Lärorummets livsvärld och kunskapens maktdiskurs : Om spänningsförhållandet mellan de moderna och postmoderna kunskapsparadigmen samt deras relationer till läroplansförfattningen och klassrummets fysiska miljö

Uppsatsen har för avsikt att ur en filosofisk ansats försöka åskådliggöra teoretiska och tankemässiga komplikationer mellan kunskapssynen i läroplanen för de frivilliga skolformerna och det traditionella klassrummets fysiska och upplevda miljö. Detta för att pröva ansatsens möjligheter vid framtida teoretiska och empiriska studier. Uppsatsen vill därför dels ta reda på vad läroplanen och dess beredningsarbete föreskriver för typ av kunskapsundervisning, dels undersöka hur läroplanen och dess beredningsarbete resonerar kring kunskap. För att nå en djupare förståelse för läroplanens formuleringar i detta avseende, lägger jag ett utvecklingsperspektiv på samhälle, skola och kunskap. Analysen visar att skolans kunskapsuppgift är tudelad. Läroplanen och dess beredningsarbete föreskriver dels en kunskapssyn där kunskaper ges, förmedlas, tillägnas och används – detta är den mimetiska kunskapen som utgår från en syn på eleven som konsument, dels som en aktivitet där kunskapen utvecklas, skapas eller kunskapas – kunskapens transformativa sida, där eleven blir producent. Läroplanens kunskapssyn har i detta perspektiv åtskilliga inslag av postmodern teori; de uppträder ur ett betraktande av kunskaper som relativa, konstruktiva och konstextuella vilka hos eleverna skall utvecklas och skapas, men också i former som fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – berättelser och myter som ej har något inneboende sanningsvärde utan som snarare skapats som sociala och kulturella produkter och som skolan har ett uppdrag att förmedla. Jag finner att föreställningen om det traditionella klassrummets fysiska miljö ur ett livsvärldsfenomenologiskt perspektiv främst är skapad för att främja skolverksamhetens mimetiska sida, där undervisningen baseras på en reproduktion av kunskap snarare än produktion. Det traditionella klassrummet blockerar utvecklandet av transformativ kunskap och i grund och botten blir utbildning och skolans livsvärld därför demokratisk fråga.

Vårdpersonalens upplevelse av personcentrerat förhållningssätt i vården av personer med demenssjukdom : en fenomenologisk studie

Studiens syfte har varit att beskriva vårdpersonalens upplevelse av hur de utifrån ett personcentrerat förhållningssätt i vården arbetar med personer med demenssjukdom. Intervjuer har genomförts med fem deltagare som alla har erfarenhet från vård av personer med demens och dessa intervjuer analyserades sedan med en fenomenologisk analysmetod enligt Amedeo Giorgi. Utgångspunkten för studien har varit den personcentrerade formuleringen som definieras i de Nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom. Resultatet visar att deltagarna sätter fokus på individanpassade behov som har en tidskrävande inlärningsperiod. För att bevara patientens personlighet behövs kunskap om personen, dennes aktiviteter är viktigt att de får fortsätta med och att misslyckanden i situationen att försöka förstå personen med demens skall ses som nyckeln till framgång. För samspelet med den demenssjuke försöker personalen undvika konflikter och tilliten till varandra är av stor betydelse. Medbestämmandet innebär ofta att personalen påverkar personen i positiv riktning och att den öppna dialogen med dennes anhöriga är betydande.Sammanfattningsvis så visar resultatet i denna studie att deltagarna har en god personcentrerad omvårdnadssyn i sitt arbete även om de till viss del har för mycket fokus på fysiska behov hos patienten. Det krävs dock personer med speciella kompetenser för att klara detta samtidigt som verksamheten måste tillgodose en liten skara personer runt personen med demens.

Coachning som pedagogiskt verktyg i skolan : En studie om hur lärare och elever uppfattar coachning som stöd för lärande i en gymnasieskola

Syftet med detta arbete är att undersöka hur coachning kan ses som stöd för elevernas lärande på en gymnasieskola i Mellansverige. Studien belyser coachning utifrån perspektiv på lärande ur ett fenomenologiskt inspirerat angreppssätt. Insamling av data har gjorts med hjälp av kvalitativa intervjuer. Totalt intervjuades åtta personer varav dessa var 4 lärare och 4 elever i årskurs 3.Undersökningen visar att coachning kan ses som stöd för elevernas lärande dels genom att det medvetandegör elevens egen potential till att utveckla sig och dels att lärarna blir medvetna om vilka fungerande strategier eleven använder sig utav för att optimera bästa möjliga lärandesituation. Arbetssättet innebär att elever får stor frihet att välja kunskapsinnehåll utifrån kursplan. De fria valmöjligheterna som eleven har kan innebära utmaning och utveckling på så vis att eleven själv kan bestämma när och hur denne vill utmana sig. Det kan också innebära att eleven prövar och hittar sin egen metod som motiverar och stimulerar lärandet.

"Handlandets förnuft" : En intervjustudie om fem innebandyspelares syn på handlingar i matchsituationer.

Syftet med arbetet var att undersöka hur innebandyspelare talar om sitt samt lagets handlande och även att undersöka om det ligger sociala strukturer kring spelarnas handlingar vid tolkningen av fair play-idealet. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där fem innebandyspelare, som spelar i de serier som Dalarnas innebandyförbund administrerar, fick tala om handlande i matchsituationer. Resultatet av studien var att spelarna upplever att deras handlande styrs av lagets tankar och normer kring ett riktigt handlande. Det korrekta handlandet styrs av hur mycket nytta handlingen har för laget samt vad laget vinner på handlingen. Spelarna belyste också vikten av ett bra ledarskap samt att spelarna ser domaren som en symbol för rättvisa. Vidare talar spelarna om fair play som en tolkande praktik vilken produceras och reproduceras utifrån situationens natur. Slutsatsen blir därigenom att spelare handlar som ett resultat av vad laget anser legitimt. Detta påvisar också att den subjektiva tolkningen av fair play ligger inom ett normativt system som är finns inarbetat i laget och är därför en del av en social struktur.

Det är värre att inte börja studera än att hoppa av: En fenomenologisk studie om hur icke traditionella studenter upplever studieavhopp från högskoleutbildning

In Sweden we have the highest rate of nontraditional students among Europe. Coincidently, we also have the highest rates of drop outs among OECD. In this particular field, drop out from higher education, there is a need fore more qualitative studies that can support the "statistics". Studies about experiences of drop outs are significant for society, university and individual. The aim of this study is to describe and understand how nontraditional student experiences drop out from higher education. What do they tell regarding their meeting with the university? How is the drop out visible before the decision to quit? How can the way forward to the drop out be described? What does the university mean for them? The theoretical point of departure is the concept lifeworld and the method is phenomenological hermeneutic with narrative interviews with 5 students. The result points out that the meeting with the university implies a meeting with other individuals, and also a "meeting" within the student himself, by inner questioning and reflection. The students’ relationship to the studies is characterized by the experience of understanding. The dropouts are visible through different events. The decision per se has increased over time and the students have also grown personally by the decision. To understand or not understand is crucial for the experience of learning. The drop out can also be seen as a transition and a turning point. The drop out is an effort and takes place without professional staff, therefore needs to be discussed in public.

Textvärldar och dialoger i förskolan : En studie om de erfarenheter barn använder sig av kring litteratur i gemensam läsning

Syftet med studien har varit att introducera den kognitiva receptionsteorin om textvärldar (Text World Theory) samt undersöka utifrån vilka textvärldar barnen på en förskola i Mellansverige interagerar med upplästa texter. Studien har genomförts på avancerad nivå inom Högskolan Dalarnas lärarprogram där huvudområdet varit pedagogiskt arbete. Detta är en kvalitativ studie i vilken två observationer samt två samtal med barngrupp med åldersintervallen tre till sex år har dokumenterats och därefter analyserats i relation till ovan nämnda teori. Av analyser framkommer att öppna frågor i större utsträckning leder till ett byggande av föreställningsvärldar och även en mer avancerad dialog med den diskurs författaren utgår från, än då givna ingångar är utgångspunkten. Studien visar även på att barnen redan tidigt har en avancerad förmåga till textrörlighet samt att de är multimodala i sitt tolkande av texter beroende på vilka textvärldar de relaterar till.

Att minska risken för våld och att främja återhämtning i den rättspsykiatriska vården : Patienters och personalens erfarenheter av vägen mot återhämtning

Detta avhandlingsarbete är utfört inom en rättspsykiatrisk vårdkontext och återspeglar patienters[1] och personals[2] erfarenheter och upplevelser av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Med utgångspunkt från ett holistiskt och salutogent hälsovetenskapligt perspektiv har avhandlingen ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.   Teoretiska ämnesdiscipliner såsom psykiatrisk omvårdnad, kriminologi och sociologi har influerat arbetet. Avhandlingens övergripande syfte var att utifrån de salutogena aspekterna i det rättspsykiatriska omvårdnadsarbetet undersöka vad som är relaterat till vändpunkter i samband med minskad risk för våld och vad som bidrar till återhämtning. Avhandlingen baseras på fyra olika studier. Syftet med den inledande kvantitativa delstudien (I) var att identifiera och jämföra rättspsykiatriska patienter som sänkt sin bedömda risk för våld med 30 % eller mer enligt riskbedömningsinstrument HCR-20. Resultatet visade att den bedömda risken för våld minskade över tid. En demografisk analys genomfördes för att studera skillnader mellan de patienter som sänkt sin bedömda risk för våld och de som inte sänkt sin risk. Det framgick att rättspsykiatriska patienter som bedömts med hjälp av riskbedömningsinstrumentet HCR-20, minskade den bedömda risken för våld, både på kort och på lång sikt. Den rättspsykiatriska vården fungerade bäst när det gällde att förbättra de kliniska riskfaktorerna (C-skalan). Riskhanteringen (R-skalan) gällande eventuell utskrivning och framtida friförmåner visade inte samma goda progress. Demografiska karaktäristika såsom ålder, alkohol och drogmissbruk och psykiatriska diagnoser var inte relaterade till minskad risk för våld, dock var kvinnliga patienter och patienter utan psykopatidiagnos mer benägna att sänka sin risk för våld. Ett urval av de patienter som minskade sin risk för våld med 30 % eller mer utgjorde basen för delstudie II och III. I delstudie II intervjuades tretton rättspsykiatriska patienter om upplevelser och erfarenheter kring vad som bidrar till minskad respektive ökad risk för våld inne på en rättspsykiatrisk avdelning. Data analyserades med hjälp av en tolkande beskrivning (Interpretive Description). Studien visade att orsakerna till ökad respektive minskad risk för våld var processrelaterad, där interaktioner mellan personal och patienter bidrog till en utveckling som antingen präglades av välbefinnande eller disharmoni. Delstudie II utgjorde en viktig kunskapskälla som präglade ansatsen i delstudie III och IV. Detta med hänvisning till att flertalet patienter i delstudie II lämnade intressanta beskrivningar av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Sålunda intervjuades i delstudie III, tio rättspsykiatriska patienter om deras upplevelser av förändringsprocesser i samband med vändpunkter och återhämtning. Dataanalysen skedde med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Processen beskrevs utifrån tre faser där man i högriskfasen upplevde kaotiska och överväldigande känslor. Vändpunkten upplevdes som ett känsligt skede som präglades av att tvingas hitta en ny, konstruktiv väg i livet. Återhämtningsfasen präglades av ett accepterande och en mognad. Stöd och erkännande från omgivningen ansåg främja dessa processer. Delstudie IV bestod av intervjuer med tretton personal. Syftet var att belysa upplevelser och erfarenheter kring rättspsykiatriska patienters vändpunkter och återhämtning. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Beskrivningar kring hur en vändpunkt kunde bevaras och främjas baserades på vikten av att vara uppmärksam, lyhörd och att inte skynda på processen. En vändpunkt upplevdes genom att patienten uppvisade synbara positiva förändringar. Sammansättningen på personalen och patienterna ansågs påverka atmosfären på avdelningen, och bidrog till huruvida processen mot vändpunkter och återhämtning underlättades eller försvårades. Avhandlingen visar hur ett ständigt växelspel mellan patienter och mellan personal bidrog till huruvida vårdatmosfären upplevdes såsom hälsofrämjande eller ej. Vidare framgår att processer kring vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning präglades av känslor av sårbarhet och utsatthet. Processen beskrevs som ett känsligt förlopp som behövde understödjas av förtroendefulla relationer med andra, samt möjligheter att få vistas i en trygg miljö. [1] Den vetenskapliga litteraturen använder sig av begrepp såsom client, consumer, service user eller forensic patient för att beteckna människor som är inskrivna inom den rättspsykiatriska vården. Inom det psykiatriska svenska fältet kan begreppen brukare, vårdtagare eller patient förekomma. I denna avhandling kommer begreppet patient och vårdtagare omväxlande att användas för att beteckna de människor som är föremål för den rättspsykiatriska vården. De patienter som deltagit i avhandlingens två delstudier kommer omväxlande att benämnas såsom deltagare eller patienter, för att åstadkomma en varierande och läsvänlig text. [2] I denna avhandling anser begreppet personal den personalkategori som arbetar med omvårdnad inom en rättspsykiatrisk kontext. Det är främst sjuksköterskor och skötare som inkluderas i begreppet omvårdnadspersonal inom den vetenskapliga litteraturen. Sjuksköterskor benämns såsom registered mental health nurses eller registered nurses. Övrig omvårdnadspersonal tituleras till exempel som nurse manager eller assistant nurses. När begreppen personal, vårdare eller omvårdnadspersonal används i denna avhandling avses då den personalkategori som arbetar närmast patienten med omvårdnad och ingen åtskillnad kommer att göras mellan de båda yrkesgrupperna. Personalen som deltar i delstudie IV har omväxlande kallats för personal eller vårdare.

Åldersblandning i skolan : elevers erfarenheter

Mixing ages in school classes became more and more common during the last dec-ades of the 20th century. From being a way to organise classes out of necessity they have now come to be something which is implemented on the basis of pedagogical arguments. The aim of this research has been to improve our knowledge of classes where pupils are not of the same age. A study of the pupils’ perspectives has been my main interest. (Age) homogeneous class can been looked upon as a result of the authorities’ deci-sion to have a fixed age for children to start school and their decision that certain courses should be completed within a defined period of time. Terms and the data concerning heterogeneous age groupings are ambiguous and cannot be fully understood without knowledge of national and sometimes even local contexts. Practices within age heterogeneous classes may differ greatly. A great deal of individual work takes place in age heterogeneous classes. Whether the class is non-mixed or mixed-aged does not seem to have a major im-pact on cognitive or non-cognitive abilities among the pupils, but there are suggestions that age heterogeneous classes might be disadvantageous to pupils in problematic situations. I am able to show that more than 30% of pupils in grades 1-3, close to 25% in grades 4-5, about 15% in grade 6 and a couple of percent of Swedish pupils in the later school years are taught in mixed-age groups. My own empirical research focuses on pupils’ experiences. My investigation has a ‘life-world’ oriented approach inspired by phenomenology. Pupils in grades 5 and 6 from three schools in three different socio-economic settings were interviewed. These pupils had experienced both mixed-age and single-age classes. The life-world of pupils seems to be something different from that encompassed by the philosophy about the advantages of mixing the ages in classes. Pupils find it diffi-cult to maintain or create relationships when only a few pupils of the same sex, who have started school at the same time, can be together in a class for a long time. Be-cause of the importance of social relationships almost every pupil in this investigation wished to be in a single-age class during the following year. It is the importance of common experiences rather than age that is central. Pupils stated that having things in common to study in their everyday schoolwork makes it easier to communicate and contributes to stable friendships. In my conclusion I focus on what it means to have relationships and how these are important for human identity. I also try to show how relationships are important in learning situations at school and for pupils’ opportunities to expand their knowledge.