Orka hela vägen : Upplevd hälsa, idrotts- och träningsbakgrund bland studenter på en fysiskt inriktad yrkesutbildning. Lärarstudenter GIH 2008 delrapport 1: 2009

Sammanfattning Ett sammanfattande porträtt av den nyantagna lärarstudenten vid GIH med utgångspunkt från enkätsvaren ger vid handen en bild av en person, som är ca 21 år gammal, född i Sverige och uppvuxen i en medelstor stad i Mellansverige. Studenten trivdes mycket bra i skolan och var som elev något över medel med MVG i idrott och hälsa. Valet av yrkesutbildning grundade sig på ett stort intresse för idrott, samt en önskan att få jobba med barn och ungdom. Studievalet hade för många påverkats av en tidigare idrotts-lärare, kompisar och familj. En bra lärare i idrott och hälsa är enligt studenten positiv, engagerad, rättvis, bestämd och kunnig. Lärarstudenten ser sig behärska bollspel väl. Störst kunskap och färdighet uppges i fot-boll och alpin skidåkning. Minst kunskap och färdighet skattades i softboll, baseboll, bergsklättring, långfärdsskridskoåkning och i konsten att kunna valla skidor. Många ser sig ha god kunskap om sambandet mellan hälsa, livsstil och miljö, men mindre god om hur en idrottsaktivitet har betydelse för kulturarvet, samband mellan miljö och männi-skans hälsa i ett historiskt och nutidsperspektiv samt i ergonomi. På sin fritid går lärarstudenten ofta på idrottsevenemang, café, tittar på TV och video eller umgås med vänner och familj. Lärarstudenten går sällan på bio och nästan aldrig på tea-ter, museum eller vernissager. "Vad är vernissage?" undrar en student. Hälsan, både fysiskt och psykiskt, skattas som tillfredsställande och man känner ofta hopp, glädje och meningsfullhet. Emellertid finner man sig även ofta stressad på grund av tidsbrist och alla krav. Många kvinnliga studenter (41%) rapporterade ryggont och många, både kvinnor och män, beskrev att de har besvär från en skadad fotled eller knä. De flesta lärarstudenterna är regelbundet fysiskt aktiva och de finner att mängden motion delvis är tillfredsställande. Förväntningarna är höga på utbildningen både att den är mångsidig och kommer att ge ökad kunskap inom olika områden. Under studietiden förväntar man sig att utvecklas och förbättra sin egen fysiska status och hälsa. En student uttrycker det med orden: "Mitt nya liv startar idag". Den sammanfattande bilden av lärarstudenten på GIH liknar den som tidigare har redovisats av Meckbach och Wedman i en liknande studie från maj 2005. Deras studie genomfördes på studenter efter ett års studier på GIH (Meckbach & Wed-man, 2007).

Optimal V. O2max-to-mass ratio for predicting 15 km performance among elite male cross-country skiers

The aim of this study was 1) to validate the 0.5 body-mass exponent for maximal oxygen uptake (V. O2max) as the optimal predictor of performance in a 15 km classical-technique skiing competition among elite male cross-country skiers and 2) to evaluate the influence of distance covered on the body-mass exponent for V. O2max among elite male skiers. Twenty-four elite male skiers (age: 21.4±3.3 years [mean ± standard deviation]) completed an incremental treadmill roller-skiing test to determine their V. O2max. Performance data were collected from a 15 km classicaltechnique cross-country skiing competition performed on a 5 km course. Power-function modeling (ie, an allometric scaling approach) was used to establish the optimal body-mass exponent for V . O2max to predict the skiing performance. The optimal power-function models were found to be race speed = 8.83⋅(V . O2max m-0.53) 0.66 and lap speed = 5.89⋅(V . O2max m-(0.49+0.018lap)) 0.43e0.010age, which explained 69% and 81% of the variance in skiing speed, respectively. All the variables contributed to the models. Based on the validation results, it may be recommended that V. O2max divided by the square root of body mass (mL⋅min−1 ⋅kg−0.5) should be used when elite male skiers’ performance capability in 15 km classical-technique races is evaluated. Moreover, the body-mass exponent for V . O2max was demonstrated to be influenced by the distance covered, indicating that heavier skiers have a more pronounced positive pacing profile (ie, race speed gradually decreasing throughout the race) compared to that of lighter skiers.

Risk of recurrent stroke and death after first stroke in long-distance ski race participants

Background: Physical activity is of benefit for primary prevention of cardiovascular diseases, but it appears to increase the risk for atrial fibrillation. We aimed to study a cohort of patients following a first stroke in individuals with previous high physical activity, compare them to the general population with respect to recurrent stroke and death, and relate these to atrial fibrillation. Methods and results: From the participants of the Vasaloppet, the world's largest ski-race, and matched individuals from the general population (n=708 604), we identified 5964 patients hospitalized with a first-time stroke between 1994 and 2010. Individuals with severe diseases were excluded. One half percent of skiers and 1% of nonskiers were hospitalized due to stroke. The incidence rate was 8.3 per 100 person-years among skiers and 11.1 among nonskiers. The hazard ratio (HR) for recurrent stroke or death between the 2 groups was 0.76 (95% CI 0.67 to 0.86). The result was consistent in subgroups. The HR for death was 0.66 (95% CI 0.56 to 0.78) and for recurrent stroke 0.82 (95% CI 0.70 to 0.96). After adjustment for smoking and socioeconomic factors, the HR for death was consistent at 0.70 (95% CI 0.56 to 0.87) while the HR for recurrent stroke was not statistically significant. Outcomes for skiers with atrial fibrillation tended to show a lower risk than for nonskiers. Conclusions: This large cohort study supports the hypothesis that patients with a stroke and with prior regular physical activity have a lower risk of death, while their risk for recurrent stroke is similar to that of nonskiers. The skiers had a higher incidence of atrial fibrillation, but still no increased risk of recurring stroke.

The influence of sex, age, and race experience on pacing profiles during the 90 km Vasaloppet ski race

The purpose of this study was to investigate pacing-profile differences during the 90 km Vasaloppet ski race related to the categories of sex, age, and race experience. Skiing times from eight sections (S1 to S8) were analyzed. For each of the three categories, 400 pairs of skiers were matched to have a finish time within 60 seconds, the same start group, and an assignment to the same group for the other two categories. Paired-samples Student’s t-tests were used to investigate sectional pacing-profile differences between the subgroups. Results showed that males skied faster in S2 (P=0.0042), S3 (P=0.0049), S4 (P=0.010), and S1–S4 (P<0.001), whereas females skied faster in S6 (P<0.001), S7 (P<0.001), S8 (P=0.0088), and S5–S8 (P<0.001). For the age category, old subjects (40 to 59 years) skied faster than young subjects (19 to 39 years) in S3 (P=0.0029), and for the other sections, there were no differences. Experienced subjects (≥4 Vasaloppet ski race completions) skied faster in S1 (P<0.001) and S1–S4 (P=0.0054); inexperienced skiers (<4 Vasaloppet ski race completions) had a shorter mean skiing time in S5–S8 (P=0.0063). In conclusion, females had a more even pacing profile than that of males with the same finish time, start group, age, and race experience. No clear age-related pacing-profile difference was identified for the matched subgroups. Moreover, experienced skiers skied faster in the first half whereas inexperienced skiers had higher skiing speeds during the second half of the race.