Att sluta skära sig - Behandling av självskadebeteende på Nyckelns behandlingshem

Syftet är att undersöka de teorier och behandlingsmetoder som Nyckelns behandlingshem använder sig av, samt att belysa själva begreppet självskadebeteende och dess orsaker. Vi har gjort en litteraturgenomgång om orsaker och behandling och en kvalitativ intervju med personal på behandlingshemmet Nyckeln, vars målgrupp är unga flickor i åldern 15 till 25 år. Dessa behandlas för självskador enligt vår definition: att skära, rispa eller bränna sig i huden. De metoder vi utgår från är kognitiv terapi, kognitiv beteendeterapi och dialektisk beteendeterapi, vilka Nyckeln grundar sin behandling på. Dessa teorier går ut på att förändra negativa tankesätt och att därmed få till en förändring i beteendet. De resultat vi har fått fram är att orsakerna till självskador i huvudsak är ett sätt att hantera svåra känslor på och att det är ett sätt för flickorna att uttrycka sig. Den kognitiva behandlingen är en fungerande metod just för att den lägger fokus dessa bitar och Nyckeln hjälper därmed flickorna att identifiera sina känslor och att hitta andra sätt att hantera dem på. Efter de resultat vi har fått fram i analysen kan vi dra slutsatsen att Nyckelns arbete fungerar. De lyckas behandla en hel del flickor utifrån de kognitiva modeller de använder sig av.

Kännbara förändringar : En kvalitativ studie om sex ungdomars upplevelser och tankar kring att erhålla MST

Studiens syfte är att studera hur ungdomar som genomgått Multisystemisk Terapi, MST, upplever denna behandling. Författarna avser således ge en bild av och få en djupare förståelse av deras tankar kring denna behandlingsform. MST är en öppenvårdsbehandling som vänder sig till antisociala ungdomar och deras familjer. Det har visat sig att institutionsplacering av ungdomar många gånger inte leder till önskvärda resultat. Metoden, som grundar sig på systemteori och socialekologiska teorier, utvecklades som ett alternativ till dessa ofta kostsamma placeringar. MST bygger även på kunskaper om vad som orsakar antisocialt beteende hos ungdomar. Studien utfördes genom kvalitativa intervjuer med sex ungdomar som själva genomgått och avslutat MST-behandling. Dessa intervjuer sammanställdes och analyserades utifrån följande teman: Inställning till insatsen, Upplevelse av insatsen och Upplevt resultat. Resultatet visade att ungdomarna upplevde MST på olika sätt, det vill säga både positivt och negativt. Det som förenade ungdomarna var att samtliga tyckte att det var mer eller mindre jobbigt att erhålla MST. Analysen visade bland annat att en fungerande kommunikation under behandlingen, mellan så många delar av nätverket som möjligt, är viktigt för ett lyckat behandlingsresultat och att en fungerande MST-insats minskar riskfaktorerna kring den unge. Slutligen diskuterades de funna resultaten, MST som metod samt vikten av att oberoende forskare genomför, både kvantitativa och kvalitativa, utvärderingar av nya behandlingsmetoder.

Förlossningsrädsla : Stöd till kvinnor med förlossningsrädsla

De senaste åren har antalet kejsarsnitt på humanitär indikation ökat i Sverige. Den vanligaste bidragande orsaken till detta är förlossningsrädsla. Med förlossningsrädsla menas att man känner ångest och fruktan inför sin förlossning. Syftet med denna litteraturstudie är att belysa faktorer som kan påverka upplevelsen av förlossningsrädsla samt vilket behov av stöd förlossningsrädda kvinnor behöver. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie som omfattade 16 vetenskapliga artiklar. Vid granskningen av dessa artiklar bildades två huvudkategorier, dessa var; upplevelser och stöd. Resultatet visade att den vanligaste upplevelsen vid förlossningsrädsla var rädsla för smärta och oron för sin och sitt barns hälsa och välmående. Förlossningsförloppet var också något som orsakade rädsla hos vissa kvinnor. Mest utsatta för förlossningsrädsla var kvinnor som led av dålig självkänsla och tvivlade på sin prestationsförmåga. Kvinnans tidigare erfarenheter spelade en stor roll vid upplevelsen av förlossningen. Den bästa vård förlossningsrädda kvinnor kan få är stöd från sin omgivning och vårdpersonal. Den mest framgångsrika behandlingsmetod enligt denna litteraturstudie var terapi. En slutsats blev att det är viktigt att upptäcka kvinnans förlossningsrädsla i ett tidigt stadium och att omvårdnaden är individualiserad.