Föreningsliv, idrottare och spelberoende : En studie av 96 svenska idrottsföreningar och deras medvetenhet och attityd till spel och spelberoende samt kvalitativa intervjuer med före detta spelberoende och deras anknytning till idrott och föreningsliv.

Enligt tidigare forskning har ungdomar lättare än vuxna att utveckla spelproblem. Idrottsutövande ungdomar utmålas dessutom som en grupp särskilt i riskzonen när det gäller utvecklandet av spelberoende. Syftet med denna studie är därför att undersöka ett antal idrottsföreningars medvetenhet om problemet spelberoende och desammas attityder till spel inom den egna föreningen. Syftet är också att belysa tre tidigare spelberoende personer och deras förhållande till föreningslivet. Slutsatser är: Att kunskaper om spel och spelberoende ute i föreningarna är dåliga generellt, att för lite ansvar i denna fråga tas av idrottsföreningarna generellt, men att de större föreningarna tar ett större ansvar än de små. Det som hade påverkat spelandet hos lagidrottarna i studien var interaktionen med lagkamrater samt tidig introduktion till spel. Medan formandet av en tävlingsinriktad personlighet, som lättare tenderar till att riskera ett beroende, hade haft störst påverkan på den individuella idrottarens spelande.

Tillit och trygghet - en studie av ungdomars upplevelser av en behandlingsrelation

Syftet med denna studie var att söka ökad kunskap och förståelse för vilken vikt ungdomar lägger på relationen till behandlingspersonal i behandlingsarbetet samt belysa vilken roll en god relation till personalen spelar för ungdomarnas framtidsmöjligheter. För att uppfylla syftet har vi använt följande frågeställningar: Är relationen mellan vårdtagare och vårdgivare viktig för vårdens effekter? Går det att skapa en ny trygg bas i ungdomsåren (om man inte haft det som barn) med hjälp av en engagerad behandlare? Kan man kompensera en förlorad relation med föräldrarna med någon annan? Hur använder sig ungdomarna av sina erfarenheter av vistelsen på Pilevallen i sina liv idag? Pilevallen är ett öppet behandlingshem för både tjejer och killar i tonåren. Studien genomfördes med hjälp utav kvalitativa halvstrukturerade intervjuer utifrån en intervjuguide. Resultaten analyserades med hjälp utav anknytningsteorin och forskning om relationer. Av resultatet framgår att behandlingsrelationen är väldigt viktig för ungdomarna. Ungdomarna ser behandlingspersonalen både som en förälder och en vän som de kan söka förståelse och tröst hos, en trygg person i deras närhet som de tidigare har saknat. Utifrån ungdomarnas berättelser ges en bild av att i samspel med trygga vuxna har de getts möjlighet att utvecklas, bland annat har ungdomarnas självkänsla, förmåga till självreflektion och ansvarstagande ökat.

Barndom som präglar vuxenlivet : Samband mellan traumatiska barndomsupplevelser och psykosocial hälsa/ohälsa i vuxen ålder

SAMMANFATTNING: Flera internationella undersökningar om samband mellan vissa traumatiska barndomsupplevelser och psykosocial hälsa/ohälsa som vuxen, har tidigare genomförts. De flesta studier har dock utförts inom kliniska populationer med begränsat antal studerade faktorer. Då det endast finns ett fåtal svenska studier inom detta ämnesområde, har syftet med denna studie varit att undersöka om det finns samband mellan å ena sidan barndomsupplevelser av känslomässiga, fysiska och sexuella övergrepp, känslomässig och fysisk försummelse samt idealisering av familj och psykosociala hälso/ohälsoindikatorer i vuxen ålder å andra sidan. De senare är tillgången till nätverk respektive anknytning, olika indikationer på alkoholproblem såsom konsumtionsnivå, tecken på beroende och skadligt drickande, psykisk ohälsa i form av ångest respektive depression samt social misstro. Då upplevelser från barndomen är retrospektiva konstruktioner, togs som ett undersyfte upp om det finns systematiska validitetsproblem såsom minimering och benägenhet att svara på ett socialt önskvärt sätt. Undersökningen är kvantitativ och baseras på gruppenkäter som besvarats av studenter vid Mittuniversitetet. Resultaten visar att det fanns klara samband mellan olika traumatiska barndomsupplevelser och olika former av hälso/ohälsotillstånd i vuxen ålder. Multivariata analyser visar att sexuella och fysiska övergrepp är relaterade till ökade tecken på alkoholproblem, känslomässiga övergrepp och ångest, medan känslomässig försummelse är relaterat till depression, mindre socialt nätverk och till mindre grad av anknytning. Förhoppningen är att studien skall bidra till teoriutvecklingen om hur barndomsproblem påverkar problemen i vuxen ålder.

Olika förlossningssätts inverkan på anknytningsprocessen

Abstrakt Bakgrund. Anknytning är ett viktigt band som skapas mellan mor och barn, detta är viktigt för att barnet ska utvecklas till en trygg person. För att anknytning ska uppstå krävs mycket närhet och värme. Vid brist på anknytning blir barnet passivt och apatiskt. Syfte. Syftet med denna studie var att belysa hur anknytningsprocessen mellan mor och barn kan påverkas vid olika förlossningssätt. Metod. En litteratursökning av artiklar publicerade mellan 1989-2007 gjordes, sökorden var attachment, cesarean section, delivery, mother-child relations och nurs*. 28 artiklar granskades noga och av dessa stämde 14 helt överens med inklusionskriterierna och vårt syfte. Dessa bearbetades och analyserades i litteraturstudien. Resultat. Analysen resulterade i tre kategorier. Den första var faktorer som kan påverka anknytningsprocessen, den andra var en komplicerad förlossnings inverkan på anknytningsprocessen och den tredje var omvårdnadshandlingar som kan underlätta anknytningsprocessen och sjukhusvistelsen för modern. Diskussion. Komplicerade förlossningar bidrog ofta till att kvinnan inte fick träffa sitt barn direkt efter förlossningen, något som var psykiskt påfrestande för kvinnan och negativt för anknytningsprocessen. Kvinnor som genomgick komplicerade förlossningar var i extra stort behov av stöd och information från personalen för att känna närhet till sitt barn. Konklusion. När en kvinna får känna sitt barns närhet direkt efter förlossningen så startar anknytningsprocessen fortare än om det första mötet blir uppskjutet. Om omvårdnadspersonalen använder sig av den kunskap som finns angående interaktionen mellan mor och barn så kan det underlätta för kvinnan i samspelet med sitt barn.