TransReality : en kvalitativ studie om representationer av unga transpersoner i Ryssland och USA

Denna studie undersöker hur unga transpersoner representeras i media, närmare bestämt inom genren reality tv. De två program som valts för ändamålet är amerikanska I am Jazz och ryska TransReality, där den första fokuserar på 15-åriga Jazz Jennings liv medan den andra följer ett antal unga transpersoners vardag. Valet av program bygger på att de båda släpptes under det gångna året, att samtliga huvudpersoner är ungdomar och att de har sitt ursprung i två vitt skilda kulturella kontext. Syftet är att granska hur serierna representerar transpersoner utifrån frågor som biologiskt kön, genus och könsidentitet. Frågeställningarna rör ungdomarnas sociala relationer och samhället, vad det är som serierna problematiserar och hur programmets utformning bidrar till att berätta deras historier. Inledningsvis förklaras olika definitioner av kön, samt genus och könsidentitet. För att närma mig materialet har jag valt teorier utifrån programmens utformning såväl som innehåll. Teorierna omfattar reality tv, stereotypier, Judith Butlers idéer om genus i kombination med transgender studier och transfeminism. De senare två är relativt nya akademiska ämnen/teorier i Sverige, men välbehövliga sådana då de tar transpersoners liv och erfarenheter på allvar. Studierna jag tagit del av inom tidigare forskning visar på att transpersoner ofta förbises även i queerteoretiska sammanhang. Feminismen har även inkorporerats i metodologin, för att bättre belysa det som studien avser att undersöka. Norman Faircloughs kritiska diskursanalys med sin politiska betoning utgör stommen för det analytiska arbetet. Detta har applicerats på tre avsnitt av varje program: det första, mittersta och sista. Genom att analysera dessa framkommer att bakom den överlag positiva framställningen av de unga transpersonerna i TransReality ligger konservativa värderingar om kön, genus och könsidentitet. I am Jazz är mer progressiv, men även den visar ibland på liknande tendenser som TransReality. De sociala relationerna är det som problematiseras, istället för de unga transpersonerna själva. Reality tv ger prov på att den vuxit till sig som genre i att den med dokumentär ambition berättar de unga transpersonernas historier. Denna autenticitet kan vara av vikt för samhällets förståelse av transpersoner. 

The Vulnerable Animals That Therefore We Are : (Non-)Human Animals in D.H. Lawrence's Women in Love

Central to animal studies is the question of words and how they are used in relation to wordless beings such as non-human animals. This issue is addressed by the writer D.H. Lawrence, and the focus of this thesis is the linguistic vulnerability of humans and non-humans in his novel Women in Love, a subject that will be explored with the help of the philosopher Jacques Derrida’s text The Animal That Therefore I Am. The argument is that Women in Love illustrates the human subjection to and constitution in language, which both enables human thinking and restricts the human ability to think without words. This linguistic vulnerability causes a similar vulnerability in non-human animals in two ways. First, humans tend to imagine others, including non-verbal animals, through words, a medium they exist outside of and therefore cannot be defined through. Second, humans are often unperceptive of non-linguistic means of expression and they therefore do not discern what non-human animals may be trying to communicate to them, which often enables humans to justify abuse against non-humans. In addition, the novel shows how this shared but unequal vulnerability can sometimes be dissolved through the likewise shared but equal physical vulnerability of all animals if a human is able to imagine the experiences of a non-human animal through their shared embodiment rather than through human language. Hence the essay shows the importance of recognizing the limitations of language and of being aware of how the symbolizing effect of words influences the human treatment of its others.