"Monasterio de Sal" : Om elbasens introduktion i flamencovärlden via Carles Benavent

Flamenco guitarist Paco de Lucía, taking advantage of the ongoing cultural revolution in Spain during the seventies decided to break from tradition by shaping ”Nuevo Flamenco” through flamenco-jazz ensemble ”Paco de Lucía Sextet”. Within its repertoire, the first regular flamenco bass-line: ”Monasterio de Sal”. Electrical bassist Carles Benavent would have a key role in this development, a trait seldom found in academical works of musicology. The aim of the present thesis is to partially fill this void while shedding some light on the revolutionary contributions of Benavent. In order to do so, studying relevant literature, listening to phonograms comparatively, transcribing/analyzing ”Monasterio de Sal” and interviewing Mr. Benavent himself were used as main methods. The conclusion has been drawn that there was barely any electrical bass in flamenco before Benavent and that his work with de Lucía (and later others) would entirely reform the way electric bass was perceived from within and outside this genre of music. It is of no less interest to observe that Benavents main influences for this endeavor were the principal figures of contemporary jazz-bass (Jaco Pastorius) and flamenco-guitar (Paco de Lucía) respectively, infusing ”Monasterio de Sal”, with meaningful historical value.

Att marknadsföra med musik : en studie kring musik i reklamfilm och en artistprofils påverkan på ett varumärke

Due to the current digitalization of the music industry it has become more important than ever for musicians to get their music placed in advertising. This process is frequently described as a win-win situation for both sides: the musician gets money and exposure while the brand gets to ride on the musician’s pop-cultural position in society. The following thesis is focused on identifying the different ways brands work with music in their TV-advertising, and what effects the brand of the featured artist might have on the brand itself. Using text analysis, six advertisements all shown on Swedish TV during the first half of 2016 were analyzed, with the result that four major recurring themes were identified: nostalgia, text-related usage, making the advert memorable and making the advert into entertainment. The study also found three ways in which a band profile could serve a brand: (I) to make the advert an artifact of popular culture, (II) to let the brand ride on the bands success, (III) to give credibility to the brand. The study was based on brand theory, sensory branding and semiotics as well as David Hurons theory on the different usages of music in advertising. 

TransReality : en kvalitativ studie om representationer av unga transpersoner i Ryssland och USA

Denna studie undersöker hur unga transpersoner representeras i media, närmare bestämt inom genren reality tv. De två program som valts för ändamålet är amerikanska I am Jazz och ryska TransReality, där den första fokuserar på 15-åriga Jazz Jennings liv medan den andra följer ett antal unga transpersoners vardag. Valet av program bygger på att de båda släpptes under det gångna året, att samtliga huvudpersoner är ungdomar och att de har sitt ursprung i två vitt skilda kulturella kontext. Syftet är att granska hur serierna representerar transpersoner utifrån frågor som biologiskt kön, genus och könsidentitet. Frågeställningarna rör ungdomarnas sociala relationer och samhället, vad det är som serierna problematiserar och hur programmets utformning bidrar till att berätta deras historier. Inledningsvis förklaras olika definitioner av kön, samt genus och könsidentitet. För att närma mig materialet har jag valt teorier utifrån programmens utformning såväl som innehåll. Teorierna omfattar reality tv, stereotypier, Judith Butlers idéer om genus i kombination med transgender studier och transfeminism. De senare två är relativt nya akademiska ämnen/teorier i Sverige, men välbehövliga sådana då de tar transpersoners liv och erfarenheter på allvar. Studierna jag tagit del av inom tidigare forskning visar på att transpersoner ofta förbises även i queerteoretiska sammanhang. Feminismen har även inkorporerats i metodologin, för att bättre belysa det som studien avser att undersöka. Norman Faircloughs kritiska diskursanalys med sin politiska betoning utgör stommen för det analytiska arbetet. Detta har applicerats på tre avsnitt av varje program: det första, mittersta och sista. Genom att analysera dessa framkommer att bakom den överlag positiva framställningen av de unga transpersonerna i TransReality ligger konservativa värderingar om kön, genus och könsidentitet. I am Jazz är mer progressiv, men även den visar ibland på liknande tendenser som TransReality. De sociala relationerna är det som problematiseras, istället för de unga transpersonerna själva. Reality tv ger prov på att den vuxit till sig som genre i att den med dokumentär ambition berättar de unga transpersonernas historier. Denna autenticitet kan vara av vikt för samhällets förståelse av transpersoner.