connected to Paul Cézanne’s post-impressionist logic of sensations. In addition to that, I address how the women’s movement, starting in the end of the 19th century, inspired Woolf and Schnitzler to utilise their techniques as a means of revealing women’s restricted position in society. Methodologically, I will analyse the two novels’ narrative techniques applying close reading and by that point out their differences and similarities in connection to the above-mentioned theories as well as the two author’s literary approaches. I argue that this comparison demonstrates that modernist literary techniques of representing interiority evolved from interior monologue towards free indirect discourse. This progression also implicates that modernism can be seen as a continuum reaching back to the fin-de-siècle and culminating in the 1920s.