En kristen buddhist i öknen? : En studie av buddhistiska element i Evagrius Ponticus teologi

Vid en första anblick kan buddhismen och kristendomen tyckas utgöra en tydlig dikotomi inom den religiösa sfären, men undersöks saken närmre så märker vi snart att det utöver alla skillnader även finns många likheter. Föreliggande studie har för avsikt att behandla både likheter och skillnader mellan buddhismen och kristendomen i en konkret aspekt – genom att jämföra den kappadokiske asketen Evagrius Ponticus och den indiske buddhistiska tänkaren och författaren Vasubandhu i deras syn på människors upplevelse av världen.För att finna svar i denna fråga har respektive författares behandling av våra sinnen och vår perception undersökts, detta huvudsakligen utifrån Evagrius Kephalaia Gnostika samt Vasubandhus Abhidharma-kosa och Pañcaskandhaka-prakarana. Deras tankar i ämnet presenteras och analyseras var för sig, för att sedan också tas upp i en komparativ diskussion.Resultatet av denna studie visar att tidigare hypoteser om likheter mellan Evagrius och diverse buddhistiska skolor i många fall är tämligen relevanta. Däremot fungerar dessa likheter sällan som bevis för att Evagrius personligen skall ha influerats av indiska lärosystem. De flesta av hans tankar är snarare ett arv av den grekiska kontext i vilken han växte upp. Samtidigt som det alltså finns likheter kan vi också i resultatet se uppenbara skillnader mellan de olika kontexterna.Hypotesen att Evagrius i sitt författande av Kephalaia Gnostika skulle vara direkt påverkad av Vasubandhu eller andra buddhistiska läromästare går alltså utifrån denna studie inte att bekräfta även om likheterna mellan de två många gånger är närvarande.

"Båda är vi fördömda - låt oss gå tillsammans!" : Att läsa Brott och straff i en kristen teologisk kontext

Det huvudsakliga syftet med min uppsats var att läsa Brott och straff (1866) i en kristen teologisk kontext, där jag ville undersöka om de två trosinriktningarna i romanen förenades eller inte. Jag tog min utgångspunkt i att Raskolnikov gav uttryck för föreställningar inom Gud-är-död-teologin med betoning på Simone Weil och William Hamilton, och att Sonja gav uttryck för föreställningar inom den rysk-ortodoxa teologin. Vidare formulerade jag frågan: Kan man läsa Brott och straff som en egen gren inom kristen teologi? Jag tog hjälp av identitetsrekonstruktion som metod, med fokus på Ruard Ganzevoorts användning av termen. Resultatet är att man faktiskt kan läsa Brott och straff som en egen gren inom kristen teologi. Både Raskolnikov och Sonja har fått något i utbyte av varandra och sålunda rekonstruerat sina tidigare övertygelser och trosuppfattningar. Raskolnikovs identitet, som tidigare präglades av en övermänniskoteori och föreställningen om att Gud kanske inte finns, har påverkats av mötet med Sonja och övergett sina tidigare trosuppfattningar. Han har börjat tro. Sonja har också genomgått en förändring. Mötet med Raskolnikov har lett till att hon har börjat betrakta verkligheten med ett realistiskt synsätt. Hon har även kommit till insikt om att lidandet är ett ofrånkomligt faktum. Resultatet av den teologiska föreningen leder till en ny sorts teologi, som jag valt att kalla hoppets teologi. En teologi som förenar föreställningar från båda trosinriktningar.