Att sluta skära sig - Behandling av självskadebeteende på Nyckelns behandlingshem

Syftet är att undersöka de teorier och behandlingsmetoder som Nyckelns behandlingshem använder sig av, samt att belysa själva begreppet självskadebeteende och dess orsaker. Vi har gjort en litteraturgenomgång om orsaker och behandling och en kvalitativ intervju med personal på behandlingshemmet Nyckeln, vars målgrupp är unga flickor i åldern 15 till 25 år. Dessa behandlas för självskador enligt vår definition: att skära, rispa eller bränna sig i huden. De metoder vi utgår från är kognitiv terapi, kognitiv beteendeterapi och dialektisk beteendeterapi, vilka Nyckeln grundar sin behandling på. Dessa teorier går ut på att förändra negativa tankesätt och att därmed få till en förändring i beteendet. De resultat vi har fått fram är att orsakerna till självskador i huvudsak är ett sätt att hantera svåra känslor på och att det är ett sätt för flickorna att uttrycka sig. Den kognitiva behandlingen är en fungerande metod just för att den lägger fokus dessa bitar och Nyckeln hjälper därmed flickorna att identifiera sina känslor och att hitta andra sätt att hantera dem på. Efter de resultat vi har fått fram i analysen kan vi dra slutsatsen att Nyckelns arbete fungerar. De lyckas behandla en hel del flickor utifrån de kognitiva modeller de använder sig av.

Hur används KBT på HVB-hem för unga lagöverträdare?

Kognitiv beteendeterapi har på senare år fått allt större spridning i socialt och psykologiskt behandlingsarbete i Sverige. Det finns idag en uppsjö av KBT-baserade program som riktar sig till olika målgrupper, och en sådan målgrupp är kriminella killar i ungdomsåren. Många behandlingshem som riktar sig till denna målgrupp säger sig använda KBT. I vår studie undersöker vi hur fyra olika hem för vård eller boende (HVB) använder dessa metoder. För den teoretiska referensramen har vi sammanfattat olika studier, främst metaanalyser, som med stor samstämmighet beskriver olika riktlinjer för hur KBT bör praktiseras med denna målgrupp för att bli en effektiv behandlingsmetod. Det finns framförallt tre principer som enligt ett flertal metaanalyser kännetecknar de mest effektiva behandlingarna, nämligen riskprincipen, behovsprincipen och responsivitetsprincipen. Utifrån dessa forskningsresultat har vi utformat frågor som kan svara på hur HVB-hemmens behandlingsmodeller förhåller sig till de riktlinjer som forskarna konstaterat. Halvstrukturerade intervjuer har genomförts med föreståndare för de olika HVB-hemmen. I analysen finner vi att behandlingshemmen använder KBT-baserade metoder på olika sätt och enligt vår tolkning anpassar inget av de fyra HVB-hemmen behandlingen efter riktlinjerna för effektiv behandling i någon högre utsträckning. Enligt den forskning som vi tagit del av så är personalens utbildning helt avgörande för hur effektiv behandlingen blir. Utbildningsnivån på de behandlingshem som omfattas av studien uppfyller inte den nivå som enligt ett flertal forskare är erforderlig för att kunna bedriva ändamålsenlig behandling. I diskussionen frågar vi oss bland annat hur viktig metoden egentligen är för behandlingens resultat.

Attityder till teknikdidaktik i de tidigare årskurserna

Teknik är ett ämne som fortfarande är relativt nytt som obligatoriskt ämne i grundskolan. Ämnet anses av många som viktigt, men undersökningar från bl.a. skolinspektionen visar att det finns stora brister i hur tekniken behandlas inom grundskolan. I detta arbete ser jag över hur begreppet teknik definieras i undervisningssammanhang, dess historia som skolämne, samt tidigare forskning och insatser som gjorts för att stärka undervisningen i teknik. Därefter följer en enkätundersökning där jag har tillfrågat lärare på fyra grundskolor, med årskurserna f-6 (grundskolor med årskurs 7-9 har inte inkluderats), om deras egen inställning till teknik och vilken status de upplever att ämnet har på den skola de arbetar. Jag har valt att rikta mig mot denna målgrupp då jag upplever att teknikämnet är särskilt obehandlat i de allra tidigaste årskurserna. Resultatet av undersökningen analyseras i relation till den tidigare forskningen som jag har tagit upp. Min slutsats är att teknik till stor del undervisas enligt den traditionella praktiken som tidigare forskning beskriver, men att det varierar från skola till skola (samt från lärare till lärare på samma skola) hur ämnet prioriteras och praktiseras. Det verkar även finnas en stor kontrast i hur lärare i årskurs 1-3 respektive 4-6 ser på ämnet.