Att vara ett paket - en kvalitativ studie om tre personers upplevelser av stigmatisering i samband med att få och att ha en psykiatrisk diagnos

Syftet med studien var att belysa tre personers egna upplevelser av stigmatisering i samband med att få och att ha en psykiatrisk diagnos. Studien byggde på tre kvalitativa semistrukturerade intervjuer med en man och två kvinnor. Intervjupersonerna hade en psykiatrisk diagnos. Fokus på studien är riktad mot deras upplevelser av stigmatisering i samband med att få sin diagnos, i kontakter med familj, vänner och andra som de möter i det dagliga livet, i kontakt med psykiatrin samt om denna stigmatisering påverkat deras självbild. Resultatet visade att olika typer av upplevd stigmatisering förekom hos samtliga intervjupersoner. Den upplevda stigmatiseringen var mest framträdande i kontakter med vänner och andra som de möter i det dagliga livet samt i kontakten med psykiatrin. I vissa sammanhang upplevde sig intervjupersonerna som avvikande i förhållande till omgivningen. Intervjupersonernas självkänsla har påverkats negativt eller inte alls av stigmatiseringen som de upplevde. Slutsatsen är att även om intervjupersonerna placerats i avgränsade diagnoskategorier och upplevt stigmatisering från omgivningen har de inte reducerats till sina diagnoser utan alla är aktiva subjekt och har inte accepterat en passiv sjukroll.

Stöd till familjer med funktionshindrade barn

I vår kvalitativa studie undersöker vi hur familjer påverkas av att ha ett funktionshindrat barn samt vilket stöd de behöver från samhället för att klara av sin vardag. Genom halvstrukturerade intervjuer med tre familjer med barn med olika grad av autism och utvecklingsstörning, ifrån en kommun i Mellansverige, fick vi en inblick i hur deras vardag ser ut. Intervjuerna visade på vissa likheter och skillnader i familjernas upplevelser kring att ha ett barn med autism samt behovet av och tillgången till stöd. Till vår teoridel har vi funnit forskning och undersökningar, via litteratur och olika databaser, som vi sedan använt oss av för att analysera det som framkommit i intervjuerna. Tidigare forskning visade att beskedet om diagnosen skakar en familj djupt medan vår studie pekar på att det på grund av olika faktorer inte alltid stämmer. Tidigare forskning visar även att föräldrar behöver stöd för att kunna bearbeta sin sorg över beskedet. Vår studie visar att alla inte får det stöd de behöver. I studien diskuterar vi avslutningsvis hur stödsituationen för familjer med barn med funktionshinder skulle kunna förbättras.

Anhörigas upplevelser och behov på en intensivvårdsavdelning

Bakgrund: Intensivvård består definitionsmässigt av monitorering, diagnos och vård av patienter med tänkbar reversibel svikt i ett eller flera organsystem. Vårdpersonal bör arbeta med en holistisk syn på patienten, ta vara på de känslomässiga, fysiska, andliga och sociala behoven. För att alla delar skall kunna tillfredställas bör vårdpersonalen även uppmärksamma de anhöriga och göra dessa delaktiga i vården. En nödvändighet för att klara detta är att sjuksköterskan är insatt i vad patientens familj går igenom och vilka behov de har. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa de upplevelser familjemedlemmar hade när deras anhörige vårdas på en intensivvårdsavdelning. Metod: Litteraturstudien byggde på femton vetenskapliga artiklar varav sju var kvalitativa och åtta var kvantitativa studier. Dessa artiklar fann författarna via de internationella databaserna PubMed och Cinahl. Artiklarna granskades sedan med en granskningsmall och de studier som matchade litteraturstudiens syfte gick till vidare granskning för klassificering, värdering och kategoriindelning. Resultat: Närhet ansågs som ett av de viktigaste behoven bland anhöriga till patienter på en intensivvårdsavdelning. Majoriteten av de anhöriga uppvisade en höggradig stress som var jämförbar med posttraumatiskt stresssyndrom och de uppvisade symtom såsom hjärtklappning, sömnsvårigheter och ångestkänslor. Behovet av god information betydde oerhört mycket för alla anhöriga, den information som de anhöriga uppskattade mest var sjuksköterskans förklaring av diagnos, prognos och olika behandlingar som patienten genomgick. Diskussion: Sjukvårdspersonalen kan gärna uppmuntra anhöriga till att hjälpa till med omvårdnaden om den sjuke men det är viktigt att förklara att detta ej är ett tvång och att inget är mer rätt än det andra. Kommunikation är nyckeln till att minska stress och osäkerhet hos de anhöriga.