En persons upplevelse av att vara närstående till en familjemedlem i livets slutskede : En manifest innehållsanalys

Cancer är en av de sjukdomar som ökar mest för tillfället. En av orsakerna till ökningen är att medellivslängden blivit högre. Den ökade medellivslängden är något positivt i sig, men det innebär också att sjukdomen hinner drabba fler människor. Cancer är en sjukdom som påverkar många personer direkt eller indirekt och det är inte bara de som har cancer som är sjuka, utan hela familjen blir sjuk. Syftet med denna fallstudie var att belysa en persons upplevelse av att vara närstående till en svårt sjuk familjemedlem. Metoden som användes var manifest innehållsanalys av en skönlitterär självbiografisk bok, skriven av Conny Palmqvist med titeln ”Hejdå, allihopa!”. Analysen resulterade i fyra kategorier; maktlöshet, relationer, kärlek och sorg. Det är svårt att stå bredvid och se på när en familjemedlem sakta tynar bort och att inte kunna göra något för att förhindra detta. Att som patient känna kärlek och närhet är en förutsättning för att kunna känna hopp och orka kämpa. Efter att ha analyserat boken har vi fått en ökad förståelse för den närståendes upplevelse vid palliativ vård. Att kunna bemöta och ge god omvårdnad till patienter och närstående anser vi är en förutsättning vid arbete inom vård.

Närståendes upplevelser till personer som insjuknat i hjärtinfarkt

Hjärtinfarkt är ett sjukdom som påverkar hela familjesituationen. Närstående till personer som insjuknat i hjärtinfarkt kan uppleva högre grad av oro, rädsla och osäkerhet än personen som insjuknat. Syftet var att genom en systematisk litteraturstudie belysa närståendes upplevelser till personer som insjuknat i hjärtinfarkt. Sökningar gjordes i PubMed och Cinahl. Studiernas resultat sammanfördes och analyserades utifrån innehållsanalys vilket resulterade i tre huvudkategorier och fem subkategorier. Resultatet visade att närstående påverkades fysiskt, psykiskt och socialt. Många män till kvinnor med hjärtinfarkt upplevde en känsla av maktlöshet av att inte veta hur hälsan för personen som insjuknat i hjärtinfarkt skulle utvecklas framöver. Känslor som ilska, frustration och ökad osäkerhet var vanligt i det tidiga skedet av rehabiliteringen. Den nya livssituationen för närstående innebar stora förändringar i det dagliga livet. De upplevde det ökade ansvaret som frihetsberövande medan andra kände sig mer tillfredställda att kunna hjälpa till och få en central roll i hemmet. Genom att närståendes situation tas upp i omvårdnaden och får mer stöd av vårdpersonalen kan det leda till att personen som insjuknat i hjärtinfarkt får ett bättre stöd.