Upplevelser av palliativ vård i hemmet under livets slutskede – ur ett anhörigperspektiv : En litteraturöversikt

Bakgrund: Palliativ vård handlar om att ge stöd till patienten och anhöriga under och efter vårdtiden. De ”6 s:n” är en arbetsmodell inom palliativ vård där patienten har rätt till självbestämmande och att upprätthålla sina sociala relationer, även stöd till anhöriga ingår. Anhöriga har en betydelsefull roll i den palliativa vården, deras närvaro skapar möjlighet för den döende att vara hemma i livets slutskede. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelse av palliativ vård i hemmet under livets slutskede. Metod: Litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar från fem olika länder med kvalitativ ansats. Resultat: Fem kategorier identifierades kopplade till anhörigas upplevelser: Palliativa teamets inträde i hemmet, anhörigas vårdansvar, den medicintekniska utrusningens inverkan på vardagslivet, känslor och konsekvenser för anhöriga samt förbättringsmöjligheter och anhörigas uppfattning om palliativ vård. Slutsats: Anledningen till anhörigas vårdansvar var löftet att få dö hemma, uppgiften upplevdes krävande och gav konsekvenser på sömnen och deras fysiska och psykiska mående. Detta var genomgående i hela litteraturöversikten. Vården i hemmet sågs som den rätta platsen att dö på för alla parter, endast en anhörig uttryckte avsky för situationen. Enligt anhöriga var stödet bra dock fanns det ett ökat behov av mer resurser för fullständig trygghet.

What aspects of rehabilitation provision contribute to self-reported met needs for rehabilitation one year after stroke - amount, place, operator or timing?

BACKGROUND AND OBJECTIVE: To a large extent, people who have suffered a stroke report unmet needs for rehabilitation. The purpose of this study was to explore aspects of rehabilitation provision that potentially contribute to self-reported met needs for rehabilitation 12 months after stroke with consideration also to severity of stroke. METHODS: The participants (n = 173) received care at the stroke units at the Karolinska University Hospital, Sweden. Using a questionnaire, the dependent variable, self-reported met needs for rehabilitation, was collected at 12 months after stroke. The independent variables were four aspects of rehabilitation provision based on data retrieved from registers and structured according to four aspects: amount of rehabilitation, service level (day care rehabilitation, primary care rehabilitation and home-based rehabilitation), operator level (physiotherapist, occupational therapist, speech therapist) and time after stroke onset. Multivariate logistic regression analyses regarding the aspects of rehabilitation were performed for the participants who were divided into three groups based on stroke severity at onset. RESULTS: Participants with moderate/severe stroke who had seen a physiotherapist at least once during each of the 1st, 2nd and 3rd-4th quarters of the first year (OR 8.36, CI 1.40-49.88 P = 0.020) were more likely to report met rehabilitation needs. CONCLUSION: For people with moderate/severe stroke, continuity in rehabilitation (preferably physiotherapy) during the first year after stroke seems to be associated with self-reported met needs for rehabilitation.