Nya livsstrategier genom föreningen KRIS : En studie av fyra medlemmars upplevelser av återanpassning till samhället

Syftet med denna uppsats var att studera hur föreningen KRIS kan bidra till sina medlemmars återanpassning till samhället. Föreningen KRIS har som ambition att stötta människor som vill bryta upp med missbruk och kriminalitet och återanpassa dem tillbaka in i samhället. Studien utgick från fyra intervjuer där medlemmarna delade med sig av sina erfarenheter av föreningen KRIS. Jag använde mig av en kvalitativ metod med ett hermeneutiskt förhållningssätt för att förstå medlemmarnas upplevelser av KRIS. Genom denna metod fick jag inblick i vilken betydelse KRIS har för medlemmarnas återanpassning till samhället. För att tolka och dra slutsatser från intervjutexterna utfördes en innehållsanalys. Resultatet av intervjuerna visade att KRIS kan bidra till att återanpassa sina medlemmar till samhället. Medlemmarna får genom KRIS möjlighet att gradvis anpassa sig till ett drogfritt och hederligt liv där socialt stöd och formandet av nya livsstrategier är viktiga inslag i föreningslivet. Det framkom även att medlemmarna har ett antal hinder att övervinna innan målet med full delaktighet i samhället är uppnått. Låg utbildningsnivå och tidigare fängelsestraff är några faktorer som innebär social exkludering och svårigheter att finna arbete.

”Här kan man vara normal i det helt absurda och sjukaste som finns” - om behovet av stöd till anhöriga till sexuellt utnyttjade barn

Syftet med studien var att beskriva några anhörigas behov av föreningen ATSUB (Anhöriga Till Sexuellt Utnyttjade Barn). Vidare var syftet att undersöka några anhörigas upplevelser av det stöd och bemötande de får och har fått av föreningen samt andra instanser. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod och uppsatsen bygger på sex stycken intervjuer med anhöriga till sexuellt utnyttjade barn samt litteraturstudier av tidigare forskning. I studien framkom det att kommunernas socialtjänst har det yttersta ansvaret för att de människor som vistas i kommunen får det stöd och hjälp som de behöver. Resultatet av studien visar att socialtjänsten i vissa fall inte har tagit detta ansvar gentemot de anhöriga och deras utsatta barn. Flera av respondenterna uttrycker en besvikelse på det bemötande de har fått från myndigheter då de har upplevt ett stort motstånd. Mamman blir ofta ifrågasatt och man tror inte på barnens berättelser. Både vår studie och tidigare forskning visar på att bristande kunskap om hur människor reagerar i kris samt kunskap om sexuella övergrepp över lag hos de professionella kan ha bidragit till det bristande bemötandet som barnen och de anhöriga har fått. Oavsett om man har haft en positiv eller negativ upplevelse från andra instansers stöd och bemötande visar våran studie att behovet av föreningen ATSUB är stort hos alla våra respondenter. Föreningen besitter en stor kunskap som de anhöriga saknade hos berörda myndigheter samt att de har egna erfarenheter vilket alla nämner som en viktig del. Man får en förståelse och empati hos ATSUB som inte går att få någon annanstans.