Språkinlärning i en Ur och Skur praktik : En studie om platsens betydelse för språklärande

Denna uppsats har till syfte att öka kunskap om mellanrummet mellan platsens betydelse och motorikens inverkan på barns språkinlärning i en Ur och Skur verksamhet. Den valda metoden för att försöka få syn på detta mellanrum har varit observationer med fältanteckningar och ljudinspelningar. Sedan har materialet analyserats med hjälp av sociokulturellt perspektiv. Det resultat som framkommit ur mitt empiriska material är att barnens lekar har möjligheten att utvecklas åt många olika håll. Att vara utomhus leder till att de i mindre utsträckning är påverkade av normstyrda artefakter jämfört med en förskola som vistas till större delar inomhus. Dock finns det en social praktik som pedagogerna har skapat som gynnar barns språkinlärning. Strukturen och kulturen av att ställa frågor och ha möjligheten att ge ordentliga svar, i både lek och vardag. Ytterligare ett resultat som framkommit är att både barn och pedagoger är vana vid att använda sin omgivning för att utvidga sitt lärande så att även en skylt i tunnelbanan blev ett medierande redskap för språkinlärning och intresse. Slutsatsen blev att platsen och då främst skogen gav förutsättningarna till rörelse och fantasilek där barnen själva kunde utforska sina intressen. Samtidigt som pedagogerna gav möjligheterna till barnens lekar genom att visa att de tyckte de var viktiga och gav möjligheter för samtal genom bland annat frågelekar.

Språk och känsla : En etnologisk studie om vardagen med andraspråk

Languages are a central aspect of communication, and also strongly related to ideas about belonging and identity. Language is a necessary knowledge to speak, act and make connections with other people, and also seen as an essential aspect of integration. However, as languages are connected to resilient norms in society, there are ideas of “good” and “bad” language use. This study examines migrated academic individuals and their use of acquired Swedish, to see how their language use is experienced as a communication tool and as a marker of inclusion. To live with a second language is different from learning it. A phenomenological perspective is applied to explore the lifeworlds of the individuals, to see how language use and its consequences are embodied and resulting in emotions and strategies. This is done by interviews and observations combined with language portraits and language diaries. The study shows that language is done by languaging (språkande), understood as an action of making language. The making of language includes a range of communicative elements and also the experiences, strategies and emotions that the language experiences result in. With the concept of languaging, the focal point is how language is made meaningful, as a tool that you communicate with, as well as live with.